Fredagsmorgon

Ett  fredagsmorgoninlägg.

---

 

Jag vill också höra till nånstans!

Det här är nog veckans bästa dag, tycker många. Själv tycker jag att det är en svår dag när det känns extra mycket att jag inte hör till nånstans. Därför gäller det att aktivera sig och inte fundera så mycket över detta. Jag inledde dagen med att på Twitter gratulera vår ärkebiskop till en fin utmärkelse för mångfald och öppenhet, bland annat. Därefter sökte jag dagens jobb. Bland annat hittade ett riktigt spännande jobb här i Uppsala. Det vore riktigt roligt om jag fick möjlighet att få visa vad jag går för på den tjänsten. Drömma kan man ju…

Min fredag fortsätter med en dejt med Fästmön på förmiddagen. Vi har var sina ärenden och eftersom Anna är ledig passar det bra att stråla samman för att utföra dem. Mitt är att hitta en present och jag har åtminstone några idéer nu. I eftermiddag har Anna ett viktigt möte i Förorten, så jag har lovat att skjutsa dit henne. Jag hoppas att vi hinner med alla de ärenden vi har tänkt!

Torsdagsmiddag bestående av thaisoppa, ostmacka, mjölk och litteratur.

Igår skrev jag att det var lite svettigt här. Egentligen var jag frusen. Det är ingen ordning med matrutinerna när jag är ensam. Framåt kvällen började jag frysa rejält – tills jag kom på att jag kanske skulle fixa middag. I stället för de tänkta nudlarna med frysta grönsaker blev det het thaisoppa med macka och mjölk. Och till sällskap den tegelsten jag plöjer just nu. Det är verkligen en hemlig historia, precis som titeln säger… Jag är väldigt glad över att några av mina kollegor på min förra arbetsplats introducerade mig i somras för författaren! Faktum är att jag har även hennes andra roman i min att läsa-hög. Den tredje var en present från kollegorna och den har jag redan läst. Men det går bra att läsa böckerna separat, för de hänger inte ihop på nåt sätt.

För att förekomma eventuell frossa framåt aftonen idag har jag med spretiga bokstäver skrivit ett note to self på en pissgul lapp om att jag ska ta fram mat ur frysen. Lappen har jag satt på en av mina svarta köksbänkar. Bra färg-kontraster där, för skumögda jag. Köket serverar därför spaghetti med nästan ett år gammal tonfisksås. Jag tror inte att det är något fel på maten och jag är verkligen sugen på just tonfisksås.

I eftermiddag ska jag ge mig på att försöka ladda ner Office Home & Student 2013. Jag fick ett tjockt kuvert innehållande en produktnyckel och enkla instruktioner. Det fixar jag, jag vet, men Den Hånfulle griper tag i mina magnerver, klämmer till och säger

Är du verkligen säker på det? Tänk om det bara blir problem?

Då darrar Den Lilla Självkänslan inuti och jag svarar med pipig röst:

Nej, det är jag inte. Jaa… vad gör jag då?

Såna där dialoger är till för att jobbas bort. Men många års innötande har satt sina spår och det är en kamp. Hela tiden.

Vad utkämpar du för kamper idag? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Men som vanligt nyper administrationsskorpionen till och publicerar inga oförskämda kommentarer. Det är nog med såna nu.

Administrationsskorpionen i egen hög person.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

September var det visst…

Ett inlägg om väskor och datorer. Bland annat.

---

 

Vilken dag det har varit! Den har varit lång och innehållsrik. När man inte har ett jobb att gå till måste man se till att fylla dagarna med vettiga saker ändå. Morgonens jobbsökeri slutade i ett enda jobb och frustration. Bloggade lite, surfade lite och sen stämde jag träff med Fästmön en timme tidigare än planerat. Fast jag gav bara tillfälligt upp jobbsökeriet, förstås.

Vännen Gunilla tycker att jag har så snigga handväskor. Jaa, jag har väl smak… Så idag åkte vi och tittade… på väskor. Bland annat. Den här fick dock stanna kvar i affären. In fact, ingenting alls följde med mig hem. Däremot kom Anna hem med en låda, men den får hon själv berätta om!

Den fick stanna kvar i affären.

Vi åkte ut till Himlen och Anna bjöd på knäckemackor och kaffe. Jag åt visst fyra stycken… Men det gick bra, magen till trots. Jag fick också en pratstund med den enda bonusdottern som är kvar hemma och vi ska eventuellt ses på tu-kvinna-hand i nästa vecka för ett eget samtal med frågor och svar. Tanken är att yngsta bonusdottern ska bli lite mer mediekändis än vad hon redan är… Minstingen kom också hem varm och svettig efter en idrottsdag i höstsolen. Jag tog en flukt i hans mattebok och ärligt talat fattade jag… ingenting inte mycket…

Vinstlotten som jag vann på Triss skrapades och jag köpte förstås en till Anna också. Givetvis var det jag som vann.

Tur i spel, men otur i kärlek..?

Vid 16-tiden kom jag hem till mitt och återupptog då jobbsökeriet med godkänt utfall poängmässigt sett. Jag skrev en text, jag skrev ett mejl, jag läste ett mejl och skrev bok fram till klockan 20. Då var det liksom dags att fixa middag. Idag blev det potatismos och kycklingkorv. Korven hade jag glömt att ta fram ur frysen, men den stektes och serverades nästan genomstekt. Jag åt en och en halv och lämnade en del mos. Det tog bara stopp – och det var bra.

Jag skriver om tunga saker.

Dagens arbete blev förskjutet till eftermiddag – kväll, men faktum är att det gick bra ändå. Däremot är det tunga saker att ta sig igenom. Underlaget är dessutom stort. Men det blir nånting. I skrivande stund har jag elva kapitel – eller ramen för, i alla fall – till den första boken.

Efter maten skulle jag sätta mig en stund igen vid datorn, men då började den att krångla. Först ville den inte alls skriva ut det sista kapitlet och sen tvärhängde den sig. Den bara stod och tuggade. Jag försökte med alla kommandon, men till sist återstod bara att stänga av den hårt. Jag höll andan när jag startade den efter en stund… Den frågade om jag ville starta som vanligt och det ville jag. Spänningen var olidlig… Den gick igång!!! Sen körde tre utskrifter igång också och det var väl mindre bra, eller i vart fall ganska onödigt. Innan jag gjorde nåt mer sen säkerhetskopierade jag filer till min externa hårddisk. Det gäller att vara försiktig – även med nya datorer, uppenbarligen…

Tänk att vi redan är tre dagar in i september! Hösten har bara kommit. Snart är det dags att täcka in ballen* på nåt sätt. Jag vill ju inte att min fina trall ska bli förstörd i vinter. På fredag när Anna kommer ska vi äta kräftor. Jag har bestämt att min mage tål det. Det blir ett good bye till augusti, välkommen till september.

Men det är bara torsdag än så länge i morgon. Och om några timmar fortsätter mitt arbete. NU ska jag ta en surfrunda bland mina kickor & pluttar!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har så mycket som borde bli gjort…

Ett frustrerat inlägg.

---

 

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »