Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lysa upp’

Ett varmt inlägg.


 

Pepparkaksbebis

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om våra nya sedlar.


 

Det är oktober. Jag vände blad i almanackan i köket i morse. Nu går vi in i hösten på riktigt och jag älskar det! Men höst på riktigt är inte bara det sker från och med idag. Vi i Sverige får nya pengar också. Nya sedlar, i vart fall. Jag har skrivit om det förut, fast eftersom det är lite ovanligt skriver jag om det igen. Hundringarna och femhundringarna kommer dock inte förrän nästa år.

nyasedlar

Våra nya sedlar.


En ny och bra grej med sedlarna 
är att de har taktila märken, ett koppartryck i kanten. Det gör att synskadade kan skilja dem åt. Femtiolappen har tre streck i koppartryck på tre ställen på kortsidan, tvåhundringen har tre streck placerade på ett ställe, tjugorna och tusenlapparna saknar streck.

När det gäller säkerheten finns det en hel del. Bland annat innehåller sedlarna bilder och fibrer som lyser upp vid UV-belysning. Alla sedlar har en genomsiktsbild, det vill säga ett mönster på framsidan som tillsammans med ett mönster på baksidan bildar sedelns valör när en håller sedeln mot ljuset. På varje sedel finns också en liten färgskiftande bild som har anknytning till personen på sedeln. Tvåhundringarna, tusenlapparna, hundringarna och femhundringarna har ett lodrätt band med bilder som växlar motiv när en vickar på sedlarna. Vidare har alla sedlar förstås vattenmärke. Sedlarna har ett koppartryck som gör att papperet får en reliefkänsla. Säkerhetstråden har funnits tidigare och finns kvar på de nya sedlarna. Och slutligen finns det små, små texter på varje sedel som en bara kan se med förstoringshjälp.

Jag tycker att det är lite spännande att få vara med om sedelbytet och tror att min favorit blir tjugan med Astrid Lindgren. Vad tycker du om våra nya sedlar och vilken blir din favorit, tror du? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett längtande inlägg.


 

Solen genom träden

Våren slog ut idag.

Idag slog våren ut. Solen är varm, blommor och träd blommar – och människor är allergi-snuviga och ögon-kliiga. Jag hade en lunchdejt med en bokman, en person inom företaget där jobbar, en person jag aldrig tidigare mött i verkliga livet. Ibland behöver man mötas just där, i verkligheten, alltså.

Jag såg framför mig en timme med prat om sociala medier, webb och sånt som hör jobbet till. Men kanske mest böcker. Märkligt nog rörde vårt samtal över den asiatiska maten inte alls litteratur, mer än i förbigående (”jag jobbar på bibliotek”, ”idag är det bokbytardagen” etc). Det första Bokmannen fick göra, för övrigt, var att hjälpa mig loss från bänken där jag fastnat med min nyckelkedja/hundhalsband från Pride 2002…

Det är så häftigt att fortfarande, vid 52 års ålder, ha förmånen att träffa fascinerande människor. Jag njuter av dessa möten så otroligt mycket! De ger mig sån stark input och kraft att orka gå vidare. För som vanligt kan jag inte låta bli att fråga om deras liv. Och de berättar!

Ringbärare

En väldigt ny vigselring.

Bokmannen berättade utan omsvep om sin sjukdom. Men det var när pratade om sin E som han lyste upp. Alltså hela Bokmannen lyste, jag ljuger inte! Med E har två bonusbarn kommit. Jag nickade igenkännande så långt. Sen fick jag veta att E befinner sig i en världsdel i andra änden av vår glob – i väntan på uppe-hållstillstånd. Att föreställa sig hur det är att inte få träffa den man är ganska nygift med går liksom inte. Bokmannen längtar. Hans E längtar. Och barnen, som har fått en pappa.

I Sverige mal byråkratins kvarnar långsamt som alltid. Under tiden får Bokmannen inte träffa sin E. E får inte komma till Sverige och han kan inte åka till E:s land. De ringer ett begränsat antal timmar till varandra varje månad.

Jag fick se en bild på E. Så vacker i sin gröna klänning. Jag kan förstå Bokmannens längtan.

Vi ska träffas flera gånger. Ännu är mitt uppdrag här inte slutfört. Och nästa gång traskar jag först uppför backen, sen nerför och så tittar jag in på stadens bibliotek. Där sitter en Bokman med de plirigaste ögon jag nånsin har sett och längtar efter sin E.

Vill du veta mer om Bokmannen? Läs hans yrkesblogg! Eller hans filosoferande blogg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan citerar Gud.


När Gud skapade världen sa han:

Varde ljus!

Och till gården kom två män i svarta kläder och kepsar, medförande en skylift och en slinga ljus…

Två män sätter ljus i granen via skylift

Guds förlängda armar..?


Och det vart det!
Ljus, alltså!

Man sätter ljus i gårdens gran

Guds man på jorden gör ljus!


Det är visserligen inte advent
på söndag utan Domsöndagen, men så klart att gröngölingen på framsidan lyser upp i novembermörkret.


Livet är kort. Nu vart det ljust!

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens travande. 


Idag slog jag nytt rekord igen!
Jag gick nästan fem kilometer och jag är mycket stolt och nöjd över mig själv. Så långt kunde jag gå för några år sen, före hälsporren. Och nu klarar jag det igen! Härligt! Totalt var jag ute i över en timme, men då gjorde jag en kort paus också.

Den som läser mig blogg vet att jag älskar träd. Jaa, jag älskar verkligen träd!

Höstträd rött

Man kan väl inte annat än älska detta vackra?


Men annars var dagens promenad
mycket hög-travande. Det började redan när jag passerade en lekplats här i området där jag bor…

Sandhög

En hög med sand.


Mitt mål idag
var ganska högt (!) satt: jag skulle gå till Gamla Uppsala. Jag tog faktiskt med plånboken ifall jag skulle behöva sitta ner och ta en fika. Men det gjorde jag inte!

 Jordhögar i en grop

Jordhögar i en grop halvvägs till Gamlis.


Halvvägs till Gamlis
grävs det. Järnväg och väg ska få ny dragning för att underlätta framkomligheten. Det ser inte så vackert ut med jordhögarna i en grop… Men två ”solar” satte färg på tillvaron i gropen.

Solrosor

Två solrosor lyste upp det gråa.


Naturligtvis nådde jag mitt mål!
Och inte var jag ensam heller. Massor av människor söndagspromenerade till eller i Gamlis.

Högarna i Gamlis

Högarna i Gamlis – och en skitful gatlykta.


Jag försökte hitta nya vinklar
att fota ur. Men det är svårt att vara originell när det gäller detta klassiska Uppsalamotiv…

Höstlöv och en hög i Gamlis

Höstlöv och en av högarna i Gamlis.


Det finns ett gammalt träd
i Gamla Uppsala som jag bara måste fota varje gång. Det ser verkligen urgammalt ut.

Gult träd o grenverk i Gamlis

Ett urgammalt träd.


Det blev ett besök i Guds hus.
Då gjorde jag en paus för tanke och reflektion. Tände fyra ljus – ett för vännen Karin (det var nyligen ett år sen hon lämnade oss), ett för pappa (som skulle ha firat födelsedag nästa helg), ett för mormor och morfar och ett för farmor och farfar.

Ljus

Huvudljuset i ljusträdet i Gamla Uppsala kyrka.


Boken jag läser just nu
har lärt mig att man inte får be för de döda. Men jag sände dem alla mina tankar.

Och när jag kom ut var högarna fortfarande där och människorna levde ännu…

 Hög i Gamlis med människor på

Högarna var fortfarande där. Och på dem levande människor.


Livet är kort. Idag har jag gått långt. En halv mil. 

Read Full Post »

Ett inlägg där jag tar i lite.


Äh, inte har jag blivit nån friskus
på gamla dar, heller! Men det är skönt att skena ut och gå. Jag mår så mycket bättre av ljus, frisk luft och framför allt: hemifrånkommandet.

Med tjejen på Runkeeper som sällskap gick jag ungefär tre och en halv kilometer idag. Och så slog jag nytt hastighetsrekord i genomsnitt – trots att jag stannade och tog hela elva bilder! Ändå gick jag snabbaste kilometern på sämre tid än igår, fast de övriga på bättre tider. Det berodde mycket på att ingen av fötterna gjorde särskilt ont idag. Underbart! Igår kväll hade jag ganska ont och satt och masserade fötterna. I kväll blir det nog massage i fotbadet! Det är mina fötter sannerligen värda. I övrigt brände jag en halv chokladkaka, ungefär i kalorier. Det är bra, det, inför kvällen.

Dagen är ganska grå och trist. Tänkte först gå utan solbrillor, men tog med dem. De åkte av och på. Först var det rätt mörkt…

Buskar och väg

Mörkt längs vägen jag gick.


Idag hade jag ett mål
och jag hade en helt utstakad väg att gå. Faktum är att den kändes förvånansvärt kort. Jag gick både lite nya vägar och lite gamla. Gamla vägar, som jag en gång kände så väl. För så där en 30 år sen…

Röda löv

Tur att det finns vissa som lyser upp vägen!


Vädret var som sagt omväxlande.
Nästan ända fram till mitt mål var det soligt.

Solen på väg bakom moln

Här är solen på väg bakom molnen.


När jag kom ut
efter förrättat ärende hopade sig molnen ovanför Guds hus. Ett tecken?

Mörka moln ovanför kyrkan

Mörka moln ovanför Guds hus.


Sen kom regnet.
Inte hårt, inte kallt, men lite lagom svalkande. Och vått. Jag drog upp luvan och kände mig som Döden i Det sjunde inseglet

Lite trist var det att gå ensam idag. Hade kunnat tänka mig sällskap, för en gångs skull. Kände mig… en aning hängig…

Hängig röd växt

Även denna var lite hängig.


Men alla vägar bär till Rom,
sägs det. Mina vägar bär hemåt igen.

Nypon

Vart bär dessa?..


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »