Husets Vackraste Rum är mitt!

Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.

---

 

I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som

kan själv

fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!

”Slå på datamaskinen” behövde jeg ikke!

Vid elvatiden hade allt flyttande gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården…

Utsikt…

Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.

Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu… Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Steget efter

Ett inlägg om en bok.

---

 

Två stora och tämligen tunga papperskassar med böcker kom vännen Agneta bärandes över gården till mig en dag i mars – förra året. Jag har plockat ur böckerna, ställt in dem i olika hyllor och läst några av dem. Eftersom mars månad 2016 är en månad när jag enligt mitt bokmål ska läsa svenska författare blev det naturligt att välja Henning Mankells bok Steget efter. Boken var en av dem som kom i papperskassarna. Tack, Agneta!

I den här tegelstenen sker det riktiga otäcka saker. Den inleds med tre försvunna ungdomar. De antas vara på resande fot, men en mamma ställer sig mycket tveksam till detta. Samtidigt hittas en av Kurt Wallenders poliskollegor mördad i sitt hem. Under utredningarnas gång visar det sig att morden hänger ihop. Dessutom finns ett HBTQ-tema. Tyvärr sker det ytterligare mord innan Wallander löser fallet – och själv är nära att få sätta livet till.

Jag är förvånad över att den här boken var så spännande och bra som den är. Dels för att den har ett antal år på nacken, men också för att min uppfattning om författaren troligen färgats av TV:s Wallanderfilmer. Jag blev glatt överraskad samtidigt som jag alltså ännu en gång kunde säga att

Boken är bättre än filmen.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mannen i brunt

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den 15 augusti 1987 var en regnig lördag. Då köpte – eller läste! – Siv Agatha Christies deckare Mannen i brunt. Hos mig hamnade den i mars i år tack vare Sivs dotter Agneta. Inte var boken ensam om att hitta nytt hem hos mig heller – Agneta kom med två stora papperskassar. Stort TACK till Agneta för alla härliga böcker! Nu har jag läst den första av böckerna från dessa kassar. Och det var, som du säkert har listat ut, Mannen i brunt.

Berättare i boken är Anne Beddingfield och varken miss Marple eller monsieur Poirot är med. Här är Anne detektiven, kan man säga. Anne har nyss förlorat sin far och längtar ut på äventyr i vida världen. Hon mellanlandar hos bekanta till fadern i London innan hon hamnar på en båt till Afrika. I London har Anne blivit vittne till hur en man faller framför ett tunnelbanetåg och en man i brunt rusar fram för att hjälpa honom i rollen som läkare. Men en mystisk upphittad lapp, ett kvinnomord i en utannonserad lägenhet och ett nytt möte med mannen i brunt gör att Anne inser att det är nåt skumt på gång. Hon vill lösa gåtan. Det är därför hon så småningom hamnar i Sydafrika, efter en spännande och inte helt händelselös båtresa. Den som är något bevandrad i just det landet kommer kanske att tänka på, förutom Nelson Mandela, diamanter… En del kärlek, en del hemlig agent och en del oskyldigt dömd finns också med i handlingen.

Mannen i brunt är en av Agatha Christies tidiga böcker. Hon debuterade 1920 och den här boken kom ut 1924. Det får man ta i beaktning när man läser den. Med detta sagt anar du kanske att jag tycker att den inte hör till Agatha Christies bästa böcker. Boken är ändå spännande och jag lyckas inte klura ut vem som är skurk förrän i slutet.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bookworm… It takes one to know one…

Ett inlägg om själarnas gemenskap vad gäller litteratur.

---

 

Bokmal!

säger en del och fnyser föraktfullt åt såna som mig och mina likar. Själv gläds jag åt själarnas gemenskap. Vad är väl bättre än att finna den gemenskapen i böcker?!

En lördag tidigare i år stapplade vännen Agneta in i mitt hem med två tunga bokkassar. Jag läser så ofta jag kan och tackade och tog emot med varma händer. Nyfiken var jag på innehållet. Undrade vad det var för böcker i papperskassen från OBS! Interiör, kassen som aviserade

Fri parkering!

Det var nämligen ett tag sen OBS! Interiör las ner. Dessutom har själva OBS!, det som en gång var Stormarknaden, lagt ner. Nä, det är ingen ordning på affärerna nu för tiden…

Undras vad denna papperskasse från OBS! Interiör döljer…

Ursprungligen fick jag två bokkassar, men OBS! Interiör-kassen var så rymlig att alla böcker fick plats i den. Idag är en sån där dag med strålande väder och mastodontpassjobbande Fästmö. Då vill jag helst vara hemma och sysselsätta mig med diverse. En perfekt dag för att sortera sina att läsa-högar, med andra ord! Jag började med att hälla ut alla böcker på gästsängen.

Massor av deckare, främst brittiska, att sortera.

Jag hittade främst brittiska deckare i kassen. Typ Elizabeth George, PD James, Ruth Rendell (nyligen avliden) och Agatha Christie. Härligt! Sen fann jag en och annan Henning Mankell och ett par Håkan Nesser, också. Böckerna sorterade jag i författarhögar. Jag la den äldsta boken överst, för det är så jag plockar böcker i en att läsa-hög.

Deckare att läsa sorterade i författarhögar.

Det var när jag skulle kolla utgivningsår (för att kunna lägga böckerna i kronologisk ordning) som jag såg det. Precis som jag själv brukar göra hade den förra ägaren skrivit datum i boken för dess inköp. Ibland fanns där en kompletterande rad – exakt så som jag gör! Det var så… rörande, på nåt sätt, att läsa.

Den här Agatha Christie-boken köpte Siv en regnig lördag 1987.

Tack snälla Agneta för förtroendet att ta hand om dessa böcker som tillhörde din bokmals-mamma! Jag ska vårda dem ömt!

(Självklart har jag Agnetas tillstånd att lägga ut bilderna!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öppna dörrar, lek med väder och akut litterärt

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.

---

 

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian…

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jaa du FEM… Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!

*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyndan har fyndat

Ett fyndigt inlägg.

---

 

Det var länge sen Fästmön och jag besökte Röda Korset (jag var rätt arg på dem för ett tag sen, så jag tog en paus) och vi hade aldrig varit på Erikshjälpen (så det var dags nu). Dagens utflykt blev en tur till två second hand-affärer, alltså. Fast först hade jag rotat runt i de två papperskassarna från A bland alla böcker. Maj gadd, nu har jag massor av läsning! Och jag måste skaffa en bokhylla till. Faktiskt. Nån som har en Billy rödbrun att sälja???

Innan vi gav oss iväg fotograferade jag våra fötter. Antingen är vi väldigt fantasilösa eller också är vi Bill & Bull. För sockorna rockade vi inte, det skulle vi ju ha gjort igår. Döm själv och tyck till – fantasilösa eller Bill & Bull???

Fantasilöst eller Bill & Bull?

Vi tuffade först iväg till Röda Hund, som jag envisades med att säga – inte på nåt sätt nedsättande eller illvilligt utan det bara blev sagt så. Där var vi inte ett dugg ensamma, vi hade tur och knep den sista parkeringsplatsen! Det var inte bara fullt av folk i affären, där var fullt av fina prylar också. Dock ingen Billy rödbrun. Jag kikade på glas med tjejer, sura gubbar x 2 (varav ett par var Jan Ersa och Per Persa), Buddha med mera. Och så böcker, förstås… Jag återkommer till detta… 😳

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp på dagens utflykt blev Erikshjälpen. Det var aningen svårt att hitta det via våra mobiler, men Erikshjälpen låg en minut ifrån Röda Hun… Röda Korset fågelvägen sett. Vi tog förstås bilen dit. En stor och ljus lokal välkomnade oss med ljuvlig doft av kaffe och kanelbullar. Det första jag såg var en helt underbar kapellinredning! Vem vill köpa och till vad? Skapa en sekt? Därefter såg jag inte bara en utan två föreföreföreföre detta kollegor som jag bland annat suttit i samma korridor som. Jag tänkte ställa till en scen och närmade mig först den ena, sen den andra. Men kan du tänka dig hur skickligt de manövrerade sig bort från mig?! Om jag hade lyckats kanske ett och annat glas gått i kras. Jag är nöjd att jag behärskade mig, men som du förstår var det inte lätt när den ena var den som godkände min dödsdom. Smärtan var nästan outhärdlig fortfarande, de sex åren till trots.

Men livet går vidare och jag har ju överlevt hittills. Det var roligt att titta på fina saker hos Erikshjälpen. Även där upptäckte vi en bra bokavdelning. Trevlig personal i kassan såg sorgset på när jag… gjorde affärer. Vi pep därefter in på kaféet och drack kaffe i små, skira koppar. Fast före oss i kön stod tre riktiga sölkorvar, så jag trängde mig fräckt förbi. Det finns gränser för mitt tålamod när jag är fikasugen! Jag goffade en mazarin till, Anna satt och grät över att hon inte fick äta nån kanelbulle. Stackars Kickan!!!

Här är några bilder från Erikshjälpen idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu kommer min bekännelse: Jag handlade! För ovanlighetens skull köpte jag saker. Notera pluralformen. Inte en sak, tre. Två var dessutom böcker, dagens två papperskassar till trots… Men det var två riktiga fynd – den ena har en lesbisk polis som huvudkaraktär och den andra kom ut strax före jul. Båda hittade jag på Röda Hu… Korset för 20 respektive 25 kronor, inbundna och säkert bara lästa en gång. På Erikshjälpen fyndade jag en äppelskål i grönt glas, cirka 25 centimeter i diameter, för 30 kronor. Den matchar en mindre (cirka 15 centimeter i diameter) som jag redan har i mitt köksskåp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det vatten och bröd och nudlar för ett tag framöver! Fast i kväll blir det grillad kyckling. Vad ska du äta???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blött och vitt – och bokligt!

Ett vårvädersinlägg.

---

 

Regndroppar på bilfönstret.

Efter solsken kommer regn, eller hur är det man säger? Här var det solförmörkelse igår ju. Solen försökte sen trägna sig fram, men det gick inte så bra. När jag åkte och hämtade Fästmön hade det regnat lite fint. Det var aningen vitt bland dropparna, även om det huvudsakligen var regn. Medan jag satt i bilen utanför Annas jobb och väntade tyckte jag dropparna bildade ett ganska fint mönster på bilrutorna.

Förortsexpressen for något försenad ut till Himlen först och Morgonen sen. Då hade de där lite OK:iga regndropparna blivit mer fasta. Snö! Fy te rackarns så jag inte ville ha snö! När man har fått smak på krokusar och tussilago vill inte för nåt smör i Småland gå tillbaka till vintern.

Räkor och vitt vin – vår standardiserade fredagsmiddag.

Vi hade ätit dåligt båda två på dan, så räkor och vitt vin med tillbehör dukades fram redan vid 17-tiden. Det har blivit lite svårare att hitta på middagar som vi båda kan äta. Därför har räkor kommit att bli vår fredagsmiddag när typ ”alla andra” äter tacos.

Det fanns chardonnay kvar sen förra fredagen när vi faktiskt inte åt räkor utan raclette som jag hade grävt fram ur frysen. Då tyckte jag att chardonnayn inte passade så bra till den feta osten, men igår konstaterade jag att den var perfekt till räkorna. Ett glas var blev det. Och det var ju lite snålt, tyckte vi båda – det var ju trots allt fredag. Så jag öppnade en annan flaska vitt vin, bara för att upptäcka att den smakade skit till räkor. Surt och eländigt, så jag anklagade Anna för att ha busat och klämt ner citron i mitt glas. Nej uff och fy! Drick inte Palazzo Mio Grillo nedan till räkor!

Palazzo Mio Grillo passade INTE till räkor. Kanske hade det i stället passat bättre till racletteosten förra fredagen?

Kanske var det så att jag föll för vinets lustiga namn. Mer troligt är att jag föll för att det stod att det skulle passa till skaldjur. Fel, fel fel!

Vår kväll avslutades med The Team, och en annan rälig groda. Alltså den såg så vidrig ut att nån bara var tvungen att köpa den. Vad tycker du?

En rälig groda.

Idag vaknade vi upp till rejäl vinter. Det måtte ha snöat ännu mer i natt, för gräsmattorna var vita. Men marssolen är, som jag bruka skriva, obarmhärtig och obeveklig. Och stark. Det porlar nu i stuprännorna och runt träden syns åter gräset. På framsidans gräsmatta tronar en kvarglömd grill efter att en granne lagade lunch på den häromdan. Idag är det nog ingen som vill laga lunch utomhus, det soliga vädret till trots.

Nån som känner för utomhuslunch idag?

Vi har ingen tanke på utomhuslunch alls idag. Vår plan är att göra en liten utflykt i verkligheten och bland annat köpa hem nån grillad pippi till middag – Tokerian har extrapris på såna den här veckan. Det har alldeles nyss levererats två härliga papperskassar med svenska och brittiska deckare från Year Town och snällaste vännen A (”jag haaar så snälla kamrater!” för att citera min fars finländssvenska). En snabb botanisering visade att endast sex böcker ska ges vidare till annan mottagare. Tusen tack!!!

Två bokkassar med härliga deckare från vännen A.

I morgon har vi födelsedag i familjen och ska på kalas, tror jag. Men vad har DU för dig i helgen??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag jätteglad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Röjt

Ett röjande inlägg med lite pust, stånk och stön.

---

 

Att hålla ordning hemma är inte alltid så roligt. Men det är viktigt för att jag ska må bra. Därför har jag röjt lite idag. Det började med att jag tog bort ljusslingan från balleräcket*. Jag har nog sett att det finns ljusslingor lite här och var på ballar**, buskar och träd här i området. Fast idag var det dags att på riktigt säga ajöss till vintern, tyckte jag.

Sen började jag rulla ihop min slinga. Jag rullade och rullade och rullade… Rulladirulla, med andra ord. Men inte fasen begrep jag hur slingan, vars ljuskedja är sex meter lång och vars totala längd är det dubbla, det vill säga tolv meter, fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden… Efter många fula ord och rivsår (det är metallkrokar i slingan) slet jag fram en papperskasse från en affärskedja jag sällan handlar på. Nån nytta ska man ha av såna också. Hos mig blev den förvaringskärl för min ljusslinga. Kärlet, påsen, alltså, är nu utburen i förrådet. Vi får se om vi ses nästa år.

Hur ljusslingan fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden är en gåta.

Övrig röjning här hemma har bestått av lite uppfräschande åtgärder i köket samt ett snabbvarv med den lilla dammsugaren. Ljusslingan barrar nämligen nästan mer än en äkta rödgran…

Sen har jag suttit med mina räkningar, det ingick i dagens administration. Trots räkningen för årsskötseln av graven gick jag på plus den här månaden – ändå har jag betalat alla mina övriga räkningar. Men jag lever stundtals fortfarande på mammas julklappspengar och de kontanter hon stack till mig under de två veckor hon var här. Ja, jag skäms. Jag blir snart 53 år och tar emot pengar av min gamla mamma, som får en urusel pension.

Jag och mamma i somras på hennes 79-årsdag.

I sommar fyller mamma 80 år och har varit ensam nio av dessa. Hennes sorgebarn i Uppsala gör inte mycket för att sprida ljus i hennes tillvaro. Om allt hade varit annorlunda hade jag till exempel köpt mamma en ny höj- och sänkbar säng. Den hon har nu gick anordningen sönder på i och med flytten till lägenheten 2010. Fem år… Mamma vägrar kontakta en arbetsterapeut och få det hela utbytt. Hon är rädd att hon ska få betala för att hon har haft sönder den gamla. Så annorlunda MYCKET hade varit om jag hade bott närmare mamma… Ja ja, en höj- och sänkbar säng till min mamma står överst på önskelistan…

Nu ska jag inte röja så mycket mer än en liten hemlighet: vi ska äta slaskmat i kväll. Fästmön vet en snabbmatskedja som serverar ett alternativ inom hennes diet så dit åker vi när hon har slutat jobba. Eventuellt slutar Anna senare idag, för det ska pratas övertagande av arbetsplats av privatägt företag. Jag tycker mest det verkar struligt när offentlig verksamhet ska leka affär. Rykten går och folk – och därmed kompetens – flyr. Nej, det är inte lätt att vara arbetstagare i Sverige år 2015. Och bland arbetsgivare skulle det behöva röjas lite, inte bara inom verksamheter.

PS Missa inte tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

*balleräcket = balkongräcket
**ballar = balkonger

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En gyllene bur

Ett inlägg om en bok.

---

 

I början av december förra året var jag hemma hos vännen Agneta och botaniserade bland en massa böcker hon inte ville ha boendes hos sig längre. Det hela slutade med att en stor papperskasse fylld med härlig litteratur fick ett nytt hem hos mig. Nu har jag läst ytterligare en av böckerna, En gyllene bur av Carmen bin Ladin. Och jag skulle väl kanske inte direkt klassa den som ”härlig litteratur”, om jag får ändra mig…

Den här boken handlar om författarens äktenskap med Yeslam, äldre halvbror till Osama bin Ladin. Hon skrev boken efter terrordåden den 11 september 2001. Jag kan tänka mig att det handlade lite om att rentvå sig själv, att tala om för världen att hon inte längre var del av familjen. Boken är dedicerad till döttrarna och enligt baksidestexten skrev hon den som förklaring till varför hon var tvungen att bryta med den saudiarabiska kulturen.

Yeslam och Carmen träffades i Schweiz där Yeslam var på semester och hyrde av Carmens mor. De förälskar sig och flyttar först till USA för att plugga. Tre år efter att de har träffats, 1976, flyttar de till Saudiarabien. Ett helt nytt liv väntar Carmen och hennes döttrar där. I 14 år varar äktenskapet. Sen kommer hon fram till att hon måste frigöra sig och döttrarna. Skilsmässan blir en utdragen historia och hade ännu inte gått igenom när hon skrev den här boken.

Detta är väl inget litterärt mästerverk, men det är ändå intressant att läsa om en annorlunda kultur och religion – sedd ur en outsiders ögon, ska betonas. Jag skulle själv aldrig ha kunnat leva under de premisser Carmen bin Ladin gjorde, men jag skulle hellre aldrig kunna leva med en man.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det magiska huset

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den som läser vad jag skriver om böcker här tror säkert att jag antingen ger alldeles för höga omdömen – eller faktiskt bara läser bra böcker. Därför skadar det ju inte om det kommer en… mindre bra bok emellanåt. Hur som helst tackar jag vännen Agneta, för James Herberts Det magiska huset följde med mig hem från henne i en papperskasse.

Mike och Midge bor i storstaden London, men drömmer om ett hus på landet. Och en dag träffar de rätt – huset Gramarye ligger dessutom nästan mitt i skogen. Det är ett märkligt hus med bland annat ett underligt, runt rum. Paret låter renovera huset och flyttar så småningom in. Det dröjer inte länge innan det börjar hända konstiga saker – allt ifrån fågeln med den brutna vingen och ekorren till fladdermössen på vinden och Midges tavla. Men vilka är egentligen synergisterna? En ”vanlig” religiös sekt, eller?

Jag ska erkänna det med en gång: jag valde den här boken efter omslaget. Jag tyckte att det såg lagom läskigt och skräckfyllt ut, med en märkligt gammalt hus och en skrikande kvinna. (Sen visade det sig att kvinnan i boken, Midge, var långt ifrån nån rädd liten tjej. Om det var nån som var harig så var det Mike, han som kallar Midge sin ”pussilurvunge”… Maj gadd!) Det lustiga var att författaren själv brukade designa sina omslag. Och författaren sägs, på ena skyddsomslagets flik, vara Englands svar på Stephen King. Nåja… där kan jag väl inte riktigt hålla med. Men James Herbert var bestsäljare och han gick bort så sent som förra året, inte ens 70 år fyllda.

Den här boken skulle ha kunnat vara en bra skräckroman. Potentialen finns. Men författaren klarar inte riktigt av att bygga upp den stämning som detta kräver. Slutet känns det mest som ett hafsverk.

Nja, Toffelomdömet blir väldigt lågt. Väldigt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »