Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skriva om’

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skrivande.


 

pengar

Det händer att jag skriver texter mot betalning.

Det händer att jag skriver texter mot betalning. Men du behöver inte oroa dig, det är inte tillräckligt mycket för mig att kunna leva på. Här på bloggen går jag via ett företag där jag har en sorts uppdragsanställning. Det innebär att jag får förfrågningar om eventuella texter jag vill skriva, jag får anmäla intresse och sen är det upp till beställaren att göra sitt urval. När jag tar såna uppdrag talar jag givetvis om det för min a-kassa. För 20 minuters arbetsinsats kan jag då få avdrag från a-kassan på såväl ersättning som en ersättningsdag. För a-kassan tycker inte att man ska jobba ens lite grann. Man ska inte jobba alls när man har a-kassa. Eller också ska man jobba mycket grann och få lön. Det senare är ju det jag vill göra.

Så det lönar sig knappast för mig att ta skrivuppdrag enligt ovan. Bruttolönen ser hyfsat bra ut, netto blir det runt en hundralapp för ett uppdrag. Nån lön betalas heller inte ut förrän man uppnått en viss summa. Hittills i år har jag fått en utbetalning, tror jag. På 400 kronor. Men pengar som pengar – allt är välkommet. Nästan.

Jag tar inte vilka skrivuppdrag som helst, nämligen. Det måste passa ihop med det jag skriver om för övrigt här på bloggen. Jag skulle inte åta mig skrivuppdrag som handlar om mode, smink, sport, till exempel. Det måste smälta in, vara nåt jag gillar eller som engagerar mig. Spelsajter skriver jag till exempel inte om. Jag gjorde ett undantag i höstas för jag blev lovad en ganska stor ersättning för det. I slutet fick jag 300 kronor och blev av med en vän. Så nä, vissa uppdrag lönar sig inte.

Nej

Jag säger nej.

Vidare säger jag för det mesta nej till företag som vill styra allt för hårt det jag skriver på uppdrag. Företag som kräver att få granska min text innan de betalar nånting. Jag jobbar inte så. Jag tar ett uppdrag efter de förutsättningar som ges – och som passar mig! – i förväg. Notera dock att hade jag drivit en professionell blogg skulle jag med all säkerhet ha tänkt annorlunda.

Jag får då och då förfrågningar om att skriva på uppdrag, få ersättning och sköta det här med skatteinbetalning på egen hand. Men dessa uppdrag är alldeles för styrda för att passa mig. Ska jag dessutom betala skatten själv anses jag som egen företagare och då kan jag inte samtidigt få a-kassa. Såna regler hade det relativt nystartade företaget, som köper texter av bloggare, ingen kläm alls på. Detta kan få till följd att en massa bloggare skattesmiter. Eller gör som jag: tackar nej. Jag skulle kunna namnge ett och annat sånt företag här, men… hur andra bloggare gör är upp till dem och inte till mig.

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Böcker recenserar jag gärna, för det är inte plågsamt att läsa. Men det ger mig ingen inkomst, tyvärr.

Böcker recenserar jag gärna. Ibland får jag mig tillsänt nya böcker från förlag och författare. Jag får inte en spänn för det, men eftersom jag är road av läsning är det inte plågsamt att åta mig att recensera en bok. Ibland skriver jag om andra varor, tjänster, företag etc – men alltid hittills på uppdrag av mig själv.

Det händer att jag deltar i kampanjer vars budskap jag ställer mig bakom. Det gör jag alltid gratis, det förväntas man göra. Nu senast var det kampanjen om bokmoms på digitala böcker. Det är för övrigt sista dan att stödja den kampanjen idag, så gör gärna det! (Länk i högerspalten här via den stora runda knappen med texten ”JA! Till lika villkor för alla böcker!”)

Men ärligt talat… jag är rätt trött på att jobba gratis! Gratisjobb är sånt man kan ägna sig åt när man har en inkomst och det har inte jag. Häromdan blev jag ”erbjuden” att skriva om en ny sajt som visade samlade länkar för en viss typ av tjänst. För det skulle jag få… ingenting. Skälet som gavs till noll ersättning var att det ju är gratis för användarna att använda länkarna på sajten… Vidare skrev den lille (?) gossen som mejlade mig ord och uttryck som han inte riktigt begrep, tyckte jag.

Good luck!

säger jag bara. Gratis hjälp med marknadsföringen av en webbplats som jag gissar tar in annonsintäkter… För att citera lilla Kerstin i Barnen i Bullerbyn på Barnens dag:

Nä, nä!

Idiotiska regler begränsar alltså mina möjligheter att ta betalt för det jag skriver och gratisjobb är jag trött på. Finns det ingen som vill anställa en driven och produktiv skribent??? Jag är faktiskt rätt bra på att skriva texter för andra kanaler än min egen blogg och för olika målgrupper – jag har jobbat med det i hela mitt yrkesverksamma liv. Hallå???

Inget svar? Äh, då fortsätter jag att skriva här på bloggen – bara för att!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Det var en märklig dag igår. Jag gick inte utanför min dörr – jo, fast bara ner till postboxen. Jag pratade inte med nån. Jag öppnade alltså inte käften, uttalade inte ett ord med min röst. Det du! Men jag hade kontakt med människor via mejl och cyberspace, så helt utan mänsklig kontakt var jag inte. Ändå är det märkligt. Ingen att prata med. Ingen, på en hel dag. 

Torkade druvor

Är jag på väg att skrumpna precis som dessa druvor jag kastade igår?

 

Vissa dar är jag bara fruktansvärt ensam. För det mesta har jag inga problem med ensamheten, men ibland… Ibland skrämmer den mig otroligt mycket. Att inte ha ett jobb att gå till varje dag gör sitt till i detta. Du som har det tänker nog inte ens på det. Du går till ditt jobb, du kanske inte umgås jättemycket med dina kollegor, men du småpratar säkerligen några gånger om dan. Minst. Här småpratas inte alls vissa dar. Här pratas överhuvudtaget inte. Sverige, 2014.

Igår skrev jag det näst sista kapitlet i min bok och idag skrev jag det sista. Ska jag drabbas av den stora tomheten nu? Nej då, det finns massor att gå igenom, redigera, skriva om, dra ifrån och lägga till. Men även mina skrivna ord får vila ett tag.

Ute i världen blev det tågkaos igen. Ytterligare nån nerriven ledning orsakade stopp i tågtrafiken nånstans mellan Stockholm och Uppsala. Argast var folket som satt förväntansfulla på tåget på väg till Bokmässan. Ärligt talat kan jag bli smått nipprig på alla som Twittrar om mässan – flera dar i förväg. Den öppnar liksom idag. Ska jag behöva tillfälligt avfölja Twittermänniskor eller vad? Ja, jag är jädrigt avundsjuk att jag inte heller i år kan vara på Bokmässan. Jädrigt avundsjuk!!!

Fotmassage med bubblor

Snällhet stavas bubbelbad med massage för fötterna, bland annat.

Jag var lite snäll mot mig igår i alla fall. Dels för att jag kände mig så ensam och utanför, dels för att jag hade jobbat så hårt. När ingen annan klappar en på huvudet och säger att man har varit duktig får man göra det själv. Jag vispade ihop våffelsmet (nej, absolut inte från grunden utan från pulver!) och glufsade i mig en massa smaskiga våfflor med hjortronsylt som fanns i kylen och sprejgrädde som fanns hos Tokerian i tisdags. Och sen tände jag äppeldoftande värmeljus och fyllde i hett vatten och parfymerat salt i fotbadet. Satt och njöt en god stund av såväl varma bubblor som fotmassage. DET kändes lyxigt! Resten av kvällen läste jag och glodde på läskigheter på TV. En ny kanal, FOX, hade plötsligt dykt upp utan att jag har ändrat nån inställning. Gissar att det är Com Hems sätt att skapa nya behov hos oss som är anslutna utan egen förskyllan genom vår bostadsrättsförenings avtal.

Det var först nu på morgonen jag läste det ofattbara och hemska som skedde igår kväll, runt tiden när jag med sköna fötter gick till sängs. Två tonåringar har dött, troligen genom att den ena har skjutit den andra först och därefter sig själv. Vad är det för värld vi lever i? Är den helt på väg att skrumpna när vi inte ens kan ta hand om våra unga – förutom att vi struntar i vår gamla och våra arbetslösa? Sverige, 2014, som sagt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt klibbigt inlägg.


 

Natthimmel 4 augusti 2014

Natthimlen den 4 augusti 2014.

Det var om möjligt ännu varmare igår än tidigare dar. Kvällen var ljum och tempera-turen låg nånstans mellan 22 och 23 grader. Mitt största problem just nu är vad jag ska ikläda mig till intervjun i morgon. Tror att det blir ungefär samma klädsel som den jag hade förra måndagen, på intervjun som inte blev av.

Jag kunde i alla fall njuta lite av kvällen, mörkret och tystnaden på ballen* igår. Det var faktiskt väldigt tyst från ett visst håll. Jag hoppas att de, precis som föregångarna, läser min blogg. Men bara så det är klart för alla: jag tänker inte skita i att kontakta styrelsen och klaga.

Dagen jag vaknade till idag känns mera oklar än andra dar. Det är fortfarande varmt, men det är mulet. När jag hade sparkat igång datorn (idag behövde den lite övertalning igen för att hitta nätverket) visade vädergadgeten så här:

Dagens  första väderprognos

Dagens första väderprognos.


När jag hade suttit en stund
och sökt ett par jobb (hittade bara två idag, så nu ligger jag på tre minus eftersom jag bara hittade ett igår), hade vädergadgeten ändrat sig till detta:

Dagens andra väderprognos

Dagens andra väderprognos.

 

Nåja, den första prognosen känns mer säker än den andra. Solen syns inte till bakom molnen och det är klibbigt!

En vaktmästarflicka har kört lite grann med sitt fordon på gräsmattan på baksidan. Fordonet låter otroligt högt, så nu har säkert inte bara hela mitt hus vaknat utan även de två andra i hästskon som husen bildar. Mig stör det inte, men visst är det lite märkligt att det alltid ska köras med fordon, gräsklippare och trimmer mellan klockan sju och nio på morgonen? En del har faktiskt fortfarande semester eller sommarlov… Mig stör det inte ett dugg. Jag är oftast uppe vid sju, för jag är en ganska typisk morgonmänniska. Och sen går det faktiskt inte att sova så bra på morgnarna just nu eftersom morgonsolen letar sig in i sovrummet trots nerfällda persienner och fördragna mörkläggningsgardiner.

Två intressanta jobb hittade jag, som sagt, att söka idag. Hittills, alltså. Ett av dem finns inte helt nära min bostad i Uppsala. Men framför allt det andra jobbet, beläget här i stan, var intressant. Det handlar om samhällskommunikation och förenklingar för medborgaren i sina kontakter med myndigheter och det offentliga. Sånt brinner jag för! Därför gick jag igång lite när e-formuläret till det andra jobbet jag sökte var icke samarbetsvilligt. Såna formulär skapar riktigt stor bad will, det har jag erfarenhet av både som användare och som producent av formulär. Jag förstår att man vill förenkla för mottagaren genom att ha väldigt många fält som användaren ska fylla i. Men för användaren blir det ofta att stapla kakor ovanpå varandra, så att säga, eftersom informationen som efterfrågas redan finns i bifogad fil. För tack och lov kan man fortfarande bifoga filer till de flesta arbetsgivare! Jag tror inte de förstår hur tidsödande det är att sitta och skriva om och in alla uppgifter som redan finns på fil i ett e-formulär – som dessutom gärna krånglar. Mitt problem idag var att slutresultatet inte såg ut som det skulle vad gäller radfallet, framför allt.

Planer för dagen? Nu ska jag in i duschen. Efter frukost blir det en rekognosceringstur (jag vill inte köra vilse i morgon…) och sen behöver jag handla hem lite mer än det jag gjorde igår. När man går hemma så här går det åt väldigt mycket kaffe – och toapapper, framför allt… I eftermiddag ska jag eventuellt träffa Kommunalrådet om det vill sig på lite olika sätt. Man får vara flexibel, helt enkelt, när det är lite oklart.

Kräftor

Kräftorna förra året.

I övrigt planerar vi en kräftskiva till helgen, Fästmön och jag. Först pratade vi om fredag, nu blir det lördag eftersom Anna för en gångs har möjlighet att följa med kompisar ut just på fredag. Men kräftorna ligger kvar här i säkert förvar. Tror jag. Ska bara inhandla dem först…

Annars skulle jag kunna lägga mig själv i en glasskål och servera mig. Eller i alla fall övre delen av min rygg och axlarna. De är kräftfärgade efter paraden i lördags och nu har det börjat klia lite också…


ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

  • De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
  • Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
  • Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
  • Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
  • Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
  • Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
  • Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uj uj uj… Det känns konstigt att sitta vid stora skrivbordet på jobbet igen. Men jag är mycket imponerad av mig själv, för jag kom ihåg lösenordet och kunde logga in på jobbdatorn – efter tre försök. Och då behövde jag inte titta på min fusklapp!

Kom ihåg lösenordet.


Förmiddagen ägnar jag åt att gå igenom mejl.
Först en snabbgenomgång och en bedömning av vad som måste prioriteras. Därefter genomläsning, vidaresändning, bokningar… Två viktiga möten är redan inbokade den här veckan.

Min S-favorit har varit här och grejat med min dator eftersom vissa filer och mappar har migrerats under sommaren. Känns så bra att få sånt fixat omedelbums – och utan att jag bad om det. S såg ett mejl från mig till alla på institutionen, tror jag, och insåg att jag är tillbaka. Passade på att ge S ytterligare ett jobb, nämligen att fixa min laptop så att jag kan börja använda den snarast.

Hade förstås svårt att somna igår, så det blev väl högst fyra timmars sömn. Lär vara helt slut i kväll. Men annars gick det bra att gå upp klockan 6.10 – typ fyra timmar tidigare än jag har stigit upp den senaste veckan… Jag borde nog ha ”tränat” och förberett mig för tidigare sänggång och tillhörande tidig uppgång, men jag ville njuta av kravlösheten under semesterns sista dagar.

De flesta verkar vara tillbaka här på institutionen idag. Det är kul att träffa alla igen. Jag har förstås mest bara vinkat till folk genom glasväggen, det är bara S jag har pratat med. Förmiddagens fikarast höll jag på rummet, vid datorn.

Det var ensamt i morse vid frukosten, ingen som inspirerade mig till roliga ämnen att blogga om. Jag får försöka komma på saker ändå att skriva om. Och jag kan ju börja med att skriva att jag högt skrek

Idiot! 

i bilen i morse på väg till jobbet. Jag skriker ganska ofta just det ordet i bilen, men i morse menade jag det verkligen. Man kan väl inte bli annat än urförbannad när en busschaufför, en yrkeschaufför, alltså, svänger ut rakt framför mig när jag kommer på huvudled. Hur är det med trafikkunskaperna, egentligen???

Såväl frukost som färd till jobbet avlöpte emellertid väl. Och jag kom ihåg att sätta på mig jobbuniformen som inte består av solkigt tjockis-svart linne och shorts alt. tunna mjukisbrax. Det klämmer lite här och var, kan jag meddela. Magen är som den är och som jag skrev igår i ett inlägg lär jag få vänta på hjälp… Under tiden tar jag en dag i taget, försöker se framåt och så ler jag. För det sa M på Arbetsförmedlingen åt mig att göra.

Du ska le. Le ofta!

sa M.

Det är ord jag har tagit fasta på. Och faktum är att det funkar att le! Inte nåt fånleende som mr UtanKänslaFörDetVerkligenRoliga utan ett som når upp till ögonen. För jag är glad att vara tillbaka i vardagen igen. Mycket!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »