Dåligt, Röda Korset i Uppsala!

Ett surt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg:
Capella, som Rippe tipsar om i sin kommentar, har en webbplats med öppettider etc – se här!

Även Erikshjälpen får gott betyg av Hortellskan!

Det händer saker i huset. Allt är inte intressant för andra, men när Lucille råkade lite illa ut kan jag som granne och vän inte låta bli att ha en åsikt. Naturligtvis har jag inhämtat hennes tillåtelse att skriva om det.

Lucille och jag delar lägenhetsförråd. Det vill säga, vi har var sin halva bakom samma dörr. Jag bor ensam, Lucilles familj består av totalt fyra personer. Bland annat barn som växer. Att städa förråd tillhör inte livets roligaste aktiviteter, men är ett nödvändigt ont ibland. Särskilt om man vill kunna gå in i sitt förråd…

En liten hylla för paradhandduk och lite smågrejor kanske hade hittat en ny ägare för en femma..?

Jag städade mitt förråd förra sommaren med god hjälp av äldsta bonussonen. Lucille städade nyligen. Hon hade en massa saker som inte var trasiga, men som familjen helt enkelt inte har plats för. Återvinning är bra och Lucille tänkte på människor som inte har råd att köpa nytt. Människor, som kanske kommer som flyktingar eller kanske bara unga människor, på väg att flytta hemifrån. Därför kontaktade hon Röda Korset i Uppsala, eller dess second handaffär Kupan, för att höra om de kunde komma och hämta en del möbler och saker. Kupan är ett ställe jag själv åker till då och då, mest för att titta på böcker, förstås.

Idag klockan 13 skulle de komma och hämta grejorna. Tio minuter över ett såg jag en stor lastbil rulla in på framsidan av huset och stanna. Tre män klev ur. De ringde på. Hos mig. Jag heter inte Lucille. (Det gör inte Lucille heller.) Men jag öppnade och de bad om ursäkt för att de hade ringt på fel dörr.

Ett balkongbord i solitt trä som den pysslige hade kunnat slipa och måla. En tjuga, kanske?

Fem minuter senare ringde det på min dörr igen. Jag tänkte för några sekunder att det kanske var Röda Korsarna som plingade på en gång till för att kolla om även jag hade grejor. De hade ju en ganska stor lastbil… Men det var Lucille. Och hon var rätt arg. Det visade sig nämligen att männen hade varit oförskämda och snikna. De hade också vägrat ta med sig vissa saker. Skälet de angav var att sakerna inte skulle gå att sälja.

Lucille visade mig prylarna. Visst var de använda och lite slitna – second hand – men de var definitivt inte i uselt skick.  Om jag var på väg att flytta hemifrån skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett balkongbord att hänga på räcket för en tjuga eller soffbord för några tior till.

Ett soffbord i furu såg använt ut, men hade inga synliga repor. En femtiolapp?

Eftersom det var ganska många saker Röda Korsets personal inte hämtade och en del var stora möbler kunde jag tyvärr inte hjälpa Lucille att skjutsa henne och grejorna till nåt annat ställe där man verkligen återvinner saker. Clark Kent* är ju ganska liten. Lucilles man är på sitt arbete och har deras bil, en större Toyota än min, med sig dit – annars hade vi kunnat ta den. För jag ville ju hjälpa min vän som tycker att återvinning är bra.

Så det som händer nu är att Lucille har bett en annan snäll och hjälpsam och lite stark granne att bära ut sakerna till soprumscontainern i eftermiddag. Grejorna ska kastas alltså. Fullt funktionsdugliga och använda, men inte i uselt skick. Tack vare att Röda Korset, av alla organisationer, har en sniken affärsverksamhet här i stan, anser jag.

För Röda Korset i Uppsala, Kupan, kan ju detta inte bli nånting annat än en stor, fet och svart bak, eller hur? Och nåt mer besök dit blir det inte från oss i New Village, i alla fall!

En stor, fet och svart bak till Röda Korsets secondhandaffär Kupan i Uppsala för sitt snikna sätt.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fixat förråd och fån

Ett inlägg om ett utfört dagsverke.

I morse var jag trött när jag vaknade, men upp skulle jag – förrådet skulle städas och garderoberna rensas. Jag satte igång med garderoberna när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Fortsatte sen i förrådet. Jisses…

Johan dök upp strax före avtalad tid och fick genast börja springa fram och tillbaka till soprummet med skräp. Vi åkte också två turer till Återbruket med grejor – kläder, resväskor, lite husgeråd, en gungstol, lite textil med mera.

Lite svårt att se på bilden, men det blev väldigt fint i mitt förråd!

Det blev mycket ordningsamt i förrådet.

Eftersom vi blev klara betydligt tidigare än vi trodde tog vi en tur till Stormarknaden för att fylla på mitt ölförråd. Men jag slog också till och köpte en ny mobil. Det blev en iPhone 5, för det var den Teliabutiken hade erbjudande på. Det tog ganska lång tid att kopiera över prylar från min tjänstemobil, men Johan och jag gick och tog en fika så länge. Sen när jag kom hem har jag upptäckt att varken kontakter eller kalenderuppgifter är kopierade… Kontakterna har jag nu lagt in för hand och kvar att lägga över är kalenderuppgifterna. Men det vet jag inte om jag orkar göra i kväll. Bilderna struntade vi i att kopiera, för dem har jag lagrade på annat sätt. Bara att tömma tjänstemobilen på dem, alltså.

Det blev en svart som tjänstemobilen, men en nyare modell.

Lite senare än vanlig tid åkte vi och hämtade Anna och därefter bjöd jag på flott (!) middag på Mac Jack.

Johan o Anna väntar på mat.

Killarna på Mac Jack var så gulliga och efterskänkte sex kronor plus en dipsås, för ingen av oss hade växel! Toppenställe!

Slutligen åkte vi till Himlen och hämtade saker som skulle lämnas till återvinning respektive kastas. Det blev lite rensat där också! Anna hade förberett det mesta så bra.

Nu luktar jag som en apa och är skittrött, så jag tänker med gott samvete kollapsa framför TV:n efter utfört dagsverke.

Jag har fått en fin rekommendation av M på jobbet till min LinkedIn-presentation. Den var så fin att jag faktiskt fällde en tår… Är det nån jag lär sakna så är det just M… Och Lille M, förstås! Och kanske en och annan ytterligare…

Livet är kort.

Read Full Post »

På Tjugondedag Knut dansas julen ut

Och Tjugondedag Knut är det idag! Fast jag dansade ut min jul REDAN igår. Nu vet jag att somliga dansade ut sina jular för flera veckor sen. Det tycker jag är lite tidigt, jag är traditionsbunden och totalt konservativ i det här fallet, men naturligtvis skiter jag i hur andra gör. Jag gör som jag vill, andra gör som de vill.

Idag ska jag emellertid åka ut till Himlen för julgransplundring. Förr om åren har det varit så att Elias och jag har avklätt Fästmöns gran. Jag har sen smugit ut i skogen och kastat den strippade pinnen. Minns inte hur det var förra året, då tror jag att Anna gjorde sig av med granen redan dan efter Annandagen. Det fanns nämligen inte ett barr kvar på den sen Nån hade råkat nysa en passant… I år blir det heller inte aktuellt att slänga granen i nån skog, för Anna inhandlade en jättefin plastgran förra året. Den ser i klätt skick helt ut som en äkta. Till skillnad från den jag såg på Tele på jobbet i fredags – ett rooosa elände! Den var så ful att jag inte ville fota den!

Du får titta på en vacker julgranskula som jag fick av Anna 2011 i stället för på Teles fula gran.

Idag har jag läste en (1) bra artikel i lokalblaskan. Det var journalisten Tina Lövrander som önskade ett klimatsmart 2013. Medan vanliga människor i genomsnitt orsakar tio ton koldioxidutsläpp om året, släpper Tina Lövrander bara sex ton. Eftersom bra artiklar inte läggs ut förrän väldigt sent eller inte alls på lokalblaskans hemsida, har jag här en punktlista med Tina Lövranders tolv enkla förändringar samt kommentarer från mig:

1. Häng tvätten i stället för att torktumla.
   Det gör jag redan!
2. Ta cykeln kortare sträckor i stället för bilen. 
   Lite svårt. Jag har ingen fungerande cykel.
3. Ät mindre kött.
   Jag äter inte särskilt mycket kött, jag är ju nästan vegetarian.
4. Byt till miljömärkt el.
   Det kan jag inte styra direkt. Eftersom elen ingår i min månadsavgift är det bostadsrättsföreningens styrelse som upphandlar elleverantör. Däremot kan jag styra vilka som sitter i styrelsen genom att delta i årsmöten där styrelseledamöter väljs.
5. Kör smart med pumpade däck.
   Fasen, vid årets två däckbyten pumpar verkstan däcken. Men däremellan borde jag kolla trycket. Bara det att jag alltid lyckas släppa ut luft i stället för att fylla på…
6. Byt ut en flygresa mot en tågresa.
   Ha, jag reser ju aldrig längre än till Metropolen Byhålan och dit går det varken flyg eller tåg…
7. Ha snålspolande munstycke i kran och dusch.
   Nja, det där tror jag inte ett smack på. Då får man ju duscha längre om man ska skölja ur schampo ur trassligt hår. Men jag har snålspolande munstycken i båda mina duschar…
8. Ät upp dina matrester i stället för att slänga dem.
   Det gör jag för det mesta. Eller så fryser jag dem och äter dem senare.
9. Sopsortera och lämna till återvinning.
   Det har jag gjort i många år.
10. Köp begagnat.
    Jag köper mest böcker begagnat. Kläder köper jag väldigt sällan begagnade, tycker att det är lite äckligt med andras gamla paltor. 
11. Ge bort en grej – släng den inte.
    Jag frågar oftast om nån vill ha nåt som jag inte längre vill ha, men som är helt, innan jag slänger det.
12. Kontakta politikerna.
    Jag har en del privata kontakter med förtroendevalda. Och så röstar jag varje val. Annars kontaktar jag inte politikerna.

En bra lista, tycker jag, och slår mig själv för bröstet så högt att nån på Sveriges baksida också torde höra det och förfasas (nej, man får inte förhäva sig själv!..) eftersom jag uppenbarligen inte är helt miljövidrig. Men det där med bilen kunde jag bli bättre på, det medges…

Listan är i vart fall mer läsvärd än Ulrika Knutsons krönika (DEN finns däremot att läsa på nätet!..) som jag skummade av misstag. Hon konstaterar att den sjunkande läs- och skrivfärdigheten bland studenter har diskuterats den senaste tiden. Att redigerare och journalister vid stans lokalblaska, så kallade proffs på det skrivna ordet, inte kan stava tycker jag är betydligt värre…

Nu ska jag gå och kolla vad som finns i kylen för det börjar dra sig mot frukostdags – jag har varit vaken i två timmar. (Men jag vaknade förstås tidigare också eftersom det är ett barnrum under mitt sovrum – INTE kul nån gång!..)

Surfa runt bland mina Kickor & Pluttar – en del vänner, andra endast bloggvänner, har jag konstaterat – gör jag en gång om dan. Men det sparar jag till kvällen. Jag tycker att det är viktigt att surfa runt och inte bara skriva själv, för utan input blir det ju knappas nån outout – så jävla händelserikt är inte mitt liv. Som vanligt skiter jag i hur andra gör, jag gör en surfrunda en gång om dan. Och kommenterar hos andra gör jag när jag har nåt att säga, inte bara för att. För övrigt svarar jag på alla kommenterar jag publicerar på min egen blogg – det hör till vanligt hyfs, tycker jag.

Topp fem-kommentatorer på min blogg är för övrigt, enligt statistik från WordPress:

1. FEM
2. Rippe
3. whitelady7
4. Gunilla
5. Åsa

Tack för att ni finns! Ni är inte bara bloggvänner utan vänner, för ni fanns för mig – på olika sätt – när jag mådde skit i julas, till exempel. Det glömmer jag aldrig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker hopar sig…

En av mina vänner skrev igår i en kommentar till ett av mina inlägg:

Tänk om saker kunde låta bli att hopa sig hela tiden.

För visst är det väl så att det alltid kommer flera jobbiga saker samtidigt? Men kroppen är en konstig historia också! Det jag igår trodde var förkylning är idag… nån enstaka nysning, lite klåda i näsa och ögon och lite feber. Ingen huvudvärk, ingen muskelvärk. Jag tror att min kropp har ett fantastiskt immunförsvar mitt i allt skit och försöker mota bort det den kan. Tänk om immunförsvaret kunde få min alien att bara flyga iväg också… Jag ser INTE fram emot läkarbesöket på tisdag morgon, mitt under fönsterbytesdagarna. Hantverkarna börjar vid sjutiden på morgonen och kör hårt hela dan och ganska långt in på kvällen. Hur lätt är det då att förbereda sig för ett läkarbesök? Under tre dagar ska jag ha okända män springades i mitt hem. Inte nåt jag längtar efter, så på måndag efter jobbet åker jag ut till Himlen och vikarierar som kock och förälder.

Jag skrev igår ungefär att jag inte är rädd för smärta. Inte heller är jag rädd för att dö, för det är nånting vi alla ska göra. Ett annat faktum som inte kan bestridas är att man ska leva med sig själv hela livet. Det borde man tänka på lite oftare. För det är inte särskilt kul att leva med nån som är arg, otrevlig, bitter. En sån som jag är – understundom. Det finns stunder när jag är pigg och glad och omtänksam och gillar att roa människor. Men ibland sjunker jag ner av tyngden från allt som hopat sig – för att finna att det är väldigt få som finns här just då. Nu lever jag inte genom vänner och bekanta, det finns mycket jag hämtar kraft från. Vänner och bekanta är ett folk som, liksom jag själv, står sig själva närmast, har jag insett. När man ropar i sin djupaste förtvivlan möts man ofta av… sitt eget eko. Nu gör inte detta ont LÄNGRE. De senaste årens erfarenheter har gjort mig starkare i mig själv – fast också mer misstänksam mot människor.

En skugga av den jag var en gång..?

I morse skulle mina nya fönster levereras och via lift ställas på ballen*. Nåt fönster kanske måste förvaras inne i lägenheten, stod det på en lapp nere i trappuppgången. Jag har funderat på var de kan tänkas ställa nåt fönster inne hos mig – jag åkte ju till jobbet betydligt före halv åtta när de hade aviserat att de skulle komma. Har inte så mycket plats, liksom… Dessutom har det fortfarande inte levererats nån täckplast så ingenting i mitt hem är plastat. Suck och stön… I helgen gör vi det sista, flyttar sängar, matsalsbord, krukväxter och monterar ner rullgardinen i sovrummet. Den lär förresten bli för kort för det nya fönstret, men jag får väl sätta upp den ändå. Nästa storlek blir ju gigantisk!

Min dag idag börjar med ett morgonmöte om återvinning. Har lite webbpyssel att fixa och trixa med under dagen, pressmeddelandet är klart och tidsinställt hos presstjänsten för utskick i morgon bitti, webbversionerna (svenska och engelska) klara och bara ett klick från publicering. Vid 15-tiden sticker jag till sjukgymnastiken och leker voodoodocka igen. Ser fram emot lite smärtlindring. Undrar om akupunktur skulle funka mot aliens också..? Och för snabb och smidig fönstermontering samt allt runt omkring..?

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Överviktig Mikael, 40, medelsvensson 2009

Statistiska Centralbyrån har sammanställt siffror från 2009 i Statistisk årsbok. Enligt den är medelsvensson Mikael, 40 år och lätt överviktig. (Inte svårt att förstå varför jag har valt ett liv utan män… 😉 ) Mikaels kvinnliga motsvarighet heter Maria och är 42 år.

Svenskarna var under det aktuella året bättre utbildade. Dessutom la de mer pengar på mat än tidigare. Ett genomsnitthushåll köpte livsmedel för 2 900 kronor i månaden, vilket är två procent mer än året innan. Detta märks på männens midjemått – nu är 53 procent av männen överviktiga… Kvinnor är också överviktiga, men ”bara” 37 procent. Medelsvensson stoppar i sig 3 100 kalorier om dagen.

Den här magen såg jag på programmet Stjärtarna i Kojan på TV igår kväll… Det här är en bild av min mage och som synes är den ganska vanlig, vad än somliga före detta läsare har för bild av mig.

                                                                                                                                                     Mindre bra är också att alkoholkonsumtionen ökade, liksom brottsligheten. Men för att nämna några positiva siffror ökade antalet miljöbilar, vindkraftens andel av elproduktionen och återvinningen av bland annat metallförpackningar och tidningspapper.

Read Full Post »