Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flingor’

Ett inlägg om viktiga och vettiga saker – och lite annat.


 

Tussilago

Tio små solar i en vas på mitt köksbord.

Uttrycket fylleritid i rubriken är inte kopplat till alkohol. Nej, det är den tiden på ett dygn som en behöver fylla i för att hålla sig över ytan. Periodvis har jag varit en mästare på fylla tiden, men sen slapp jag göra det i över i ett halvår. Nu är det dags igen och jag kan bara konstatera att jag har legat av mig. Va 17 gör en till exempel en vardag dagtid när ”alla andra” jobbar? Och då menar jag vettiga saker.

Igår när alla tvingande saker var gjorda, sånt som hade med myndigheter och jobbsökeri att göra, plockade jag tussilago. Det är än så länge det enda vårtecken jag har sett – förutom mina skitiga fönster. Nu står tio små solar i en liten vas på mitt köksbord som en påminnelse om att jag ska ta en nypa frisk luft varje dag. (Självklart ska jag putsa de skitiga fönstren nån dag också. Det är en vettig sysselsättning. Men vädret är ännu lite för instabilt.)

Helt klart tänker jag inte sitta vid datorn så mycket som jag har gjort tidigare. Jo, jag måste ju sitta där när jag söker jobb vilket i sig tar mycket tid. Men sen… Jag kan säkert glädja nån genom att berätta att bloggutrymmet har tagit slut med ytterligare en procent. Nu har jag tre procent kvar att blogga för. Tidigare hade jag både en och två planer för mitt bloggande. För tillfället har jag skrinlagt dem.

97 procents utrymme på bloggen är använt

Nu är 97 procent använt av det totala utrymme jag har på bloggen.


Att läsa och skriva 
är viktiga saker för mig – och vettiga. Men sen påskhelgen har jag haft problem med mitt ena öga. Jag har knappt kunnat ha kontaktlinser mina sista tre arbetsdagar. Linserna har åkt ur så snart jag har kommit hem. Igår blev det därför en linsfri dag. I stället gick jag omkring med mina gamla glasögon, i en dimmig och rätt behaglig värld. Snacka om ett bra verktyg för att fly verkligheten! Fast jag både vill och behöver läsa olika saker. Jag är rädd att ögat är överansträngt, att det är nåt vajsing med nån hinna i det. Idag ska jag ut och köra bil och då måste jag ha kontaktlinser. Vi får se hur det går. Jag lyckades för övrigt deklarera igår, trots att det var små bokstäver och att brillorna jag använde är både gamla och skitiga. Men jag hade ju inte så stor inkomst förra året så deklarationen var lätt och snabbt avklarad. Skönt att ha det gjort och skönt att veta att att det kommer pengar tillbaka.

Deklaration

Deklarerat och klart!

 

Tussilago kaffe och bok

Skönlitteratur till eftermiddagskaffet en vanlig vardag.

När halva fredagen hade gått började jag klättra på väggarna rejält. Då hade jag, förutom de tvingande sysslorna kring jobbsökeriet, även kört och hängt två maskiner tvätt, bäddat rent, handlat, deklarerat, varit ute, plockat tussilago, duschat, torrmoppat mina golv och ätit en skål med fil, flingor och en banan som jag tog med mig hem från jobbet på torsdagen. Framåt eftermiddagen gav jag mig tillåtelse att läsa skönlitteratur. I stället för att fika med mina arbetskamrater drack jag egenperkolerat kaffe i sällskap med Leffe och mina nyplockade tussilago. Ja, jag kände mig rätt ensam. Ensamheten är helt OK – när den är självvald. Är den påtvingad är den ett helvete.

Kaffe och boken En hemlig plats

Lördagsmorgon med kaffe och läsning i sängen.

Boken var emellertid bra och ett gott sällskap, så jag läste ut den framåt kvällen och plockade fram en ny bok att läsa. Tana French är för övrigt en helt ny författarbekantskap för mig. Jag vann boken i en utlottning hos Johanna i februari och det passar utmärkt att inleda bokmånaden april (brittiska författare) med den. Visserligen är författaren född i USA, men hon bor på Irland och handlingen i boken utspelar sig på Den Gröna Ön. Johanna gav boken högsta betyg, vilket bådar gott – vi har ofta väldigt lika åsikter om böcker. I morse läste jag ungefär de 100 första sidorna av 567.

På fredagskvällen åt jag middag, det vill säga ost, kex och vin (allt rester från påsken), vid vardagsrumsbordet. TV:n stod på, men jag kan inte påstå att det var nåt jag glodde intensivt och intresserat på. Behövde bara höra mänskliga röster. Jag hade knappt hört nån sån sen torsdagskvällen (undantaget kassören på Tokerian igår) när lilla mamma ringde och var orolig för mig. (Hon levererade för övrigt nyheter som inte gjorde mig gladare, men det var ändå saker jag ville veta.)

Innan jag satte mig till bords ställde jag emellertid till lite oreda – vad gör en inte för att få saker att göra..? Jag lyckades välta ut en blomkruka i vardagsrumsfönstret. Blomman, som var ett barnbarn till Farmors Nässla (inte min farmor utan en onämnbar persons), slängde jag i sophinken. Jorden drog jag upp i dammsugaren. Sen hällde jag ner mig i bästefåtöljen, åt mina gamla ostar, skålade för mig själv och glodde på en energisk mäklare som försökte kränga på ett ungt par ett kapell nära Wales till bostad.

Detta bildspel kräver JavaScript.


I skrivande stund är lördagen halvt gången. 
Jag tidsinställer som vanligt inlägget, för i helgen ska jag umgås med familjen – eller de delar av den som finns nära. Nåt promenadväder är det dessvärre inte idag, så vi får ta bilen till eftermiddagsfikat som vi har bjudit in oss på. Jag behöver träffa människor.


Och har DU orkat läsa så här långt då orkar DU säkert lämna en liten kommentar också och berätta vad DU har för DIG i helgen. Skyll nu inte på att det är krångligt att kommentera från mobilen. Sätt DIG vid datorn och kommentera i stället eller se det som ett hinder för DIG själv att ta DIG över och försök via mobilen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om höstgöra – och hästgöra också, förstås.


Om det är nåt jag gillar
så är det listor! Ja, inte topplistor, dårå, utan att-göra-listor! Skälet är enkelt: jag ser vad som behöver göras och det är en underbar känsla att få bocka av en uppgift som avklarad.

Nu väljer jag att inte visa min att-göra-lista på gång här, för den är bara för mig själv och ingen annan. En gång, i tidernas begynnelse, när Den Stora Förbannelsen drabbade mig 2009, blev jag tipsad av en person om att skriva en att-göra-lista varje dag. Jag skulle själv bestämma hur många punkter listan skulle ha. Syftet var förstås att motverka passivitet och att göra vettiga saker. Det funkade ganska länge. Tills jag var på väg att ge upp helt och hållet. Men DEN berättelsen tror jag inte ens att du som har följt mig väldigt länge känner till. Den sparar jag för kommande, litterära verk.

Presenning

Vad döljer sig under presenningen???


I morse vaknade jag
av att Fästmöns hår killade mig på armen när hon böjde sig över mig för att väcka mig. Vi for till Äldreboendet där jag lämnade av henne och sen fortsatte jag hem för att ägna mig åt dagens jobbsökeri. Jag hade flyt och hittade två intressanta tjänster nästan genast. Så därefter kunde jag ägna mig åt en av punkterna på min aktuella att-göra-lista: säga adjö till sommaren på ballen* och plocka undan ballemöblerna**. Det passade väldigt bra idag, för dagen är höstlik – det vill säga kylig, grå och regnig. Jag blev riktigt blöt när jag travade iväg till kallförrådet. Det var nämligen där jag hade glömt kvar presenningen på bilden ovan i samband med att jag fick ha en del av ballemöblerna där ute förra höst-vinter-säsongen. Det skulle ju bytas fönster här på senhösten och då fick man inte ha nånting på ballarna*** eftersom fönster skulle lastas på och av där.

Men i år ska det inte bytas några fönster. Jag är mycket nöjd med mina snart ettåriga fönster, framför allt vippfunktionen. Däremot är jag mycket onöjd med persiennerna. Som jag tidigare har konstaterat är de troligen köpta på EPA. Jag har naturligtvis inte fått en enda av de utlovade (mannen som var här den 10 september lovade mig detta), extra vridpinnarna från Elitfönster. Än. Funderar på att ringa Dalkarlarna en femte gång, tror jag det blir, men det vete tusan om jag orkar. Det blir ju heller sällan aldrig alla rätt när Dalkarlkarna sen skickar min felanmälan vidare till Elitfönster… Det är väl så företagen gör nu för tiden. Köper billigt skit, på ren svenska, för att därefter hoppas på att kunderna inte orkar felanmäla gång på gång…

Mina balkongmöbler är nu ihopfällda och omhöljda av presenningen – se bilden ovan! Duken, duktyngder, matta och dynor är på vinterförvaring i låda respektive lägenhetsförråd. Och nöjd kan jag nu strax pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Balkongmöbler

Balkongmöblerna före inpackningen i presenningen.


Regnet tilltar ännu mer,
noterar jag. Förhoppningsvis slutar det när jag har ätit frukost och fiffat till mig för en tur till Tokerian. Ja fiffa och fiffa… Typ tvätta mig, borsta tänderna, sätta i linser och klä på mig utegångskläder. När jag går hemma är jag rätt slafsig, med adidasbrallor, linne (jaa, fortfarande!) och smutsiga brillor.

På Tokerian ska jag köpa middagsmat idag, för Anna jobbar lång dag och ska dessutom på ett ärende efter jobbet. Hon lär vara hungrig, alltså, vid hemkomsten. Därför tänkte jag slå till och köpa en grillad kyckling. Till den blir det grönsallad med fetaost och oliver. Lite hyfsat nyttigt så där, efter gårdagens mindre nyttiga dag – för min del… Jag åt…

  • fil med müsli och två rostade mackor med marmelad och ost samt löskokt ägg till frukost (om jag nu minns rätt)
  • massor av kaffe före och efter frukost
  • en 200 grams (ja, det är sant) Marabou mjölkchoklad – hälften till eftermiddagslunch, hälften till dessert efter middagen
  • en skål flingor med mjölk och morellsylt (det sista i burken som mammakusinen B kokade ihop gav mig) samt en liten ciabatta med ost till middag
  • ett halvt glas vin, vindruvor, gorgonzolaost och kex till kvällsfika när Anna kommit hem från jobbet

Snygg lista, va?! Anna har nu lovat hotat med att göra en matlista åt mig för de kommande två veckorna. Då åker hon nämligen till Himlen och är mamma på heltid, medan jag mest är i New Village samt försöker hitta ett jobb.

Efter allt detta matprat är jag nu riktigt hungrig. Det blir fil med yoghurt och müsli och två rostade med bara ost idag, tror jag…


*ballen = balkongen

**ballemöblerna = balkongmöblerna
***ballarna = balkongerna


Livet är kort.

Read Full Post »

I stället för att ge mig ut i snön (det snöar måttligt men stora flingor) tillbringade jag lunchen vid datorn för att delta i dagens #appell #ssmw webinar, med rubriken I samtal med medborgarna. Jag lyckades skramla ihop en ostfralla, en banan och ett surt (passande nog) grönt äpple att gnaga på medan jag lyssnade.

Fyra föreläsare (det skulle ha varit en femte) pratade i ungefär fem minuter kring hur de på sin respektive myndighet samtalar med medborgarna via sociala medier. Under och efter miniföreläsningarna hade webinadeltagarna möjlighet att ställa frågor och få svar via en chatt. Lars Boström från Konsumentverket inledde med att berätta om en social kundtjänst man infört. Skälen var flera – ett var att spara tid för handläggarna eftersom samma fråga ofta kommer från flera olika  håll. Genom att samla frågorna och svaren på ett ställe minskar belastningen på handläggarna, samtidigt som flera kunder kan få ta del av olika frågor och svar. Själva funktionen är i Konsumentverkets fall integrerad i webbverktyget EPiServer, som har en frågor-och-svar-funktion.

lurar
Jag har platt frisyr nu efter att ha haft lurar på skallen. Men vem bryr sig mer än jag själv?


Lars Lundqvist från Riksantikvarieämbetet
berättade om hur man där använder Flicker (för foton) och dess community. Genom att samla fakta från massor av olika håll kan man förse frågeställaren med mycket information. En student har som ett ex-jobb gjort en app som även är GPS-kopplad.

Fredrik Andersson från Länsstyrelsen i Värmland berättade att myndigheten har ett problem med överskjutning av djur.  För att få bukt med detta har man bland annat startat en blogg där det beskrivs vad som händer ute på fältet. Bloggen är automatkopplad till Twitter. Via mass-sms får man ut information till jägarna. Vidare har man skapat ett konto på Facebook om de stora rovdjuren, nåt som många tycker är väldigt modigt. Det här med rovdjur, till exempel vargar, är ju känsliga och ofta kontroversiella frågor.

Avslutningsvis berättade Patrik Lindmark från Skatteverket om ett samarbete man har med fem andra myndigheter gentemot målgruppen personer som startar och driver eget företag. Bland annat arrangerar man en Starta företag-dag där företagarna får lyssna på föredrag av föredragshållare från de olika involverade myndigheterna. Man tänker sig vidare starta webinarer med myndighetsinformation i höst. Patrik Lindmark fick frågan om vem den typiske egne företagaren är. Inte helt oväntat är denne man och under 50 år. Inget för en gammal Toffeltant, alltså. Totalt ute här med.

Hos Havspappan kan du läsa mer om vårens webinarer! Nästa webinar ges tisdagen den 16 april och har rubriken Sociala intranät revisited.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det händer rätt mycket just nu på jobbet.  Jag insåg häromdan att jag faktiskt ska jobba även för en tredje uppdragsgivare ”inom huset”. Idag hade vi ett första möte för att diskutera vilka behov som finns och var jag ska lägga krutet – till att börja med. Ärligt talat finns det hur mycket som helst att jobba med/ta tag i här, men eftersom min anställning tar slut efter påsk gäller det att fokusera på det som jag har i uppdrag att göra. Resten får bara vara. Lite trist. Jag har ju naturligtvis tankar, planer och drömmar. Samtidigt har det varit så här så länge, det vill säga korta förlängningar av tjänsten. Det hjälper inte att så många säger till mig att de behöver min professionella hjälp eller att de är tacksamma för den hjälp de har fått eller att de är glada att jag finns här för kommunikation är ju så viktigt. Det måste nå ända upp också.

isvatten med citron

Flöde i ett vattenglas – med en bit sur citron i.


Men morgonens möte
var i alla fall mycket bra och det är roligt att samtala med nån som har förståelse för min profession och mitt kunnande samtidigt som önskemålen korresponderar. Redan nästa vecka ska jag ha en struktur inklusive förslag på innehåll klar för den här uppdragsgivarens intranät. Det tror jag ska gå bra. Jag ska ju ändå jobba halvtid i två månader för uppdragsgivaren…

Andra flöden är mindre bra. Tre varningslampor började lysa i bilen igår när Johan och jag skulle åka från jobbet. Detta har hänt förut, men då har lamporna slocknat efter ett tag. Nu slocknar de och tänds lite då och då. Detta signalerar allvarligt fel.Så i morse blev det till att ringa bilverkstan. På Alla Hjärtans Dag ska jag lämna in Clark Kent* till doktorn på morgonen och så får jag en lånebil under dagen. När jag frågade vad som kunde tänkas vara fel, gick det naturligtvis inte att svara på det, men jag skulle vara medveten om att funktionerna inte… fungerar när varningslamporna lyser. Så himla bra då att en lampa handlar om bromsar, en annan om antispinn/-sladd. Med tanke på att snön i denna stund vräääker ner utanför mitt fönster. Stora, jävla flingor… Oc h… vad det hela kommer att kosta törs jag inte ens tänka på, men det handlar naturligtvis inte om några tior utan snarare tusenlappar. Tjolahopp, liksom!

Under dagen ska jag delta i ett webinar. Dessa webinar har alltid jätteintressanta ämnen. Idag är rubriken Att leda på distans. Det är ju för övrigt jobba-hemma-dagen idag!..

Vad händer hos dig då???


*Clark Kent = min lille kranke bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var ett riktigt skitväder i morse! Jag hade vaknat av och till under sennatten/tidiga morgonen för att springa på toa, förstås, men också för att det smattrade mot sovrumsfönstret. Och knakade. Regn och blåst, alltså. När jag kom ut från porten hemma hade regnet övergått i snö. Stora, tunga flingor föll och sa

Ploffs!

när de landade på mig och marken.

Det var som att köra i mjölk till jobbet och än värre blev det ju närmare jag kom.

Jobbet, ja… Jag vill inte berätta för mycket om de personer som finns där, men vilka människor det är! Jag har varit här sen i september och jag har aldrig mött folk som är så varma, omtänksamma, snälla och framför allt normala. De går inte att jämföra med de halv- respektive helpuckon som fanns där jag var förr i tiden. I ett annat liv. Där en liten klick styrde – precis som här – men på ett sätt som gjorde att medarbetarna förvandlas till strykrädda rövslickare. Ja, jag skräder inte orden. Det var ett riktigt sjukt ställe! Visst fanns det undantag där också, men inte en enda människa kom nån enda gång fram till mig och frågade rakt på sak. Inte som här. Igår, till exempel, slog sig en kvinna från en annan våning  ner vid mitt lunchbord och sa:

Jag hörde att du inte får vara kvar. Och jag ville bara säga att det var tråkigt!

Vad svarar man på sånt? Jag började förstås gråta, skulle inte du ha gjort det?

Den här värmen möter jag hos de allra flesta som jobbar här. Därför kan jag bara gratulera MG som har fått Tjänsten. Det är en fantastiskt vänlig arbetsplats h*n kommer till! Men det klart att här finns saker som är mindre bra också. Detta handlar emellertid mest om att det är brist på tid och att folk inte alltid hinner kommunicera. För egen del känner jag också att det inte alltid är så lätt att ha två chefer – en som jag sitter ganska nära och som är den som förser mig med de flesta arbetsuppgifter och en som sitter i ett annat hus, som betalar min lön och vars avdelning jag tillhör. Men det går! Det funkar, faktiskt! Jag får mina yrkesmässiga behov tillfredsställda på ett alldeles utmärkt sätt – på ena stället den stimulerande miljön i sig, på andra stället i möten med andra kommunikatörer. Och jag klarar av att ibland dras mellan dessa två var för sig starka fru Chefer.


Jag får lite tid till. 

I morse när fru Chef1 stod i dörrhålet kunde jag inte låta bli att fråga om det var för att de ville vara snälla mot mig som jag får vara kvar en månad. Men det är det inte. Jag har fått saker att göra i januari som är viktiga och som behövs göras och fru Chef1 sa att hon tyckte att det är jättebra att jag kan och vill stanna en månad till.

Det köper mig tid. Och jag planerar och försöker ordna till det bästa under den tiden.

Read Full Post »

När jag hade landat i morse på jobbet var det förstås dags att starta datorn. Jorå, den gick igång, fast… skärmen var ju lite svart och några filer hittade den inte… Trött man blir… Som tur var hade jag sparat telefonnumret till M på IT och lyckades komma fram. Fick snabb och bra hjälp och kunde äntligen jobba lite. Däremot svär jag ve och förbannelse över den person som installerade en ny version av webbläsaren. Den är så kass och jag blir fruktansvärt irriterad och frustrerad! Till råga på allt dog vår hemsida och vårt intranät kring lunchtid. Och… skratta inte nu, men… Det var en avgrävd kabel…


Idag var det verkligen en avgrävd kabel som orsakade problem…

                                                                                                                                                               Detta fick till följd att utbildningssidorna jag och S skulle jobba med mest fick ligga och vänta. Trekvart fick vi och det hann jag klart en sida på eftersom verktyget dessutom hängde sig – som vanligt… Däremot ringde en av forskarna som jag sist fick tag i nere i Kenya. Vi resonerade en stund och kom överens om textlängd och bildmaterial för att beskriva ett av forskarens spännande projekt!

Nåt eftermiddagskaffe blev det knappt, en kopp på lite halvstående fot uppe på avdelningen. Jag hade en dejt med MP för att gå igenom pressmeddelanderutiner. Dessutom hade jag en pressinbjudan som skulle ut via vår nyhetsförmedlare och till hemsidan, så det var perfekt att få testa skarpt! Och, läs nu ordentligt Hmm…: Lite kul var det också att få sitta vid en Mac igen, det var väl så där en tio år sen…

Innan jag halkade ner på lerig stig till bilen för att åka hem bad jag om några råd inför onsdagsförmiddagens övning. Jag är inte direkt nervös än, men spänd. Mamma fick ett hastigt telefonsamtal vid lunchtid. Det var ju inte direkt upplyftande att höra

Vi får inte hoppas för mycket den här gången!

Eh?!. Jag vet inte riktigt vad hon menade med det, för det klart att jag hoppas. Hoppas kan jag väl göra hur mycket som helst, även om jag inte tar nåt för givet. Men jag vet att jag blir besviken och ledsen om det inte går vägen, det vore ju konstigt om jag inte skulle bli det efter över två månader i Paradiset…

Mina krukväxter har fått vatten, själv ska jag duka fram flingor och mjölk och rostat bröd. Tänkte ägna kvällen åt att kanske stryka jeans och läsa. Boken jag läser är märklig och det är först nu när jag har kommit mer än halvvägs som jag inser att den är ganska bra och väl värd de 30 pix jag gav för den hos Bok-Anna nere i hamnen i Metropolen Byhålan!


Här är FEM hos Bok-Anna och river och rafsar!

                                                                                                                                                           Det där var min dag! Hur var DIN dag???

Read Full Post »

Morgonens telefonsamtal klarades av strax före klockan nio. Och nu avvaktar jag besked. Du som har mitt lösen kan läsa mer om det här! Jag känner mig nöjd med mig själv, jag har gjort vad jag har kunnat. Nu ligger bollen hos andra.

Som synes av den tidigare bilden av osten var det dags att fylla på förråden idag. Jag tågade iväg till Tokerian och kom hem 400 spänn fattigare, men med två tunga matkassar. Däruti hamnade nämligen inte bara en ostbit utan bröd, soppor, kycklingkorv, flingor, sköljmedel och lite annat. Jag hade tur för sköljmedlet, chilibågarna och mums-mumsen var det extrapris/rabatt på – de två första varorna var två för priset av en, mums-mumsen gick jag på att köpa två paket med fem kronors rabatt. Nåja, nåt måste man unna sig med tanke på att vi kanske vill mysa lite så här på sportlovet.

På Tokerian utspelade sig inte nåt särskilt mer än att en man bad en jämnårig anställd att hjälpa farbror (uff, peddovarning!) och en unge trotsade så vilt att h*n nästan sparkade sönder mina mums-mums. Eftersom jag hade båda händerna upptagna och inte kunde ge ungen Onda Toffelögat undslapp jag mig i stället, svagt väsande en svordom.

Och jag har faktiskt inte ljugit om att Tokerian är lite speciell när det gäller sin skyltning. Inte nog med att man är inkonsekvent i sin stavning…


Jaa, hur stavas det egentligen? Pommes strips eller pommes stripes..? En vägledning kan ju vara att studera förpackningarna. Det har EN  av skyltmakarna gjort.

                                                                                                                                                             Man kan inte stava så bra heller…


Det är svårt att stava rätt till detta land… Men kanske skyltmakaren ville hylla sin mamma Britta?

                                                                                                                                                      Nej, skyltmakaren kan inte ens stava till detta ord:


Det här ordet stavas i verkliga livet med två n.

                                                                                                                                                          Sen är det lite si och så med placeringen av varorna.


Nånting hör inte riktigt hemma på den här hyllan…

                                                                                                                                                        Ja, det händer ganska ofta att man… förundras…


Det här ser inte heller riktigt rätt ut…

                                                                                                                                                             När man går omkring på Tokerian börjar man ibland fundera över sitt förstånd.


Vad har Danielkaffet ihop med pfefferonisarna, egentligen?

                                                                                                                                                      Och hur kommer det sig att påskfjädrarna kamperar ihop med fruktdrycken?


Kan det ha att göra med att man blir törstig om man killar sig i halsen med påskfjädrar?

                                                                                                                                                            Nej, det är inte mycket som står rätt till på Tokerian… En man i en butikslåda…


Herr Vant, hallå! Lever du???

                                                                                                                                                          Rörigt är det onekligen och man kan ju inte hjälpa att man funderar vem som rör till det på Tokerian.


Undrar om det är herr Vant som har lagt sin Merflaska bland strumpbyxorna…

                                                                                                                                                            Nej, det förekommer många konstiga varuplaceringar. Men jag har INTE ljugit om att sopporna är placerade under skylten Köttbullar


Köttbullar… fast soppa.

                                                                                                                                                           Efter detta utstuderat elaka bildreportage drar jag mig tillbaka för att begrunda allvaret i en av våra kvällsblaskor med tillhörande TV-bilaga.

Read Full Post »

Older Posts »