Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ny ägare’

Ett puffande inlägg.


 

Ett stort och gemensamt intresse för gamla saker – och lyckan är gjord när den perfekta affärslokalen dyker upp! För även om viljan finns får ju allt inte plats där hemma. Före detta grannarna och väninnorna Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau – de träffades faktiskt i sandlådan! – gjorde verklighet av sin dröm om en antik- och retroaffär. För ett par veckor sedan kunde de slå upp portarna till den egna butiken på Hjalmar Brantingsgatan 4A, nästan i ena hörnet av Vaksala torg.

Läs hela artikeln hos UppsalaNyheter!!!

 

Syltburk Aroma Rörstrand 220kr

Den här syltburken ur Rörstrands serie Aroma är ett av flera föremål som väntar på en ny ägare i Uppsalas nyaste antik- och retrobutik.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett surt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg:
Capella, som Rippe tipsar om i sin kommentar, har en webbplats med öppettider etc – se här!

Även Erikshjälpen får gott betyg av Hortellskan!


Det händer saker i huset.
Allt är inte intressant för andra, men när Lucille råkade lite illa ut kan jag som granne och vän inte låta bli att ha en åsikt. Naturligtvis har jag inhämtat hennes tillåtelse att skriva om det.

Lucille och jag delar lägenhetsförråd. Det vill säga, vi har var sin halva bakom samma dörr. Jag bor ensam, Lucilles familj består av totalt fyra personer. Bland annat barn som växer. Att städa förråd tillhör inte livets roligaste aktiviteter, men är ett nödvändigt ont ibland. Särskilt om man vill kunna gå in i sitt förråd…

Hylla i trä för paradhandduk o lite smått

En liten hylla för paradhandduk och lite smågrejor kanske hade hittat en ny ägare för en femma..?


Jag städade mitt förråd
förra sommaren med god hjälp av äldsta bonussonen. Lucille städade nyligen. Hon hade en massa saker som inte var trasiga, men som familjen helt enkelt inte har plats för. Återvinning är bra och Lucille tänkte på människor som inte har råd att köpa nytt. Människor, som kanske kommer som flyktingar eller kanske bara unga människor, på väg att flytta hemifrån. Därför kontaktade hon Röda Korset i Uppsala, eller dess second handaffär Kupan, för att höra om de kunde komma och hämta en del möbler och saker. Kupan är ett ställe jag själv åker till då och då, mest för att titta på böcker, förstås.

Idag klockan 13 skulle de komma och hämta grejorna. Tio minuter över ett såg jag en stor lastbil rulla in på framsidan av huset och stanna. Tre män klev ur. De ringde på. Hos mig. Jag heter inte Lucille. (Det gör inte Lucille heller.) Men jag öppnade och de bad om ursäkt för att de hade ringt på fel dörr.

Balkongbord i solitt trä

Ett balkongbord i solitt trä som den pysslige hade kunnat slipa och måla. En tjuga, kanske?


Fem minuter senare
ringde det på min dörr igen. Jag tänkte för några sekunder att det kanske var Röda Korsarna som plingade på en gång till för att kolla om även jag hade grejor. De hade ju en ganska stor lastbil… Men det var Lucille. Och hon var rätt arg. Det visade sig nämligen att männen hade varit oförskämda och snikna. De hade också vägrat ta med sig vissa saker. Skälet de angav var att sakerna inte skulle gå att sälja.

Lucille visade mig prylarna. Visst var de använda och lite slitna – second hand – men de var definitivt inte i uselt skick.  Om jag var på väg att flytta hemifrån skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett balkongbord att hänga på räcket för en tjuga eller soffbord för några tior till.

Soffbord i furu

Ett soffbord i furu såg använt ut, men hade inga synliga repor. En femtiolapp?


Eftersom det var ganska många saker
Röda Korsets personal inte hämtade och en del var stora möbler kunde jag tyvärr inte hjälpa Lucille att skjutsa henne och grejorna till nåt annat ställe där man verkligen återvinner saker. Clark Kent* är ju ganska liten. Lucilles man är på sitt arbete och har deras bil, en större Toyota än min, med sig dit – annars hade vi kunnat ta den. För jag ville ju hjälpa min vän som tycker att återvinning är bra.

Så det som händer nu är att Lucille har bett en annan snäll och hjälpsam och lite stark granne att bära ut sakerna till soprumscontainern i eftermiddag. Grejorna ska kastas alltså. Fullt funktionsdugliga och använda, men inte i uselt skick. Tack vare att Röda Korset, av alla organisationer, har en sniken affärsverksamhet här i stan, anser jag.

För Röda Korset i Uppsala, Kupan, kan ju detta inte bli nånting annat än en stor, fet och svart bak, eller hur? Och nåt mer besök dit blir det inte från oss i New Village, i alla fall!

Svart bak

En stor, fet och svart bak till Röda Korsets secondhandaffär Kupan i Uppsala för sitt snikna sätt.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sånt som händer i världen utanför.


Nu har jag varit mellan jobb i tolv dagar.
Det är hemskt. Jag klättrar på väggarna! Tro inte för en sekund att det är en njutning att

vara ledig hela dagarna

– det är det inte alls! Det är fruktansvärt för jävligt! Jag är frisk och rastlös och brinner för att jobba – och så tvingas jag sitta här, i detta Mad House och höra den ena galenskapen efter den andra genom väggarna, dessa väggar som jag klättrar på… Jag utför allt jag sätter som mål att utföra varje dag. Men det räcker inte.

Nåt jag har svårt att göra på egen hand är att ta mig utanför dessa väggar. Men nu blir det en tur i cyberspace för att kolla hur media beskriver denna måndag. Häng med, du som har lust; stå kvar, du som inte har lust! Nu drar vi!

jättenäckros

Jättenäckrosen har INTE blommat så jag har sett det.

Magiskt i Botaniska trädgården. Eller rättare sagt i Tropiska växthus. Jättenäckrosen har nämligen blommat i helgen – och jag har som vanligt missat det!!! Hur kunde jag?!


Uppsalatidningen har fått en ny ägare.
Jag skrev om det lite slarvigt häromdan. Det är ju faktiskt inte Lokalblaskan som har köpt Uppsalatidningen utan NTM-koncernen – den som liksom OCKSÅ äger lokalblaskan. Det är lite märkligt, det där, att köpa konkurrerande tidningar. Ungefär som Corren och Motala Tidning, som nu också ägs av NTM-koncernen. Man kan till och med hitta samma artiklar i dessa två, som ju var verkliga konkurrenter under min pappas tid på en av dem! Trist, tycker jag, för i lokalblaskevärlden behövs konkurrens, inte likriktning och Stormoguler…

I farans riktning

Jag ville besöka Sandhamn, men nu vete 17...


Sandhamnsbor vill ta betalt för ilandstigning.
 
Jo, det står så. Fem spänn vill fastighetsägarna på ön att varje person som stiger iland ska betala. Skälet är att antalet besökare har ökat mycket – och med dessa skräpet… Men asså… Gissningsvis lämnar besökarna inte bara skräp utan till exempel också… pengar. Nej fy te rackarns! Jag som blev så sugen på att besöka Sandhamn i och med att jag läser Viveca Stens senaste deckare därifrån… Nu vete tusan…


Lyft blicken för en himlahändelse!
Nu ska stjärnbilden Perseus synas! Eller rättare sagt meteorgänget perseiderna. Du kan få se hundra stjärnfall i timmen. Måndag framåt midnatt sägs vara en bra tidpunkt att få se dem.

Från sjuksängen 1

Sjuk? Nej, inte mer än vanligt.

Alla får lön – även när de är hemma och sjuka. Hur gör företag för att locka till sig bra medarbetare och behålla bra medarbetare? Concrete IT har testat en förmån i tio år – nämligen att ge anställda full lön även om de är hemma och sjuka. Det handlar om en arbetsmiljö som präglas av tillit och flexibilitet. Och att folk som jobbar där verkligen vill jobba just där. Intressant, tycker jag!


Lukas får bära durkslaget på sitt ID-kort.
Lukas bekänner sig till den pastafariska tron. Och nej, det är inte den 1 april idag. Fan tro’t…


Livet är kort.

Read Full Post »