Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kedja’

Ett påskavslutande inlägg.


 

Fluga

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter mat och disk
blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nä, då var det faktiskt roligare
att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.


Det var dags att skiljas åt igen, 
men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Långhårig Toffla

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett foto.


 

Mormor o jag

Mormor och jag för ungefär 50 år sen. Pappa fotade.

En av de bilder jag har ramat in och satt upp i vardagsrummet är en bild på mormor och mig. Jag är liten och sitter i mormors knä, omsluten av hennes trygga famn. Det slår mig att just idag blir jag lika gammal som mormor var på bilden när den togs. 52 bast. Mormor hade då knappt sju år kvar att leva.

Jag har inte så många minnen kvar av mormor, men jag minns vissa ord och uttryck som hon använde. Hon var född och uppvuxen i Småland och bodde granne med Astrid Lindgren. Hon, som var lite speciell, enligt mormor. De lekte inte, Astrid var ju fyra år äldre. Men mormor visste ju vem hon var. Redan då utmärkte hon sig.

Min mormor var själv inte den som direkt utmärkte sig. Hon stod gärna tillbaka, gärna lite bakom morfar. Men mamma och hon kunde gnabbas, uj uj uj! Jag minns det och jag känner igen det! Fast mot mig var mormor alltid snäll. Hon bredde alltid tjockast lager med smör på mina mackor. Men framför allt var hon verkligen den där trygga, varma famnen jag kunde sitta i. Vi hade behövt ha den famnen kvar, både mamma och jag, tror jag, lite längre än 59 år.

Men på bilden ovan är mormor 52 år, precis som jag blir idag. Man ser inte att hon hade dåligt hjärta och svår diabetes. Jag minns bara den där famnen. Och mormors blåa kofta, den som jag pillar på på fotot. Jag minns naturligtvis inte tillfället, men vet att bilden är tagen på mormors och morfars bakgård. På gården där vi fikade i all evighet hela somrarna – till dess att vi först hyrde stuga, sen köpte huset på Rådmansgatan.

Mormor var en trygg del av min barndom. Jag är glad och tacksam över att jag fick känna henne i nio år i alla fall. Hennes vigselring är en av de ringar jag bär i min långa kedja runt halsen. Mormor är alltid med mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssolen har sjunkit nu och himlen är gråblå när jag påbörjar det här inlägget. Tänk så skönt, ändå, att vi går mot ljusare tider! För inte länge sen alls var det rena natta utomhus så här dags.

Jag har varit ute på äventyr. Shoppingäventyr. Först åkte jag till Stormarknaden för att titta på nånting till Johan. Det var dumt. Affärens personal var tydligen inte intresserad av att sälja nånting, för jag fick ingen som helst hjälp. De som jobbade där stod hellre och pratade med varandra. Och hade det inte varit så att det gällde att köpa en present så hade jag talat om affärens namn. Men det gör jag sen, efter hans födelsedag!

I stället slank jag in på Clas Ohlson och köpte mig en ny tandborste. Min gamla får jag ladda typ tre gånger i veckan och en laddning på en bra tandborste ska hålla laddning i en vecka.

Oral B Vitality

Nu ska här borstas!


Jag har använt Brauns Oral-B-tandborstar
i över 20 år nu och tycker att de är jättebra. Kvaliteten på tandborstarna kan dessvärre vara ganska dålig. Jag har köpt borstar som har kostat hur mycket som helst, men som inte varit ett dugg bättre än den billigaste sorten. Sedan några år tillbaka köper jag Vitality. Detta är min tredje, tror jag. Garantin är på två år och genom att registrera mig via nätet förlängde jag garantitiden med ytterligare ett år. Jag får då i utbyte ta emot mejlreklam (som jag listigt nog ställde till en för detta ändamål reserverad e-post-adress). Nu får vi se om tandborsten lever så länge. Det ska också bli intressant att kolla om garantin gäller ifall den pajar innan. För det är ju faktiskt så att de går på batteri och batterierna, som laddas hela tiden, blir ju förr eller senare kassa. Dessutom brukar Av-och-På-knappen paja.

Men om tandborstarna nu är så himla kassa, varför köper jag dem? Jo, därför att själva borstningen är super! Det blev stor skillnad på mina tänder efter att jag började använda batteridrivna tandborstar, det sa min tandhygienist. Fast ännu större skillnad blev det ju när jag slutade röka… (Tips till alla som fortfarande håller på med sån skit.)

Nu kom jag ifrån ämnet! Efter tandborstköpet åkte jag till en annan affär i samma kedja som den inne på Stormarknaden där de inte ville sälja nåt. Där fick jag jättebra hjälp, så jag shoppade fler presenter än jag hade tänkt. Dessvärre var Den Hjälpsamma väldigt förkyld och DET kändes inte helt OK att utsätta kunder för…

På vägen hem inhandlade jag presentpapper och annat. Jag hade en sån otrolig tur när jag parkerade att jag observerade en blossare som strök utanför min bil innan jag hann hoppa ur. Skönt att slippa bli illamående och få svårt att andas! Annars brukar de samlas utanför entrédörrarna och det är INTE roligt att passera dem. Jag kan faktiskt inte förstå att rökning inte är förbjudet enligt lag, för den gör ju inte bara rökarna själva utan också deras omgivning sjuka…

Dagens mellanmål bestod av ett par nävar pepparkakor, men jag har faktiskt tagit fram en matlåda ur frysen. Medan tvättmaskinen tvättar jeans ska jag nog äta och läsa lite. Mamma får ett samtal vid vanlig tid, jag vill ju ha lite koll på att hon inte har blivit sämre.

Jag har lämnat in intresseanmälningar på hela tre skrivuppdrag och går nu och väntar och hoppas på att få åtminstone nåt av dem. Det kliar i fingrarna! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Att jag är en stor idiot, mer eller mindre, har jag fått höra många gånger idag. Och jag förtjänar det verkligen! För jag har gjort så många fel och jag är så elak och jävlig. Dessutom är jag rätt dum. Nu ska du få höra!

Gömd eller glömd?


I kväll när jag hade skurat
badrummet och duschrummet/toan skulle jag in i lägenhetsförrådet som ligger vägg i vägg med mitt hem. Jag delar förråd med grannen mitt emot. Vi har gemensam dörr in i förrådet – våra respektive portnycklar passar där. Väl inne har vi sen var sin dörr med var sina lås med särskilda nycklar.

Men först hittade jag inte förrådsnyckeln. Efter en stunds rivande – var kan den finnas, liksom om den inte hänger i nyckelskåpet? Jorå, jag hittade den på ett ställe där jag förvarar  min extra portnyckel. Det var ju skönt! Men frågan som sen uppstod var:

Var i h-e var den extra portnyckeln???

Den låg inte där den skulle och den hängde inte i nyckelskåpet. Där hittade jag bara grannens portnyckel. Men för säkerhets skull provade jag grannens nyckel i mitt lås och det gick inte att låsa med den. Jag pillade ner piggen och lyfte handtaget med öppen dörr och den gick inte att låsa, dörren.

I min förtvivlan ringde jag på hos grannen, för jag tänkte att jag vid nåt tillfälle kanske hade varit ute i förrådet och lämnat min portnyckel i låset till den yttre dörren. Och sen, tänkte jag, hade kanske nåt av grannbarnen av misstag tagit min nyckel och trott att det var deras – eller deras föräldrars. Se, vilken konspirationsteori jag målade upp! Framför allt gäller ju att det alltid är

nån annans 

fel när saker och ting går galet, eller hur?.. Ingen var hemma, men just som jag skulle stolpa tillbaka in i mitt hem kom pappan och ena barnet hem. Naturligtvis kastade jag mig på dem och rabblade hela teorin. Han fattade ingenting och trodde att jag inte kom in i förrådet. Han sa:

Men vår nyckel går ju!

Och så låste han upp förrådet. Jag gjorde ett nytt försök och till sist begrep han och lovade att prata med resten av familjen. Men jag såg nog hur han skakade på huvudet och muttrade nåt.

Tillbaka inne hos mig rev jag upp himmel och jord. Ingen nyckel. Tills det slog mig…

Varför skulle jag ha grannens nyckel i mitt nyckelskåp?

Min grannfamilj består av fyra personer. När de reser bort, ibland, brukar jag vattna deras krukväxter och sånt. Då brukar jag

få låna

en av barnens nycklar – för familjen äger bara totalt fyra nycklar…

Och när jag tittade närmare på den så kallade

grann-nyckeln

i mitt nyckelskåp stod det mina siffror på den och den var exakt likadan som den nyckel jag har i kedjan i jeansen. Exakt.

Så nu vet alla som läser detta vilken total idiot jag är. Skämskudde fram. Gigantisk skämskudde…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken turdag det här har varit hittills! Först åkte jag till JC och hämtade mina snigga, uppfållade Levi’s 501:or. Och nej, det var inte Ghost Grey som nån trodde – jag måtte ha uttryckt mig oklart. Jag köpte blåjeans, det känns mer praktiskt. Måste säga att det här med fållningen är en alldeles utmärkt service som JC har!

Efter att ha stapplat runt inne på ICA Kvantum sen – jag hittade absolut ingenting och mitt i affären står det ett stort tält för att de bygger om – var det dags att lämna in Lottot. Då spelade kassaapparaten en truddelutt och kassörskan bad mig om legitimation. Jag hade vunnit en större vinst!!! Ja, den var inte jättestor, men det var en tvåa först, följd av tre nollor och det var väl inte fy skam?! Så när jag kom hem fick jag ringa mamma, som jag ju spelar ihop med, och berätta att vi blivit en tusenlapp rikare båda två. Min snälla mamma tyckte att jag kunde behålla hennes tusenlapp och köpa ytterligare ett par jeans för den. TACK! 😛

Och även du har lite tur, för du ska få se jeansen över den bulliga rumpan. Men den ser inte bullig ut, rumpan, och den übersnigga tvätten på jeansen syns inte heller så bra. Du ska veta att det är jädrigt svårt att fota sin egen rumpa!.. Här är den, i alla fall! Se, men inte röra – röra får bara Fästmön.


Nya jeans på rumpan. Kedjan, som är kopplad till mina nycklar, är i min ägo sen Pride 2002.

Read Full Post »

Torsdag = Antikrundan. På ”Rundans” väg tillbaka neråt landet stannade den till i Sigtuna igen. Den kära fru Hatt lämnade återbud, men vid min sida i cyberspace (kan man verkligen säga så???) fanns fröken Inna i väst.

Några fina föremål i afton:

  • Två dryckeshorn värderades till mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • En silverbägare med lock från slutet av 1700-talet värderades till 15 000 kronor. Detta just för att det är ovanligt att locket finns med.
  • Knut Knutsons slips konstaterades vara i regnbågsfärger. Hmm, hmmm… Vad menas..?
  • En stenskulptur troligen från palatset Makalös värderades till 75 000 kronor…
  • En vacker kanna värderades till 150 000 kronor… Inte dåligt…
  • En vacker fransk servis värderades upp till mellan 12 000 och 15 000 kronor. Tyvärr var den uppdelade på grund av arvsskifte.
  • En liten japansk get värderades till mellan 10 000 och 20 000 kronor.
  • Ett toalettbord i almträ med svarvade knoppar värderades till mellan      3 000 och 4 000 kronor, nåt som experten själv tyckte var oförskämt lågt.
  • En läcker Saturnuslampa i gult värderades till 3 000 till 4 000 kronor.
  • Ett amerikanskt fickur i 14 karats guld från 1885 värderades till cirka     20 000 kronor för klocka med kedja.
  • Ett halsband med ägg som berlocker, upphittat i en sandlåda, visade sig vara ryskt och ett riktigt fynd. Det värderades till mellan 50 000 och      100 000 kronor.
  • En stor stav, som ägaren hittat i ett torp, värderades till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • En kinesisk urna i vitt och koboltblå värderades till mellan 50 000 och 100 000 kronor.

Ett inslag om Fotografiska museet i Stockholm bröt av i halvtid. Gå dit om du inte har gjort det!!!

Nästa vecka går Antikrundan från Kalmar! Kvällens plagg är då rutiga, har vi observerat. I afton var det rosa och regnbågsfärgat som gällde.

Read Full Post »

I morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen igen, som alltid när det gäller den verksamhet i vårt län som ansvarar för vård. Igår kväll hade jag nämligen läst i lokalblaskan – allt i tidningen är väl sant? 😉 – att prognosen för framtiden visar en kostnadsökning i miljardklassen för Sjukstugan i Backen. Detta med anledning av att antalet äldre ökar och att antalet patienter med svåra diagnoser blir fler. Alltså äldre äldre = fler sjukdomar som hör till åldrandet. I år har man därför centralt reserverat 49 miljoner för vård av de äldre.

Men det räcker ju inte! Sveriges Kommuner och Landsting räknar dessutom med att kostnaderna stiger upp till 50 procent inom offentliga verksamheter som sköter vård samt kommunerna de kommande 25 åren. Naturligtvis lär detta innebära höjda skatter för invånarna, det pratas om 13 kronor fram till år 2035.

Då vänder det sig i min numera rätt stora mage när jag öppnar DAGENS tidning och ser ledning flinande blicka emot mig på en sida. Rubriken skriker ut att man inte ser nån anledning till oro. Nej, nej… Det klart att ledningen med sina feta löner alltid klarar sig, men hur går det för dem som behöver vård framöver?

Receptet för att möta prognoserna om hårdare tider är effektivseringar, nya läkemedel och nya behandlingsmetoder. Gissningsvis menar man med effektiviseringar neddragningar av personal. Önskvärt vore att man drog ner på byråkater, inte ännu mer vårdpersonal. Men det är ju inte troligt!.. Och vi alla vet ju att nya mediciner och behandlingar ofta är dyra saker innan licenser släpps fria. Då måste det prioriteras. Detta innebär säkerligen högst segdragna etikdiskussioner (Typ frågor som: Ska en svårt sjuk människa verkligen få en medicin som bara lindrar hennes sista tid och som inte kan bota?). Eftersom diskussionerna som sagt tar tid – och tid är ju en bristvara för den som är svårt sjuk – hinner många patienter dö under tiden. Och då slipper man ju betala för medicin och vård av desamma. Fy farao så krasst! Jag undrar hur många liv denna ledning har på sina samveten om man skulle titta efter. Ibland önskar jag att lokal media verkligen TITTADE efter. Ordentligt. I stället för att ge fel titel till Högsta Hönan (tack och LOV är densamma inte Högsta Höns på Sjukstugan utan bara i Sandlådan!).

Det kan inte bli annat än en svart bak för detta krassa tänkande, eller?!


En fet, svart bak för krasst tänkande och andra dumheter/elakheter.

                                                                                                                                                              För inte tror jag att dessa så ERFARNA personer är så naiva att de tror att allt löser sig bara alla hjälps åt. Extra många gånger STUDSAR jag i taket när en person, som DLF* klassade som nån som har en bokstavsdiagnos, säger:

Det är en hel kedja av delar som måste fungera tillsammans. Man kan inte bara lasta över allt på sjukvården. […] Om folk har ett jobb så ingår de i ett socialt sammanhang och då mår de också bättre och kräver mindre vård. Dessutom bidrar de till samhället och betalar skatt. […]

Detta är alltså sagt av en som var med och slog i spikarna i min kista. Motsägelsefullt är bara förnamnet. Jag hoppas att jag blir riktigt vårdkrävande och besvärligare än nånsin så att jag kostar massor. Jag har en döskallelista här på bloggen som endast jag kan se, men ett klick så är den offentlig. Och där framgår vem som har gjort vad.

                                                                                                                                                        *DLF = obehagliga personer på min förra arbetsplats

Read Full Post »