Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘finväder’

Ett inlägg om mat och dryck, om shopping, deckare och tystnad.


 

 Kaffe o kexchoklad

Kaffe och kexchokla’ gjorde mig go’ och gla’. Fast först blev jag sur för att det inte fanns nån glass och sen för att jag blev ihopparad med en gubbe.

Jorå, jag har kommit fram/hem. Tack alla som frågar (ingen). Den här måndagen var en perfekt resdag. Det var mest yrkeschaufförer ute, chaufförer av sorten som kör bra. Trafiken flöt på utan några större hinder mer än ett vägarbete mellan Metropolen Byhålan och Skitan är rund i Askersund. Dessutom var vädret betydligt bättre än i torsdags när jag körde ner. Då regnade det – inte måttligt! – hela vägen. Idag var det soligt utan att vara stekhett. Min vana trogen stannade jag i Skoftesta utanför Köping. Då är jag lite mer än halvvägs hemma. Där finns hyfsat rena toaletter och gott kaffe. Men lite sur blev jag allt att glassfrysen var helt tom. Ännu surare blev jag när mannen bakom disken ville para ihop mig med en annan kund. Hmpffff! Gatuköksmat eller köttbullemacka ville jag inte ha, så det fick bli en kexchoklad. Och såna blir en ju go’ och gla’ av, även jag! Dessutom var det härligt att kunna sitta ute och fika. Fast lite frös jag i blåsten. Jag körde sen vidare och nådde Uppsala på totalt tre timmar. Det var bra gjort för jag höll mig inom tillåtna hastigheter och jag stannade ju åtminstone 20 minuter för att fika.

Hemma i New Village var det lugnt och tyst. En kan säga att mina öron lider av rätt svår träningsvärk nu. Lilla mamma älskar att prata – mer än jag. Och ju mer hon pratar, desto tystare blir jag. Ibland har jag trott att hon velat se nåt TV-program och tänkt att då kan jag passa på att skriva eller läsa. HA! Hon har pratat då också. Men samtidigt förstår jag och vet hur det är när en är ensam om dagarna. Får en plötsligt publik/åhörare glappar käften nästan automatiskt av sig själv. Jag är likadan.

Jag märker att mamma har blivit äldre och att hon orkar mindre än sist. Hon var nöjd bara med de två utflykterna till ICA Maxi och den lilla turen till Varamon. Efteråt blev hon helt slut. Så dessa små utflykter gjorde jag så gärna – även om smink och sånt inte är min grej!..

Mat o dryck etc

En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.

Handla fick jag även göra när jag kom hem. Det behövdes mjölk framför allt och bubbelvatten med citron, men sen skulle jag ju ha nåt ätbart också. Fantasin är inte precis livlig när det gäller mat. Dessutom var jag trött och det var varmt. En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.

Mina krukväxter var kruttorra så Lucille hade nog behövt vattna dem ytterligare en gång medan jag var borta. Nåja, ingen av dem hade dött och till och med buketten från vännen Lena levde – lite, i alla fall.

Mamma fick ett samtal när jag hade burit in alla grejor (två vändor till garaget). Hon stressar mig lite för att jag inte har fått ytterligare nån bekräftelse på att jag börjar jobba den 9 maj, men jag gissar att det kommer en sån i morgon eller på onsdag. Och gör det inte det åker jag väl dit på måndag som vi kom överens om per mobil i tisdags. Skattsedeln hade i alla fall kommit.

 Kallskuret macka och bok

Kvällens middag blev… kallskuret med mimosasallad IGEN. I kväll kompletterade jag dock med tomater och oliver.

Nästan en timmes samtal blev det sen med Fästmön efter maten. Då hade jag hunnit köra en maskin tvätt också. I morgon blir det ytterligare en. Sen måste jag stryka nån dag. Och städa. Och göra iordning på ballen* nu när finvädret tycks ha kommit. En får hoppas att en kan sitta där ute bara, alla rökare och grillare till trots. På onsdag kan det bli en sittning framåt aftonen, men på dan har jag en dejt med Anna nere på stan. Då ska jag ju jaga en ny jobbväska och en ny plånbok.

