Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nödvändigt ont’

Ett surt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg:
Capella, som Rippe tipsar om i sin kommentar, har en webbplats med öppettider etc – se här!

Även Erikshjälpen får gott betyg av Hortellskan!


Det händer saker i huset.
Allt är inte intressant för andra, men när Lucille råkade lite illa ut kan jag som granne och vän inte låta bli att ha en åsikt. Naturligtvis har jag inhämtat hennes tillåtelse att skriva om det.

Lucille och jag delar lägenhetsförråd. Det vill säga, vi har var sin halva bakom samma dörr. Jag bor ensam, Lucilles familj består av totalt fyra personer. Bland annat barn som växer. Att städa förråd tillhör inte livets roligaste aktiviteter, men är ett nödvändigt ont ibland. Särskilt om man vill kunna gå in i sitt förråd…

Hylla i trä för paradhandduk o lite smått

En liten hylla för paradhandduk och lite smågrejor kanske hade hittat en ny ägare för en femma..?


Jag städade mitt förråd
förra sommaren med god hjälp av äldsta bonussonen. Lucille städade nyligen. Hon hade en massa saker som inte var trasiga, men som familjen helt enkelt inte har plats för. Återvinning är bra och Lucille tänkte på människor som inte har råd att köpa nytt. Människor, som kanske kommer som flyktingar eller kanske bara unga människor, på väg att flytta hemifrån. Därför kontaktade hon Röda Korset i Uppsala, eller dess second handaffär Kupan, för att höra om de kunde komma och hämta en del möbler och saker. Kupan är ett ställe jag själv åker till då och då, mest för att titta på böcker, förstås.

Idag klockan 13 skulle de komma och hämta grejorna. Tio minuter över ett såg jag en stor lastbil rulla in på framsidan av huset och stanna. Tre män klev ur. De ringde på. Hos mig. Jag heter inte Lucille. (Det gör inte Lucille heller.) Men jag öppnade och de bad om ursäkt för att de hade ringt på fel dörr.

Balkongbord i solitt trä

Ett balkongbord i solitt trä som den pysslige hade kunnat slipa och måla. En tjuga, kanske?


Fem minuter senare
ringde det på min dörr igen. Jag tänkte för några sekunder att det kanske var Röda Korsarna som plingade på en gång till för att kolla om även jag hade grejor. De hade ju en ganska stor lastbil… Men det var Lucille. Och hon var rätt arg. Det visade sig nämligen att männen hade varit oförskämda och snikna. De hade också vägrat ta med sig vissa saker. Skälet de angav var att sakerna inte skulle gå att sälja.

Lucille visade mig prylarna. Visst var de använda och lite slitna – second hand – men de var definitivt inte i uselt skick.  Om jag var på väg att flytta hemifrån skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett balkongbord att hänga på räcket för en tjuga eller soffbord för några tior till.

Soffbord i furu

Ett soffbord i furu såg använt ut, men hade inga synliga repor. En femtiolapp?


Eftersom det var ganska många saker
Röda Korsets personal inte hämtade och en del var stora möbler kunde jag tyvärr inte hjälpa Lucille att skjutsa henne och grejorna till nåt annat ställe där man verkligen återvinner saker. Clark Kent* är ju ganska liten. Lucilles man är på sitt arbete och har deras bil, en större Toyota än min, med sig dit – annars hade vi kunnat ta den. För jag ville ju hjälpa min vän som tycker att återvinning är bra.

Så det som händer nu är att Lucille har bett en annan snäll och hjälpsam och lite stark granne att bära ut sakerna till soprumscontainern i eftermiddag. Grejorna ska kastas alltså. Fullt funktionsdugliga och använda, men inte i uselt skick. Tack vare att Röda Korset, av alla organisationer, har en sniken affärsverksamhet här i stan, anser jag.

För Röda Korset i Uppsala, Kupan, kan ju detta inte bli nånting annat än en stor, fet och svart bak, eller hur? Och nåt mer besök dit blir det inte från oss i New Village, i alla fall!

Svart bak

En stor, fet och svart bak till Röda Korsets secondhandaffär Kupan i Uppsala för sitt snikna sätt.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Här vilas inte på några lagrar! Här körs så det ryker. Och eftersom det är torsdag är det dags att redovisa den Tofflianska veckans höjdpunkter (lite egen) respektive dalar (livegen). Och visst kan du väl hålla med om att det är bättre att vara lite egen än livegen..?

Lite egen


Livegen


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om reklam på bloggen och om skrivande och om ett nej.


I morse
fick jag ett meddelande som gjorde mig arg och irriterad: WordPress ska börja med reklam. Min blogg är en av dem (alla?) som ”drabbas” av annonser mellan inläggen.

Till att börja med, ja, tror jag. Snart är det väl reklam överallt,

tänkte hon surt som ättika.

Japanskt lejon

Jag blir arg som ett japanskt lejon.


Syftet är förstås
att tjäna pengar. På min blogg. Jag får inte en spänn emellertid– förutom för de inlägg jag skriver mot betalning. Men då handlar det om recensioner av varor, tjänster eller webbplatser som jag SJÄLV har valt att skriva om. Dessutom är jag dödligt ärlig i det jag skriver. Jag försöker välja varor, tjänster och webbplatser som passar den här bloggens profil.

Det är sällan jag skriver om smink (aldrig) och kläder (bara som ett nödvändigt ont och så gott som alltid i tjockis-svart) och mode (aldrig annat än negativt!), till exempel. Om det kommer såna annonser mellan mina inlägg innebär det att min blogg tappar i trovärdighet. Kommer det annonser om litteratur, TV eller svenska aktuella händelser är det snäppet bättre. Men inte bra. Långt ifrån bra. Jag vill bestämma själv vilka annonser som ska få förekomma här! Dessutom tycker jag att det är fel att andra ska tjäna pengar på min blogg.

Jag kan köpa mig fri från reklam. Men det kostar flera hundra spänn och det anser jag mig inte ha råd med. Det alternativ som återstår är att blogga nån annanstans. Tips tas tacksamt emot!!! Jag tror faktiskt att många bloggare med mig börjar se sig om när det blir så här. Att inte ens få ha ett ord med i laget vilken typ av reklam som ska få förekomma bland mina ord och bilder känns INTE OK, WordPress!

Idag fick jag besked om torsdagens övningar. Det blev ett nej och det var väntat. Men jag fick positiv respons på min person och min kompetens och jag fick veta att valet hade varit svårt. Att vi valde bort varandra beror nog till största delen på att jag anser att det tjänsten ska innehålla inte kan rymmas inom 50 – 75 procents tjänstgöringsgrad, om man ska vara realistisk. Dessutom behöver jag ett heltidsjobb som ger motsvarande lön och det var jag tydlig med. Men… tjänsten som sådan är mycket spännande och vad gäller tankarna bakom den och kring behoven var dessa väldigt kloka och sunda. Därför önskar jag den som får jobbet lycka till! Jag tror att det kan bli en både spännande och lärorik upplevelse.

Jag har skrivit en artikel till Uppsalanyheter.se idag och jag har hittat tre intressanta jobb som jag ska söka under dagen. Min UN-artikel kan du läsa här! Stackars Fästmön har fått roa sig själv under morgonen och förmiddagen och strax ska hon iväg till jobbet. Jag själv ska ringa lilla mamma innan jag lägger pannan i djupa veck och skriver tre fantastiskt bra ansökningar! Ett av jobben jag ska söka vill jag nämligen verkligen, VERKLIGEN ha…

Skriver du några spännande saker idag eller gör du nåt annat kul??? Berätta gärna i en kommentar, jag tycker sånt är roligt och intressant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har regnat hela dan idag, av och till. Ganska blött. Vi ska på utflykt söder om söder i morgon och mamma ville shoppa sig nåt nytt i klädväg. Som jag tidigare nämnt har jag inte fått nån shopping-gen. Kläder är jag också totalt ointresserad av. När man är smällfet som jag är kläder bara ett nödvändigt ont, nåt som klämmer, skaver och är allmänt missklädsamt.

Men det enda mamma hittade i klädväg var strumpor. Och jag köpte billigt kaffe, för sånt går ju åt.

Tre för 89 pix på ICA Kvantum var inte fy skam. Synd bara att den som gillar det här kaffet är på resande fot.


Jag shoppade också loss
inne på apoteket. Det blev ett par nya inlägg för min häl är ondare än ondast idag och så medicin. Vilken tur att jag har en arbetsgivare som är generös med att betala en del av mina läkemedel! Det gör ganska mycket, kan jag säga, trots skatt.

Suveräna inlägg, men dyrare på Kronans Droghandel än Apoteket Hjärtat


På apoteket skulle jag också ha CCS fotcreme
som är den bästa fotcremen som finns. Fast det fattar varken Kronans Droghandel eller Apoteket Hjärtat för det är bara Apoteket Apoteket som tycks sälja cremen…

Nåt mer till mig själv blev det inte, men väl en sista present till en kille jag känner som snart fyller år. Ett hårt – och knöligt – paket.

Ett hårt och knöligt paket till en kille som snart fyller år.


När jag kom ut från affären
jag köpte paketet i, var mamma försvunnen. Vi hade avtalat att ses på Kicks, men där fanns ingen mamma. Inte ens ett spår av hennI. Jag kände paniken komma – Stormarknaden är STOR. Mamma har inte sin mobil med sig hit. Hur skulle jag hitta hennI??? