Signaler

Ett inlägg om signaler av olika sorter.

Min dag inleddes med städfest. Inget att visa upp. Men till frukost höll jag skördefest. En paprika röd som ett stoppljus skördades från plantan i köksfönstret.

En paprika röd som ett stoppljus.

Nånstans lite senare än mitt på dan marscherade jag ut. Ett tag såg det ut som om det skulle mulna på och jag ville helst känna solen på ansiktet. Dragkedjan i min svarta fleecejacka var samarbetsvillig. Jackan var skön att ha över luvatröjan (också den svart, förstås). Inte många grader ute och dessutom blåser det nordliga vindar.

Här har det blåst rejält.

På vägen mötte jag en man med en hund. Jag fick hälsa lite på dvärgcollien, som var lite över året och jättefin. Mannen höll med mig om att hon var ett ypperligt sällskap. Lugn och harmonisk hund fick sen en liten godisbit av husse innan de traskade vidare. Eh… sa jag att jag älskar hundar?

En man och hans hund.

Jag tror bestämt att det blir en kall vinter i år. Rönnbären skvallrar om det.

Rönnbären ger en vink om att kommande årstid blir kall.

Idag gick jag lite mer än fyra kilometer och brände runt 300nånting kalorier. Inga hastighetsrekord – jag måste ju stanna och fota och klappa hundar då och då också. Nu har jag fått en favoritslinga och den omfattar min egen gata.

Min egen gata.

Jag ser en del märkliga saker på mina vandringar. Undras om detta föremål är ett UFO?

Ett UFO bland höstlöven?

Och här är det antingen nån trädklättrare som har blivit väldigt trött eller nån som blev utslängd hemifrån på natten som har rett sig en sovplats.

Ett sovställe?

Nånting drar mig mot spåren. Jag kämpar emot. Jag håller mig på avstånd. Avvaktar signalerna. Men dras dit, det gör jag.

Vilken signal?

Funderar och fantiserar om Den Hemliga Trädgården och dess lockelse. Idag såg jag en öppen dörr i ett av boningshusen. Vilken signal ger inte det om ”Kom in!” ?!

Kom in! signalerar den öppna dörren.

Det blev ännu kyligare när jag vände hemåt, för då fick jag plötsligt blåsten i ansiktet. Det var som om solen inte hittade hit.

Solen hittade inte till dessa heller.

Som en signal om föränderligheten i tillvaron – ja, allt kan ju slås i spillror eller explodera i glädjebubblor i nästa sekund – dessa olika nyanser. Alla en del av hösten. Den underbara. Min årstid.

Olika nyanser höst.

Vilken årstid är DIN årstid??

Livet är kort.

Read Full Post »

En skön helg är snart slut

Ett inlägg som avrundar den här helgen.

Vi har haft en skön och vilsam helg hos vännen Gunilla. Stort TACK! Vi blev så ompysslade och bortskämda att somliga gjorde ALLT för att smälta in i omgivningen och kunna få smyga sig kvar…

Min pillerburk totalmatchade Gunillas löpare på köksbordet.

Men lite hyfs har vi, Fästmön och jag, så vi lät Gunilla få några timmar på söndagen att vila upp sig på. Vi for hemåt. Och som bekant bär ju alla vägar till Rom. Fast en del bär visst till… Åhléns också…

Vägen till Åhléns går till höger.

Nu stannade vi emellertid inte på Åhléns utan vid en annan affär på vägen hem. Och eftersom vi vill vara så lika Gunilla som möjligt inhandlade vi var sitt iPhonefodral med plats för plastkort. Anna köpte ett vitt, jag ett tjockis-svart.

Ett tjockis-svart iPhonefodral.

Som avrundning på helgen lät vi Maestro fixa mat och dryck. Nu har vi ju blivit alldeles bortskämda i Dalarna, som sagt, och totalt förslappade.

God ingefärsöl.

I morgon följer ett något fylligare inlägg. Jag är så fyllig i min buk just nu att jag tänker slänga mig i bäste fåtöljen och bara jäsa samt glo på Bron klockan 21.

Hoppas att du också har haft en bra helg. Det vore lite kul att få veta vad du har gjort, så skriv gärna en rad eller två i en kommentar.

PS FEM: Tack för post!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsfriskus

Ett inlägg där jag tar i lite.

Äh, inte har jag blivit nån friskus på gamla dar, heller! Men det är skönt att skena ut och gå. Jag mår så mycket bättre av ljus, frisk luft och framför allt: hemifrånkommandet.

Med tjejen på Runkeeper som sällskap gick jag ungefär tre och en halv kilometer idag. Och så slog jag nytt hastighetsrekord i genomsnitt – trots att jag stannade och tog hela elva bilder! Ändå gick jag snabbaste kilometern på sämre tid än igår, fast de övriga på bättre tider. Det berodde mycket på att ingen av fötterna gjorde särskilt ont idag. Underbart! Igår kväll hade jag ganska ont och satt och masserade fötterna. I kväll blir det nog massage i fotbadet! Det är mina fötter sannerligen värda. I övrigt brände jag en halv chokladkaka, ungefär i kalorier. Det är bra, det, inför kvällen.

Dagen är ganska grå och trist. Tänkte först gå utan solbrillor, men tog med dem. De åkte av och på. Först var det rätt mörkt…

Mörkt längs vägen jag gick.

Idag hade jag ett mål och jag hade en helt utstakad väg att gå. Faktum är att den kändes förvånansvärt kort. Jag gick både lite nya vägar och lite gamla. Gamla vägar, som jag en gång kände så väl. För så där en 30 år sen…

Tur att det finns vissa som lyser upp vägen!

Vädret var som sagt omväxlande. Nästan ända fram till mitt mål var det soligt.

Här är solen på väg bakom molnen.

När jag kom ut efter förrättat ärende hopade sig molnen ovanför Guds hus. Ett tecken?

Mörka moln ovanför Guds hus.

Sen kom regnet. Inte hårt, inte kallt, men lite lagom svalkande. Och vått. Jag drog upp luvan och kände mig som Döden i Det sjunde inseglet…

Lite trist var det att gå ensam idag. Hade kunnat tänka mig sällskap, för en gångs skull. Kände mig… en aning hängig…

Även denna var lite hängig.

Men alla vägar bär till Rom, sägs det. Mina vägar bär hemåt igen.

Vart bär dessa?..

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten med diverse tanter, nej jag menar damer…

Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)

Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.

Och faster E var sig lik om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!

Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!  

Men… ingen av damerna kom ihåg hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…

Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…

Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.

Tjejerna.

Faster E bjöd på hembakade kakor och en äpplepaj som var…

diviiine…

Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!

Solen ville få sin vilja igenom…

Det var många som åt middag på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.

Cappuccinon krävde två sockerbitar.

FEM är MYYYCKET* äldre än jag, så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!

FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.

Efter det starka cappuccinot och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…

Häftig dörr, eller hur?!

Vägen till FEM och A:s hus var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.

Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…

Sen vände vi tillbaka till stan där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé! 

Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.

I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt. På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!

Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!

*myyycket = lite mer än fyra månader
**Clark Kent = min trogne, lille bilman 

Read Full Post »

Intressanta och ointressanta nyheter

Har surfat runt lite i cyberspace för att hitta några intressanta nyheter. Men ärligt talat verkar det hända väldigt lite i omvärlden eftersom fokus tycks ligga på en av dessa så kallade nyheter:

1. Det pågår ett krig för eller emot herr Flincks rumpstrykning
2. NK:s lakan som ser ut som ihoptjepade kartonger som hemlösa sover på.

Det är inga intressanta och viktiga nyheter, tycker jag. Varför ska en programledare och en artist överhuvudtaget ha kroppskontakt (kramas)? Och varför i himlens namn gör inte alla lakanskritiker nånting konkret för de hemlösa i stället för att bara vara arga?

Ärligt talat tycker jag att det är intressantare att läsa om skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller hjärnorna. Det har ju länge snackats om att det ena könets hjärna är större/tyngre än det andra könets. En del vill inte se skillnader, medan andra vill det. Nu har hjärnorna studerats av psykologer som kommit fram till att den största skillnaden mellan könen – för det finns skillnader! – gäller visuospatial förmåga. Eller lokalsinne, dårå. Där har man kommit fram till att män är bättre att hitta i typ labyrinter, medan könen är nästan lika bra på att hitta om det finns riktmärken att lägga på minnet. Nu brukar inte jag skena i labyrinter så ofta, men naturligtvis kan man applicera dessa forskarfynd på promenader i skogen (vilse eller inte).

Få se nu… Vilket håll leder hemåt?

Kvinnor är bättre än män på att komma ihåg ordlistor och ansikten. De är bättre på läsförståelse. Men män har alltså bättre lokalsinne och de är längre. Jag måste därför vara en mix av de tu könen (!..) – jag är rätt bra på ord och läsförståelse, men sämre på ansikten och att hitta. Men jag inser att jag är längre än de flesta kvinnor i min ålder. Och så har jag oftast större fötter, näsa och öron. Vad tyder det på, tro???

Read Full Post »