I kväll blir det fortsatt lugnt. Min nyckel ska jag ta tio steg för att hämta, men sen ska jag njuta av tystnaden (hann knappt skriva det så började nån gapa på en uteplats nära mig…) och att jag kan ha balledörren** och ett fönster öppet. Nån större lust att glasa in min lilla balle har jag inte. I vart fall inte att slänga ut nånstans runt 25 papp på det.

Jag ger nog Emelie Schepp min totala uppmärksamhet i afton. Jädrar vilken bra debutdeckare hon har skrivit! Jag är mycket imponerad av både innehåll och komposition – det är dessutom en riktig bladvändare med fler än en cliffhanger vid kapitelsluten. Svår att lägga ifrån sig, med andra ord! Hon gav först ut boken på eget förlag och sålde 40 000 ex. Sen fick hon kontrakt om totalt tre böcker med Wahlström & Widstrand (ett av förlagen som dissade mig). Del två kom ut i maj förra året och har titeln Vita spår och den tredje delen, Prio ett, kommer ut i slutet av innevarande månad.


Har DU tråkigt i kväll tycker jag att du ska fortsätta gissa vad det står på den andra galgen!!! Tänk på att det är ett fint pris!


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tränande inlägg.


 

Den här helgen ägnar jag mig åt socialträning. Ja, det här med att umgås med människor – och djur – och att vistas utanför hemmet. Det känns som om jag är nyvaken, uppväckt ur nån sorts märklig dvala. Och jag är så trött, så trött. Hur ska det bli när jag träffar människor hela dagarna? Faktum är att jag känner spänd förväntan. I grund och botten gillar jag att träffa nya människor. Det är när jag känner mig som en loser jag inte gillar att möta andra. Eller som en fiskpinne bland Vätternrödingar. För tillfället känner jag mig… som en winner, en röding.

En fiskpinne

Den här fiskpinnen känner sig lite som en Vätternröding just nu.

 

Räkor

Räkfrossa!

Igår eftermiddag for jag alltså ut till Himlen där min helg inleddes med lördagsfika på Fästmöns balle* tillsammans med lägenhetsinnehavaren och barnafadern. Tänk att det var så soligt och fint att vi kunde sitta där en stund. Så blev det förstås lite kattgos, men sen bar det av ut i verkligheten på promenad. Jag överlevde.

På kvällen hade vi räkfrossa, men konstigt nog orkade vi inte äta upp ett helt kilo. Mamma Katt fick de sista räkorna. Inte heller hon åt upp dem. Kanske är det en katta som inte gillar räkor så mycket… Lite TV blev det innan vi stöp i säng. Trött, trött, trött hela tiden, som sagt.

Idag är det finväder igen. Anna tar en nypa luft på ballen medan jag kollar mejl, skriver det här och datoriserar lite diverse. Jag inser att jag till min att-göra-lista behöver lägga

  • rensa mobilen så att jag kan uppdatera till iOS9
  • uppdatera systemet på datorn till Windows 10.

Men det gör vi… sen… Idag ska jag fortsätta min socialträning och vi ska ut och promenera. En vet aldrig vem en kan möta på vägen. Och att få lite sol på sin bleka nos är aldrig fel.

Ha en skön söndag! Här är några nya kattbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett reflekterande inlägg.


 

Fåglar mot blå himmel

Ni där uppe hör till samma grupp. Jag här nere hör inte till alls.

Nä fan, det här är jag inte gjord för. Det här att inte göra nånting, vill säga. Jag vänjer mig aldrig. Det spelar ingen roll att det är finväder, det är förnedrande att fullt frisk försöka fördriva tiden med vettiga aktiviteter. Jag känner mig mer och mer utanför eftersom jag inte

hör till

nånstans, inte har nåt meningsfullt att göra som jag dessutom får lite betalt för. Och så ser jag rött på folk som klagar när de går till sina jobb efter att ha haft en fyra, fem veckors betald ledighet. Sen fattar jag självklart att det är tungt och svettigt för vissa yrkesgrupper när det är så här varmt. Men det är

de andra

klagarna jag tänker på. De som har det så sjukt bra.

Plan på väg ner

Jag dyker, jag dyker, jag störtdyker.

Det känns som om jag är nån sorts fritidspedagog som försöker sysselsätta mig. Inte ens boken jag läser just nu bereder mig nån glädje. Ärligt talat förstår jag inte alls upphaussningen av Gillian Flynn. Jag blev inte särskilt upphetsad av Gone girl (medel) och jag blir det inte av Mörka platsersom jag börjar närma mig halvtid i. Det känns skönt att jag faktiskt fick den senare gratis i somras på Återbruket och inte la en krona på den.

Jag dyker, jag dyker, jag störtdyker! Och det är ingenting eller ingen som orsakar detta. Bara jag. Tanken var att tisdagen skulle bli en vilodag bland allt som är på gång. Det blev bara en orosdag där jag vaknade i vargtimmen och var för trött för att gå upp, för pigg för att sova. Mobilsurfade nån timme och till sist föll ögonlocken tunga över globerna och jag sov fram till sju minuter över sju när jag piskade upp mig. För sovmorgon får man bara ta i graven när man är jag.

Nu är det onsdag och jag ska träffa ett gäng före detta kollegor. En arbetsplats jag verkligen saknar, ett ställe där en kunde vara både kuf och kompetent. Jag är så spänd och glad, samtidigt som misstänker att jag blir ledsen sen när jag kommer hem. Hem till… ingenting. Det som jag inte är gjord för att göra.

Insekt på balkongräcket

Mitt sällskap på tisdagseftermiddagen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Balle-premiär och äntligen regn igen!

Ett inlägg om inledningen på helgen. 

Varning för äckliga bilder!!!


 

Öl o bok premiärsittning balkong 5 juni 2015

Min ballepremiär inföll igår och inkluderade en starköl och en bok.

De nybakade studenterna igår hade i alla fall tur med vädret. Det var så där soligt och lagom varmt hela dan och kvällen. Ja, det var till och med så skönt att Tofflan vågade sig ut på sin balle*. Varje gång det är finväder är jag rädd att jag ska bli besviken och inte kunna sitta på ballen på grund av grillrök och annan rök. Men tack och lov inte igår! Jag har nog klarat mig bra hittills den här säsongen och lyckats hålla mig borta rökiga dagar. Eller också ägnar man sig åt sin nya hobby: att odla gräs och maskrosor. (Plätten ansades hela två gånger förra året, typ.) Nåja, hur andra gör är deras sak – så länge jag inte har svårt att andas. Jag kunde njuta en hel timme igår, med nervevad markis (soleksem är inte roliga). Nån champagne hade jag inte på min premiär, däremot en starköl och min bok på gång. Det dög bra.

Visp

En vanlig jävla visp kostade 30 spänn.

Min middag lagade jag till och åt i köket. (Ja, min enorrrma lägenhet har ett kök. Är det tillåtet, tro?) Eftersom matkontot var relativt nypåfyllt unnade jag mig en liten bit kalkonfilé igår när jag var på Stormarknaden. Vidare inhandlade jag ett köksredskap. Tänk att en vanlig, jävla handvisp kostar 30 kronor! Det är tur att jag inte har nån diskmaskin, för handtaget på vispen är av sån sort att det blir förstört om det inte diskas för hand. Sånt har Fästmön lärt mig, för i det hemmet, där vi ibland har varit en sex, sju personer, finns det tack och lov maskin. Men några saker måste ändå alltid diskas för hand i diskhon. Jag bor ju ensam och vi är vanligen en eller två här. Då känns det rätt onödigt med diskmaskin. Samtidigt ska du veta, att om det är nåt hushållsgöra jag verkligen avskyr så är det att diska! Fy te rackarns! Det är värre (<== tråkigare) än att laga mat, i mitt tycke.

Fågelbajs

Toalett för hönshjärnor? Tja, somliga tycks tro det. Men det är faktiskt mitt balkongräcke.

Tanken var att jag efter maten skulle inta glass med blåbär som jag köpt extra billigt på ICA Solen. Fast jag orkade inte. Jag var rätt trött efter maten och tämligen slut efter att ha fått skura ballen innan jag kunde sitta där. Mest var där massor av pollen. På baksida av huset där jag bor finns det många björkar. Jag är innerligt tacksam att jag inte har ärvt pappas överkänslighet mot björk! Nu var det emellertid inte bara pollen som jag fick skura bort. En och annan hönshjärna – eller i vart fall fågel – hade använt mitt balkongräcke som toalett. Jag nynnade

Fågelbajs, fågelbaaaaaaajs…

på Edelweiss-melodin medan jag torkade skit. (Nynnande gjorde jag förstås inte högt, så roligt skulle de omkringboende inte få!)

Agneta invalid word

Det gick inte att lägga Agneta i Wordfeud.

Jag hade tänkt leta upp nåt att glo på ur min DVD-hylla eller på min hårddisk, för det var inte nåt som jag tyckte var sevärt på TV igår kväll. Men det blev som vanligt – jag läste och gjorde allt för att spöa min sjuka kompis i Wordfeud. Enda gångerna jag spöar Agneta är nämligen när hon är sjuk, så det gäller att ta tillfället i akt. Men att hon är invalid är att ta det hela lite långt. Hon är förkyld. Det gick emellertid inte att lägga ordet Agneta.

Idag är det ordning på torpet igen, det vill säga det regnar. Jag känner mig nästan som min bloggvän Jontas, en riktigt härlig surgubbe i Götet, när jag skriver så. Jontas har, enligt min mening, ofta rätt i sina syrligheter, dessutom. Jag undrar, till exempel, vad han skulle ha skrivit om han råkade få syn på det ledsna tennisnätet som nu har varit uppspänt på vår tennisbana i många dagar. Jag tror inte att det var tänkt så att bostadsrättsföreningens medlemmar måste köpa nytt nät varje säsong. För det lär vi ju blir tvungna till om det sitter uppe hela säsongen. Det blir sprött av stark sommarsol och… hängigt av sommarregn. Faktum är att det ser bedrövligt ut just nu. Fruktansvärt slarvigt av den som satte upp nätet att inte ta ner det igen! En fördel är dock att så länge nätet sitter uppe slipper man fotbollsspelande på tennisbanan. Det finns inget mer enerverande när man försöker läsa en bok, nämligen, än en boll som upprepade gånger studsar mot asfalt.

Tennisnät i regnet

Ett ledset och hängigt tennisnät på vår tennisbana.


Men åter till regnet, åter till ordningen. 
Jag vaknade av ett litet smatter och en kylig vind som drog in genom mitt öppna fönster i sovrummet. Så jag klev bara upp och satte på kaffe. När det var färdigt bredde jag två mackor och tog med mig dessa och min senapsmugg fylld till bredden med hett, nyperkolerat kaffet in till sängen. Jag lyssnar nämligen ibland till mina vänner, såna som vill mig väl. Vännen FEM avslöjade när hon var här på besök att hon och sambon äter frukost på sängen varje helg.

Blir det inte smuligt då? Och spiller ni inte?

undrade jag.

Va 17 gör det?! Det går ju att dammsuga och lakan går att tvätta!

svarade FEM då. Och visst är det så.

Kaffe o mackor på sängen o bokhög

Kaffe och mackor på sängen till mig själv. Notera EN av mina att läsa-höger vid pilen!


Min dag har knappt börjat 
och ändå är det snart lunch. Det är nationaldag idag och den firar jag inte på nåt särskilt vis. Visst är jag glad och tacksam att jag bor i ett land där det råder fred, men allt är inte perfekt här. Om det är nåt att fira överlåter jag det till andra. Jag själv tar kanske en tur till Blomsterlandet och tittar på blommor. Sen läser jag nog ut min bok och börjar på en ny. Glad och tacksam är jag också för mina att läsa-högar, som OFTA fylls på av goda vänner som Agneta, FEM, Åsa, Inger med flera!

Ros med ljuspunkt

En ros till dig som har orkat läsa ända hit!


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett aktiverande inlägg.


 

Fästmön är, som bekant, på semester. Vad gör en stackars Toffla då om dagarna? Tja, hon är ju inte precis ovan vid att vara ensam, men det finns dagar när det har varit roligare att vara ensam än dessa dagar. Deppa ihop gör jag i alla fall inte, utan passar på att äta slaskmat och läsa vid middagen – typiskt sånt som jag gör när jag är ensam!

Dr Oetkerpizza, mjölk och en deckare

Dr Oetkerpizza, mjölk och en deckare – en typisk gräsänkemiddag à laTofflan! Och ketchup ska det vara på pizzan!


Åskovädret på eftermiddagen 
medförde att datorn stängdes av. Då får man ägna sig åt nyttiga saker, som att ta tag i strykhögen.

Senare i kväll blev det finväder igen. Då måste Flinka Flickfingrar såsom Tofflans (nåja…) ha nåt för sig. Därför anordnade jag… en syjunta! Först lagade jag ett par shorts…

Syr Pumashorts

 

Sen lagade jag en trasig ficka på en hoodie samt ett litet hål på densammas ena ärm:

Syr trasig ficka

 

Jag menar, jag satt ju ändå skräddare. Varför då inte ha en gräsänkesyjunta, all by myself? Jag överlevde och är nu två hela klädesplagg rikare.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott & blandat inlägg. Eller rätt äckligt.


 

Anna letade godbitar i Gott & blandat-påsen i mörkret igår kväll.

Anna letade godbitar i Gott & blandat-påsen i mörkret igår kväll.

Efter gårdagens läskiga filmkväll hade vi lite svårt att sova i natt. Fästmön tyckte att det kändes som om hon hade druckit kaffe. På mig kliade överallt. Och sen var det ju rätt varmt. Att vi var uppskrämda erkände väl ingen av oss… Men vi överlevde natten, trots att jag drömde att mitt hjärta stannade. Frukost intog vi på Annas balle* allt medan en granne hade allt upptänkliga kroppsljud för sig. H*n hade nämligen inte stängt sitt badrumsfönster. Vi hörde typ ”allt” och jag kan säga att frukostfilen åkte hiss och blåbären studsade i strupen… En del grannar är bara så äckliga!!!

Idag är finvädret tillbaka. Anna tvättar och packar inför sin och Elias semestertripp i morgon. Själv sitter jag och funderar på om jag ska orka pallra mig in till stan i hettan och träffa en mycket god vän. Jag tål ju inte värmen så bra. Men jag vill ju gärna träffa vännen. Äh, jag tänker ett tag till!

Anna solar på sin balkong

Anna solade en liten stund efter frukost på sin balkong. Men nu söker vi svalka.

Det är svårt att hitta svalka nånstans. Anna hänger just nu under takfläkten i Elias rum. Jag försöker sitta i drag vid balledörren**. Vi har svettningar, kan man lugnt säga. Av den svalkande morgontoaletten – utan äckliga kroppsljud och med stängd dörr och dito fönster – märks föga. En dusch skulle sitta fint, men jag sparar mig till kvällen, tror jag.

Inne på tjejtoan hos Anna höll jag på att göra nåt riktigt knäppt i morse. Det var sååå nära att jag grabbade tag i flaskan med hårborttag-ningsmedel i stället för bajssprejen… Tänk om det hade landat på mitt huvud… Jag som inte har så mycket hår där nu sen Mona klippte och rakade i måndags… Ja, jag är rätt knäpp och okvinnlig, det är bara att inse. (Hårborttagningsmedel… vad ska man ha det till?)

I övrigt satte Anna myror i våra huvuden i morse genom att komma och tänka på en viss solkräm som var populär i vår ungdom. Ingen av oss kom ihåg vad den hette först, men efter rannsakning av långtidsminnet var det faktiskt jag som hittade namnet:

Delial!!!

Ett – noll till mig, alltså, i icke-demens, den här dagen. Nu ska jag se om jag inte kan spöa en viss orm i ett speciellt spel, allt medan jag funderar på huruvida jag ska göra en stadstripp eller inte.

 

*Annas balle = Annas balkong
**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »