Midsommarlek

Ett inlägg i vilket utsidan på Tofflan är väldigt glättig, men insidan känner bara de närmast sörjande till. 

---

 

Jag lekte midsommar igår.

Igår lekte jag midsommar. Storhelger och traditioner är inte så viktiga för en del, men till midsommar ska det ätas sill, drickas snaps samt njutas av blommor och midsommarstång. Alltså gick jag ut hårt och passade på att midsommarsmycka mitt kök medan Fästmön var på besök i vården. Att sitta på ballen* var naturligtvis inget att tänka på – om man nu inte ville sitta där insvept i duntäcke. (Vilket påminner mig om att jag inte har ställt ut en enda blomma där än…)

 

 

En Full Rulle bestående av kallrökt lax fylld med pepparrotsost.

Jag dukade med fin, ljusgrön drällduk och tillhörande servetter. Att det var en drällduk stämde bra. Vi började drälla på den redan innan vi hade satt oss till bords. Anna kastade bubbelvatten med citron på den, men jag var värst, för jag slängde gräddfil och sillspad.

Dagen innan hade vi fått en bukett blommor av Annas snälla mamma. I den tryckte jag ner en liten midsommarstång av piprensare. Men först lekte jag med den, som synes ovan.

Anna hade förfärdigat En Full Rulle. Den hade jag ansvar för medan hon var i vården. Ansvaret gick ut på att rullen skulle in i frysen på en given signal från Anna. Jag misslyckades inte.

Midsommarstången monterad och på plats!

Sen var det här med montering av midsommarstång. Ja jag är ingen ingenjör och har aldrig påstått mig vara en heller. Monteringsbeskrivningar tillhör sånt jag kan gå igång på och skrika och svära över. Allra helst om beskrivningarna innehåller glada gubbar. Vem blir nånsin glad när man svettas över sjuhundrafyrtioelva delar varav sjuhundrfyrtitio ser likadana ut? Men till sist lyckades jag få ihop den lilla stången och den placerades på bordet intill midsommarblomstren.

Att få den lilla, j¤%&L@ stången att rotera sen av värmen från ljuset visade sig vara väldigt svårt. Där hade jag alltså misslyckats, trots att stången ju ser OK ut på bilden. Vilken tur då att jag inte bara är tillsammans med en Underlig Undersköterska, hon är teknisk dessutom. Det visade sig att jag hade vänt en liten pinne uppe i fästet mellan stång och ”propeller” åt fel håll. Det här med spetsar och hål är nämligen viktigt, vilket jag som vanligt inte fattade. Men det gjorde Anna! Hon fick igång stången och jag filmade den och la ett klipp på 15 sekunder på Instagram. För den som vill se långfilmen Midsommarstångande (50 sekunder) går det bra att klicka här nedan:

 

Midsommarmiddag. Notera att jag kom ihåg snapsviseboken!

Själva midsommarmiddagen avlöpte så småningom utan större problem än en massa dräll, som jag tidigare nämnde. Den här gången fattigmansserverade jag, det vill säga det fanns bara en sorts sill på bordet. Men matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök är väldigt gott! Var sitt kokt ägg serverades också och så den fantastiska Fulla Rullen. Den vill jag äta mer av vid fler tillfällen! Pepparrotsostens styrka brände i gommen alldeles lagom och behövde inte kompletteras med äkta vara. Rädisor var billigt så det fanns på vårt bord samt ost, knäckebröd och små plommontomater.

Jag hittade två flaskor Östgöta sädes i kylen. Flaskorna innehöll slattar så vi fick några snapsar var. Till varje snaps sjöng vi snapsvisor, förstås, och äntligen kom jag ihåg att lägga fram snapsviseboken jag köpte för en femma på Återbruket i augusti förra året!

Midsommardessert.

Desserten intog vi senare i vardagsrummet med kaffe bredvid. Jag hade slagit på stort och inhandlat svenska jordgubbar. Anna fick vispad grädde till sina, jag föredrar mjölk med några droppar ovispad grädde i. Gubbarna smakade förstås ljuvligt! Kvällen avslutades sen med sista delen av Chasing shadows, som naturligtvis slutade med en riktig cliffhanger, samt Cucumber och Banana.

Idag vaknade jag till den riktiga midsommarafton. Jag tog en rejäl sovmorgon, ända till klockan åtta. På förmiddagen ska vi ta det lugnt, för sen skjutsar jag Anna till jobbet där hon ska vara ända till klockan 21 i kväll när jag hämtar hem henne. Jag har en fin vän och familjemedlem som har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig på kaffe först, grillning sen. För tillfället har jag svårt med ensamhet. Vi stångas, kan man säga, den och jag. Då är det gott med nån som förstår och som erbjuder rätt hjälp, medan andra mest synes tycka att jag är besvärlig/lat/knäppig. Men mellan turerna idag ska jag förstås ringa min lilla mamma. Hon sitter ensam utan att nån har förbarmat sig över henne, nämligen. Det gör mig ledsen i hjärtat.

För att jag nu inte ska lämna dig som har läst ända hit med ledsamheter avslutar jag med en liten gissningstävling. Vilken av bilderna i kollaget nedan ska bort och varför???

Vilken bild ska bort och varför?

I morgon är det midsommardag och då jobbar Anna också. För att pigga upp oss tänkte jag nån gång på eftermiddagen ha dragning i tävlingen om pocketboken samt presentera vinnaren här på bloggen! Så håll utkik i morgon! (Det är inte heller försent att delta…)

Trevlig midsommar önskar jag dig!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stolprovning och trasiga prylar

Ett inlägg om trasiga prylar.

---

 

Idag på seneftermiddagen var jag hos A och J för att prova ett par skrivbordsstolar. En av dem, en tjusig blå, fick följa med till New Village för vidare provning.

Skrivbordsstol för provning.

Jag rollade stolen lite för det var en del katthår på den. Det skulle jag inte ha gjort. Klädvårdsrullen sprack och delarna flög iväg i olika riktningar. Tidigare på dan upptäckte jag att mitt skohorn hade gått sönder. J undrade om det var nåt mer grejs än stolen jag behövde, för hos dem fanns det resurser. Ehum… ni har möjligen inte en klädvårdsrulle och ett skohorn till övers? (skojar!)

Trasiga prylar.

Nu provsitter jag för fullt. TACK så länge!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Iliaden

Ett inlägg om en bok.

---

 

Som gammal latinare (humanistisk linje, halvklassisk variant) kändes det inte bra att inte ha läst varken Iliaden eller Odysséen. Därför blev jag glad när Fästmön och jag var på loppistur till Emmaus i juni och jag hittade båda böckerna för 35 kronor styck. Jag hade tidigare bara läst delar av var och en, nu bespetsade jag mig på en upplevelse.

Detta är en klassiker! Och den handlar om gudar och krigare i Grekland och Troja. Gudarna är ovanligt mänskliga, vilket i mina ögon gör det minst sagt farligt eftersom de har en sån makt. Krigarna gillar att slåss och de sätter ära högt. Det är också mycket ära och prestige i det som Iliaden handlar om: den så gott som odödlige krigaren Achilleus är förbannad för en annan man har snott hans krigsbyte, en kvinna.

Iliaden är ursprungligen skriven på hexameter, ett versmått. Det är också så jag tidigare har läst delar av den. Denna utgåva jag nu hade köpt var på prosa. Det var den första svenska (så gott som) hela översättningen och den var gjord med en dansk översättning som grund.

Alltså ärligt… Jag är besviken. Nästan 500 sidor och allt det handlar om, i princip, är karlar som slåss och har ihjäl varandra. I slutet skildras en skändning av ett lika ganska detaljerat och utdraget, dessutom. Och allt detta för att två karlar är förbannade på varandra.

Kanske hade Iliaden varit bättre på hexameter. I denna utgåva är det bara en fruktansvärd krigs- och våldsskildring. Det är nästan tur att illustrationerna är färglösa och intetsägande.

Toffelomdömet för denna utgåva av Iliaden blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och nöje förenat

Ett nyttigt och nöjt inlägg.

---

 

Annas mystiska blomma – vad heter den???

Dagar med Fästmön är aldrig dåliga dagar. Bäst tycker jag om dagar när vi förenar nytta med nöje. Det gör vi oftast när vi är med varandra. För bara det där tillsammans är ett nöje! Och nyttogrejor finns alltid att göra. I eftermiddags var tippen i Förorten öppen och vi hade bestämt att åka dit med skräp.

Anna hade rensat i Elias rum, framför allt. Där stod till exempel delar från en trasig säng och lite annat som skulle kastas helt enkelt. Jag har bara en liten bil, så det blev två vändor med att kånka och bära och två vändor till tippen. Men så underbart skönt när man får sånt där nyttigt – fast rätt tråkigt – gjort!

Belöningen blev en glass på Annas balle*. Medan vi satt där betraktade jag blomman hon fick av sin chef när hon gjort sina fyra sommarveckor som administratör.  Nu är det så att ingen tycks veta vad blomskrället heter. Ingen utom Encyclopedia Botanica Anna Maxima, det vill säga Den Belgiska Annan. Nu står vårt hopp till dig! Vad är det för blomma???

Hela eftermiddagen tog vårt slängande och grubblande över blomnamnet. Sen lyssnade vi lite på radio, också. Det var en väldigt tydlig och klar och framför allt modig tjej vi hörde.

En lagerhylla följde med hem till New Village, men den vilar i mitt lägenhetsförråd. Det är inget fel på den och jag tycker inte att man ska slänga felfria hyllor. Det finns emellertid en viss risk att den åker in i lägenheten och används, för jag skulle verkligen behöva en ny bokhylla. Problemet är bara att jag har rödbruna Billyhyllor – och såna görs inte längre. Kanske finns det nån till en billig penning att införskaffa begagnad, för en hylla kanske jag både har råd och får plats med…

Som tack för tipphjälpen bjuckade Anna mig på middag. Vi hade tänkt testa Pizza Hut som öppnade här i närheten idag. Där var det knökat med folk och ganska höga priser, så vi gick till McDonald’s bredvid och köpte Chicken El Maco – gott och smakrikt.

I afton blir det lugna puckar. Jag vill läsa min bok på gång, för jag känner att jag har börjat komma in i den så bra nu efter knappt 200 av 780nånting sidor i microstil.

Här kommer några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Händer det nåt nyttigt eller nöjsamt hos dig i kväll, tro? Skriv gärna nån rad och berätta om du har lust!

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att skrida framåt

Ett inlägg om just att skrida framåt, i sakta mak.

 

Så här inleds min dag. På rygg på köksgolvet, med benen på en stol, går jag igenom vad jag ska skriva.

Om ryggen kändes bättre igår kväll, var den etter värre i morse. Fästmön och jag hade för säkerhets skull kommit överens om att hon skulle ta sig till jobbet för egen maskin, eftersom min hälsa nu är som den är.

Jag var färdigsoven vid halv nio idag. Betänk då att jag var den som först gick och till sängs igår, redan vid 22-tiden. Smärtan gör mig trött. Trots att jag var ensam kravlade jag mig ner på golvet i köket. Efter vissa skrik och stön fick jag upp benen på en köksstol. Där låg jag och gick igenom kommande kapitel av min bok. Jag gjorde också mina övningar. Det går faktiskt att både tänka och göra övningar samtidigt.

Min utsikt från där jag ligger på köksgolvet och tittar upp.

Utanför tycks våren sätta fart på riktigt. Det blåser, men är soligt. Jag har två fönster öppna i lägenheten för att få in lite frisk luft. Just nu har jag nämligen för ont för att ge mig ut. Men min intention är att försöka ta mig till Tokerian till fots och hämta Anna, med bil, när hon slutar jobba klockan 16.

Den här förmiddagen är snart passerad. Jag har lyckats tvätta mig i ansiktet och fått på mig linser. Sängen är bäddad. Intar just nu fil och müsli vid datorn. Ytterligare ett kapitel är skrivet idag. Jag har också gått igenom det jag skrev igår och redigerat en del. Nästa kapitel ska ge ytterligare en del bakgrund. Sen… sen ska texter klippas in, ramen ska byggas på. Kort sagt, delarna ska bli en helhet. Det tar tid. Men det tar mer tid än jag hade tänkt eftersom jag inte kan sitta vid datorn några längre stunder, framför allt inte på förmiddagen, min bästa skrivartid. Det är fruktansvärt irriterande och inte alls som jag hade tänkt mig den här semestern.

Men jag får nånting gjort. Jag ser hur nånting växer fram. Och snart vill jag se vad Anna tycker om det. Jag är spänd. Förväntansfull. Sen vet jag att det kommer perioder när jag drabbas av det motsatta. Tankar som

Jag kan inte!

eller

Det är ingen idé att jag fortsätter.

Fast grejen är att jag måste fortsätta. Personen som har förstört mitt liv ska ut ur mitt liv för gott. Och det här är det slutgiltiga sättet.

I kväll äter vi våfflor här. Men vad händer hos dig? Skriver du böcker, har du ont eller är du glad över livet som ju är en gåva? Skriv några rader här, om du vill. Det skulle göra mig glad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bländad av makten

Ett inlägg om en bok.

För tio år sen debuterade journalisten Britt-Marie Mattson skönlitterärt – enligt omslaget till Bländad av makten. Jag hittade den på loppis för 20 kronor och slog till! För självklart vill jag veta om nyhetsskribenter också kan skriva romaner.

En bok av en journalist om två journalister.

Största delen av den här boken utspelar sig i USA, men även i Sverige. Huvudpersonerna är Caroline och Victoria, väninnor och journalister. De rör sig i närheten av en affärsman, favorit i media, när Caroline sviks å det grövsta av sin älskare.

Ett antal lustiga vändningar blir det i berättelsen. Händelserna utspelar sig i ett tillsynes rasande snabbt tempo. Ja, ibland går det så fort att jag inte riktigt hinner med. Det vill säga, jag får inte helt ihop delarna. Det blir inte bra.

Men, en del humoristiska skildringar, till exempel av ett svenskt, heterosexuellt midsommarfirande, skrattar jag åt. Boken är välskriven och det märks tydligt att skribenten är professionell just som skribent. Jag hittar bara ett enda, slarvigt korrekturfel.

Ändå blir det inte mer än medelbetyg för den här debutromanen. Den spretar för mycket.

Livet är kort.

Read Full Post »

Underhållande morgon på bilverkstan

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

Uppe med tuppen. 

I morse styrde Clark Kent* och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???

*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil

Livet är kort.

Read Full Post »

OK:ade vävnader firades med fler trosor

Det var en rätt seg dag idag. Gråtrist. Jag kände mig rastlös – och det är ett tecken på att jag börjar bli riktigt frisk!

Messade lite med min nya jobbarkompis idag på förmiddagen och fick veta att allt har gått bra hittills – trots att jag inte var på plats. He he, närå, man kan inte vara handledare åt en familjemedlem. Men man kan vara lite

morsig.

Jag passade också på att ta lite nödvändiga kontakter angående mitt presskort. Det gick ju ut i mitten av oktober förra året, men eftersom det inte har funnits nån som har kunnat administrera produktionen av nya kort här i Uppsala har jag struntat i det. Vem i Uppsala har tid att åka till Stockholm en vardag under kontorstid när man jobbar vardagar och kontorstid? Och inte bara en gång, förresten, utan två: första gången för att lämna in foto och fylla i blankett, andra gången för att hämta ut kortet. Nej, jag är mycket nöjd! I morgon ska jag åka till Fuji på Stormarknaden och ta foton. På torsdag förmiddag ska jag åka in till stan och träffa journalisten som administrerar presskorten.

Nästa grej jag försökte fixa var att utnyttja mitt presentkort på Tastelines Matkasse, en avskedspresent jag fick av avdelningen vid mitt förra jobb. Det går nämligen ut den 24 januari.  Men jag blev rätt förbannad. Det står att kortet ska gälla mat och recept som levereras direkt hem till mig samt

[…] I kassen finns mat för 5 middagar för 4 personer. […]

Bara det att när jag hade fyllt i min presentkortskod skulle jag ÄNDÅ få betala 300 kronor själv… Vadå presentkort på fem middagar för fyra personer? Presentkort är för mig nånting som täcker hela kostnaden, inte delar av den. Jag mejlade en fråga till Tasteline om detta, men trots att det var i förmiddags har jag fortfarande inte fått svar. Och nu är klockan snart halv åtta på kvällen. Dåligt, Tasteline!!!

Nej, jag får nog åka till affären och handla mina matvaror själv.

Var och hämtade Fästmön vid 14-tiden. Vi stannade till vid ICA Heidan för att inhandla NYTTIG middagsmat. Det blev var sin bunke sallad och lite vitlöksbröd.

Hemma tog vi en fika innan vi stolpade över till Arge Kaj, som ju har 30 procent på allt (utom skinnkläder) just nu. Jag köpte trosor där i lördags och eftersom det var ett riktigt bra köp ville jag köpa flera. Dessutom inhandlade jag en sen julklapp till min mamma.

Jag tyckte att jag kunde unna mig lite nytt med tanke på det glada beskedet jag fick per brev idag från Sjukstugan i Backen: vävnadsproverna visade bara godartade saker!!! 

”…godartade…”

Det är skönt att ha blivit av med alla de där ”knutorna” och dessutom att ingen av dem var maligna! Att jag sen på kuppen blev av med ett annat organ gör mig inte ett smack. Mamma hade ringt när vi var ute. Det var roligt att kunna leverera lite goda nyheter när jag ringde upp henne!  Och på fredag ska jag börja jobba!!!

Nu blir det lite softande i vardagsrummet med min kära, troligen nån film jag har spelat in på DVD-hårddisken och kanske lite TV. CSI NY har säsongsstart i kväll klockan 21 på Kanal 5, till exempel…

Livet är kort. Jag är glad idag!

Read Full Post »

Reservkraft, egen kraft och hjälp utifrån

Det är den andra advent idag. Jag går på nån sorts reservkraft, det känner jag helt klart, men jag är envis som fan och idag ska jag verkligen försöka få gjort det jag tänkt. Vad har jag tänkt, då?

• Gårdagens två maskiner tvätt ska vikas och stoppas undan eller läggas/hängas i strykhög. Fixat!
• En jädra massa soppåsar måste ut i soprummet. Halvfixat! Fixat! (Det ligger en jädra massa soppåsar i hallen.)
• En låda med julprylar ska tas in från förrådet – IFALL jag får lust att pynta. Fixat! Lådan är inburen och står på golvet i arbetsrummet.
• Ett matförråd måste inhandlas så att jag har nåt att äta när jag kommer hem från sjukhuset samt över jul. För hem ska jag, fort som fan. Men handla lär jag inte kunna på ett tag sen. Inte fixat ännu! Fixat!
• Idag är det Anna-Panna-dagen och det ska firas lite eftersom det blir så dåligt med julklappar idag. Fixas i samband med handlingen ovan! Fixat!

Som sagt, jag går på reserven, men än så länge går jag. Sen lär jag bli liggande ett tag även om jag måste försöka strutta omkring lite. Jag ser fram emot att ligga ensam och må dåligt. Då har man bara sig själv att bry sig om. Då kan man fokusera på sig själv och sin läkning. När jag är sjuk brukar jag mest sova. Sömn är en underskattad läkningsprocess!

Sömn är underskattat!

Det finns vänner som gärna vill hjälpa och det är jag tacksam för. Men just nu orkar jag inte med människor, inte ens vänner. Jag orkar inte med besök och jag orkar inte med telefonsamtal. Telefonerna reserveras för familjen och familjen enbart ett tag framöver. Däremot blir jag glad för kommentarer här på bloggen, även om jag kanske inte svarar omedelbums – jag vet ju inte hur jag orkar sitta vid nån dator framöver.

Min blogg är i mångt och mycket ett andningshål. Jag skriver av mig tankar och känslor, om bra saker och dåliga saker i mitt liv. För det mesta är det bara just så. Jag skriver av mig. Jag har svårt att ta råd från människor som inte har hela bilden. Och hela bilden är det INGEN som har som bara läser min blogg! Glöm inte bort att bloggen ger vissa delar av mitt liv, men långt ifrån alla.

Många vänner säger att de vill hjälpa. Av erfarenhet vet jag, att när det kommer ner till hjälpdags är det kanske möjligen en som har tid, kan eller vill. Men låt mig då få be om hjälp när jag behöver! Jag vill inte bli ett vårdpaket än så länge, jag vill klara mig själv så länge jag kan! Och Fästmön finns här vid min sida alltid, även om det inte jämt är rent fysiskt. Hon är emellertid bara ett telefonsamtal bort och hon skulle inte tveka en sekund att rycka ut om jag behöver hjälp.

Jag är inte rädd för att ligga sjuk och vara ensam – jag tycker att det ska bli skönt! Det kan kännas lite läskigt om jag får fruktansvärt ont eller andra besvär, men gissningsvis får jag ett telefonnummer att ringa om jag behöver medicinsk hjälp. I annat fall ringer jag väl 112. Telefonerna lär finnas i min närhet.

Så ta inte illa upp om jag inte känner mig särskilt social just nu. Det är mitt sätt att hantera sjukdomen och mitt sätt att fokusera på läkningen framöver. Jag känner mig själv och vet hur jag fungerar. Men jag uppskattar verkligen allas omtanke, verkligen! Tro inte för ett ögonblick att jag inte gör det! TACK!

Livet är kort.

Read Full Post »

Förkunnaren

Berit Hård is back! Unni Drougge låter sin antihjältinna härja vidare efter Bluffen i Förkunnaren, som jag just har läst.

Berit Hård is back!

Den här gången har Berit Hård fått i uppdrag att följa en artist som predikar om kärlek – samtidigt som han bränner Koranen och gör en hel del andra märkliga saker. Berit ska skriva ett personporträtt på artisten och finner sig plötsligt vara i Indien på ett ashram. Det är första delen av bokens totalt fyra delar. I de andra delarna kommer plötsligt sossarna in på byrån där Berit jobbar och vill bli kunder – tillsammans med Lotuz af Love, den karismatiske artisten.

Jag skrattar högt när jag läser – så gott som varje kapitel lockar fram ett garv. Kapitlen, som hela tiden avslutas som cliffhangers, typ:

[…] Hon fick bråttom när hon såg munkens uppsyn. De där gallergrindarna – de kändes plötsligt hotfulla.[…]

Som sist är det mycket sex och mycket ätande, Berits favoritsysselssätningar. Det skrattade jag kanske inte så mycket åt. Däremot kan såna här rader få mig att vråla av skratt:

[…] Sekreteraren, som hette Jenny eller Malin (Berit förväxlade alltid de två namnen) svischade fram och tillbaka mellan köket och mötesrummet […]

Den här boken har genrebeteckningen deckare tryckt på omslaget. Jag skulle snarare vilja kalla den en pikareskroman. Jag tycker att den består av flera berättelser som är mer eller mindre lustiga. Ibland känns det nästan som om författaren inte riktigt orkar fortsätta på den påbörjade berättelsen utan i stället tar fatt i en annan, med delvis samma persongalleri. Det är ett under att Unni Drougge får ihop det hela i slutet…

Visst är det här roligt och visst sägs det många sanningar i boken, men jag har ändå svårt för det här röriga. Det gör att boken, trist nog, bara uppnår medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »