Mysteriet med läkarbristen i länet löst!

Ett aha-inlägg.

---

 

Igår fick mysteriet med läkarbristen i länet sin lösning! Det handlar helt enkelt om att våra doktorer sysslar med annat än att vårda patienter. Nog har jag hört att de under många år har klagat på att de mest får syssla med administration och inte vård. Och det blir ju resultatet när man drar ner på administratörer – eller byråkraaater, som vissa kallar dem – under många år.

Men nu har jag alltså fått svart på vitt att läkarna helt enkelt… sadlar om. Vänder sina stetoskop mot… mat i stället för människor. Se själv:

Dr Falafel har vänt stetoskopet mot mat.

Och inte nog med det! I och med detta karriärbyte, vilket föregicks av att stavningskunniga administratörer försvann från läkarnas närhet, har doktorerna fått försöka stava själva. Så gott det nu går. I vissa fall går det… inte alls så bra. Men man får väl ge lite poäng ändå för nice try, eller vad säger du?

Nice try… Ordet ”alla” är i alla fall rättstavat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och nöje förenat

Ett nyttigt och nöjt inlägg.

---

 

Annas mystiska blomma – vad heter den???

Dagar med Fästmön är aldrig dåliga dagar. Bäst tycker jag om dagar när vi förenar nytta med nöje. Det gör vi oftast när vi är med varandra. För bara det där tillsammans är ett nöje! Och nyttogrejor finns alltid att göra. I eftermiddags var tippen i Förorten öppen och vi hade bestämt att åka dit med skräp.

Anna hade rensat i Elias rum, framför allt. Där stod till exempel delar från en trasig säng och lite annat som skulle kastas helt enkelt. Jag har bara en liten bil, så det blev två vändor med att kånka och bära och två vändor till tippen. Men så underbart skönt när man får sånt där nyttigt – fast rätt tråkigt – gjort!

Belöningen blev en glass på Annas balle*. Medan vi satt där betraktade jag blomman hon fick av sin chef när hon gjort sina fyra sommarveckor som administratör.  Nu är det så att ingen tycks veta vad blomskrället heter. Ingen utom Encyclopedia Botanica Anna Maxima, det vill säga Den Belgiska Annan. Nu står vårt hopp till dig! Vad är det för blomma???

Hela eftermiddagen tog vårt slängande och grubblande över blomnamnet. Sen lyssnade vi lite på radio, också. Det var en väldigt tydlig och klar och framför allt modig tjej vi hörde.

En lagerhylla följde med hem till New Village, men den vilar i mitt lägenhetsförråd. Det är inget fel på den och jag tycker inte att man ska slänga felfria hyllor. Det finns emellertid en viss risk att den åker in i lägenheten och används, för jag skulle verkligen behöva en ny bokhylla. Problemet är bara att jag har rödbruna Billyhyllor – och såna görs inte längre. Kanske finns det nån till en billig penning att införskaffa begagnad, för en hylla kanske jag både har råd och får plats med…

Som tack för tipphjälpen bjuckade Anna mig på middag. Vi hade tänkt testa Pizza Hut som öppnade här i närheten idag. Där var det knökat med folk och ganska höga priser, så vi gick till McDonald’s bredvid och köpte Chicken El Maco – gott och smakrikt.

I afton blir det lugna puckar. Jag vill läsa min bok på gång, för jag känner att jag har börjat komma in i den så bra nu efter knappt 200 av 780nånting sidor i microstil.

Här kommer några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Händer det nåt nyttigt eller nöjsamt hos dig i kväll, tro? Skriv gärna nån rad och berätta om du har lust!

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Päron, jordgubbar och glass

Ett försök till stämningshöjande inlägg.

---

 

Det finns väl inget godare att äta just nu än dessa ”gubbar”?!

Den mest älskade köpte jordgubbar på hemvägen. Själv stannade jag vid Tokerian och köpte kallskuret till middag. Fantasin när det gäller vardagsmat flödar, som synes. När jag är ensam brukar jag äta mitt huvudmål mitt på dan – och då blir det på lunchställe. Men när vi är två tycker jag att det är mysigt att äta nånting tillsammans på kvällen, om Anna inte jobbar. Just nu jobbar Anna inga kvällar och helger, för igår började hon sitt vanliga sommarvik som administratör. Då är det kontorstid som gäller. Vi samåker på morgonen och sen är Anna så duktig och promenerar hem.

Min dag var till viss del bra, till viss del mindre bra. Den slutade med att jag faktiskt vägrade att utföra en uppgift. Jag såg inget värde i uppgiften, jag hittade inget värde alls trots att jag sökte. Tyvärr kände sig nån annan då tvingad att utföra uppgiften. Sånt kan jag må rätt dåligt av. Det handlar inte om att jag är lat, det handlar om att jag faktiskt inte vill sätta mitt namn vid den här typen av uppgift. Och eftersom jag är i det läge jag är blir det inte svårt att sätta sig på tvären. Ändå känns det inte 100 procent eftersom nån annan då får utföra uppdraget.

Frustrerad, ledsen och lite vilse i tillvaron har jag kämpat med att behärska mig hela dan. Det har gått hyfsat. Men långt ifrån bra. Kände ändå att jag behövde ringa mamma, trots att energinivån stod på low. Vi, det vill säga mest mamma, pratade i 36 minuter. Så är det när barn och ”päron” inte bor på samma ort och kan ses mer naturligt. Inte vet jag om det blir nån tur neråt heller i sommar – jag blir ju snart livegen. Mamma fyller år i mitten av nästa månad. I slutet av månaden är det åtta år sen pappa gick bort. Jag saknar honom fortfarande. Saknaden försvinner aldrig. Sorgen mildras lite. Kanske hade den varit ännu mindre om pappa inte hade gått bort på det sätt han gjorde. Om om inte fanns…

Kvällens energipåfyllning – päronglass med jordgubbar till svart kaffe.

Påfyllningen av energi blev kaffe och päronglass med jordgubbar. Päronglassen smakar som barndoms-somrarna i Varamon, när solen stekte stugväggen så att träet doftade nästan bränt. Och den eländiga Varamosanden i skorna… Längtan bor inuti och vissa dar känner jag mig så underligt rotlös. Rotlös… Hur kan jag känna så..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I väntan på en maskin tvätt

Ett inlägg om dagens planer.

I morse körde jag igång en maskin tvätt. Tidigt. Men jag höll mig fortfarande inom bostadsrättsföreningens regler, så klockan var efter sju. Ute regnar det eller också har det regnat i natt. Mycket. För ovanlighetens skull har det regnat mot fönstren på både framsidan och baksidan. Fint, det! Då kan jag skylla på regnet ifall nåt fönster är flammigt efter min fönsterputs.

Jag kan meddela att det doftade ljuvligt rent i sovrummet när det var dags att krypa till kojs igår. Och med tanke på hur snabbt mörkläggningsgardinerna torkade ska jag nog tvätta dem oftare. Så klart att de blir rätt dammiga efter ett tag…

Medan maskinen tvättar sitter jag vid datorn och dricker min första mugg java producerad av den nya perkolatorn. Det smakar härligt! Så det var nog inte helt fel att köpa en ny – även om utlägget sved i plånboken…

Premiärmuggen java!

Idag står våtutrymmena och hallen på agendan i Projekt Storstädning. Det är därför jag inväntar tvättmaskinen. Det brukar damma till lite extra i badrummet när jag kör en maskin tvätt där, nämligen. Och alla hyllor, tak, väggar och golv ska ju torkas. Bättre att vänta då tills tvätten är klar och hängd. Jag tänkte annars börja med badrummet, avancera till duschrummet och toan samt ta hallen sist. För hallen springer man ju igenom hela tiden och drar skräpet efter sig. Kanske droppar skurvatten också. Nånstans mellan våtutrymmena tänker jag mig frukost. Jag måste sluta slarva med näringsintaget!!!

Vad jag vet blir det ingen utflykt ute i verkligheten idag. Det är bra. Då kan jag jobba intensivt och minimera avbrotten till små pauser. Sen väntar jag förstås på att få en signal från ett visst håll, nåt som KAN sätta hjulen i rullning. Då måste jag avbryta städningen en stund och bli lite… administratör.

Men nu tänker jag att jag ju i alla fall kan börja lite med att plocka ut saker ur dagens ”rum” medan jag väntar. Och bädda. Och kanske dricka lite mer gott kaffe. Och fundera över nånting jag skrev igår som ingen har reagerat på. Intressant…  Nåväl, människor älskar mest att berätta om sig själva – jag gör det bland annat för att jag ska komma ihåg saker och ting. Bloggen är ett förträffligt arkiv! Så… skriv några rader och berätta vad du gör idag. Jag stannar alltid till vid datorn då och då för en liten paus!

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsmorgon i juli

Ett inlägg om en morgon i juli när några har semester, medan andra jobbar.

Det är juli, måndag och morgon. En del av oss skulle ju upp och jobba i morse och sov väl sisådär i natt. Andra har semester. Vissa går in på sin fjärde semestervecka och laddar för… arbetssökeri.

Anna har börjat ett femveckorspass som administratör idag. Hon var ganska hispig i morse och yrade om koder, försvunna anteckningar och

Vad ska jag svara i telefonen? Jag kan ju inte säga [ordinarie personals namn]…

Jag föreslog att hon skulle sjunga en liten snutt. Då tittade hon på mig. Jag fick i alla fall skjutsa den nådiga till jobbet – alltid något!

Min morgon har därefter fortsatt med att bättra på ytterligare en lackskada som jag noterade lördags. Trött jag blir… Att folk inte åtminstone kan sätta en lapp när de skaver emot en annan bil och gör repor…

Dagens reparationsyta.

Jag springer lite in och ut i garaget, för det är ju torktider på färgen. Efter tio minuter ska man dra med ett vattenfuktigt stift över stället jag målade. Det har jag gjort – med påföljd att färgen lossnade. Fick börja om igen. Sist ska man lacka med klarlack. Ett jädra pysslande, helt enkelt.

Hantverkarbilen från Erlandssons bygg går nu in på sin, mig veterligen, andra vecka när den vardagar parkerar på gräsmattan på framsidan. Undrar om företaget tänker ersätta de skador på gräset som detta innebär? Jag vet inte ens om hantverkaren har tillfälligt parkeringstillstånd att stå på gården, inte gräset, från styrelsen. Strunt samma, jag tycker bara att det är idiotiskt att parkera på gräsmattan. Sen jobbar hantverkaren inte utomhus idag. Det är väl för att jag är uppe…

I eftermiddag ska jag in till stan och fira en födelsedagskille. Jag har bespetsat oss på räkmackor på Fågelsången och baskat om de inte har några! Födelsedagskillen är också min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se och såna ska man ju hålla sig väl med… I det här fallet är det inte så svårt, för Peter är en väldigt bra arbetsledare som är mån om sina medarbetare och som alltid ger återkoppling på det man gör. Alltid. Det är man inte precis bortskämd med…

Anna kommer in till stan efter jobbet – om hon inte är helt slutkörd – och vi ska leta upp nåt ställe att äta middag på.

Här stod jag och twittrade med Åsa B och Anna W under torktiden.

Nu är bilen lackad och klar. Sista gången orkade jag inte skutta in igen i tio minuter – min onda häl har gjort sig påmind och tillåter inget skuttande. Stannade därför i pilallén ovanför bilparkeringen och twittrade med Åsa B och Anna W, trevligt sällskap medan jag väntade!

Det är dags att sätta fart här inne nu med bädd, hygien och klädpåtagning. Måste börja med rutinerna i god tid så att jag vänjer mig till den 1 augusti. Datumet har plötsligt kommit ännu närmare…

Livet är kort. Oron är konstant.

Read Full Post »

Början på dagen

Den här arbetsdagen kunde ha börjat bättre. Men jag är en känslomänniska och det kan inga små fjantar i hela världen ändra på, hur gärna de än vill. När jag kom till jobbet pratade jag med B som undrade hur det blir framöver. En i B:s familj har nyligen förlorat jobbet och själv ska B snart sluta. Vi undrade båda hur det ska gå med allting… För vem kan leva på a-kassa? Vem kan leva på sin pension? Möjligen personer som lever med personer som har inkomst eller att man själv har besparingar.

Välfärds-Sverige har gått i graven för länge sen. Jag tror inte att jag orkar höra en enda person till berätta om hur den har blivit av mitt jobbet eller inte kan försörja sig på den inkomst den har. Inte konstigt att det kommer en och annan tår. Sen kan ju de med enorma månadslöner glädjas åt sina bekymmer över att fundera vad de ska göra med alla sina pengar. För det finns ju såna personer i samhället också. Värsta sorten är väl dem som kallar sig socialister och som inte skäms för att ha en månadslön som skulle räcka till att avlöna fyra undersköterskor, typ. Jag mår rätt illa, ska du veta, för är det några jag tycker är värda BRA löner så är det alla – även undersköterskor – som jobbar med vård och omsorg om andra människor. Resten borde ha mer normala löner. Så tycker jag och det står jag för.

En tradition här på institution 1 är att ta fram ett gigantiskt påskägg med godis. I år har administratören köpt tolv kilo. Och ja. Jag som inte har ätit lösgodis sen början av december förra året eftersom jag blev magsjuk efter det, jag har ätit några bitar. Måste ju kompensera den mindre bra början på den här dagen. Tröstäta, på lätt svenska.

De första bitarna jag tog idag. Jag har tagit fler.

I eftermiddag ska institution 2 ha verksamhetsråd och M har berättat att jag står på dagordningen, så att säga. Vi får se om det blir en liknande start på dagen här i morgon eller inte. På torsdag i nästa vecka har institution 1 ledningsgrupp, vilket är motsvarande. Då kommer jag upp på tapeten även där.

Jag avvaktar ett konkret erbjudande som jag kan ta ställning till. Jag har ännu inte fått svar på mitt mejl som jag skrev i måndags kväll – förra veckan. Eftersom befintligt erbjudande är luddigt bad jag om ett förtydligande. I skrivande stund är jag mer förvirrad än nånsin och vacklar än hit, än dit. Funderar i banor som

vad skulle jag kunna åstadkomma på vissa premisser och vad får jag låta bli att hantera?

Inte roligt när nånting som inte är färdigbyggt bara stannar av på grund av att byggherren inte har pengar. Ungefär som såna där hus vi såg på Rhodos i slutet av 1980-talet… Bortkastade pengar, om du frågar mig. Men det gör du inte. Du tiger.

Jag lunchar med Johan idag. Jag skulle så gärna vilja höra att hans dag har börjat bättre och att han inte jobbar sista dagen här på torsdag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Prioriteringar för miljarder

I veckan kunde man läsa i lokalblaskan om Sjukstugan i Backens miljardsatsningar för framtiden. Området ska rustas, hus ska renoveras och ett nytt hus med nya vårdplatser ska byggas – för en total kostnad om cirka åtta miljarder. Dessutom genomförs

ett gestaltningsprojekt

som enligt artikeln ska

[…] skapa ett grönare och en mer läkande utemiljö för området […]

Oavsett om detta är ett grammatiskt skrivfel eller inte, jag tror att syftet är att miljön ska vara läkande för de sjuka. Projektet är en del av ett regeringsprojekt och man har fått två miljoner – för att

[…] ta fram ett så kallat styrdokument som ska vara samverkande för kommande förändringar utomhus, och i framtiden även den inre miljön […]

Ja, alltså miljonerna ska inte gå till att göra miljön mer läkande. De ska heller inte användas till fler vårdplatser. De ska användas till, jag upprepar

[…] ett så kallat styrdokument […]

Två miljoner från regeringen ska användas till att ta fram ett dokument som ska vara

[…] samverkande […]

för utemiljön, men också i förlängningen inomhusmiljön. Om jag har förstått rätt, vill säga..?

Ett av målen med projektet är att

[…] få med konstnärer redan på idéstadiet som en del i den läkande processen […]

Det finns inga förslag på hur miljön ska förändras men

[…] visionen […]

är att förbättra tillgängligheten och skapa fler grönområden och andra parkeringslösningar.

Som vanligt gör ansvariga inget tankearbete själva utan man tar hjälp av skolbarn, patienter, personal och politiker som har fått komma med förslag på förändringar. Sen ska hela Allmänheten också få tycka till under sista helgen den här månaden. Ja jisses… Kanske Allmänheten kan få de två miljonerna så kan den skriva skriva ihop ett styrdokument också. För det verkar ju inte precis som om de ansvariga jobbar eller tänker göra det själva. Man tar säkert in en extern konsult, gärna nån kompis till nån i ledningen och som är bra på gestaltterapi, för att vitsa till det. (Det är ju ett gestaltningsprojekt och somliga har ju en fäbless för gestaltterapi – och har utbildat sig på arbetstid samt fått utbildningen betald av arbetsgivaren. En mycket viktig utbildning – för en administratör, oder was? Nej, inte särskilt…)

Jag fattar inte varför man inte i stället direkt lägger alla pengar på att förkorta vårdköerna. Alla pengar på att se till att patienter får den vård. För det är ju inte bara regeringen som skjuter till miljoner till den här verksamheten – vi skattebetalare skjuter till en hel del skattemedel också.

Idag läste jag en annan artikel i lokalblaskan. Nu ska man ju definitivt inte tro att allt som står i tidningen är sant, men den här artikeln handlade om en kvinna som efter tre (3) år äntligen får sin knäoperation. Tre jävla års väntetid, allt som allt! Är det rimligt, det? NEJ!

Själv spekulerade kvinnan om att den långa väntetiden kanske berodde på att hon var sjukpensionär. Om så är fallet skriker jag ännu högre NEJ! Var finns i såna fall allt fint snack om vårdgaranti och valfrihet???

Sluta genast upp att skapa byråkratidokument för miljoner och fin utomhusmiljö! Vi som väntar på vård skiter i både papper och träd, vi vill bli friska, tack!

Livet är kort. Jävligt kort för en del.

Read Full Post »

Har du ärvt ditt yrke?

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

1. fiskare/jägare
2. vård- och omsorgspersonal
3. växtodlare och djuruppfödare
4. städare
5. garvare, skinnberedare och skomakare
6. fordonsförare
7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
8. hälso- och sjukvårdsspecialister
9. processoperatörer vid stål- och metallverk
10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
2. fysiker och kemister
3. biomedicinska analytiker
4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
5. samhälls- och språkvetare
6. industrirobotoperatörer
7. datatekniker och dataoperatörer
8. lantmästare, skogsmästare
9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Hinner inte med…

Just nu snurrar alla möjliga tankar i huvudet. Du som har tillgång till mitt lösenord kanske förstår varför… Jag vet inte om jag har gjort och tänkt rätt, men jag tror det. Det känns bra även om jag är fruktansvärt nervös.

Det snurrar rätt bra i detta huvud just nu…

                                                                                                                                                            För tillfället känns det som om jag inte hinner med saker och ting. Jag har så mycket jag skulle vilja blogga om, men samtidigt har jag ju mamma på besök den här veckan. Så fort jag sätter mig vid datorn – det slår aldrig fel! – är det nåt hon vill ha eller behöver hjälp med. Och då måste jag ju stå till tjänst. Nej, jag klagar inte, men jag minns när jag jobbade och tyckte att tiden aldrig räckte till och jag inte hann med… Men i kväll är det fotboll och SPORT kan mamma se på TV hur mycket som helst! Det innebär att jag kanske hinner sitta lite vid datorn i LUGN OCH RO samt duscha och tvätta håret. Middagen ska vi försöka avnjuta före matchen (klockan 18). Jag kan ju inte hjälpa det, men nog funderar jag på hur det blir sen… Med tiden, alltså. Då blir det ÄNNU mindre tid…

På hemväg från mitt möte idag på förmiddagen hann jag mobiltelefonera till Fästmön. Vi har inte fått en enda semesterdag på tu-kvinna-hand i år, så jag hoppas verkligen att vi kan få njuta av en helg i augusti när hon vikarierar som administratör på vardagarna. Min tanke är att vi tar oss till Stockholm – jag har ju presentkortet på hotell kvar som jag vann med mitt blogginlägg om bästa hotellupplevelsen, den på Lady Hamilton! (Vill du läsa mer om vår vistelse kan du kolla här eller här eller här eller här eller här eller här!)

I morgon ska mamma och jag ta oss söder om Söder med Clark Kent*. Vi ska försöka hitta till Fruängen. Det blir en upplevelse! Jag kan inte läsa vägbeskrivningen jag skrev ner när mammas kusin B telefonerade – jag skriver nämligen som en kratta – men det blir säkert bra. Gissningsvis blir det en heldagsutflykt under morgondagen (torsdag).

På fredag eftermiddag har jag bokat en tid åt mamma hos min frissa, men vad som händer för övrigt i helgen har vi inte pratat om. Vi åker ner till Metropolen Byhålan på måndag, bestämde vi i alla fall förut. På tisdagen ska jag hjälpa mamma med lite diverse, bland annat storhandling, och så ska vi göra ett besök på graven. Troligen åker jag hem tisdag eftermiddag och har sen städdag hemma på onsdag. Här ser ut som ett bombnedslag, värst av allt är dammet som ligger i drivor… Tänkte sen hänga lite med Elias så han slipper vara med mamma på jobbet alla dagar i två veckor.

En sån här skulle man ha…

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ludmilla Rosengren finalist i Beautiful Business Award

Den 25 januari är det dags för utdelningen av Beautiful Business Award. Över tusen kvinnliga företagare har varit nominerade till priset, men nu återstår bara tio av dessa. Och en av dem är Ludmilla Rosengren från Uppsala.

Ludmilla Rosengren är nominerad till Beautiful Business Award. Bilden är lånad från Beautiful Business Awards hemsida, presentationen av finalisterna.

                                                                                                                                                  Ludmilla Rosengren är läkaren som miste sin ena dotter genom självmord, fick en liten bebis och så cancer som upptäcktes efter förlossningen. Men dessutom är hon känd bloggare och framför allt, skälet till nomineringen, kvinnlig företagare. För 18 år sen startade Ludmilla Rosengren Linnéas simskola. Idag har företaget växt så att det inte bara handlar om babysim utan man utbildar nya instruktörer i hela världen. Dessutom säljer företaget Babysimboken. Ludmilla Rosengren har också startat den ideella organisationen Svenska babysimförbundet. Idag har företaget 20 instruktörer och fyra administratörer som arbetar med babysim i Uppsala, Stockholm, Västerås och Gävle. Simundervisningen ges till barn mellan tre månader och tio år. Idag är det ungefär 800 familjer som får lektioner varje vecka.

Årets företagerska, årets tjänsteutvecklare och årets uppstickare får ett stipendium om 50 000 kronor, konsulttimmar och marknadsföringsutrymme. Det vore Ludmilla Rosengren så väl unt att få detta pris, dels på grund av alla kamper i privatlivet, men också för att hon trots allt elände har klarat av att hålla sitt företag vid liv och dessutom utveckla det sedan starten 1993.   Självklart håller jag tummarna för Ludmilla Rosengren!

Read Full Post »