Vredens dag

Ett inlägg om en bok.

---

 

En halv tegelsten landade för ett tag sen i min postbox. Det var Magnus Alkarps första thriller Vredens dag (blanda inte ihop den med Tegenfalks Vredens tid eller John Steinbecks Vredens druvor!!!). Boken är så ny att den ännu inte hade kommit ut i handeln när jag läste den. Med första recensionsdag den 5 september var det otroligt svårt att låta bli att publicera en recension för tidigt av boken. Men så fick det bli. Det här inlägget är alltså tidsinställt för publicering nästan tre veckor i förväg. Stort TACK till Historiska Media för recensionsexemplaret!

Boken utspelar sig 1973, men även 1944. Historien bakåt i tiden för handlingen framåt. Sakta men säkert får läsaren svar på de frågor som uppstår. I början av augusti 1973, samma år som Norrmalmstorgsdramat och Gustaf VI Adolfs sista sjukdom och död, kidnappas Simon Krezenzky i Stockholm. Han förs till en stuga där han hålls som gisslan och förhörs. Fast understundom känns det mer som om Simon förhör sina fångvaktare.

Magnus Alkarp har tidigare skrivit skönlitterära verk med historisk touch. Den här thrillern är inget undantag. Det är inte nån snäll historia, emellertid, utan en synnerligen grym. Vredens dag är dagen utan plats i almanackan och boken handlar om det krig som aldrig tog slut.

Det tar ett tag för mig att koppla ihop alla trådar som författaren lägger ut. Tidigt blir jag orolig för att han inte ska ro detta i hamn, den gode Alkarp. Men det gör han! Han överlistar till och med mig. Nästan. En sak klurar jag ut i förväg. En. Slutet blir – tack och lov! – en överraskning. För det är så en riktigt bra deckare/thriller ska vara. Jag, som läsare, ska kämpa med att komma på hur saker och ting hänger ihop, men inte lyckas. Så sedd genom mina läsglasögon är detta ett mästerverk i genren.

Nåt negativt då? Nåt måste jag ju hitta att peta i. Det skulle vara de understundom väldigt långa meningarna. Jag tror att den på sidan 135 är den längsta – 59 ord. Trots detta klarar jag av att läsa meningen och begripa den – skiljetecknen är nämligen helt korrekt utsatta.

Jag gillar den här boken! Jag uppskattar författarens skämtsamma glimt i ögat mitt i allt allvar. Som när han skriver på titelbladet att detta visserligen är en roman, men att berättelsen i sig inte behöver vara fiktiv. Och förtjust fnissar jag åt de gökande arkeologerna på sidan 254. En hel del Uppsalareferenser är det också i boken och det tycker jag som bor här är roligt. Nån bor i studentkorridor, Gamla Uppsala poppar upp, några träffas på Ofvandahls (fast det heter inte kafé Ofvandahls, det heter Ofvandahls Café och Hovkonditori) etc. Men allra roligast är nog de slängar Sjukstugan i Backen får på sidan 346. Där framkommer att en av personerna i boken jobbar som AT-läkare på Sjukstugan, varpå en annan karaktär säger:

Typisk dum brud, […] Hon tjänar det dubbla i USA. […]

Men frågan är om läkare verkligen var så underbetalda 1973, som resten av vårdpersonalen alltid har varit… [Min åsikt!]

Toffelomdömet blir det högsta. Den här boken har det mesta som intresserar mig: en historisk vinkling, spänning och en viss typ av he he he-humor.

OBS! Onsdagen den 9 september klockan 18 på Studentbokhandeln i Uppsala är det release för Magnus Alkarps bok Vredens dag. Alla är välkomna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öppna dörrar, lek med väder och akut litterärt

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.

---

 

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian…

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jaa du FEM… Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!

*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min hafti!

Ett inlägg om gammal vänskap. 

Den som tror att god vänskap inte kan överleva många, många år tror fel. I skrivande stund är jag både glad och rörd för jag har just pratat med min hafti, min syster, på tigrinja. OK, hon är rätt brun och jag är rätt blek, men hon var min glada, glada hafti en gång i forntiden när vi bodde i studentkorridor. Jag snackar 1980-talet…

Min hafti, fortfarande lika glad, precis som då.

Häromdan, på en av mina promenader, träffade jag en av våra gemensamma vänner. Det var som om åren stått stilla – och ändå inte! Jag fick mobilnumret till min hafti och i kväll skickade jag ett första sms. Det dröjde en stund, sen kom svar. Och lite senare ringde min hafti. Det var såå roligt! Det går inte att beskriva!

Jag fick veta, i stora drag, vad som hänt sen mitten av 1980-talet. Men inga detaljer. Dem sparar vi tills vi ses. För ses ska vi även om min hafti inte längre bor i Uppsala.

Hade, kilte, celeste…Afgraki, hafti Rozina, afgraki! Natki gadz tsobo. Ane adgi. Sihi hafti. Ane gudjuff maakorr aleki. Owai! Ati!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fisk, färger och friends from way back when

Ett inlägg om den Tofflianska lördagen.

