Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hörlurar’

Ett östgötskt och instruerande inlägg.


 

Måndagsmorgon? Semestern slut? Det tycker inte jag att du ska sörja över. Var glad att du har ett jobb att gå till, jag är verkligen avundsjuk på dig.

Men för att lätta upp stämningen och förhoppningsvis få dig att skratta igång din måndag serverar jag dig en liten instruktionsfilm – på det underbara språket östgötska. Ljudet ska alltså vara på. Eller plugga in hörlurarna. OBS! Bitvis blir filmrutan svart. Jag gissar att det beror på att filmaren asgarvar. Och kollar du via datorn får du lägga huvet på sne. TACK till FEM som tipsade mig om filmen!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett onsdagsinlägg mellan uppdragen.


Onsdag idag.
Mitt i veckan. Jag har arbetat rätt hårt på förmiddagen med diverse texter till intranätet samt diverse brandkårsutryckningar. Växeln tycks ha upptäckt att jag svarar i min telefon nu. Det har kommit flera samtal från ”allmänheten” idag. Känns inte som om jag kan svara på nånting. Jag är lite frustrerad, milt sagt.

Det blev en smörgåslunch idag på mitt sedvanliga lunchställe i sällskap av min bok på gång. Jag vill gå ifrån arbetsplatsen en stund. Jag vill sitta för mig själv, stänga in mig i ljudet från mina egna andetag och inte ett sammelsurium av röster och ljud. Det är så tröttande. Tyvärr klarar jag inte av att jobba med musik i hörlurarna. Ibland stoppar jag i lurarna i öronen ändå och har tyst. Låtsas lyssna. Det stänger ute en del som jag inte orkar med. Fruktansvärt trött om kvällarna…

Södergatans cafe o salladsbar

På Södergatans café & salladsbar äter jag lunch nästan varje dag. Billigt, bra och gott.


Nu sitter jag och väntar på underlag
till en nyhet som uppenbarligen är JÄTTEVIKTIG och som ska ut pronto. Det värsta är att jag inte brukar få nåt vidare underlag. Idag på förmiddagen slängde nån åt mig en USB-sticka med bilder som skulle läggas in i en intern nyhet. Ingen aaaning om vilka personerna är på bilderna. Det blir inte alls bra. Frustration… Men nu är det nerförsbacke till helgen. Det är nånting jag inte trodde att jag skulle längta efter eller känna för ett par veckor sen. Men jag biter ihop – och än så länge håller bettskenan om natten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en vecka utan inbokningar.


Äntligen är spontanveckan här!
Det vill säga den vecka på semestern när jag inte har nånting alls inplanerat. Det enda jag gör, och det gör jag så gärna och frivilligt, är att skjutsa Fästmön till och från jobbet när hon är hos mig i New Village. That’s it!

Det fanns en grej inskriven i kalender den här veckan, men det var nåt jag hade glömt att stryka: köpa en ny mobil. Och sen måste jag fixa lite papper till a-kassan och förbereda mig inför besöket på Arbetsförnedringen nästa vecka. Jag har ännu inte fått mina intyg från arbetsgivaren, trots att jag pratade med dem före midsommar och de lovade att skicka dem i god tid. Då får jag lita på att de gör det – det är ju inte kris ännu!..

blanketter

Papper, papper, papper…


Jag har varit inne i administrationssystemet
på jobbet och kollat så att jag verkligen har semester. Blev så osäker, för M på jobbet skrev igår att

Vi ses nästa vecka

Ja, vi ses nästa vecka, men igår var ju nästa vecka den här veckan. När jag kollade stod det tydligt och klart att  jag har semester, hela veckan. Det blir en bra lön också, den här månaden. Ungefär det jag en gång hade, för fyra och ett halvt år sen, i månadslön…

En bloggbekanting (vi har aldrig träffats) ska befinna sig i närheten av Uppsala under torsdag-fredag. Det vore kul att ses, men jag vet inte om vi får till det. Det kanske är så många som vill träffa den bloggbekantingen. Jag och Anna hade ju också pratat om att åka uppåt och hälsa på Gunilla en helg i sommar, men den helg som hade passat bäst var den gångna och då var damen ute på vift. Samtidigt är det inte längre än att vi kan åka en helg framöver. Det vore inte fel att ha nånting att se fram emot…

I augusti ska jag träffa en Twitterbekanting också, i Stockholm! Vi har fått kontakt via Bengt Littorins (Havspappan) fina webinarserie och eftersom vi båda jobbar med kommunikation känns ett möte både roligt och angeläget. Snart står vi båda två dessutom till arbetsmarknadens förfogande. Kanske kan vi ta fram en gemensam strategi för hur vi ska tackla det… Och Havspappans webinarer tänker jag förstås fortsätta följa hemifrån! Då slipper jag ju sitta med hörlurar och sätta upp skyltar på dörren med texten

Jag är upptagen just nu, men återkom efter klockan 12.30.

