Öppna dörrar, lek med väder och akut litterärt

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.

---

 

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian…

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jaa du FEM… Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!

*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Akta dej, Katja

Ett inlägg om en bok.

---

 

Att jag är Maria Lang-fan vet kanske de flesta som läser min blogg. I mitt eget bibliotek finns alla hennes böcker – förutom några av ungdomsböckerna. Men Akta dej Katja hittade jag i min barn- och ungdomslitteraturhylla i lägenhetsförrådet. Eftersom jag i somras fick tag i uppföljaren till den, bestämde jag mig för att läsa om båda böckerna. Just Akta dej Katja var för övrigt min nittiotredje bok (!) som ung. Troligen fick jag den av min morfar strax efter att den kom ut 1971.

Sveriges deckardrottning skrev alltså fyra ungdomsböcker. Det här är den första av dem. Katja är 16 år och har just slutat skolan. Hon åker till Skoga där hon ska tillbringa sommaren hos farmor och farfar. Men vistelsen börjar inte alls bra – farfar möter henne inte vid bussen och huset är tomt. Så småningom kommer förklaringen. Fast då har förstås Katja själv försvunnit…

Alltså den här boken har 43 år på nacken – och ändå håller den som ungdomsdeckare! De cirka 150 sidorna är fyllda av spänning. Det enda man kan märka dess ålder på är avsaknaden av datorer och mobiler samt att bilarna har skyltar som visar från vilket län de kommer. Och naturligtvis vissa uttryck såsom ”du är väldigt raff”, ”hur många har du ballrat för?”, ”jag är ruskigt varm”, ”göra intjack”, ”håll babblan” med flera. Men det är samtidigt lite kult!

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dåligt, Röda Korset i Uppsala!

Ett surt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg:
Capella, som Rippe tipsar om i sin kommentar, har en webbplats med öppettider etc – se här!

Även Erikshjälpen får gott betyg av Hortellskan!

Det händer saker i huset. Allt är inte intressant för andra, men när Lucille råkade lite illa ut kan jag som granne och vän inte låta bli att ha en åsikt. Naturligtvis har jag inhämtat hennes tillåtelse att skriva om det.

Lucille och jag delar lägenhetsförråd. Det vill säga, vi har var sin halva bakom samma dörr. Jag bor ensam, Lucilles familj består av totalt fyra personer. Bland annat barn som växer. Att städa förråd tillhör inte livets roligaste aktiviteter, men är ett nödvändigt ont ibland. Särskilt om man vill kunna gå in i sitt förråd…

En liten hylla för paradhandduk och lite smågrejor kanske hade hittat en ny ägare för en femma..?

Jag städade mitt förråd förra sommaren med god hjälp av äldsta bonussonen. Lucille städade nyligen. Hon hade en massa saker som inte var trasiga, men som familjen helt enkelt inte har plats för. Återvinning är bra och Lucille tänkte på människor som inte har råd att köpa nytt. Människor, som kanske kommer som flyktingar eller kanske bara unga människor, på väg att flytta hemifrån. Därför kontaktade hon Röda Korset i Uppsala, eller dess second handaffär Kupan, för att höra om de kunde komma och hämta en del möbler och saker. Kupan är ett ställe jag själv åker till då och då, mest för att titta på böcker, förstås.

Idag klockan 13 skulle de komma och hämta grejorna. Tio minuter över ett såg jag en stor lastbil rulla in på framsidan av huset och stanna. Tre män klev ur. De ringde på. Hos mig. Jag heter inte Lucille. (Det gör inte Lucille heller.) Men jag öppnade och de bad om ursäkt för att de hade ringt på fel dörr.

Ett balkongbord i solitt trä som den pysslige hade kunnat slipa och måla. En tjuga, kanske?

Fem minuter senare ringde det på min dörr igen. Jag tänkte för några sekunder att det kanske var Röda Korsarna som plingade på en gång till för att kolla om även jag hade grejor. De hade ju en ganska stor lastbil… Men det var Lucille. Och hon var rätt arg. Det visade sig nämligen att männen hade varit oförskämda och snikna. De hade också vägrat ta med sig vissa saker. Skälet de angav var att sakerna inte skulle gå att sälja.

Lucille visade mig prylarna. Visst var de använda och lite slitna – second hand – men de var definitivt inte i uselt skick.  Om jag var på väg att flytta hemifrån skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett balkongbord att hänga på räcket för en tjuga eller soffbord för några tior till.

Ett soffbord i furu såg använt ut, men hade inga synliga repor. En femtiolapp?

Eftersom det var ganska många saker Röda Korsets personal inte hämtade och en del var stora möbler kunde jag tyvärr inte hjälpa Lucille att skjutsa henne och grejorna till nåt annat ställe där man verkligen återvinner saker. Clark Kent* är ju ganska liten. Lucilles man är på sitt arbete och har deras bil, en större Toyota än min, med sig dit – annars hade vi kunnat ta den. För jag ville ju hjälpa min vän som tycker att återvinning är bra.

Så det som händer nu är att Lucille har bett en annan snäll och hjälpsam och lite stark granne att bära ut sakerna till soprumscontainern i eftermiddag. Grejorna ska kastas alltså. Fullt funktionsdugliga och använda, men inte i uselt skick. Tack vare att Röda Korset, av alla organisationer, har en sniken affärsverksamhet här i stan, anser jag.

För Röda Korset i Uppsala, Kupan, kan ju detta inte bli nånting annat än en stor, fet och svart bak, eller hur? Och nåt mer besök dit blir det inte från oss i New Village, i alla fall!

En stor, fet och svart bak till Röda Korsets secondhandaffär Kupan i Uppsala för sitt snikna sätt.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utredda oklarheter och svalka

Ett inlägg där bland annat Lisa vid a-kassan får credit.

---

 

Det har nu gått 18 dar sen jag postade min ansökan till a-kassan. Jag har inte fått nåt besked. Men idag fick jag en signal om att det fanns ett meddelande på Mina sidor hos a-kassan på webben. Jag loggade in efter mycket om och många men med e-legitimationen (varför ska tekniken alltid krångla?). Normalbegåvad – och lite till – som jag är, hade jag stora svårigheter att förstå vad där stod. Vadå? Deltidsarbete? Jag har aldrig haft nåt deltidsarbete! Antingen har jag jobbat heltid eller så har jag varit arbetslös. Det var bara att bita i det sura äpplet och slå numret till a-kassan. Jag bävade, för det brukar vara ena riktiga surkart som svarar. Människor, som utgår från att jag ringer in för att på falska grunder försöka tillskansa mig de futtiga kronor som a-kasseersättningen består av.

Idag svarade Lisa. Pigg och trevlig, tillmötesgående och serviceinriktad. Jag blev glatt överraskad. Lisa kollade upp varför jag inte fått nån bekräftelse om att jag får ersättning, för från hennes sida framgick att det kommer en utbetalning i nästa vecka. Jag får då ersättning för en vecka (det är ju karensdagar). Det är min ”lön” för juli månad. Skrattretande, eller hur? Vem kan leva på 3 400 kronor minus skatt? Det räcker ju inte ens till min hyra! Men jag har lön kvar sen juni och hoppas på att få min innestående semester utbetald nu i juli också. Jag borde klara mig.

Till sist hittade Lisa min inkomna ansökan och mina papper. NÅN hade lagt undan dem i nån mapp. Men det där konstiga med deltiden skulle hon ta reda på mer om och lovade ringa tillbaka. Och tänk, Lisa ringde tillbaka inom en timme! Det hade blivit fel hos a-kassan (surprise, surprise…), men nu var det tillrättat. För att ha jobbat för arbetsgivare #2 i åtta timmar under sex månader kan inte riktigt ses som en deltid, utan som ett uppdrag.

Nu är jag lättad, så även min mage. Den vände sig naturligtvis ut-och-in, en sedvanlig reaktion när a-kassan krånglar. Och så har det väl lite att göra med värmen, också. Vi har vaknat till en ny, het dag. Jag har, förutom att jag har telefonerat med a-kassan två gånger, även sökt två jobb. Det var vad jag hittade idag. Men jag ligger ändå på plus ett, eftersom aktiviteter kring jobbsökeri också räknas i mitt eget lilla piska-och-morot-system. (Piskan viner, morötter gillar jag inte. You get the pic?)

Ginger Joe – i höga glas och med massor av is.

Igår kväll promenerade vi över till Maestro för att äta pizza och dricka Ginger Joe. Vi tog var sin Joe i höga glas, med massor av is. Det var härligt efter såväl promenad som en het dag! Ingefära är verkligen en intressant… rot? Eller vad säger man?

På Maestro blir servicen bara sämre och sämre. Personalen springer omkring och gör jag vet inte vad. Igår såg vi två ur personalen gå ut med en hund! Killen som serverade oss har uppenbara problem att förstå vad jag säger. Jag bad om en servett och han frågade om jag ville ha en filt… OBS! Han är svensk! Dessutom skämtade han med gästerna så att de blev förbannade! Jag noterade att han sa nåt märkligt till ett par vid bordet bredvid. Mannen, något äldre än jag, såg mycket arg ut.

I lyktans sken.

Vi traskade hemåt medan solen gick ner bakom våra ryggar. Satt på ballen* en stund och njöt av svalkan. Tände min gamla och jätteskitiga lilla svarta lykta, som jag grävde fram i lägenhetsförrådet igår. Det var för mörkt för att läsa, så vi satt mest och småpratade och spelade ett visst ordspel. Livet kändes i den stunden ganska gott, arbetslösheten till trots.

Medan jag har suttit och sökt jobb och telefonerat med a-kassan nu på morgonen har min duktiga Fästmö varit ute och travat i nästan fyra kilometer. Rosig om kinderna har hon svalkat av sig på ballen. Som tur är har vi skugga där fram till klockan 16, när solen rundar huset. Markisen hjälper mot ljuset, men inte mot värmen. Fast jag måste säga att jag inte känner mig särskilt plågad av värmen hittills. Jag njuter mest!

I kväll ska vi äta räkor som jag inhandlade häromdan till extrapris. Men vi behöver komplettera med en flaska vitt vin och aioli, så det ska vi åka iväg och handla.

Jag hoppas att du får en fin fredag! Och så vill jag tacka ALLA som på olika sätt har visat sitt stöd gentemot vår modiga Frida!

Här kan du läsa mitt inlägg om Frida om du har missat det!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och nöje förenat

Ett nyttigt och nöjt inlägg.

---

 

Annas mystiska blomma – vad heter den???

Dagar med Fästmön är aldrig dåliga dagar. Bäst tycker jag om dagar när vi förenar nytta med nöje. Det gör vi oftast när vi är med varandra. För bara det där tillsammans är ett nöje! Och nyttogrejor finns alltid att göra. I eftermiddags var tippen i Förorten öppen och vi hade bestämt att åka dit med skräp.

Anna hade rensat i Elias rum, framför allt. Där stod till exempel delar från en trasig säng och lite annat som skulle kastas helt enkelt. Jag har bara en liten bil, så det blev två vändor med att kånka och bära och två vändor till tippen. Men så underbart skönt när man får sånt där nyttigt – fast rätt tråkigt – gjort!

Belöningen blev en glass på Annas balle*. Medan vi satt där betraktade jag blomman hon fick av sin chef när hon gjort sina fyra sommarveckor som administratör.  Nu är det så att ingen tycks veta vad blomskrället heter. Ingen utom Encyclopedia Botanica Anna Maxima, det vill säga Den Belgiska Annan. Nu står vårt hopp till dig! Vad är det för blomma???

Hela eftermiddagen tog vårt slängande och grubblande över blomnamnet. Sen lyssnade vi lite på radio, också. Det var en väldigt tydlig och klar och framför allt modig tjej vi hörde.

En lagerhylla följde med hem till New Village, men den vilar i mitt lägenhetsförråd. Det är inget fel på den och jag tycker inte att man ska slänga felfria hyllor. Det finns emellertid en viss risk att den åker in i lägenheten och används, för jag skulle verkligen behöva en ny bokhylla. Problemet är bara att jag har rödbruna Billyhyllor – och såna görs inte längre. Kanske finns det nån till en billig penning att införskaffa begagnad, för en hylla kanske jag både har råd och får plats med…

Som tack för tipphjälpen bjuckade Anna mig på middag. Vi hade tänkt testa Pizza Hut som öppnade här i närheten idag. Där var det knökat med folk och ganska höga priser, så vi gick till McDonald’s bredvid och köpte Chicken El Maco – gott och smakrikt.

I afton blir det lugna puckar. Jag vill läsa min bok på gång, för jag känner att jag har börjat komma in i den så bra nu efter knappt 200 av 780nånting sidor i microstil.

Här kommer några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Händer det nåt nyttigt eller nöjsamt hos dig i kväll, tro? Skriv gärna nån rad och berätta om du har lust!

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har så mycket som borde bli gjort…

Ett frustrerat inlägg.

---

 

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Listor och adjö till sommaren

Ett inlägg om höstgöra – och hästgöra också, förstås.

Om det är nåt jag gillar så är det listor! Ja, inte topplistor, dårå, utan att-göra-listor! Skälet är enkelt: jag ser vad som behöver göras och det är en underbar känsla att få bocka av en uppgift som avklarad.

Nu väljer jag att inte visa min att-göra-lista på gång här, för den är bara för mig själv och ingen annan. En gång, i tidernas begynnelse, när Den Stora Förbannelsen drabbade mig 2009, blev jag tipsad av en person om att skriva en att-göra-lista varje dag. Jag skulle själv bestämma hur många punkter listan skulle ha. Syftet var förstås att motverka passivitet och att göra vettiga saker. Det funkade ganska länge. Tills jag var på väg att ge upp helt och hållet. Men DEN berättelsen tror jag inte ens att du som har följt mig väldigt länge känner till. Den sparar jag för kommande, litterära verk.

Vad döljer sig under presenningen???

I morse vaknade jag av att Fästmöns hår killade mig på armen när hon böjde sig över mig för att väcka mig. Vi for till Äldreboendet där jag lämnade av henne och sen fortsatte jag hem för att ägna mig åt dagens jobbsökeri. Jag hade flyt och hittade två intressanta tjänster nästan genast. Så därefter kunde jag ägna mig åt en av punkterna på min aktuella att-göra-lista: säga adjö till sommaren på ballen* och plocka undan ballemöblerna**. Det passade väldigt bra idag, för dagen är höstlik – det vill säga kylig, grå och regnig. Jag blev riktigt blöt när jag travade iväg till kallförrådet. Det var nämligen där jag hade glömt kvar presenningen på bilden ovan i samband med att jag fick ha en del av ballemöblerna där ute förra höst-vinter-säsongen. Det skulle ju bytas fönster här på senhösten och då fick man inte ha nånting på ballarna*** eftersom fönster skulle lastas på och av där.

Men i år ska det inte bytas några fönster. Jag är mycket nöjd med mina snart ettåriga fönster, framför allt vippfunktionen. Däremot är jag mycket onöjd med persiennerna. Som jag tidigare har konstaterat är de troligen köpta på EPA. Jag har naturligtvis inte fått en enda av de utlovade (mannen som var här den 10 september lovade mig detta), extra vridpinnarna från Elitfönster. Än. Funderar på att ringa Dalkarlarna en femte gång, tror jag det blir, men det vete tusan om jag orkar. Det blir ju heller sällan aldrig alla rätt när Dalkarlkarna sen skickar min felanmälan vidare till Elitfönster… Det är väl så företagen gör nu för tiden. Köper billigt skit, på ren svenska, för att därefter hoppas på att kunderna inte orkar felanmäla gång på gång…

Mina balkongmöbler är nu ihopfällda och omhöljda av presenningen – se bilden ovan! Duken, duktyngder, matta och dynor är på vinterförvaring i låda respektive lägenhetsförråd. Och nöjd kan jag nu strax pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Balkongmöblerna före inpackningen i presenningen.

Regnet tilltar ännu mer, noterar jag. Förhoppningsvis slutar det när jag har ätit frukost och fiffat till mig för en tur till Tokerian. Ja fiffa och fiffa… Typ tvätta mig, borsta tänderna, sätta i linser och klä på mig utegångskläder. När jag går hemma är jag rätt slafsig, med adidasbrallor, linne (jaa, fortfarande!) och smutsiga brillor.

På Tokerian ska jag köpa middagsmat idag, för Anna jobbar lång dag och ska dessutom på ett ärende efter jobbet. Hon lär vara hungrig, alltså, vid hemkomsten. Därför tänkte jag slå till och köpa en grillad kyckling. Till den blir det grönsallad med fetaost och oliver. Lite hyfsat nyttigt så där, efter gårdagens mindre nyttiga dag – för min del… Jag åt…

• fil med müsli och två rostade mackor med marmelad och ost samt löskokt ägg till frukost (om jag nu minns rätt)
• massor av kaffe före och efter frukost
• en 200 grams (ja, det är sant) Marabou mjölkchoklad – hälften till eftermiddagslunch, hälften till dessert efter middagen
• en skål flingor med mjölk och morellsylt (det sista i burken som mammakusinen B kokade ihop gav mig) samt en liten ciabatta med ost till middag
• ett halvt glas vin, vindruvor, gorgonzolaost och kex till kvällsfika när Anna kommit hem från jobbet

Snygg lista, va?! Anna har nu lovat hotat med att göra en matlista åt mig för de kommande två veckorna. Då åker hon nämligen till Himlen och är mamma på heltid, medan jag mest är i New Village samt försöker hitta ett jobb.

Efter allt detta matprat är jag nu riktigt hungrig. Det blir fil med yoghurt och müsli och två rostade med bara ost idag, tror jag…

*ballen = balkongen
**ballemöblerna = balkongmöblerna
***ballarna = balkongerna

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsifyllning och rensning

Ett inlägg om webbformulärs idioti och pärlor.

Liiite sovmorgon fick jag ta idag. Fästmön är nämligen ledig både idag och i morgon, så vi behövde inte gå upp i ottan. Men naturligtvis vaknade hon redan klockan sex. Förhoppningsvis har hon slumrat till lite i skrivande stund. Själv skuttade (nåja…) jag upp runt halv åtta och satte mig att skriva ansökningar. Jag hade hittat tre intressanta jobb igår och sparat annonserna på nätet för dessa. Det var sen bara att sätta sig och skriva ihop tre olika ansökningar. Tyvärr, tyvärr, använder de allra flesta arbetsgivare webbformulär som inte är anpassade efter verkligheten. De är anpassade efter arbetsgivaren, för det ska vara lätt att gå igenom ansökningarna och lätt att jämföra när alla ser mer eller mindre lika ut. De är inte anpassade för jobbsökande eftersom ju alla har olika bakgrund och erfarenheter. För mig är det idiotiskt! Snacka om att det är upplagt för att missa pärlor! Det vill säga såna som mig!.. (Jag försöker stärka min självkänsla här…)

Blanketter på nätet är ett gissel…

Tack vare vänliga Ingmari, som jobbar gratis på övertid genom att lämna kloka och lugnande svar på mina frågor samt hjälpa mig hantera min uppgivenhet och frustration, slipper jag kontakta AF idag med frågor om Mina sidor! Ingmari är nämligen en också en pärla. Och denna pärla jobbar bland annat på Arbetsförmedlingens kundtjänst. Om alla vore som Ingmari på Arbetsförmedlingen, då skulle dess rykte snabbt förbättras och hamna på plus. Men jag är lite rädd att Ingmari bränner ut sig om hon jobbar för mycket utanför ordinarie arbetstid. Hör Läser hon detta??!

OBS, Ingmari!

På min agenda idag vad gäller jobb i övrigt står att jag ska kontakta Bliwa angående inkomstförsäkringen. Har jag lite tur kan jag få en slant även därifrån. Jag lärde mig nämligen att man inte ska lita på att så kallade före detta bekanta håller det de lovar och hjälper en att ta reda på fakta. I stället för att lova hjälpa till kan man ju säga nej… Ett förslag bara att ta till sig om man vill utvecklas något som människa.

Vi åker ut till Himlen senare för att hämta grovsopor som ska kastas. Vi ska också hämta en del prylar som nu får plats i mitt lägenhetsförråd, tack vare att där nu är röjt och städat. Igår hjälpte Anna mig med det sista där, en massa papper som låg löst långt uppe på en hylla. Nu är jag helt nöjd!

Anna står just nu i mitt kök och ska koka frukostägg. Jag ska därför avsluta detta inlägg och joina henne.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta i en kommentar! Det är roligt att få rapporter om livet där ute!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårlördag

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur hon fick ordning på sin balle* och köpte färgglatt att ha under.

Lördag och Fästmön är ledig – KORS I TAKET! Finväder dessutom. Så idag hade vi inget att skylla på utan det blev en promenad. Men först ringde jag faster E och därpå stegade vi iväg till Tokerian för att inhandla middagsmat. På Tokerian såg vi galningar i shorts – så jäklar varmt är det inte! Jag plockade ut medicin på apoteket i samma veva. Vi passade också på att titta in till Arge Kaj. Somliga skulle köpa trosor, men kom inte ihåg sin storlek. (Jaa, jag börjar bli fundersam över mitt minne på allvar… Medicinen tycks ju inte hjälpa…)

Vi passerade hemmet och slängde satte in varorna innan vi fortsatte ut i vårsolens glans. Fotas skulle det göras, förstås…

Min rödluva fotar.

Jag var lite rädd att jag skulle få ont i hälen, men hade jag fått det, skulle jag bara ha vänt hemåt igen och Anna kunde ha fortsatt på egen hand. Det gick i bra att gå och hälen höll sig lugn.

I trädgårdarna höll folk på att göra fint. Ett gäng försökte få ner ljusslinga från ett träd. Onödigt, tycker jag. Snart vänder det ju igen och blir mörkt.

Mycket sand är det här och var.

Solen värmde, men vinden var kall. Himlen var härligt blå och det var bara lite moln. Vi promenerade i bara luvatröjorna och såg säkert riktigt muppiga ut – Anna, som är kvinnan i familjen, i sin röda Puma-tröja, jag, som är mannen i familjen, i min svarta dito.

Blå himmel och bara lite moln idag.

På ett ställe såg vi en riktigt fin gammal bil. Jag tror bestämt att det var en gammal polisbil eftersom den hade extrautrustning i form av strålkastare på taket.

En gammal polisbil?

Efter ungefär 40 minuter vände vi hemåt. Vi passerade mitt kallförråd och hämtade balkongbordet som hade bott där över vintern. I vanliga fall brukar mina balkongmöbler få stå kvar på ballen över vintern med en presenning över sig. Men i år skulle där ju förvaras fönster på senhösten. Stolarna och pallarna fick plats i lägenhetsförrådet, bordet fick jag släpa bort till kallförrådet. Det var jätteskönt att få hjälp att bära tillbaka det nu!

Balkongbordet hämtades.

Sen kunde jag förstås inte låta bli att göra i ordning på ballen. Jag dammsög och hämtade in stolar och pallar, torkade av möblerna, la på en duk och dynor. Nu är det randigt (dynorna till pallarna), rutigt (dynorna till stolarna) och blommigt (duken till bordet). Ja ja, allt går i blått i alla fall. Alltid något.

Anna kokade kaffe och bredde sig en knäcke och tog en banan. Sen skulle vi premiärfika på ballen. Jag skulle just sätta tänderna i min kexchoklad när mamma ringde. Så jag fick vänta med chokladen en stund, trots att jag var så sugen. Det går liksom inte att prata i telefonen och äta kexchoklad samtidigt.

Kexchoklad och kaffe till mitt premiärfika på ballen.

Anna tyckte att det var lite kallt och hade med sig sin sjukfilt. Under den satt hon i luvatröja. Till och med luvan åkte på, så jag undrade om jag fikade med tomten, eller…

Tomten?

Så kom jag på att vi hade goda ostar till kvällen, men inga druvor. Slängde därför på mig jeansen och tog en ny runda till Tokerian. Tittade också in till Kaj och inhandlade tre par färgglada trosor – i rätt storlek (jag tittade efter hemma i lådan).

Färgglatt värre.

Det ena paret hade chihuahuor, rosa BH:ar och noter påtryckt, det andra hade serietidningsljud och det tredje paret hörlurar. Inte bara färgglatt utan rätt fantasifullt också, alltså.

Nu vilar jag ut en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och steka Kalle till middag. Det blir en soft kväll i kväll, med god mat och dryck och förmodligen Unge kommissarie Morse – den senare tycker Anna är så skön att sova till i soffan.

*balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Gömma/glömma nyckeln à la Tofflan

Att jag är en stor idiot, mer eller mindre, har jag fått höra många gånger idag. Och jag förtjänar det verkligen! För jag har gjort så många fel och jag är så elak och jävlig. Dessutom är jag rätt dum. Nu ska du få höra!

Gömd eller glömd?

I kväll när jag hade skurat badrummet och duschrummet/toan skulle jag in i lägenhetsförrådet som ligger vägg i vägg med mitt hem. Jag delar förråd med grannen mitt emot. Vi har gemensam dörr in i förrådet – våra respektive portnycklar passar där. Väl inne har vi sen var sin dörr med var sina lås med särskilda nycklar.

Men först hittade jag inte förrådsnyckeln. Efter en stunds rivande – var kan den finnas, liksom om den inte hänger i nyckelskåpet? Jorå, jag hittade den på ett ställe där jag förvarar  min extra portnyckel. Det var ju skönt! Men frågan som sen uppstod var:

Var i h-e var den extra portnyckeln???

Den låg inte där den skulle och den hängde inte i nyckelskåpet. Där hittade jag bara grannens portnyckel. Men för säkerhets skull provade jag grannens nyckel i mitt lås och det gick inte att låsa med den. Jag pillade ner piggen och lyfte handtaget med öppen dörr och den gick inte att låsa, dörren.

I min förtvivlan ringde jag på hos grannen, för jag tänkte att jag vid nåt tillfälle kanske hade varit ute i förrådet och lämnat min portnyckel i låset till den yttre dörren. Och sen, tänkte jag, hade kanske nåt av grannbarnen av misstag tagit min nyckel och trott att det var deras – eller deras föräldrars. Se, vilken konspirationsteori jag målade upp! Framför allt gäller ju att det alltid är

nån annans 

fel när saker och ting går galet, eller hur?.. Ingen var hemma, men just som jag skulle stolpa tillbaka in i mitt hem kom pappan och ena barnet hem. Naturligtvis kastade jag mig på dem och rabblade hela teorin. Han fattade ingenting och trodde att jag inte kom in i förrådet. Han sa:

Men vår nyckel går ju!

Och så låste han upp förrådet. Jag gjorde ett nytt försök och till sist begrep han och lovade att prata med resten av familjen. Men jag såg nog hur han skakade på huvudet och muttrade nåt.

Tillbaka inne hos mig rev jag upp himmel och jord. Ingen nyckel. Tills det slog mig…

Varför skulle jag ha grannens nyckel i mitt nyckelskåp?

Min grannfamilj består av fyra personer. När de reser bort, ibland, brukar jag vattna deras krukväxter och sånt. Då brukar jag

få låna

en av barnens nycklar – för familjen äger bara totalt fyra nycklar…

Och när jag tittade närmare på den så kallade

grann-nyckeln

i mitt nyckelskåp stod det mina siffror på den och den var exakt likadan som den nyckel jag har i kedjan i jeansen. Exakt.

Så nu vet alla som läser detta vilken total idiot jag är. Skämskudde fram. Gigantisk skämskudde…

Livet är kort.

Read Full Post »