Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘morgonsol’

Ett inlägg om intressen. MINA intressen, förstås, det är ju MIN blogg.


 

Linfrön i fil

Frukost.

Ja nu var det länge sen jag la ut en bild på LINFRÖN, så det börjar jag det här inlägget med. Inte så att linfrön är nåt av mina intressen, snarare har det blivit nånting nödvändigt. Uppblötta i vatten över natten äter jag dem i min frukostfil. Det smakar inte gott, men det gör gott. Tarmen hälsar och tackar, så att säga.

I morse vaknade jag emellertid med lite värk igen. Men jag vaknade inte av värken utan av att nån i huset spikade en halv minut. Hantverksintresse är inget dåligt intresse, men varför måste det alltid odlas tidiga morgnar i huset där jag bor? Jag sover sisådär om nätterna. Det har fått till följd att jag vaknar tidigt, men somnar om. För dagen brukar jag sen vakna runt klockan åtta numera. Tidigare var det sju. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig nu när jag går omkring med en dum mage. Nåt alarm ställer jag inte, jag vaknar av egen maskin – dock inte i morse, alltså.

Kaffe

Kaffe måste jag ha varje morgon och förmiddag. Den här koppen intog jag dessutom igår eftermiddag i Gamla Uppsala.

Förutom linfrön är kaffe nånting jag bara måste ha varje dag. Jag brukar perkolera sex koppar som jag sen dricker under morgonen och förmiddagen. Det är då jag är som mest aktiv med att leta lediga tjänster, skriva ansökningsbrev och såna saker. Då kan jag med ganska gott samvete ägna eftermiddagen åt mina intressen – även om jag alltid är tillgänglig när det handlar om jobbsökeriet!

När kommer hon fram till det där med intressena då? undrar du säkert. (Jag ser hur du nickar.) Nu. Från en dryck till en annan, tänkte jag, så det skulle bli en snygg övergång. Jag älskar vin. ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt! Dessvärre kan jag inte odla det intresset så mycket för tillfället. Rödvin påverkar min tarm negativt. Nu dricker jag det inte hinkvis utan det blir ett eller två glas till maten eller ostarna. Om magen sköter sig, kan hon möjligen få ett halvt glas till kvällen. Vinet må vara mindre bra för tarmen, men bra för mitt blod! (Du som läser här fattar varför jag aldrig behöver gå till doktorn, va? Jag ställer mina egna diagnoser och behandlar med egenvård i stället. Det är billigare.)

Orkidén får vatten

Orkidén får sitt fredagsvin/sin fredagsfika. (Tänk bort diskhon etc!)

Men kanske följer jag min orkidés exempel och dricker vatten. Orkidén och jag fyller år nästa vecka. Då har den bott hos mig ett år tack vare vännen Agneta. Den första tiden var den lång, vacker och blommade med flera gula blommor. Sen liksom… säckade den ihop – bara för att vakna till liv igen nu i vår!!! Jag är verkligen inte nån orkidéexpert, men jag älskar blommor. När det gäller orkidén har jag därför tagit hjälp av både mamma, som alltid lyckas med sina, och vännen B som kan ”allt” om och som samlar på orkidéer. Det var till exempel B som tipsade mig om att orkidén ska ha vatten

som inte är för kallt och inte för varmt.

Det får den. Varje fredag ställer jag ner den i diskhon efter att ha hällt upp lite vatten som inte är för kallt och inte för varmt.

I mitt hem finns ytterligare 47 krukväxter. När det gäller blommor generellt händer det att jag utnyttjar Belgiska Anna, hon som är ett levande uppslagsverk när det gäller blommor. Sen har jag andra vänner också, som Lucille, på vilka det kliar så mycket i fingrarna av lust att KASTA en och annan av mina växter att de då och då förser mig med nya exemplar för att liksom tränga ut de mindre bra. Försöken lyckas emellertid inte – mitt hem är öppet för ALLA krukväxter. Härom året fick jag flera kraftiga pelargoner av Lucille. Och visst är de vackra nu när de också börjar blomma i morgonsolen i köket?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Mörka skyar

Molnen hopar sig och mörkret sänker sig. Vad passar bättre då som sällskap än en riktigt spännande deckare?!

Förutom blommor, som jag gillar att fota också, har det väl inte undgått dig att jag har ett stort intresse av böcker och litteratur? De intressen som tar största delen av min fritid är att skriva och att läsa. Jag hade en intressant diskussion för ett tag sen med Johanna, som bokbloggar, om det här med att ta sig tid för läsning. Vi upplever båda två att vi ibland får försvara oss för att vi gillar att läsa och för att vi läser mycket och ofta. Vi blir till och med kritiserade för att vi har böcker i våra bokhyllor i våra hem… Jag kan bara beklaga dem som inte inte läser och som inte har böcker hemma – deras liv måtte vara ganska… futtiga och torftiga. Böcker för mig är inte bara ett intresse, de är vänner som alltid är tillgängliga och sällskapliga och resor i fantasin till verkliga platser eller fiktiva. Och nu när molnen åter hopar sig på himlen och mörkret sänker sig… tänker jag… läsa…

 

En riktigt go’ fredagskväll önskar jag Dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det är.


 

Muffins och bok

Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)

Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)

Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.

Solnedgång den 24 aug 2015

Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.


Det börjar gå mot höst.
Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.

Mitt fynd, Pardans av Birgitta Holm, för tio kronor.

Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.

Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…

Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!

Pelargon

En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.

Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.

Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.

Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svalt inlägg.


 

Maj gadd! Jag kommer alldeles nyss från ett besök i Himlen, där jag hamnade vid fikabordet efter en bilresa med viss spänning. Mer om detta kommer i ett separat inlägg! Min lägenhet har morgonsol på ena sidan och eftermiddags- och kvällssol på den andra. Man skulle kunna tro att den är stekhet om somrarna – men icke! Jag är så tacksam för mina ”vippfönster”och det var så skönt att komma hem till härlig svalka inomhus idag.

Köksfönster vippöppet

Ett av mina köksfönster är här öppet för vädring. Och jag behöver inte flytta på en enda krukväxt!


När jag först flyttade hit
fanns det två stora fönster i köket. Hur lätta att öppna var dessa, tror du, när här bor en krukväxtälskare? Inte alls. I det här 70-talshuset fanns inte ens små vädringsfönster i köket. För ett par år sen bestämde min bostadsrättsförening att alla fönster i våra 300 lägenheter skulle bytas ut. OK, det var ganska mycket förberedelser för oss boende, med ihopfösning av möbler, inplastning av grejor, städning efteråt etc. Men oj vad det var värt det!

Jag har ett femtiotal krukväxter på mina fönsterbrädor. Inte en enda behöver jag flytta på när jag ska öppna ett fönster numera, tack vare den geniala möjligheten att öppna det genom att vika det inåt, framåt. Naturligtvis går det att öppna på vanligt sätt också – det är ju ett måste när jag ska putsa fönstren.

Den här funktionen gör att jag kan ha fönstren på båda sidor i lägenheten öppna samtidigt, vilket ger ett skönt och lagom drag och ljuvlig svalka även heta sommardagar. Det är nog det allra bästa med fönstren. En annan bra sak är att de i stängt läge tar bort nästan alla ljud utomhus. Särskilt sommarnätter kan det vara livligt på gården, ett ljud jag slipper om jag stänger. Och stänger jag åt andra sidan hör jag inte bruset från ”nya” E4:an. Men det är självklart inte bara ljud fönstren stänger ute. På vintern stänger de ute kylan så otroligt mycket mer än mina gamla fönster. Detta har förstås medfört minskade energikostnader för min bostadsrättsförening – och i förlängningen även för mig.

Fönstren levererades med persienner som tyvärr inte var av högsta kvalitet. Jag fick ta hit persiennlagare ett par gånger och jag är inte nöjd med lamellerna, som inte sluter särskilt tätt när persiennerna är nerfällda. Till sist gav jag upp och skaffade mörkläggningsgardiner till sovrummet. Det funkar hur bra som helst!

Går du i fönsterbytartankar? Surfa runt och kika på nätet för idéer. Jag hittade mycket matnyttigt hos Kronfönster. Men låt mig ge dig några oombedda råd:

  • Byt till fönster som går att öppna både på vanligt sätt och ”vippöppna”. Det är underbart att ha en sval lägenhet även en het sommardag!
  • Se till att fönstren stänger ute tillräckligt med ljud. Då slipper du höra grannars partajande och trafik nattetid.
  • Bra isolerade fönster gör att du stänger ute kylan på vintern också. Det innebär minskade energikostnader.
  • Skaffa mörkläggningsgardiner till sovrummet! Persienner är bra mot solljus, men gör inte ett rum tillräckligt mörkt att sova i.
Fönster

Det här fönstret är mest vackert, men säkert inte så praktiskt. Det sitter i en trappa i ett hus på Drottninggatan i Stockholm.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt klibbigt inlägg.


 

Natthimmel 4 augusti 2014

Natthimlen den 4 augusti 2014.

Det var om möjligt ännu varmare igår än tidigare dar. Kvällen var ljum och tempera-turen låg nånstans mellan 22 och 23 grader. Mitt största problem just nu är vad jag ska ikläda mig till intervjun i morgon. Tror att det blir ungefär samma klädsel som den jag hade förra måndagen, på intervjun som inte blev av.

Jag kunde i alla fall njuta lite av kvällen, mörkret och tystnaden på ballen* igår. Det var faktiskt väldigt tyst från ett visst håll. Jag hoppas att de, precis som föregångarna, läser min blogg. Men bara så det är klart för alla: jag tänker inte skita i att kontakta styrelsen och klaga.

Dagen jag vaknade till idag känns mera oklar än andra dar. Det är fortfarande varmt, men det är mulet. När jag hade sparkat igång datorn (idag behövde den lite övertalning igen för att hitta nätverket) visade vädergadgeten så här:

Dagens  första väderprognos

Dagens första väderprognos.


När jag hade suttit en stund
och sökt ett par jobb (hittade bara två idag, så nu ligger jag på tre minus eftersom jag bara hittade ett igår), hade vädergadgeten ändrat sig till detta:

Dagens andra väderprognos

Dagens andra väderprognos.

 

Nåja, den första prognosen känns mer säker än den andra. Solen syns inte till bakom molnen och det är klibbigt!

En vaktmästarflicka har kört lite grann med sitt fordon på gräsmattan på baksidan. Fordonet låter otroligt högt, så nu har säkert inte bara hela mitt hus vaknat utan även de två andra i hästskon som husen bildar. Mig stör det inte, men visst är det lite märkligt att det alltid ska köras med fordon, gräsklippare och trimmer mellan klockan sju och nio på morgonen? En del har faktiskt fortfarande semester eller sommarlov… Mig stör det inte ett dugg. Jag är oftast uppe vid sju, för jag är en ganska typisk morgonmänniska. Och sen går det faktiskt inte att sova så bra på morgnarna just nu eftersom morgonsolen letar sig in i sovrummet trots nerfällda persienner och fördragna mörkläggningsgardiner.

Två intressanta jobb hittade jag, som sagt, att söka idag. Hittills, alltså. Ett av dem finns inte helt nära min bostad i Uppsala. Men framför allt det andra jobbet, beläget här i stan, var intressant. Det handlar om samhällskommunikation och förenklingar för medborgaren i sina kontakter med myndigheter och det offentliga. Sånt brinner jag för! Därför gick jag igång lite när e-formuläret till det andra jobbet jag sökte var icke samarbetsvilligt. Såna formulär skapar riktigt stor bad will, det har jag erfarenhet av både som användare och som producent av formulär. Jag förstår att man vill förenkla för mottagaren genom att ha väldigt många fält som användaren ska fylla i. Men för användaren blir det ofta att stapla kakor ovanpå varandra, så att säga, eftersom informationen som efterfrågas redan finns i bifogad fil. För tack och lov kan man fortfarande bifoga filer till de flesta arbetsgivare! Jag tror inte de förstår hur tidsödande det är att sitta och skriva om och in alla uppgifter som redan finns på fil i ett e-formulär – som dessutom gärna krånglar. Mitt problem idag var att slutresultatet inte såg ut som det skulle vad gäller radfallet, framför allt.

Planer för dagen? Nu ska jag in i duschen. Efter frukost blir det en rekognosceringstur (jag vill inte köra vilse i morgon…) och sen behöver jag handla hem lite mer än det jag gjorde igår. När man går hemma så här går det åt väldigt mycket kaffe – och toapapper, framför allt… I eftermiddag ska jag eventuellt träffa Kommunalrådet om det vill sig på lite olika sätt. Man får vara flexibel, helt enkelt, när det är lite oklart.

Kräftor

Kräftorna förra året.

I övrigt planerar vi en kräftskiva till helgen, Fästmön och jag. Först pratade vi om fredag, nu blir det lördag eftersom Anna för en gångs har möjlighet att följa med kompisar ut just på fredag. Men kräftorna ligger kvar här i säkert förvar. Tror jag. Ska bara inhandla dem först…

Annars skulle jag kunna lägga mig själv i en glasskål och servera mig. Eller i alla fall övre delen av min rygg och axlarna. De är kräftfärgade efter paraden i lördags och nu har det börjat klia lite också…


ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frustrerat inlägg.


 

alien

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelfötter på balkongräcket

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

kalkonpastrami mimosa grön paprika körsbärstomater

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens utflykt bort från hemmet.


Klockan var över lunchtid
när jag åt frukost. På ballen*! Det är nämligen morgonsol på framsidan och därmed i köket. Vid 16-tiden rundar solen mitt hus och når ballen. Det går inte att sitta där när det är såna här heta dagar annat än före klockan 16 och efter klockan 21. Men mitt på dan var det perfekt att äta frukost där! Innan dess telefonerade jag med Fästmön. Idag skulle jag behöva lite styrka från henne, fast det fick jag delvis via iPhonen.

Söndagsfrukost på balkongen

Söndagsfrukost på ballen.


Lite senare ringde jag mamma
för att höra läget. Där var det dåligt väder, så hon satt inne. Mamma påminde mig om ett inköp jag hade lovat att göra åt henne, men som jag förstås har glömt bort! Vilken tur att mammas minne funkar när mitt inte gör det…

Jag hade inte tänkt ge mig ut på nån utflykt från hemmet idag. Jag har visserligen tvättat mig och borstat tänderna och satt på mig nån sorts kläder, men inga linser. Går omkring i brillor som är svettkladdiga. Lite rastlöst blev det att sitta här och läsa och spela Wordfeud, så jag bestämde mig för att ta en tur över rondellen.

Först landade jag hos Arge Kaj. Det var där jag hade ett ärende till mamma. Det var inte för att gå på vernissage… Turkos är aldrig fint, som nedan är det skitfultförjävligtfruktansvärtkräksvarning!

Turkos tavla

Turkos tavla. Man kan undra om det var extrapris på turkos hos färghandlaren… Och Arge Kaj kan verkligen konsten (!) att visa upp sin… konst…


Men det var lakan jag skulle köpa.
Dra-på-lakan. Jag köpte ett till mamma till födelsedagen, för Anna hade köpt till nåt av barnen och tyckte att de var bra. Hon kan vara ganska kritisk, mamma, så jag vågade inte köpa mer än ett. Och det var bra! Eftersom hon har en hissanordning i sin säng behöver hon lakan som ligger stilla. Fast det ska vara rätt bredd och resår på rätta ställena för att det ska funka. Nu blev det två stycken vackert himmelsblå, det fanns inte så många olika färger att välja mellan.

Dra-på-lakan till mamma

Två himmelsblå dra-på-lakan till mamma. 


Det blev en snabbis in på Tokerian
också. Bara till förbutiken, dock, för jag skulle bara lämna in ett vinstlöst Lotto att förlängas till nästa lördag.

Passade på att fota dagens tokiga på affären, varuskåp som har varit trasiga hur länge som helst. Ska se hur länge lapparna sitter kvar och rapportera…

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian. Undrar hur länge…


Nu har jag inte lust att göra nånting.
Det är svettigt och klibbigt och jag mår illa. Alltså måste jag dricka vatten. Dagens middag blir jordgubbar från i torsdags och mjölk. Jag skulle ha köpte nåt salt, men jag hade inte ork eller lust att gå in bland maten.

I kväll ska jag glo på Miss Marple på TV, annars sitter jag väl och glor i nån bok eller in i nån vägg. Händer det nåt mera sköj hos dig??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort. Ibland kan det kvetta…

Read Full Post »

Gårdagen gick sannerligen i regnets tecken. Det var sånt eländigt väder att jag inte orkade bära in varorna jag varit och handlat från bilen när jag kom hem. De fick ligga kvar till dess att jag hade hämtat hem Fästmön från jobbet. Men idag är det fredag – och solen lyser som ett eldklot på himlen. Vilken skillnad det är för humöret! Ljuset gör en mycket piggare! Men, som B sa när jag kom till jobbet:

Det ska bli regn till eftermiddagen!

Snacka om positivt tänkande… Jag är emellertid säker på att B har rätt, för det har varit många såna här dagar de senaste månaderna. Alltså dagar med synnerligen varierande väder. Och som min före detta kollega A brukade konstatera började det alltid regna vid 16-tiden, just som A skulle cykla hem från jobbet.

Jag fotade morgonsolen från jobbets balle* i morse!


Anna hade sovit dåligt i natt
av olika skäl och själv vaknade jag av att min alien bråkade. Jag fick tvinga mig ur sängen så att jag inte skulle drabbas av Uppsala blodbad, men se där fanns ingenting! Tänk, TÄNK! om min kropp har helat sig själv genom de tankar och den kraft jag har inuti… Det är nästan… fantastiskt. Fast jag vågar inte riktigt tro på att det inte kommer nåt bakslag. Sen vore det bra om jag kunde utnyttja kraften till att få ordning på hälen i stället. För den är väldigt ond nu. Så ond att jag tänker mig ringa doktorn nästa vecka. Jag pallar inte mer.

I morgon åker jag ut till Himlen där förhoppningsvis familjen är komplett. Det känns som om vi ses så sällan, men det har inget med viljan att göra utan andra saker. Anna och jag har diskuterat mat och på lördag kan det bli nånting som en i familjen kallade min version av

grotesk!

Först ska jag jobba lite, emellertid. Glädjande nog noterade jag att min trädnyhet nåt ut i media enbart genom hemsidan och inget pressmeddelande. Ibland är det värt att testa! Men självklart hoppas jag på lite större genomslag, kanske under dagen. Jag ska också skriva lite om lokalproducerad mat och fördelarna med det. Våra forskare har synnerligen goda belägg för fördelarna!


*jobbets balle = balkongen på arbetet


Livet är kort.

Read Full Post »