”Ikke bare reklame…”

Ett tackande inlägg.

---

 

Julkort och presentkort på Tokerian från den omtänksamma I.

Rubriken är titeln på en utställning som fanns att beskåda på Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondheim på senhösten 1989. Av nån anledning (som jag inte tänker berätta om här) äger jag två affischer från den utställningen.

Ofta tänker jag, när jag hasar nerför trappan till postboxen, att det säkert bara är reklam. Varför skynda sig för att hämta posten? Det gjorde jag även idag. Men se idag var det

ikke bare reklame!

I boxen låg ett julkort och en julklapp, ett presentkort på Tokerian. Det kommer ju synnerligen väl till pass nu när det har gott åt både mat och pengar till jul.

Tusen, tusen tack till snälla I! Du är en av de goda och omtänksamma människorna i den här världen, tycker en som ligger ett antal minus på ICA-kortet, också…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Listor och adjö till sommaren

Ett inlägg om höstgöra – och hästgöra också, förstås.

Om det är nåt jag gillar så är det listor! Ja, inte topplistor, dårå, utan att-göra-listor! Skälet är enkelt: jag ser vad som behöver göras och det är en underbar känsla att få bocka av en uppgift som avklarad.

Nu väljer jag att inte visa min att-göra-lista på gång här, för den är bara för mig själv och ingen annan. En gång, i tidernas begynnelse, när Den Stora Förbannelsen drabbade mig 2009, blev jag tipsad av en person om att skriva en att-göra-lista varje dag. Jag skulle själv bestämma hur många punkter listan skulle ha. Syftet var förstås att motverka passivitet och att göra vettiga saker. Det funkade ganska länge. Tills jag var på väg att ge upp helt och hållet. Men DEN berättelsen tror jag inte ens att du som har följt mig väldigt länge känner till. Den sparar jag för kommande, litterära verk.

Vad döljer sig under presenningen???

I morse vaknade jag av att Fästmöns hår killade mig på armen när hon böjde sig över mig för att väcka mig. Vi for till Äldreboendet där jag lämnade av henne och sen fortsatte jag hem för att ägna mig åt dagens jobbsökeri. Jag hade flyt och hittade två intressanta tjänster nästan genast. Så därefter kunde jag ägna mig åt en av punkterna på min aktuella att-göra-lista: säga adjö till sommaren på ballen* och plocka undan ballemöblerna**. Det passade väldigt bra idag, för dagen är höstlik – det vill säga kylig, grå och regnig. Jag blev riktigt blöt när jag travade iväg till kallförrådet. Det var nämligen där jag hade glömt kvar presenningen på bilden ovan i samband med att jag fick ha en del av ballemöblerna där ute förra höst-vinter-säsongen. Det skulle ju bytas fönster här på senhösten och då fick man inte ha nånting på ballarna*** eftersom fönster skulle lastas på och av där.

Men i år ska det inte bytas några fönster. Jag är mycket nöjd med mina snart ettåriga fönster, framför allt vippfunktionen. Däremot är jag mycket onöjd med persiennerna. Som jag tidigare har konstaterat är de troligen köpta på EPA. Jag har naturligtvis inte fått en enda av de utlovade (mannen som var här den 10 september lovade mig detta), extra vridpinnarna från Elitfönster. Än. Funderar på att ringa Dalkarlarna en femte gång, tror jag det blir, men det vete tusan om jag orkar. Det blir ju heller sällan aldrig alla rätt när Dalkarlkarna sen skickar min felanmälan vidare till Elitfönster… Det är väl så företagen gör nu för tiden. Köper billigt skit, på ren svenska, för att därefter hoppas på att kunderna inte orkar felanmäla gång på gång…

Mina balkongmöbler är nu ihopfällda och omhöljda av presenningen – se bilden ovan! Duken, duktyngder, matta och dynor är på vinterförvaring i låda respektive lägenhetsförråd. Och nöjd kan jag nu strax pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Balkongmöblerna före inpackningen i presenningen.

Regnet tilltar ännu mer, noterar jag. Förhoppningsvis slutar det när jag har ätit frukost och fiffat till mig för en tur till Tokerian. Ja fiffa och fiffa… Typ tvätta mig, borsta tänderna, sätta i linser och klä på mig utegångskläder. När jag går hemma är jag rätt slafsig, med adidasbrallor, linne (jaa, fortfarande!) och smutsiga brillor.

På Tokerian ska jag köpa middagsmat idag, för Anna jobbar lång dag och ska dessutom på ett ärende efter jobbet. Hon lär vara hungrig, alltså, vid hemkomsten. Därför tänkte jag slå till och köpa en grillad kyckling. Till den blir det grönsallad med fetaost och oliver. Lite hyfsat nyttigt så där, efter gårdagens mindre nyttiga dag – för min del… Jag åt…

• fil med müsli och två rostade mackor med marmelad och ost samt löskokt ägg till frukost (om jag nu minns rätt)
• massor av kaffe före och efter frukost
• en 200 grams (ja, det är sant) Marabou mjölkchoklad – hälften till eftermiddagslunch, hälften till dessert efter middagen
• en skål flingor med mjölk och morellsylt (det sista i burken som mammakusinen B kokade ihop gav mig) samt en liten ciabatta med ost till middag
• ett halvt glas vin, vindruvor, gorgonzolaost och kex till kvällsfika när Anna kommit hem från jobbet

Snygg lista, va?! Anna har nu lovat hotat med att göra en matlista åt mig för de kommande två veckorna. Då åker hon nämligen till Himlen och är mamma på heltid, medan jag mest är i New Village samt försöker hitta ett jobb.

Efter allt detta matprat är jag nu riktigt hungrig. Det blir fil med yoghurt och müsli och två rostade med bara ost idag, tror jag…

*ballen = balkongen
**ballemöblerna = balkongmöblerna
***ballarna = balkongerna

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett paket från Charlotte och Hjärtat

Ett inlägg om ett spännande paket som kom idag.

Dagens post var… en avi! En lapp som jag skulle åka till ICA Heidan med för att hämta ut ett paket. Mig veterligen har jag bara beställt några DVD-filmer i sommar. Den senaste som kom, Hitchcock, kom direkt i postboxen. Så jag blev både konfys och nyfiken, förstås. Fästmön och jag slängde oss i bilen (efter att jag först hade besökt Glasbanken på Stormarknaden). Anna var nog lika nyfikis som jag!

Anna var med.

Det var massor av folk inne på affären, men vi slapp gå in och tog bara en lapp i förbutiken. Det var bara en kund före mig till Posten. (HA! Augustifarmor, jag har hittat Posten IRL!) Postkillen gick iväg från Postdisken, in i ett bakomvarande rum. Han kom ut med ett ganska tungt paket!

Paketet var från den vänliga Charlotte på Apoteket Hjärtat som jag fräste så åt på senhösten när jag väntade på besked om c eller C, behandling etc! Hon hade inte glömt bort mig, trots allt! Ja, jag bad faktiskt om ursäkt och Charlotte skickade ett paket julkaffe, så vi skildes inte åt med några hårda ord. Hon lovade mig då, för ett halvår sen, alltså, att jag skulle få testa några av Hjärtats produkter. Och nu kom prylarna! TACK, Charlotte! 

Paket och brev från Charlotte.

Inuti lådan låg en fin påse full av spännande prylar…

Spännande!

Påsen visade sig innehålla fotvårdsprodukter ur Hjärtats serie Apolosophy. Det var fotskrubb, fotsalt, fotsalva, fotspray och fotcrème samt som bonus, ett nagellack.

Fotvårdsprodukter.

Det kom inga som helst krav i brevet om att jag ska skriva om produkterna, men jag tänkte faktiskt göra det. Men först testa, sen tycka och så blogga. Du som känner mig vet ju att jag inte smörar för nån utan är ärlig när jag recenserar saker och ting – om det så är böcker, film, TV – eller andra typer av produkter. Bland annat gjorde jag ju en egen klinisk prövning av VårtFri för att se om de verkligen var så bra som reklamen vill ha den till. (Och för mig var den det!)

Så här i sommartider, när fötterna blir varma, och man som jag måste jobba i gympadojor (visserligen luftiga sådana, men ändå…) för att kunna använda mina inlägg, passar fotsprayen bäst att prövas först!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårlördag

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur hon fick ordning på sin balle* och köpte färgglatt att ha under.

Lördag och Fästmön är ledig – KORS I TAKET! Finväder dessutom. Så idag hade vi inget att skylla på utan det blev en promenad. Men först ringde jag faster E och därpå stegade vi iväg till Tokerian för att inhandla middagsmat. På Tokerian såg vi galningar i shorts – så jäklar varmt är det inte! Jag plockade ut medicin på apoteket i samma veva. Vi passade också på att titta in till Arge Kaj. Somliga skulle köpa trosor, men kom inte ihåg sin storlek. (Jaa, jag börjar bli fundersam över mitt minne på allvar… Medicinen tycks ju inte hjälpa…)

Vi passerade hemmet och slängde satte in varorna innan vi fortsatte ut i vårsolens glans. Fotas skulle det göras, förstås…

Min rödluva fotar.

Jag var lite rädd att jag skulle få ont i hälen, men hade jag fått det, skulle jag bara ha vänt hemåt igen och Anna kunde ha fortsatt på egen hand. Det gick i bra att gå och hälen höll sig lugn.

I trädgårdarna höll folk på att göra fint. Ett gäng försökte få ner ljusslinga från ett träd. Onödigt, tycker jag. Snart vänder det ju igen och blir mörkt.

Mycket sand är det här och var.

Solen värmde, men vinden var kall. Himlen var härligt blå och det var bara lite moln. Vi promenerade i bara luvatröjorna och såg säkert riktigt muppiga ut – Anna, som är kvinnan i familjen, i sin röda Puma-tröja, jag, som är mannen i familjen, i min svarta dito.

Blå himmel och bara lite moln idag.

På ett ställe såg vi en riktigt fin gammal bil. Jag tror bestämt att det var en gammal polisbil eftersom den hade extrautrustning i form av strålkastare på taket.

En gammal polisbil?

Efter ungefär 40 minuter vände vi hemåt. Vi passerade mitt kallförråd och hämtade balkongbordet som hade bott där över vintern. I vanliga fall brukar mina balkongmöbler få stå kvar på ballen över vintern med en presenning över sig. Men i år skulle där ju förvaras fönster på senhösten. Stolarna och pallarna fick plats i lägenhetsförrådet, bordet fick jag släpa bort till kallförrådet. Det var jätteskönt att få hjälp att bära tillbaka det nu!

Balkongbordet hämtades.

Sen kunde jag förstås inte låta bli att göra i ordning på ballen. Jag dammsög och hämtade in stolar och pallar, torkade av möblerna, la på en duk och dynor. Nu är det randigt (dynorna till pallarna), rutigt (dynorna till stolarna) och blommigt (duken till bordet). Ja ja, allt går i blått i alla fall. Alltid något.

Anna kokade kaffe och bredde sig en knäcke och tog en banan. Sen skulle vi premiärfika på ballen. Jag skulle just sätta tänderna i min kexchoklad när mamma ringde. Så jag fick vänta med chokladen en stund, trots att jag var så sugen. Det går liksom inte att prata i telefonen och äta kexchoklad samtidigt.

Kexchoklad och kaffe till mitt premiärfika på ballen.

Anna tyckte att det var lite kallt och hade med sig sin sjukfilt. Under den satt hon i luvatröja. Till och med luvan åkte på, så jag undrade om jag fikade med tomten, eller…

Tomten?

Så kom jag på att vi hade goda ostar till kvällen, men inga druvor. Slängde därför på mig jeansen och tog en ny runda till Tokerian. Tittade också in till Kaj och inhandlade tre par färgglada trosor – i rätt storlek (jag tittade efter hemma i lådan).

Färgglatt värre.

Det ena paret hade chihuahuor, rosa BH:ar och noter påtryckt, det andra hade serietidningsljud och det tredje paret hörlurar. Inte bara färgglatt utan rätt fantasifullt också, alltså.

Nu vilar jag ut en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och steka Kalle till middag. Det blir en soft kväll i kväll, med god mat och dryck och förmodligen Unge kommissarie Morse – den senare tycker Anna är så skön att sova till i soffan.

*balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte önskvärd

Ja rubriken skulle kunna vara titel på flera saker för tillfället, men i det här inlägget handlar det om Björn Hellbergs deckare Inte önskvärd, lånad av Fästmön och alldeles nyss utläst.

Sten Wall klarar upp mord i Staden igen.

Den här gången blir en ung mopedist ihjälkörd. Nästan samtidigt försvinner en ung kille spårlöst. Och så är det nån som utsätts för anonyma hot. Polisen Sten Wall har mycket att jobba med den här senhösten…

Böckerna om polisen Sten Wall i Staden är trivsamma och inte överläskiga. Den här är inget undantag. Björn Hellberg bygger upp en ganska kuslig stämning. Det sker mord och det är mycket passion i den här boken. Men Sten Wall reder förstås ut allt.

Inte högsta betyg, men näst högsta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsstrul och hyresgäster som inte betalar hyra

Idag är det första dan jag officiellt ska dela min tjänst på två institutioner. Jag ska vara kvar där jag är på 20 procent, men också jobba på en institution en trappa ner, på 80 procent. Jag känner mig ganska osäker om vad det senare arbetet ska innebära och det är därför jag är lite nervös. Fokus ligger främst på webb och det känns lite knepigt att lyfta ut en kanal ur sitt sammanhang och inte titta på helheten. Ingen är på plats på institutionen just nu, så jag ska dyka ner där först efter lunch för att försöka boka in ett par möten i alla fall. Jag måste börja nånstans. Min officiella presentation för alla på nya stället blir inte förrän nästa måndag, men i morgon eftermiddag ska jag delta i ett forskarmöte och bli presenterad.

Annars har jag lyckats med konsten att dubbelboka två viktiga möten en förmiddag i maj. Det är vådan av att inte ha tjänstemobil med kalender som synkas i datorn. Så gissa om tjänstemobil är nåt jag lär ta upp vid första möjliga tillfälle…

Idag är det strålande sol och varmt. Det blir till att lämna persiennerna nere i hela lägenheten, annars blir det som en bastu i mitt hem. Enligt det senaste ryktet ska inte fönsterbytet bli av förrän på senhösten. Det innebär åter en sommar med stekhet lägenhet eftersom fönstren är så otäta.

Några som tycks trivas här är emellertid en talgoxefamilj. De byggde bo i husväggen bakom teglet förra året och i år är de tillbaka. Eller det kanske inte är samma familj utan rentav ett av barnen som föddes bakom min vägg? Ingen hyra betalar de i alla fall och det är lite småmysigt att sitta och lyssna på pipandet bakom väggen. Hur mamman och pappan tar sig in och ut är en gåta, för springan är inte särskilt stor.

Ett gäng andra hyresgäster tycks dessa vara:

Husvagnsläger på baksidan.

För ungefär en vecka sen slog dessa husvagnar läger på baksidan. Först trodde Fästmön att det kanske var fönstermännen från Dalarna, men nu när fönsterbytet inte ska ske förrän sent i höst är det troligen inte dessa som huserar här. Lite nyfiken blir man onekligen på vilka som bor här och varför. Nån hyra lär de inte betala för sitt läger. Särskilt bra för gräsmattan lär det knappast vara och bilkörning inne på gårdarna är i princip förbjuden om det inte handlar om i- och urlastning eller räddningsfordon… Nej, man blir fundersam…

Nån som har nåt förslag på vilka som bor i husvagnslägret???

Read Full Post »