Text, som ingen läser…

lurar

Slipper hörlurar hemma.


Annars ser jag verkligen inte fram emot
dagar utan arbete. Om det inte dyker upp nåt snart kommer jag att gå under. Jag älskar att jobba, det är det som ger vardagen mening – förutom kärlek, förstås. Utan den hade jag inte suttit här idag.

Men nu har just min Spontanvecka inletts. Lite nytta ska jag göra, trots allt, denna första dag. Jag tänkte tvätta en maskin tjockis-svart. I övrigt ska jag läsa, har jag bestämt mig för. Tror knappt jag har suttit/legat ner längre än fem minuter och läst på hela semestern… Just nu läser jag Siri Hustvedts Sorgesång. Det är ingen enkel bok att läsa, för den handlar om en pappas bortgång. På onsdag är det sju år sen min egen pappa gick bort. Det känns i hjärtat. Saknaden har byggt ett bo där.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur hon fick ordning på sin balle* och köpte färgglatt att ha under.


Lördag och Fästmön är ledig – KORS I TAKET!
Finväder dessutom. Så idag hade vi inget att skylla på utan det blev en promenad. Men först ringde jag faster E och därpå stegade vi iväg till Tokerian för att inhandla middagsmat. På Tokerian såg vi galningar i shorts – jäklar varmt är det inte! Jag plockade ut medicin på apoteket i samma veva. Vi passade också på att titta in till Arge Kaj. Somliga skulle köpa trosor, men kom inte ihåg sin storlek. (Jaa, jag börjar bli fundersam över mitt minne på allvar… Medicinen tycks ju inte hjälpa…)

Vi passerade hemmet och slängde satte in varorna innan vi fortsatte ut i vårsolens glans. Fotas skulle det göras, förstås…

Anna fotar
Min rödluva fotar.


Jag var lite rädd
att jag skulle få ont i hälen, men hade jag fått det, skulle jag bara ha vänt hemåt igen och Anna kunde ha fortsatt på egen hand. Det gick i bra att gå och hälen höll sig lugn.

I trädgårdarna höll folk på att göra fint. Ett gäng försökte få ner ljusslinga från ett träd. Onödigt, tycker jag. Snart vänder det ju igen och blir mörkt.

En skopa sand
Mycket sand är det här och var.


Solen värmde,
men vinden var kall. Himlen var härligt blå och det var bara lite moln. Vi promenerade i bara luvatröjorna och såg säkert riktigt muppiga ut – Anna, som är kvinnan i familjen, i sin röda Puma-tröja, jag, som är mannen i familjen, i min svarta dito.

Blå himmel o bara lite moln
Blå himmel och bara lite moln idag.


På ett ställe
såg vi en riktigt fin gammal bil. Jag tror bestämt att det var en gammal polisbil eftersom den hade extrautrustning i form av strålkastare på taket.

En gammal Volvo
En gammal polisbil?


Efter ungefär 40 minuter
vände vi hemåt. Vi passerade mitt kallförråd och hämtade balkongbordet som hade bott där över vintern. I vanliga fall brukar mina balkongmöbler få stå kvar på ballen över vintern med en presenning över sig. Men i år skulle där ju förvaras fönster på senhösten. Stolarna och pallarna fick plats i lägenhetsförrådet, bordet fick jag släpa bort till kallförrådet. Det var jätteskönt att få hjälp att bära tillbaka det nu!

 Balkongbord
Balkongbordet hämtades.


Sen kunde jag förstås inte låta bli
att göra i ordning på ballen. Jag dammsög och hämtade in stolar och pallar, torkade av möblerna, la på en duk och dynor. Nu är det randigt (dynorna till pallarna), rutigt (dynorna till stolarna) och blommigt (duken till bordet). Ja ja, allt går i blått i alla fall. Alltid något.

Anna kokade kaffe och bredde sig en knäcke och tog en banan. Sen skulle vi premiärfika på ballen. Jag skulle just sätta tänderna i min kexchoklad när mamma ringde. Så jag fick vänta med chokladen en stund, trots att jag var så sugen. Det går liksom inte att prata i telefonen och äta kexchoklad samtidigt.

 Kexchoklad o kaffeKexchoklad och kaffe till mitt premiärfika på ballen.


Anna tyckte att det var lite kallt
och hade med sig sin sjukfilt. Under den satt hon i luvatröja. Till och med luvan åkte på, så jag undrade om jag fikade med tomten, eller…

Tomten
Tomten?


Så kom jag på
att vi hade goda ostar till kvällen, men inga druvor. Slängde därför på mig jeansen och tog en ny runda till Tokerian. Tittade också in till Kaj och inhandlade tre par färgglada trosor – i rätt storlek (jag tittade efter hemma i lådan).

Färgglada trosor
Färgglatt värre.


Det ena paret
hade chihuahuor, rosa BH:ar och noter påtryckt, det andra hade serietidningsljud och det tredje paret hörlurar. Inte bara färgglatt utan rätt fantasifullt också, alltså.

Nu vilar jag ut en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och steka Kalle till middag. Det blir en soft kväll i kväll, med god mat och dryck och förmodligen Unge kommissarie Morse – den senare tycker Anna är så skön att sova till i soffan.


*balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

I stället för att ge mig ut i snön (det snöar måttligt men stora flingor) tillbringade jag lunchen vid datorn för att delta i dagens #appell #ssmw webinar, med rubriken I samtal med medborgarna. Jag lyckades skramla ihop en ostfralla, en banan och ett surt (passande nog) grönt äpple att gnaga på medan jag lyssnade.

Fyra föreläsare (det skulle ha varit en femte) pratade i ungefär fem minuter kring hur de på sin respektive myndighet samtalar med medborgarna via sociala medier. Under och efter miniföreläsningarna hade webinadeltagarna möjlighet att ställa frågor och få svar via en chatt. Lars Boström från Konsumentverket inledde med att berätta om en social kundtjänst man infört. Skälen var flera – ett var att spara tid för handläggarna eftersom samma fråga ofta kommer från flera olika  håll. Genom att samla frågorna och svaren på ett ställe minskar belastningen på handläggarna, samtidigt som flera kunder kan få ta del av olika frågor och svar. Själva funktionen är i Konsumentverkets fall integrerad i webbverktyget EPiServer, som har en frågor-och-svar-funktion.

lurar
Jag har platt frisyr nu efter att ha haft lurar på skallen. Men vem bryr sig mer än jag själv?


Lars Lundqvist från Riksantikvarieämbetet
berättade om hur man där använder Flicker (för foton) och dess community. Genom att samla fakta från massor av olika håll kan man förse frågeställaren med mycket information. En student har som ett ex-jobb gjort en app som även är GPS-kopplad.

Fredrik Andersson från Länsstyrelsen i Värmland berättade att myndigheten har ett problem med överskjutning av djur.  För att få bukt med detta har man bland annat startat en blogg där det beskrivs vad som händer ute på fältet. Bloggen är automatkopplad till Twitter. Via mass-sms får man ut information till jägarna. Vidare har man skapat ett konto på Facebook om de stora rovdjuren, nåt som många tycker är väldigt modigt. Det här med rovdjur, till exempel vargar, är ju känsliga och ofta kontroversiella frågor.

Avslutningsvis berättade Patrik Lindmark från Skatteverket om ett samarbete man har med fem andra myndigheter gentemot målgruppen personer som startar och driver eget företag. Bland annat arrangerar man en Starta företag-dag där företagarna får lyssna på föredrag av föredragshållare från de olika involverade myndigheterna. Man tänker sig vidare starta webinarer med myndighetsinformation i höst. Patrik Lindmark fick frågan om vem den typiske egne företagaren är. Inte helt oväntat är denne man och under 50 år. Inget för en gammal Toffeltant, alltså. Totalt ute här med.

Hos Havspappan kan du läsa mer om vårens webinarer! Nästa webinar ges tisdagen den 16 april och har rubriken Sociala intranät revisited.


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter en dag som svischade förbi och som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Kom ganska tidigt till jobbet och gick först till H för att berätta att Johan var sjuk. Mitt möte senare på förmiddagen blev ju också inställt på grund av sjukdom, men eftersom det krockade med ett annat möte blev det ändå rätt OK. Fast det andra mötet tog lite mer tid än jag hade räknat med. Jag fick i alla fall fika med bland andra Stina som äger den här fina muggen:

Stinas mugg

Fina Stinas fina mugg.


Det var stormöte
och hela Företagsgrenen i Uppsala var inbjuden. Vårt lunchrum var packat med folk – och vi som var liiite oroliga att det skulle komma för få.

AVBROTT FÖR SKRATT EFTERSOM FÄSTMÖN
JUST AVSLÖJADE ATT HON HÖLL PÅ ATT
SÄTTA KONTAKTEN TILL SINA HÖRLURAR
DIREKT I ÖRAT
I STÄLLET FÖR I MOBILEN. 

Mötet gällde den framtida organisationen. Det blev ett bra möte, med många kommentarer, en hel del vassa såna, och bra diskussioner. Så den här mannen, som var centralpunkten, blev inte ensam även om det ser så ut på hans skugga.

TS skugga

Lonely man? Nej, lunchrummet var packat.


Efter mötet
gick vi upp och jobbade en kvart och sen var det lunch. Jag frågade M om hon vågade hänga med till Thaistället för att äta, för båda två som jag försökte luncha med där idag blev ju sjuka. M vågade! Vi fick en härlig promenad, för nu lyste vårsolen och det plaskade och slaskade kring fötterna.

Eftermiddagen fick jag ägna åt ett jobb för institution 2 som tog sin lilla tid. Det gällde att ha tungan i rätt mun, så att säga (medvetet skrivfel). Sen fortsatte jag mitt Husbygge, men jag hann inte så mycket mer än att skriva lite om Huset, om felanmälan och något kort om miljöarbetet. Men i morgon fortsätter jag – dock med avbrott för TÅRTOR på eftermiddagen!

Stannade vid Tokerian och handlade lite diverse innan jag kom hem till min sjukling som nu börjat hosta lite. Medan Anna satt vid datorn rev jag fram strykbrädan och tog itu med giganthögen tjockis-svarta tischor och tjocktröjor. Hann precis färdigt när Anna började värma kycklingspetten jag hade med mig hem till henne. Då hade jag lyckats brännskada min arm så jag tänkte nästa erbjuda Stekt Arm till middag.

brännskada

Titta så daaant! (Syns knappt, men känns…)


Nu ska jag ringa sjuklingen i Himlen
för att kolla läget. Klockan 20.30 är det dags för När livet vänder, en halvtimma på SvT2. Det tänker jag inte missa, för duktiga Anja Kontor möter författaren och den tidigare kriminelle Börge Hellström. Du kan ju läsa här vad jag tyckte om det förra avsnittet…


Livet är kort.

Read Full Post »

För ett tag sen berättade en av mina bloggvänner om nåt pucko som hade ondgjort sig över folk som använder blåtand till sina mobiler. Jag tillhör den kategorin människor – ja, inte den som ondgör sig över blåtandanvändare utan den som använder blåtand – och jag vill därför använda bloggen för att i min tur ondgöra mig över dumma människor. För jag kan inte inte kalla häcklare av blåtandanvändare nåt annat!


En sån här har jag i örat och då blinkar den oftast blått.

                                                                                                                                                             OK, jag kan hålla med om att det kanske ser fånigt ut att gå omkring med en grej i örat som kanske blinkar blått. Men det ser baske mig inte dummare ut än att gå omkring med ett par hörlurar i öronen.

Jag använder min blåtand eftersom det är ett glapp i min mobil som gör att ljudet i apparaten vibrerar. Med blåtanden låter det kristallklart. Men naturligtvis har jag andra skäl också! Säkerhet är ett av dem.

Fördelarna med blåtand är att du har händerna fria. Därför är en blåtand alldeles utmärkt att ha i örat när du kör bil, cyklar eller gör nåt annat som helst kräver båda händerna. Nästa år kan det komma en ny lag som förbjuder mobilanvändning bakom ratten – om man inte ringer med blåtand eller annat handsfreetillbehör i örat. Jag tycker att det vore en alldeles utmärkt lag. Blåtand i örat och två fria händer till bilkörning är betydligt säkrare än enhand om mobilen och en hand som ska sköta såväl ratt som blinkers och växelspak.

Så ondgör dig gärna, men jag kör med min blåtand! Själv kan du ju vingla runt på gatorna i ditt fordon och vara en trafikfara – om du nu tycker att det är smartare.

Read Full Post »

Older Posts »