Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘deltid’

Ett matt, men ändå hoppfullt inlägg.


 

Bok och pläd

Det blev lite varmare under pläden.

Trött och frusen sammanfattar mitt tillstånd igår kväll. Jag fick ta med mig pläden in till sovrummet och la den över duntäcket för att inte frysa. Läste en kort stund och kollade Springfloden med ett öga innan jag somnade som en sten, med avbrott för samtal nummer tre från mamma, gällandes…

Har du ringt mig? Det är nån som har ringt mig på mobilen.

Det är inte lätt att hantera tekniska prylar när en är gammal. Dessutom är det jag och Fästmön som har köpt mobilen till mamma för att hon ska kunna både nå ut och nås.

Nä se sjuk får en inte vara när en är arbetssökande. I alla fall inte på vardagar. Så jag passade ju på att vara sjuk i helgen. Jag har fortfarande lite svagt ont, men inte så att jag behöver medicinera. Ganska matt och medtagen känner jag mig också. Det beror med all säkerhet på att jag inte har fått i mig nån fast föda sen i lördags kväll. Ja undantaget cornflakes och Annas äpplemos, om dessa kan räknas som fast föda.

Kaffe vid datorn

Svart kaffe kan jag dricka idag, tack och lov! Det är nämligen ett måste när en söker jobb.

I morse vaknade jag med huvudvärken from hell (den avlöste alltså gallstensanfallet from hell). Men efter svart kaffe och en Ipren var jag redo att söka jobb. Tre tjänster sökte jag samt uppdaterade CV och personligt brev på både svenska och engelska, referenslistan och LinkedIn-profilen på förmiddagen. Vid lunchtid tog jag bilen för att rekognosera inför övningen i morgon eftermiddag. Kollade så att jag hittar dit, hur lång tid det tar att åka, parkeringsmöjligheter etc. Allt gick bra.

På hemvägen ringde mobilen, så jag svarade, frågade den som ringde om h*n kunde hålla sig kvar och svängde snabbt in på Tokerians parkering. Det var ett företag som undrade om jag var intresserad av ett kort uppdrag på deltid. Dessvärre fick jag tacka nej, eftersom deltid och a-kassans sätt att räkna inte stämmer överens. Men det är ett företag där jag så sent som i förra veckan sökte en annan tjänst som är på heltid och fast. Dessutom har jag blivit intervjuad där så sent som i oktober, så det känns som om jag ligger bra till. Jag tackade för påringningen och erbjudandet och sa att jag hoppar på vad som helst som passar min profil – bara det är heltid. Min uppriktighet uppskattas, det vet jag. Eftersom jag ändå stod på Tokerianparkeringen hoppade jag in och utförde ett par ärenden efter samtalet innan jag åkte hem.

Blommor och stjärnor

Blommor och stjärnor var en del av dagens ärende.


Dagen har än så länge varit lite blandad.
Efter jobbsökeriaktiviteterna på förmiddagen hade jag kontakt med en släkting som förlorade sin mamma i fredags. Även för mig och min egen mamma är det en stor förlust! Jag funderar på om det är möjligt för mig att åka ner till begravningen.

Lapp med texten Lunch

Min påminnelselapp om att ta med lunch till jobbet får sitta uppe ett tag till på ytterdörrens insida.

Från mitt numera före detta jobb hörde fem personer av sig under förmiddagen! Å, så det värmer ett fruset Toffelhjärta! Jag saknar dem så, mina kära arbetskamrater. Men jag försöker att inte se bakåt för mycket utan framåt. (Med det menar jag inte att jag inte ska träffa flera av dem igen, för det ska jag – utanför jobbet!) Det bevisar påminnelselappen om lunch som sitter på insidan av min ytterdörr. Lunch och middag, ja mat överhuvudtaget, finns emellertid just nu inte i min sinnevärld. Jag är glad och tacksam att jag kan dricka kaffe och att jag har fått i mig fil och flingor och äpplemos. En får ta små steg på väg mot tillfrisknandet. Att det sen borras i huset (det sker visst varje dag sen flera veckor tillbaka) och att vaktis utanför blåser skräp med en maskin som låter nästan lika illa är smällar som en arbetslös konvalescent får ta.

 

Tack till familjen och vänner som bryr sig om!!! Även om vi idag alltid sägs vara tillgängliga är alla uppenbarligen inte det. I nöden prövas vännerna. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tänkande och drömmande inlägg med vissa inslag av verklighetsförankring.


 

Anteckningsbok för nattankar o dagdrömmar

Den här skrivboken för nattankar och dagdrömmar finns att köpa på Lagerhaus för den som vill. Den kostar, som synes, 39 bagis.

Igår före mitt möte passerade jag en affär som jag tittade in i. Som vanligt var jag lite tidig till mötet och behövde fördriva en fem, tio minuter. Det är roligt – ibland – att titta i affärer. Jag behöver som sagt inte köpa nånting (undantag är mat och böcker och en och annan flaska fint och svindyrt vin), det är kul att bara glo.

Lagerhaus hittade jag en skrivbok med den fantastiska titeln

Night thinking & day dreaming

På svenska som i rubriken på det här inlägget, ungefär. Det fick mig att fundera över dagböcker och nattböcker. Det här att skriva ner vad man är med om under dagar och nätter, eller bara tankar man har. Nu behöver jag inte en särskild skrivbok för det. Jag skriver den här bloggen. En del tankar och drömmar är öppna för alla att läsa, annat för en del och vissa saker bara för mig själv. Det är rätt bra. Framför allt är det gratis – skrivboken på Lagerhaus kostade 39 kronor…

Medan jag strosade omkring inne på Lagerhaus – och i ytterligare ett par affärer – låtsades jag att var spanare. Precis som när jag var barn lät jag mig slukas upp av drömmen att vara detektiv som följde efter en bov. Jag siktade in mig på en kvinna i min egen ålder. Det var roligt ett tag. Sen började allvarligt fundera över min mentala hälsa… Eh ja… Och barn är jag ju inte längre, jag ska ju föreställa vuxen. Spaningarna avbröts.

En bråkdel av mina böcker

Ad libris – till böcker… Ja, som synes behöver jag inte direkt nåt tillskott av böcker, däremot en hylla till. Och ett jobb, framför allt!

Idag läste jag i lokalblaskan om Bonniersägda nätbokhandeln Adlibris som finns på Sveavägen i centrala Stockholm – och i Morgongåva. Adlibris ska bygga ut sin kundservice och ska både flytta till större lokaler och rekrytera hela tio nya medarbetare. I Morgongåva, inte i Stockholm. Tänk dig, tio nya tjänster i en håla smärre än Metropolen Byhålan… Det är mycket, det. Vilket uppsving för orten! Det är annat än för grannhålan Heby där man har sökt en bibliotekarie på deltid väldigt länge. Finns det verkligen ingen som vill jobba med böcker där? Stackars kommuninvånarna! För mig vore det ett drömjobb att få jobba med böcker. Men jag är ju dessvärre inte utbildad bibliotekarie, så det är ju ingen idé att jag söker den tjänsten.

Natten har passerat liksom morgonen och en bit av förmiddagen. Jag ska sluta tänka och dagdrömma och sätta igång med lite hushållsarbete. Ta hand om gårdagens tvätt, till exempel och städa av lite i badrummet och duschrummet. Varifrån kommer allt damm???

Solen skiner, men morgonen jag vaknade till var hela 4,4 grader kall. Jag ska stöka lite här hemma och sen tvinga ut mig på en promenad. I kväll får jag besök av ett antal mackor och personen som tänker äta dem. Sen ska jag glo på Antikrundan, förstås.

Vad har DU för dig idag? Och vad drömde du om som barn eller i natt? Ville du också bli privatdetektiv? Eller kanske bibliotekarie? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Jamen dä ä ju torsdag idag! Och då vet den som följer den här bloggen lite regelbundet så där att det är dags för veckans hissning (Anders) och dissning (DLF). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Anders


DLF

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klarsynt – och samtidigt lite kryptiskt – inlägg.


 

Blekingegatan 32 och läsglasögon

Mina nyputsade läsglasögon och min bok på gång, Blekingegatan 32.

Det händer saker här, må du tro, även om det är mitt i sommaren, jättevarmt och semestertider. En del av oss jobbar ju. Jag jobbar, till exempel med att söka jobb. Putsade mina läsglasögon lite med diskmedel och ljummet vatten och hittade än det ena, än det andra intressanta.

Det gav resultat i ett telefonsamtal som i sin tur har lett till att jag presenteras som en kandidat för ytterligare ett jobb. Spänningen är olidlig, för det här är ett jobb jag är riktigt intresserad av, det löper över längre tid och det är i Uppsala. Nackdelarna är att det är en visstidstjänst – som vanligt! – och att det är en deltid. Men om jag klarar mig ekonomiskt skulle jag få tid över till att skriva färdigt min bok. Vill jag tro och hoppas. Jag berättade att jag ska iväg på en intervju nu på måndag, så vill man ha mig är det snabba puckar som gäller. Det blir lite extra pirrigt, onekligen, när det är två arbetsgivare som vill ha en… Jag kontaktade två referenter, men har bara fått svar från en. Ett väldigt fint svar som gjorde mig varm(are) om hjärtat – om det nu går i den här hettan…

På Twitter har jag en intressant diskussion igång med twitterkontot @Jobbannons. Det handlar om var man hittar intressanta jobb att söka och hur man söker. Spontansökningar tror jag inte ett dugg på – vis av erfarenhet som jag är både som jobbsökande och som arbetsgivarrepresentant! Arbetsgivarna har inte tid att läsa en massa CV:n och personliga brev eller ens ta emot samtal av jobbsökande som låter mer eller mindre säljiga. Man säger till dem som ändå når fram per telefon att mejla sitt CV – och sen läser man det inte – om man inte råkar ha nåt akut behov att anställa nån. Nej, det sätt som har funkat för mig är kontakter. Det är så jag har fått mina fyra senaste visstidsanställningar.

Men i övrigt har jag insett att jag ska lyssna lite mer på andra. Det är nåt jag verkligen behöver bli bättre på! Anders tipsade mig här på bloggen om ett PDF-verktyg som heter PDF Creator. Det lägger sig på datorn så att man kan välja Skapa PDF som alternativ när man först har valt Skriv ut. Det är precis det jag behöver! Och det däringa Soda, som jag hämtade hem, var inte så gratis som jag först trodde. Jag visste väl att det var en hake! Det var gratis under ett par veckor, därefter får man betala efter hur mycket man använder det. Så därför, TACK Anders, för tipset om PDF Creator!!! (I nyare Officepaket än det jag har kommer detta visst med som standard.)

Avslutningsvis… Topprida är ett intressant ord som jag ska använda lite mer. Och blått ÄR flott! Bara häverten är röd och genomskinlig…

Blå tvätt och hävert

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet just nu.


 

Sallad bröd öl och bok

Gårdagens middag intogs förstås på ballen!

Vilka dagar! Värmen är underbar, men det kan jag säga som fördriver mitt liv i shorts och linne alt. bikiniöverdel på ballen* större delen av dygnet. Inomhus är jag mest på förmiddagar, när jag söker en jädra massa jobb, och på nätterna, när jag sover. Igår kväll var jag också inne för att glo på TV en och en halv timme.

Jag tycker att det är svårt att hitta på middagsmat, så igår gick jag till Tokerian för att blanda till en egen sallad. En förträfflig idé, tycker jag, detta med en salladsbar där man kan välja vad man vill ha och plocka ihop själv. Jag gjorde en variant av grekisk sallad inklusive vattenmelon samt köpte en ostfralla till. I kylen fanns tzatziki kvar och en kall öl fick bli kronan på verket efter allt vatten jag hade bälgat i mig under dan.

Nästan hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21 tillbringade jag på balkongen. Jag läste ut en jättespännande bok. Undantaget var när mamma ringde. Då gick jag in, för till skillnad från vissa grannar vill jag inte att alla ska höra 50 procent av mina privata telefonsamtal.

Godispåse och Morden i Midsomer på TV

En godispåse blev det till Morden i Midsomer igår.

Men, som sagt, klockan 21 gick jag in för att bänka mig framför sommarens TV-höjdpunkt: Morden i Midsomer. Jag hade till och med köpt hem en påse smågodis – en måste unna sä litte, göttä sä litte, har jag hört. Så jag unnade mig och gottade mig medan folk togs av daga med hjälp av vildsvin och gift.

Gårdagskvällen avslutade jag på ballen. Det var väldigt tyst ute, bara ett litet barn som skrek och uppenbarligen inte ville sova i värmen. Jag njöt så av den relativa tystnaden och svalkan! Husets nyaste granne var lite högljudd tidigare under kvällen, men h*n lär sig nog snart hur det ekar mellan husen. Man hör typ ”allt” om det talas något högre än i vanlig samtalston.

Växter i mitt vardagsrumsfönster

Några av växterna i mitt största vardagsrumsfönster – utsikt från insidan mot ballen.

 

lykta

En stund av stillhet i lyktans sken före läggdags.

På nätterna sover jag förvånansvärt bra nu. Jag vaknar inte en enda gång – om jag inte har kramp i nåt ben eller nån fot, förstås. Och så har jag börjat drömma igen! Det är som om min kropp plötsligt har fått tid till det. Tid till att bearbeta sånt som händer under dan eller som rör sig i mina tankar. I natt sprang jag omkring i ett hus. Det var trånga gångar och höga höjder. Jag var på anställningsintervju. Skulle ta mig från olika våningsplan. Det var riskabelt med tanke på höjden och att jag var tvungen att klättra. Precis innan jag vaknade nådde jag fram till ett ställe där jag skulle fotograferas. Jag skulle vända en stor golvspegel mot mitt ansikte och… HEPP! så vaknade jag! Det krävs ingen examen för att fatta att jag är stressad och pressad av min situation och att jag känner stora krav på att prestera, eller hur..?

Så vad har hänt hittills idag? Jag har sökt två jobb, för jag har ännu inte hittat tre, som är mitt dagsmål. Men i stället för det tredje jobbet har jag uppdaterat min profil i ytterligare en kandidatbank där jag finns registrerad. Under tiden tvättar jag. Eller min tvättmaskin tvättar. Jag funderar över ett av jobben jag sökte i morse. Det är på deltid och jag vet inte om jag klarar mig ekonomiskt på det. Dessutom är det en visstidsanställning. Vissa veckor är man helt ledig och då får man ingen lön. Men jobbet i sig lät hur spännande som helst! Och en deltid här i Uppsala, dessutom, skulle kunna ge mig tiden att slutföra min bok. Jag har faktiskt inte skrivit ett enda ord nu i sommar. Fokus ligger helt på att skriva jobbansökningar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där bland annat Lisa vid a-kassan får credit.


 

blanketterDet har nu gått 18 dar sen jag postade min ansökan till a-kassan. Jag har inte fått nåt besked. Men idag fick jag en signal om att det fanns ett meddelande på Mina sidor hos a-kassan på webben. Jag loggade in efter mycket om och många men med e-legitimationen (varför ska tekniken alltid krångla?). Normalbegåvad – och lite till – som jag är, hade jag stora svårigheter att förstå vad där stod. Vadå? Deltidsarbete? Jag har aldrig haft nåt deltidsarbete! Antingen har jag jobbat heltid eller så har jag varit arbetslös. Det var bara att bita i det sura äpplet och slå numret till a-kassan. Jag bävade, för det brukar vara ena riktiga surkart som svarar. Människor, som utgår från att jag ringer in för att på falska grunder försöka tillskansa mig de futtiga kronor som a-kasseersättningen består av.

Idag svarade Lisa. Pigg och trevlig, tillmötesgående och serviceinriktad. Jag blev glatt överraskad. Lisa kollade upp varför jag inte fått nån bekräftelse om att jag får ersättning, för från hennes sida framgick att det kommer en utbetalning i nästa vecka. Jag får då ersättning för en vecka (det är ju karensdagar). Det är min ”lön” för juli månad. Skrattretande, eller hur? Vem kan leva på 3 400 kronor minus skatt? Det räcker ju inte ens till min hyra! Men jag har lön kvar sen juni och hoppas på att få min innestående semester utbetald nu i juli också. Jag borde klara mig.

Till sist hittade Lisa min inkomna ansökan och mina papper. NÅN hade lagt undan dem i nån mapp. Men det där konstiga med deltiden skulle hon ta reda på mer om och lovade ringa tillbaka. Och tänk, Lisa ringde tillbaka inom en timme! Det hade blivit fel hos a-kassan (surprise, surprise…), men nu var det tillrättat. För att ha jobbat för arbetsgivare #2 i åtta timmar under sex månader kan inte riktigt ses som en deltid, utan som ett uppdrag.

Nu är jag lättad, så även min mage. Den vände sig naturligtvis ut-och-in, en sedvanlig reaktion när a-kassan krånglar. Och så har det väl lite att göra med värmen, också. Vi har vaknat till en ny, het dag. Jag har, förutom att jag har telefonerat med a-kassan två gånger, även sökt två jobb. Det var vad jag hittade idag. Men jag ligger ändå på plus ett, eftersom aktiviteter kring jobbsökeri också räknas i mitt eget lilla piska-och-morot-system. (Piskan viner, morötter gillar jag inte. You get the pic?)

Ginger Joe

Ginger Joe – i höga glas och med massor av is.

Igår kväll promenerade vi över till Maestro för att äta pizza och dricka Ginger Joe. Vi tog var sin Joe i höga glas, med massor av is. Det var härligt efter såväl promenad som en het dag! Ingefära är verkligen en intressant… rot? Eller vad säger man?

På Maestro blir servicen bara sämre och sämre. Personalen springer omkring och gör jag vet inte vad. Igår såg vi två ur personalen gå ut med en hund! Killen som serverade oss har uppenbara problem att förstå vad jag säger. Jag bad om en servett och han frågade om jag ville ha en filt… OBS! Han är svensk! Dessutom skämtade han med gästerna så att de blev förbannade! Jag noterade att han sa nåt märkligt till ett par vid bordet bredvid. Mannen, något äldre än jag, såg mycket arg ut.

Ljuslykta

I lyktans sken.

Vi traskade hemåt medan solen gick ner bakom våra ryggar. Satt på ballen* en stund och njöt av svalkan. Tände min gamla och jätteskitiga lilla svarta lykta, som jag grävde fram i lägenhetsförrådet igår. Det var för mörkt för att läsa, så vi satt mest och småpratade och spelade ett visst ordspel. Livet kändes i den stunden ganska gott, arbetslösheten till trots.

Medan jag har suttit och sökt jobb och telefonerat med a-kassan nu på morgonen har min duktiga Fästmö varit ute och travat i nästan fyra kilometer. Rosig om kinderna har hon svalkat av sig på ballen. Som tur är har vi skugga där fram till klockan 16, när solen rundar huset. Markisen hjälper mot ljuset, men inte mot värmen. Fast jag måste säga att jag inte känner mig särskilt plågad av värmen hittills. Jag njuter mest!

I kväll ska vi äta räkor som jag inhandlade häromdan till extrapris. Men vi behöver komplettera med en flaska vitt vin och aioli, så det ska vi åka iväg och handla.

Jag hoppas att du får en fin fredag! Och så vill jag tacka ALLA som på olika sätt har visat sitt stöd gentemot vår modiga Frida!

Här kan du läsa mitt inlägg om Frida om du har missat det!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg.


 

Arbetsförnedringens hus

Här förmedlas inga jobb till Den lilla människan (i orange cirkel). Fotot föreställer Arbetsförmedlingens nya, fina hus i Uppsala.

Tanken på det stundande besöket på Arbetsförmedlingen nästa vecka fyller mig inte precis med jubel. Skälet är rätt enkelt: jag har varit där många gånger och jag har aldrig fått nån hjälp. Nåt jobb, alltså. De arbeten jag har fått har jag skaffat mig själv, genom egna kontakter. På Arbetsförmedlingen förmedlar man nämligen inte jobb, det sa ju en av mina före detta handläggare klart och tydligt.

Några som däremot slår mig som betydligt mer professionella när det gäller arbetsförmedling är bemanningsföretag. Jag har varit på fyra intervjuer på olika såna företag. Varje gång har jag blivit trevligt bemött. Och professionellt, som sagt. Mina kompetenser har uppskattats, jag har fått prata om mina yrkeskunskaper och jag har fått intresserade – och intressanta! – intervjufrågor. I höstas var jag och en person kvar och konkurrerade om en tjänst. Jag förlorade, men insåg sen att det nog var ganska bra – med tanke på den myndighet man skulle jobba hos. En ganska… utskälld myndighet…

En annan tjänst jag var nära att få var åt ett helt annat håll. Tjänsten som sådan innebar mycket skrivande, vilket jag ju verkligen vill jobba med, men också många resor kors och tvärs genom Sverige. Det funkar inte riktigt på en deltid, så jag tackade nej.

Idag snubblade jag över ett bemanningsföretag som jag inte har hört talas om tidigare, Implement MP AB. Jag kollade runt lite på deras webbplats och blev verkligen nyfiken. Förutom att webbplatsen är väldigt snygg (ganska ovanligt nuförtiden) gjorde den så jag ville veta mer. Och då ska du veta att jag kan vara ganska kritisk – mot såväl webbplatser som bemanningsföretag. För även om jag har varit på bra intervjuer hos andra bemanningsföretag har villkoren hos dessa företag inte varit så bra. Vad gäller Implement framgår inte några villkor av webbplatsen, men där finns ändå nåt som lockar samtidigt som det känns seriöst.

Det som gjorde mig extra intresserad den här gången var det faktum att Implement söker förändringsspecialister. Det finns så mycket jag skulle vilja förändra hos de företag och organisationer där jag har arbetat tidigare att just förändringsarbete låter väldigt spännande. För när man är inne och jobbar en kort period, såsom jag har gjort de senaste åren, kan det klia i fingrarna att förändra saker och ting. Företeelser, uppgifter, verksamheter som man som utomstående ser skulle kunna bli ändras till det bättre…

Företaget har kontor på flera ställen i Skandiavien, men det är nog hos Stockholmskontoret jag tänker registrera mig. Jag vill pröva ett nytt sätt – och ett nytt bemanningsföretag – att få jobb. För det är mitt mål: att få jobb. Snart. En vända till med arbetslöshet vill jag inte ha!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan svamlar på om sin tillvaro i limbo och lite annat.


Det är torsdag idag, som sagt.
Men det känns som måndag eftersom min arbetsvecka börjar idag. Och slutar i morgon. Två arbetsdagar som faktiskt är ganska fulltecknade, enligt kalendern.

Men först av allt har jag letat efter den chef som bestämmer om min framtid här. Eftersom h*n inte var här vid niotiden, gick jag iväg och pratade med chefen under överchefen. Underchefen har mejlat överchefen.

Så mötte jag överchefen vid kaffeautomaten nyss.

Jag kommer in till dig!

sa han. Jag undrade om h*n menade genast, men det menade h*n inte. Jag fick inte veta vilken tid h*n kommer. Eftersom h*n inte har varslat mig tickar det på ytterligare en månad. H*n sa att h*n tänker erbjuda mig en deltid och att vi ju har pratat om det. Ja, en gång har vi pratat om det, bara för att jag skulle upptäcka att det stod en helt annan procentsats i ett protokoll några dar senare.

Jag går omkring här i limbo, jag har svårt att arbeta, för jag kan inte planera mitt arbete och jag kan inte åta mig nya uppgifter eftersom det finns viss risk att jag inte kan avsluta saker och ting. Underchefen skrev till överchefen att jag mår riktigt dåligt. Det är en underdrift. Med kroppen hela tiden i beredskapsläge blir man rätt slut. Jag känner knappt att jag ar varit ledig i sex dar.

lila träd med gult löv
Så här känner jag mig inuti.


Idag försöker jag i alla fall att arbeta
med det jag har på gång. Morgonen har jag ägnat åt att läsa och besvara mejl samt åtgärda en del. Det handlar mest om att lägga ut saker på nån av webbplatserna. Jag har lagt ut en nyhet och en kalendarieuppgift. Och så har jag gett E en lyckospark eftersom h*n har sitt halvtidsseminiarium på förmiddagen.

Till lunchen idag ska jag träffa den kloka L. H*n har också en inte helt enkel position idag, med alla förändringar som är på gång. Just vid såna tillfällen önskar man att man vore flera.

I eftermiddag ringer vår omvärldsbevakare. Vi ska prata bevakning av sociala medier för en av institutionerna jag jobbar åt. Jag var emellertid tvungen att säga sist vi hördes att min framtid är som den är, att jag inte vet. För om jag slutar vet jag inte vad som händer med den omvärldsbevakning vi har idag. Nån måste nämligen administrera, kommentera, hantera den etc. Vi har sån tur att vi får hänga på ett grundavtal, så vi slipper att betala en enda spänn för detta! Jag är nöjd att jag upptäckte det!

Jag ska hälla i mig mitt kaffe nu och försöka att inte bryta ihop. Än.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon är förbannad. Hon ÄR förbannad på ett sätt, i alla fall. Men är det förbannat? Läs så får du se.


Uppdaterat:
Och nu är jag förbannad på riktigt! Läste just på nätet att Hurtigs barnhem i Grankulla utreds för sexuella övergrepp. Kyrkan gjorde en intern utredning om detta 2010. Varför åkte jag inte dit när jag hade tänkt göra det? Och ytterligare förbannad blir jag när jag läser att barnhemmet firade 100 år med en festgudstjänst den 14 januari 2012. Varför blev inte Hurtigs enda levande släkting i rakt nedstigande led inbjuden???


Idag är jag förbannad.
Jag skulle passa att jobba hos Arge Kaj. Absolut. Jag är arg. Och känner mig förbannad.

Det började redan igår när jag fick ett mejl från Jörgen Nilsson som arbetar vid ett spelföretag på Stureplan. Han välkomnade mig till en ny säsong med spel av olika slag. JAG HAR FAN ALDRIG BETT ATT FÅ MEJL VARKEN FRÅN JÖRGEN ELLER HANS SPELBOLAG! Var i helvete har de fått min e-postadress ifrån? Det gick inte så bra att avregistrera sig heller, för då försöker min dator mejla från ett e-postprogram jag inte använder. Men så klart jag kopierade både Jörgens mejladress och avregistreringsadressen och skrev riktigt FÖRBANNAT till dem. Mejlet till Jörgen studsade förstås. Inte ett dugg förvånande… Företaget heter Nordic Systems och känns ju allt annat än seriöst (har till exempel ingen webbplats) eftersom man uppenbarligen använder e-postadresser som man har snott nånstans. För… JAG SPELAR INTE PÅ NÄTET! Idioter!

Jag sov bort den mesta av ilskan i natt, så jag var nästan blid på förmiddagen och framåt eftermiddagen. Dessutom åt vi förbannat gott! Först Fästmöns gubbröra på knäcke till förrätt…
gubbröra till förrätt
Gubbröra på knäcke till förrätt.


Till huvudrätt åt vi stekt kyckling
och potatisklyftor med lök och röd paprika (det är ju trots allt första maj) som jag snodde ihop i hyfsat bra tid innan Anna skulle till jobbet.

Första majmiddag
Första maj-middag – därav röd paprika.


Sen blev jag rätt förbannad igen.
Vädret är nämligen kanon och naturligtvis hann/orkade vi inte gå nån promenad idag innan Anna skulle jobba. OCH NÅN JÄVLA TOK HÅLLER PÅ OCH HAMRAR OCH BANKAR HELA TIDEN AV OCH TILL I HUSET!

Stannade till vid Tokerian på vägen hem från Annas jobb. Där blev jag förbannad på att alla var så fula stod i vägen för mig och att det var urklibbigt på golvet vid tomburkarna och tomflaskorna – jag skulle naturligtvis panta.

Hemma igen ringde jag till mamma när jag hade diskat upp en förbannat jobbigt skitig plåt som klyftorna och grönsakerna hade tillretts på. Hon är så klart orolig för mig och jag är bara förbannad. Så jag lyckades förstås fräsa åt henne vilket jag strax bad om ursäkt för. Men jag orkar inte höra för miljonte gången, med gråt i rösten:

Jag är så ensam hela tiden.

För jag är också ensam en stor del av tiden – när Anna är med sina barn eller när hon jobbar. Och ibland känner jag mig förbannat ensam på jobbet. Jag tror till exempel inte att det arrangeras nåt stormöte för att berätta om hur man ska göra med mig och min tjänst – som det gjordes häromdagen för två som ska varslas (jättesynd om dem, men de är faktiskt tjänstlediga båda två och har andra saker för sig).

Och det är ju här den lilla, jävla skon klämmer: jag är förbannad för att jag inte har fått nåt besked angående jobbet. Jag blev lovad ett sånt under april månad. Dessutom borde jag ha blivit varslad senast igår, eftersom jag har fått veta att man inte har råd att anställa mig mer än på några förbannat få procent. Detta innebär att jag befinner mig i nån sorts limbo. Och det är förbanne mig värre än att bli varslad, tror jag – jag har aldrig blivit varslad förr. Varför tror många att jag är GLAD att jag inte har blivit varslad? Nu lever jag ju ÄNNU mer från dag till dag och kan i ännu mindre grad planera för framtiden!

Det enda jag vet i denna stund är att jag jobbar maj månad ut. KANSKE jobbar jag juni också – om det var en miss att inte varsla mig. På heltid. Eller kanske på deltid – som jag inte kan klara mig ekonomiskt på.

Ett antal jobbansökningar har jag förstås aktuella och insända. Men rekrytering tycks ta förbannat lång tid. Men förbannat lång känns inte tiden när man har den på sin sida. Det är bara vi som inte har tiden på sin sida som tycker att den dras ut på.

Så nej. Jag tänker inte be nån mer om ursäkt idag om jag är förbannad, tycker att min tillvaro är förbannad och att livet är förbannat tungt just nu. MORR!

Nu har jag skrubbat i badrummet och i duschrummet och ska ta en dusch och svalka av mig den förbannade förbannelsen ett tag. Göra nåt normalt. Inte vara förbannad. Det tar på krafterna att hela tiden ha kroppen beredd på ett antal olika scenarier. Stridsberedd. För du trodde väl inte att jag skulle lägga mig ner och dö nu när jag har överlevt så här långt? Långnäsa till alla små fjantar och nyfikna kärringar! Huka er, för den här Tofflan, hon är förbannat förbannad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »