Ett surt inlägg.
Uppdaterat inlägg:
Capella, som Rippe tipsar om i sin kommentar, har en webbplats med öppettider etc – se här!
Även Erikshjälpen får gott betyg av Hortellskan!
Det händer saker i huset. Allt är inte intressant för andra, men när Lucille råkade lite illa ut kan jag som granne och vän inte låta bli att ha en åsikt. Naturligtvis har jag inhämtat hennes tillåtelse att skriva om det.
Lucille och jag delar lägenhetsförråd. Det vill säga, vi har var sin halva bakom samma dörr. Jag bor ensam, Lucilles familj består av totalt fyra personer. Bland annat barn som växer. Att städa förråd tillhör inte livets roligaste aktiviteter, men är ett nödvändigt ont ibland. Särskilt om man vill kunna gå in i sitt förråd…
En liten hylla för paradhandduk och lite smågrejor kanske hade hittat en ny ägare för en femma..?
Jag städade mitt förråd förra sommaren med god hjälp av äldsta bonussonen. Lucille städade nyligen. Hon hade en massa saker som inte var trasiga, men som familjen helt enkelt inte har plats för. Återvinning är bra och Lucille tänkte på människor som inte har råd att köpa nytt. Människor, som kanske kommer som flyktingar eller kanske bara unga människor, på väg att flytta hemifrån. Därför kontaktade hon Röda Korset i Uppsala, eller dess second handaffär Kupan, för att höra om de kunde komma och hämta en del möbler och saker. Kupan är ett ställe jag själv åker till då och då, mest för att titta på böcker, förstås.
Idag klockan 13 skulle de komma och hämta grejorna. Tio minuter över ett såg jag en stor lastbil rulla in på framsidan av huset och stanna. Tre män klev ur. De ringde på. Hos mig. Jag heter inte Lucille. (Det gör inte Lucille heller.) Men jag öppnade och de bad om ursäkt för att de hade ringt på fel dörr.
Ett balkongbord i solitt trä som den pysslige hade kunnat slipa och måla. En tjuga, kanske?
Fem minuter senare ringde det på min dörr igen. Jag tänkte för några sekunder att det kanske var Röda Korsarna som plingade på en gång till för att kolla om även jag hade grejor. De hade ju en ganska stor lastbil… Men det var Lucille. Och hon var rätt arg. Det visade sig nämligen att männen hade varit oförskämda och snikna. De hade också vägrat ta med sig vissa saker. Skälet de angav var att sakerna inte skulle gå att sälja.
Lucille visade mig prylarna. Visst var de använda och lite slitna – second hand – men de var definitivt inte i uselt skick. Om jag var på väg att flytta hemifrån skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett balkongbord att hänga på räcket för en tjuga eller soffbord för några tior till.
Ett soffbord i furu såg använt ut, men hade inga synliga repor. En femtiolapp?
Eftersom det var ganska många saker Röda Korsets personal inte hämtade och en del var stora möbler kunde jag tyvärr inte hjälpa Lucille att skjutsa henne och grejorna till nåt annat ställe där man verkligen återvinner saker. Clark Kent* är ju ganska liten. Lucilles man är på sitt arbete och har deras bil, en större Toyota än min, med sig dit – annars hade vi kunnat ta den. För jag ville ju hjälpa min vän som tycker att återvinning är bra.
Så det som händer nu är att Lucille har bett en annan snäll och hjälpsam och lite stark granne att bära ut sakerna till soprumscontainern i eftermiddag. Grejorna ska kastas alltså. Fullt funktionsdugliga och använda, men inte i uselt skick. Tack vare att Röda Korset, av alla organisationer, har en sniken affärsverksamhet här i stan, anser jag.
För Röda Korset i Uppsala, Kupan, kan ju detta inte bli nånting annat än en stor, fet och svart bak, eller hur? Och nåt mer besök dit blir det inte från oss i New Village, i alla fall!
En stor, fet och svart bak till Röda Korsets secondhandaffär Kupan i Uppsala för sitt snikna sätt.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Dåligt! Jag har skänkt saker till Capella på Rackarbacken och de har tacksamt tagit emot tom en säng. Det är nån sorts skyddad verksamhet, förstånsdhandikappade som jobbar där och de hämtar grejerna
Kanske för sent nu…
Jag vet inte om det är försent, de skulle iväg och handla i kväll. Balkongbordet står kvar på trappavsatsen, i alla fall, vet inte hur det är med resten av prylarna!
Röda Korset verkar vilja satsa på vintageprylar, inte på sånt som vanligt folk vill skänka så att behövande får hjälp. 😦 Jag har noterat en och annan besökare med ”uppnäsa” i affären..
Det hände här i Sollentuna också . Vi hade en fin vånigssäng som vi inte behövde och fina stolar . Och röda korset tar REJÄLT betalt . Nästan liks mycket som i innerstan .Obra!
Kram
Skitdåligt! 😦 Men Rippe tipsade om Capella och det ska Lucille och jag testa nästa gång.
Kram!
Så jäkla dåligt!
Vi var till ”Ta till vara” här i stan (secondhand i kommunens regi) med en massa porslin, bland annat ett dussin vita tallrikar, men de tog inte emot dem eftersom man ”kunde se” att de var använda!?
Tacka f-n för att de var använda, de hade ju ett X antal år på nacken!
Nej, man ska inte ge till vinstdrivande verksamhet, de är så jädrans otacksamma, de måste ju få ihop till sina generaldirektörers miljonlön!
Dåligt, dåligt av Röda Korset!
Ha dé!/Kram
Precis vad jag tänkte, miljonlöner till höjdarna. Ruskigt så fiiina Röda Korset tycks ha blivit – och även andra second hand-ställen. Dock inte alla! Det finns hopp! 😛
Kram!
Ja, vad trist. Erikshjälpen kan jag annars rekommendera. Dom hämtade flera billaster när vi flyttade. ”Det finns människor som inte har nånting,” sa dom när vi undrade om dom kunde tänka sig att ta även saker som var mindre fräscha.
Fasen! Erikshjälpen ska jag OCKSÅ tipsa Lucille om. TACK!
Jag har använt mig av Stadsmissionen. De kom och hämtade på utsatt klockslag. I bilen fanns ett anslag om hur de skulle lasta sånt som skulle till tippen, så de kör dit också, med det som inte går att sälja!
Tack för tipset! När jag kollar deras second hand-butik här i Uppsala ser jag att de också skriver att de kan vägra ta emot saker som de inte bedömer går att säljas. Det stod inget om att de kör saker till tippen heller. Så de får ingen länkning härifrån.
Jag vet inte om det är nån skillnad om man åker och lämnar själv eller om de kommer och hämtar här i stan. Återvinningen t ex. Dit åker jag och bara ställer kassar och bråte på deras lastbrygga så tar de hand om det. Sorterar, fixar till, slänger det som inte går att sälja. Om de skulle komma och hämta saker vet jag inte om de tar allting med sig då också. I alla fall, jag åker alltid till Återvinningen och lämnar gamla grejor så jag blir av med dem smidigt. De andra ställena vet jag inte så mycket om, Hjärta till hjärta och Röda korset som finns här i stan.
Skitdåligt av Röda Korset att inte ta med allt. Kupan-affären här i stan tar inte kort, så man måste ha kontanter med sig om man ska gå dit och handla. Det är inte heller särskilt bra.
Återvinningen kom och hämtade grejor när mamma skulle flytta. De tog till och med pianot och dubbelsängen. Gratis, vad jag minns. Men det är ju fyra år sen nu, kanske har ändrats.
Vi har många second hand-affärer här, förutom de ovan nämnda även Myrorna (tre affärer, tror jag) och Återbruket och några fler. Men till Kupan i Uppsala åker jag nog inte mer när det ska vara så där fiiint. Det var inget fel på grejorna de vägrade ta, jag såg sakerna själv! 👿
Dåligt att affären inte tar kort!
Vilken löjlig kritik! Tanken har aldrig slagit er att Röda Korsets personal vet vad som är värt att hämta och sälja? Det handlar såklart inte bara om hur många kronor man får för den och den prylen utan även om att Röda Korset måste ha plats för sakerna annars riskerar de att tvingas välja bort något mer värdfullt för att Lucilles saker ska säljas. Dessutom kostar det att hämta upp saker och Röda Korset vill vara säkra på att inte gå med förlust när de hämtar upp saker. Detta ursäktar inte om personalen har betett sig illa mot Lucille men om man tror att Röda Korset är sopåkare som hämtar upp vilket skräp som helst som är värt några kronor så tar man nog fel. De måste prioritera och bara för att sakerna skulle kunna gå att sälja för några kronor så innebär de inte att de är värda besväret.
Vad exakt är det som är löjligt i kritiken? Andra second hand-affärer har uppenbarligen inga betänkligheter att ta emot hela, funktionella och minimalt slitna möbler och bruksföremål. Jag tittade själv på Lucilles saker och inte var det skräp. Sopåkare behöver vi inte, för i vår bostadsrättsförening finns en container för grovsopor. Där hamnade nu borden och allt det andra.
Jag tänker att när man ändå kommer med en stor lastbil och tre karlar… Vad kostar inte det..?