Huvudvärk från hell, kyla be gone..?

Ett både gnälligt och varmt inlägg.

---

 

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!

NK* = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Internettroll är bara otroligt jobbiga

Ett trolleri trollera-inlägg.

---

 

Typiskt troll.

I torsdags läste jag en intressant artikel i Metro på nätet. Artikeln handlar om internettroll och det är sociala medier-experterna Brit Stakston och Fredrik Wass som Metro har pratat med. Att Brit Stakston är expert på sociala medier vittnar bland annat det faktum om att hon så sent som för några dar sen blev prisad med 100 000 kronor för sin kunskap av Borås stad och Högskolan i Borås. Fredrik Wass är senior rådgivare vid Intellecta Corporate. Två synnerligen kunniga på området, alltså.

Jag läser och tar in och tänker efter… För kanske som de allra flesta tänker jag, när jag hör ordet

internettroll/nättroll

på folk som är extrema på ett eller annat sätt. Typ generella näthatare, rasister, sexister och såna. Men faktum är att Metroartikeln redan i början fastställer att internettroll kan vara

[…] en person som skriver på sociala medier bara för att vara jobbig, för att irritera folk […] Den gemensamma nämnaren är att de är otroligt jobbiga att ha att göra med. […]

Visst är det så! Men frågan är hur man drar sig ur en eventuell diskussion med troll. Brit Stakston och Fredrik Wass levererar nio tecken på ett typiskt internettroll, men inte så många råd hur man hanterar troll. Nåja, låt oss gå igenom punkterna:

1. 

   Troll lite von oben.

   Trollet söker aldrig konsensus.
   Nej, inga relevanta motargument. Syftet är ju enbart att sabba diskussionen, göra den ointressant. Att plötsligt byta åsikt kan få vem som helst både konfunderad och frustrerad.

2. Trollet kan byta åsikt ofta.
   Jajamens, sånt känner vi igen! Ett annat syfte med trollets intervention är ju att aktivt skapa konflikter. Ungefär som en tonåring som försöker spela ut föräldrarna mot varandra för att få sin vilja igenom…
3. Trollet är ofta anonymt – men behöver inte vara det.
   Jag känner till både ett och två trollnamn, fast jag känner ingen av dem, har inte träffat dem i verkliga livet. Enligt Fredrik Wass hänger detta ihop med att vara ett troll mer handlar om beteende, ett sätt att vara, oavsett om man använder sitt eget namn eller är anonym.
4. 

   Internettroll låtsas ofta vara flera olika personer.

   Trollet framställer sig ofta som att hen är flera personer.
   Känns igen! Jag har fått de mest fantasifulla namn som besökare. Syftet med detta är förstås att få det att se ut som om trollets åsikt är vanlig – alltså att flera/många tycker likadant fast det bara är en enda person.

5. Du kan inte ”vinna” en diskussion mot ett troll.
   Nej, det är sant. Syftet från trollets sida är ju att skapa en frustration, inte att diskutera. Mitt sätt att hantera det är tystnad.
6. Att ”mata” trollet hjälper inte.
   Nej för 17! Jag håller med Fredrik Wall när han säger att trollen ska tigas ihjäl. Brit Stakston föreslår att man kan göra en mer övergripande kommentar. Men trollen är tidstjuvar och de skrämmer och vill tysta – gärna med hänvisning till yttrandefriheten, lägger jag till.
7. 

   Internettrollen försöker få ner dig på sin nivå.

   Trollen försöker få ner dig på sin nivå.
   Ja – och jag erkänner att de troll jag har råkat ut för lyckades med det en gång i tiden – för så där en fem år sen. Så länge har nämligen jag haft sällskap med ett internettroll, en person jag aldrig har träffat men som har lagt mig till sin dagliga agenda. Snacka om fixering… Brit Stakston säger att trollen vill dra ner mig i gyttjan och dunka mig i huvudet för att jag tänker fel. Precis så är det!

8. Trollen har ofta nystartade konton.
   Så kan det naturligtvis vara. Men som bloggare har jag råkat ut för åsiktsmaskiner som inte själva har bloggar där det finns all plats i världen att lufta sina egna åsikter. Fast det är ju inte det trollen vill, de vill ju, som sagt, bara frustrera och irritera. Däremot är det vanligt att de ser ut som ägg i profilbilden på Twitter.
9. 

   Internettrollen för en kamp mot etablerade medier.

   De för ofta en kamp mot etablerade medier.
   OK, allt som står i tidningen är inte sant. Men… att traditionella medier inte är att lita på tycker internettrollen, inte jag. Alla texter är skrivna av människor och hur noga en journalist är med att verifiera sanningshalten i saker och ting, kolla källor etc varierar. I det stora hela måste vi nog ändå lita på att de allra flesta inte fabulerar.

Tyvärr är det nog så att internettroll alltid lär finnas. Inte blir de snällare heller. De är bara otroligt jobbiga. Men man kan vägra ge dem utrymme. Det är mitt enda råd!

 

PS Även Jerry har läst artikeln och bloggat om den!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bucketlist

Ett inlägg om att göra det man vill innan man dör.

---

 

Inspirerad av vännen Jerry ville jag också skriva några ord om min bucketlist. Du vet, en sån där lista med saker man vill göra innan man sparkar till den där hinken och lämnar det jordiska. Tidigare har jag skrivit om min och Fästmöns 100-lista i ett lösenskyddat inlägg. Tanken var att det skulle bli nån sorts bucketlista. Fast vi kom bara till ett fåtal punkter… Vi har väl inte så stora önskningar… Här kommer sex av våra punkter:

1. Äta ostron. Det är nåt jag skulle vilja göra även om jag tycker att det verkar rätt vidrigt. Men jag kan ju inte veta att det är vidrigt innan jag har provat, eller hur?
2. Dansa med varandra. Vi brukar trams-dansa i armkrok här hemma och låtsas att vi har knätofsar på våra mysbyxor. Att dansa på riktigt vore kul!
3. 

   Venedig fotad av Oliver Bonjoch.

   Resa till Venedig. Tidigare gick min drömresa till Kairo, men efter alla oroligheter där har jag ändrat mig. Venedig låter romantiskt och bra och dit skulle jag vilja resa med Anna. Eller egentligen… jag skulle vilja resa utomlands nästan vart som helst med Anna – bara för att det är omöjligt i skrivande stund.

4. Fira jul tillsammans. Det har vi aldrig gjort trots att åtta jular har passerat sen vi träffades.
5. Bo tillsammans. Det är en dröm som kräver att vissa saker förändras först. Men bo tillsammans med Anna vill jag göra innan jag går hädan.
6. Ha en hund. Och om vi bor tillsammans skulle vi kunna ha en hund tillsammans. Jag längtar jättemycket efter ett fyrfota sällskap, men även det är tyvärr omöjligt just nu.

Och nu vill jag förstås veta om DU har en bucketlist! Blogga gärna om det och länka hit till min blogg.

Här kan du läsa om Jerrys bucketlist!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mer bröd åt folket?!?

Ett rätt ironiskt inlägg.

---

 

Bröd till det skrikande folket.

Alldeles nyss har jag konstaterat på Twitter, i samråd med andra, att det här med att visa respekt och hänsyn mot sina grannar tillhör flydda tider. I morse vaknade jag vid 6.30 av att två stycken Hesa Fredrik gapade och skrek på sina barn. Vid sjutiden gav jag upp och stapplade tvärilsk ur sängen och bankade i sovrumsväggen. Det hjälpte föga. Funderar på att gå över med ett bröd till dem. ATT STOPPA I KÄFTARNA!

I övrigt är det en strålande dag – utanför mina fönster. Det enda som strålar här inne är värken i ryggen. Just nu strålar den mest nedtill åt höger. Upptill har jag tväront på vissa punkter eftersom jag spänner mig – för att jag har så ont. Ja, uttrycket

ond cirkel

sammanfattar det hela bra. I morgon har jag tid hos naprapaten igen och att säga att jag hoppas på lindring är en underdrift. I samband med det stadsbesök detta innebär för min del ska jag bjuda min äldste bonusson på lunch och kolla in hans nya arbetsplats. Lunchen är en försenad födelsedagspresent och arbetsplatsen ligger nära naprapatmottagningen. Och bara för att trotsa alla demoner tänker jag åka buss. Ha! (<== sagt till mig själv)

 

Utsikt utanför Kulturhuset. Stockholm by night… Den här bilden tog jag den 1 december 2013.

Fästmön har åkt till Kungliga Hufvudstaden för att gå kurs. Jag är skitsur, för om min rygg hade varit OK skulle vi ha kunnat stråla samman i Stan i kväll för att dinera. En svag doft av parfym noterade jag i badrummet, det var allt som var kvar av min kära.

Projektet för dagen för min egen del är att bädda rent. Lakan blir fort ganska sunkiga när man är sjuk, har värk och svettas en del. Need I say more? Jag har lyckats få de smutsiga lakanen ur sängen och ner i tvättmaskinen. Själva bäddningen får jag ta framåt kvällen, för då brukar ryggen vara hyfsad. Eller i alla fall gör det inte lika ont att böja sig en decimeter framåt. Men, som sagt, mitt mål är att jobba på måndag. Mejlkontakt med chefen igår har, förutom upplysningen om att jag dyker upp på måndag, också verifierat att mitt korrekta sjukintyg har nått fram. Bra! Då kanske Försäkringskassan hör av sig ”snart”. (<== Jag bara skojar, förstås.)

Nu ska jag ta itu med en lite roligare uppgift för dagen. Mer om den kommer nån gång framöver – på en blogg nära dig och kanske nån annanstans också! (Nej, det handlar inte om min bok, för jag har inte kunnat skriva nånting på flera veckor på grund av att jag inte kan sitta koncentrerat längre stunder än fem, tio minuter åt gången. Men åtta kapitel är skrivna hittills i alla fall – alltid något…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stör du dig på dina grannar?

Ett inlägg om grannar.

---

 

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det så skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken fantastisk dag!

Ett inlägg om dagen – med alla dess möjligheter.

Det sägs att när Fan blir gammal blir han religiös. Jag är ju född på stenåldern, så jag börjar bli till åren kommen. Religiös börjar jag däremot inte bli. Min tro har jag haft med mig genom hela livet. Det är emellertid inget jag pådyvlar nån annan. Det är min tro. Min personliga. Jag tror lika mycket idag som igår.

Rubriken till det här inlägget kan få vem som helst att misstänka att jag har gått med i nån mystisk sekt. Det har jag inte! Det var lite det jag ville rådda i inledningen. Men jag vill andas positivism, för idag mår jag riktigt bra! Den här dan har börjat helt fantastiskt! (Tyvärr har jag inte fått jobb eller så, men ändå!)

För första gången den här säsongen noterade jag minusgrader på termometern. Jag har sovit med öppet fönster i natt och det är minst sagt kyligt i sovrummet – såsom jag vill ha det. Mina stackars krukväxter vill emellertid inte ha det riktigt så svalt. Därför måste jag hitta nån sorts kompromiss.

Kylig morgon! Säsongens första minusgrader här.

Himlen är emellertid klarblå och därför tänker jag ge mig ut så snart jag är redo för att ta lite bilder. Bättre ljus än idag kan man inte få! Jag har ingen aning om vart mina fötter ska bära mig, men nånstans blir det. Högerfoten gör fortfarande ont, men jag kollade upp den tänkbara skadan på nätet. Det är verkligen och troligen ett uttänjt ledband och det bör bli bättre inom två, tre veckor. Nu har det gått en och en halv.

I morse hittade jag två riktigt intressanta och spännande jobb att söka! Det ena kan till och med tänkas vara här i Uppsala. Jag ansträngde mig verkligen med mina ansökningar och har tagit till mig det Twitter-Asa och Anna W föreslog. Ha! Det är inte alla människor som har två personliga coacher! Det är heller inte alla människor som är fräcka nog att be två nya vänner om hjälp med detta… 😳

Tack, Twitter-Asa och Anna W!

Min dag idag har faktiskt inte så många punkter. Dagens jobb är sökta. Det finns en maskin torr tvätt att lägga i lådor eller strykhög. Promenaden planeras för fullt. Jag har lagt in alla mina räkningar för betalning och försöker ha is i magen att det kommer in fler kronor än de 4 950 som a-kassan har skickat idag. Det saknas 3 800 kronor. Om jag avstår tusenlappen till mat som går direkt till ICA-kortet saknas det bara 2 800. Det borde gå att skrapa ihop! Reparationsfondspengar, var är ni? Inkomstförsäkringen, snälla kom!

Innan jag ger mig ut på promenad ska jag ta en kort flukt i bladen. Jag läser rubriker och ser att Björn Borg stänger butiker i Holland, att Stockholmsbörsen går uppåt och att man kan chatta om skilsmässor idag klockan 16 hos DN. Vidare noterar jag att fästingbett kan ge köttallergi och att Christy Walton är världens rikaste – kanske elakaste också? – person. (Jag har ingen aning om vem Christy Walton är.) Värst i Stockholm tycks vara att 10 500 personer i Vasastan är utan internet. Jämför det med hur många människor i Afrika som är utan el och vatten… Bara jämför lite… Och bråket mellan Hanne Kjöller och Janne Josefsson fortsätter. How about some communication, folks???

Vidare noterar jag att Uppsala är väl representerat på Bokmässan. Till och med min Nästanbror nämns i lokalblaskans artikel *ritar ett stort kryss i innertaket*. Ordkriget om vården på UCC fortsätter och man undrar hur många liv miljöpartisterna sätter på spel med dessa sandlådefasoner… Får mig att definitivt aldrig rösta på det partiet. Hur kan man vilja sätta käppar i hjulen för behandling av svårt cancersjuka? Det övergår mitt förstånd. I stället för vård läggs det hellre pengar 220 miljoner på ett parkeringshus. Maj gadd…

Jag vet inte om den här dagen är så fantastisk, egentligen… Men jag tänker göra det bästa jag kan för att min dag ska fortsätta vara det i alla fall.

Vad händer hos dig idag??? 

Livet är kort. 

Read Full Post »

Höst: Bland träd, blommor och bär

Ett inlägg med några färgrika bilder från säsongens flora.

Vädret är fram och tillbaka idag. Soligt, mulet, soligt. Och så lite blåsigt. Jag har varit ute trekvart på promenad och fått ljus på och frisk luft i näsan . Min kärlek till hösten och dess underbara färger har fått lite öm vård. Medan maskinen tvättar tjockis-svart ska du få se några pågående färgexplosioner bland träd, blommor och bär…

Lila och gula små blommor lyser upp betongklumparna.

Jag gick ett annat varv än jag gick sist. Ner mot villorna i det som en gång kallades Negerbyn. Där finns det vackra blommor, vet jag. Och träd. Och bär.

Rönnbär kan även vara vackert orange, uppenbarligen.

Det slog mig att också det gamla kan vara vackert. Men trädet som stod här var icke önskvärt. Som jag?

Här stod ett barrträd som icke var önskvärt längre.

Med The Unforgiven från Banditradion i öronen travade jag på. Oförlåten. Oförlåtandes ännu.

Kameran iPhonen åkte upp och ner ur innerfickan. Vill ju fota den pågående hösten.

Lönnar på väg att bli höstfärgade.

Det är fortfarande många blommor som blommar i trädgårdarna. De här rosorna ska visserligen alltid dö, men inte ännu…

De här rosorna ska dö, men inte än.

En och annan blomma var ändå på väg att ge upp. Icke desto mindre vacker för det!

Idag röd, i morgon… vit?

Kom inte och säg att hösten är trist! Titta bara så det här trädet exploderar i färger!

En explosion i rött. Och iPhonen fixar den röda färgen hyfsat.

Vart det bär hän i morgon? Det vet bara Han där uppe… When the children cry avslutade min färd.

Vart bär det hän? Med lite tålamod och rätt ljus fixade iPhonen även dessa röda.

Nu kan jag bocka av ett par punkter på min att-göra-lista! Kan DU på DIN???

Livet är kort.

Read Full Post »

Listor och adjö till sommaren

Ett inlägg om höstgöra – och hästgöra också, förstås.

Om det är nåt jag gillar så är det listor! Ja, inte topplistor, dårå, utan att-göra-listor! Skälet är enkelt: jag ser vad som behöver göras och det är en underbar känsla att få bocka av en uppgift som avklarad.

Nu väljer jag att inte visa min att-göra-lista på gång här, för den är bara för mig själv och ingen annan. En gång, i tidernas begynnelse, när Den Stora Förbannelsen drabbade mig 2009, blev jag tipsad av en person om att skriva en att-göra-lista varje dag. Jag skulle själv bestämma hur många punkter listan skulle ha. Syftet var förstås att motverka passivitet och att göra vettiga saker. Det funkade ganska länge. Tills jag var på väg att ge upp helt och hållet. Men DEN berättelsen tror jag inte ens att du som har följt mig väldigt länge känner till. Den sparar jag för kommande, litterära verk.

Vad döljer sig under presenningen???

I morse vaknade jag av att Fästmöns hår killade mig på armen när hon böjde sig över mig för att väcka mig. Vi for till Äldreboendet där jag lämnade av henne och sen fortsatte jag hem för att ägna mig åt dagens jobbsökeri. Jag hade flyt och hittade två intressanta tjänster nästan genast. Så därefter kunde jag ägna mig åt en av punkterna på min aktuella att-göra-lista: säga adjö till sommaren på ballen* och plocka undan ballemöblerna**. Det passade väldigt bra idag, för dagen är höstlik – det vill säga kylig, grå och regnig. Jag blev riktigt blöt när jag travade iväg till kallförrådet. Det var nämligen där jag hade glömt kvar presenningen på bilden ovan i samband med att jag fick ha en del av ballemöblerna där ute förra höst-vinter-säsongen. Det skulle ju bytas fönster här på senhösten och då fick man inte ha nånting på ballarna*** eftersom fönster skulle lastas på och av där.

Men i år ska det inte bytas några fönster. Jag är mycket nöjd med mina snart ettåriga fönster, framför allt vippfunktionen. Däremot är jag mycket onöjd med persiennerna. Som jag tidigare har konstaterat är de troligen köpta på EPA. Jag har naturligtvis inte fått en enda av de utlovade (mannen som var här den 10 september lovade mig detta), extra vridpinnarna från Elitfönster. Än. Funderar på att ringa Dalkarlarna en femte gång, tror jag det blir, men det vete tusan om jag orkar. Det blir ju heller sällan aldrig alla rätt när Dalkarlkarna sen skickar min felanmälan vidare till Elitfönster… Det är väl så företagen gör nu för tiden. Köper billigt skit, på ren svenska, för att därefter hoppas på att kunderna inte orkar felanmäla gång på gång…

Mina balkongmöbler är nu ihopfällda och omhöljda av presenningen – se bilden ovan! Duken, duktyngder, matta och dynor är på vinterförvaring i låda respektive lägenhetsförråd. Och nöjd kan jag nu strax pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Balkongmöblerna före inpackningen i presenningen.

Regnet tilltar ännu mer, noterar jag. Förhoppningsvis slutar det när jag har ätit frukost och fiffat till mig för en tur till Tokerian. Ja fiffa och fiffa… Typ tvätta mig, borsta tänderna, sätta i linser och klä på mig utegångskläder. När jag går hemma är jag rätt slafsig, med adidasbrallor, linne (jaa, fortfarande!) och smutsiga brillor.

På Tokerian ska jag köpa middagsmat idag, för Anna jobbar lång dag och ska dessutom på ett ärende efter jobbet. Hon lär vara hungrig, alltså, vid hemkomsten. Därför tänkte jag slå till och köpa en grillad kyckling. Till den blir det grönsallad med fetaost och oliver. Lite hyfsat nyttigt så där, efter gårdagens mindre nyttiga dag – för min del… Jag åt…

• fil med müsli och två rostade mackor med marmelad och ost samt löskokt ägg till frukost (om jag nu minns rätt)
• massor av kaffe före och efter frukost
• en 200 grams (ja, det är sant) Marabou mjölkchoklad – hälften till eftermiddagslunch, hälften till dessert efter middagen
• en skål flingor med mjölk och morellsylt (det sista i burken som mammakusinen B kokade ihop gav mig) samt en liten ciabatta med ost till middag
• ett halvt glas vin, vindruvor, gorgonzolaost och kex till kvällsfika när Anna kommit hem från jobbet

Snygg lista, va?! Anna har nu lovat hotat med att göra en matlista åt mig för de kommande två veckorna. Då åker hon nämligen till Himlen och är mamma på heltid, medan jag mest är i New Village samt försöker hitta ett jobb.

Efter allt detta matprat är jag nu riktigt hungrig. Det blir fil med yoghurt och müsli och två rostade med bara ost idag, tror jag…

*ballen = balkongen
**ballemöblerna = balkongmöblerna
***ballarna = balkongerna

Livet är kort.

Read Full Post »