Idag har jag slagit rekord! Ja, inte i hastighet, men i längd: jag gick 4,2 kilometer. Det var en rolig tur, för vädret var underbart och jag träffade en gammal vän från förr i tia*.

Men först skjutsade jag Fästmön till jobbet och så var jag på Tokerian och skenade fram och tillbaka som om jag aldrig hade varit där förr. Jag hittade fisk till bra pris och köpte både torsk och lax. Mums! Men i kväll får den gode Dr. Oetker fixa min middag – quattro formaggi-pizza.

Himlen är blå idag!

Idag är det en sån där fantastisk höstdag som bara vissa dagar är! Himlen är blå och solen skiner. Det var så varmt att jag kunde promenera iförd endast t-shirt och tunn luvatröja. Solbrillorna satt på näsan, förstås, för höstsolen var stark.

Gult och blått…

Dagens dominerande färger var gult och blått. Påminde lite om den gigantiska banderoll jag fick igår på ICA Heidan när jag handlade. Det var visst nåt sportevenemang på kvällen… (Ja jag vet vad, men är totalt ointresserad.)

Promenadens höjdpunkt var emellertid varken sol eller färger utan den gamla vännen jag mötte! Egentligen en vän till en vän, men allas vänner blev våra gemensamma vänner. Det var på 1980-talet när jag bodde i studentkorridor. Så nu fick jag både H:s mobilnummer och vår gemensamma vän R:s. R har jag inte sett sen h*n gjorde skandal och rymde med ”sin kusin”… Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska skicka ett sms och vad jag ska skriva till R i såna fall.

Ungefär vid dessa träd möttes vi.

Jag rundade och hamnade på vägen mot Den Hemliga Trädgården. Men först gick jag i en liten allé. På ena sidan av gång- och cykelbanan upptäckte jag fruktträd. Gick jag i nåns före detta trädgård, tro..?

Höstträd längs gång- och cykelbanan, men till höger noterade jag fruktträd.

Jag pinnade på rätt bra idag, men slog inga hastighetsrekord, som sagt. Det viktiga för mig är fortfarande att komma ut och få ljus och frisk luft – och att komma hemifrån. Eftersom jag har (haft) problem med båda mina fötter – hälsporre på den ena, snedtramp med uttänjt ledband som följd på den andra – vågar jag inte gå för långt ifall jag inte fixar att gå tillbaka. Dessutom gör sig yrseln påmind då och då. Idag gick det emellertid hur bra som helst.

Vi pinnade på, mina ben och jag.

Inte heller var jag det enda svinet som var ute. Jag noterade ett och annat på min färdväg. Inte vet jag om jag tyckte att det var så snyggt heller…

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte?

I en trädgård såg jag toppen av en lekstuga, troligen. Jag undrade hur många tusentals lekar som lekts och sagor som berättats där inne…

Hur många lekar har lekts här inne, tro?

Så anlände jag till Den Hemliga Trädgården. Grinden stod vidöppen – det är som om husen och trädgården ropar på mig…

Grinden stod öppen som om huset och trädgården ropade på mig.

Faktum är att jag såg att man till och med kan köra in med bil! Tomten måste vara hur stor som helst, för det var ingen liten garageinfart utan en väg.

En väg in!

Jag passerade. Vågade inte bli stående. Tänk om nån som bor där ser mig och tycker att jag snokar!

Runt hörnet höll en husse på att klippa häcken. Jag blev utskälld av hans lilla hynda, en rätt ynklig lite vakthund. Men jag noterade de sylvassa tänderna och hunden såg inte snäll ut. Det är första gången jag blir utskälld av en en fyrbening, dock, så lite förvånad var jag allt.

Gult och orange och blått mitt emot den ilskna hyndan.

Plötsligt var jag nästan hemma igen. Bara en sida bild – på ett träd, förstås!

Mörkrött mot blå himmel.

Medan jag har telefonerat med mamma, skrivit detta och ätit lunch bestående av frukt- och nötmix samt vatten, har tvättmaskinen jobbat på. Dags att hänga dagens tvätt. Den är faktiskt inte tjockis-svart utan ljus!..

*förr i tia = östgötska; betyder: förr i tiden

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny dag… med regn, djur och bilister (Men ingen sport!)

Ja jädrar i min lilla låda, idag är det en stadstur planerad. Vad händer? Det regnar förstås. Blir ju jättekul. Svepa in och ut i affärer och lukta blöt hund. För min jacka slängde jag nämligen i tvätten igår så det blir till att gräva fram en hoodie. Som inte är trasig. Och vilken tur, jag har ju en nyinköpt Puma!

Här ligger puman på en leopard(filt). Ormen jag stickade som 25-åring tittar också fram – rena djurparken här.

Jag måste bara kommentera den där ormen du ser på bilden. Jag var alltstå typ 25 när en kompis i studentkorridoren där jag bodde lyckades med det mina textilfröknar misslyckats med hela grundskolan: att lära mig att sticka. Och jag stickade och stickade och stickade. Jag fick korridorens alla restgarner för att jag skulle träna på att sticka. Och sen kunde jag inte sluta. Med det menar jag verkligen

jag kunde inte sluta.

Jag visste inte hur man gjorde och alla skrattade! Det är därför det blev en orm. Lång. När jag äntligen hade fått hjälp att sluta, köpte jag nåt skit som jag fyllde ormen med och sydde ihop dess mage. Till ögon sydde jag på två gröna knappar. Jaa, jag är mycket stolt över min orm.

Det blev en tur till Slottet igår kväll efter jobbet. Jag vattnade lite. Det var bra att jag inte vattnade mycket med tanke på dagens väder… På hemvägen stannade vi till vid ICA Heidan och handlade lite diverse. Bland annat lördagsgodis. Godis är nämligen så dyrt på stan dit vi ska idag. Dessutom brukar det inte vara så färskt – säkert på grund av att det är så dyrt – folk handlar helt enkelt inte.

Godis är gott. Och det är ju i alla fall lördag. Idag, ja. Igår var det fredag. Men du tror väl aldrig att godiset har stått orört från Tofflans feta fingrar?

Det är inget särskilt jag ska glo på. Bara det att jag insåg hur mysigt det var att gå på stan en lördag, såsom jag och vännen FEM gjorde när hon var här. Fästmön 0ch jag kan ju så sällan göra det eftersom jag jobbar när hon är ledig och tvärtom. Men idag slutar hon klockan 14 så vi ska ses halv tre. Då kan vi skena i affärer till klockan 17. Alldeles lagom. Vi kanske inte orkar så länge, ens. Det är en intressant utställning på Fredens Hus som lockar oss lite också, tror jag. Fast Fredens Hus stänger klockan 16. Inte så mycket skenande i affärer i såna fall. Vi får se.

Dag Hammarskjöld med citat. (Bilden är lånad från Fredens Hus hemsida.)

Jag var ganska pigg i morse. Eller pigg och pigg… Jag vaknade klockan 6.22 och trodde av nån anledning att klockan var 5.22. Hade kramp i vänsterfoten och försökte ta mig ur sängen och stampa lite så tyst jag kunde för att inte väcka Anna. Bara det att Anna ju var uppe och höll på att göra sig iordning för arbete. Så när hon kom och skulle väcka mig fyra minuter senare var jag riktigt piggelin! Skjutsade henne till jobbet – mitt val, mitt val, mitt val! – och sen kröp jag ner för att göra en FEM, det vill säga återvände till sängen för att läsa.

Lokalblaskan var ovanligt ologisk idag. Först en stor artikel (den ligger tyvärr inte ute på nätet) om 120 personer som jobbar på Sjukstugan i Backen mitt i stan, människor som fått vara med i ett projekt och fått åka gratis buss till och från jobbet en månad. (Hur svårt är det att cykla, till exempel, om jobbet ligger mitt i stan?) Efter projektets slut fortsatte tre av fem att cykla åka buss. Och på så vis har man sänkt de dåliga utsläppen i stan med si och så mycket. Jaa, det hade man väl gjort om alla 120 hade åkt bil till jobbet men det tvivlar jag på. Varför? Jo…

1. det är väldigt ont om parkeringsplatser
2. det är väldigt dyrt att parkera. (Om man inte är direktör på Sjukstugan, förstås, för då har man en reserverad plats.)
3. det är väl inte så svårt att hoja om jobbet ligger mitt i stan, typ en kvarts cykeltid om man bor i nåt av bostadsområdena runt omkring stan

Det ologiska i lokalblaskan, som jag nu ska hoppa tillbaka till, är att man lite längre in i tidningen har ett reportage om en konstinstallation/TV-serie – där man gav bilister med snygga bilar fri bensin. Väääldigt miljövänligt. För gratis bensin drar ju, folk är näriga som fan. Dessutom är ju Lena Philpsson programledare för skiten TV-serien och hon drar väl, hon också… Och i dagens lokalblaska blir det sen ännu mer ologiskt med alla motor-sidorna i tidningen. Jag undrar:

Är man för eller emot bilismen/negativ miljöpåverkan av bilismen på lokalblaskan???

Vad händer mer i mitt spännande liv idag? Jo, jag ska försöka komma fram på till kundtjänst på 3 för att höra vad i helvete de menar med det obegripliga brevet jag fick från dem igår. Jag vill veta skillnaden mellan 20 GB och 30 GB och jag vill veta nåt annat än siffran tio. (För jag kan räkna lite grann, min dyskalkyli till trots!) Sen ska jag ringa mamma och hoppas att jag inte stör i nån fotbollsmatch – ja, mamma spelar inte men det är visst nåt mästerskap på gång nu igen så alla usla TV-program blir ännu uslare eftersom allt som sänds ett tag framöver är sport…

Vi ska äta middag på stan, för resten. Jag har ett presentkort från fakultetskollegorna som kanske ryker i kväll. På en restaurang UTAN storbilds-TV.

Read Full Post »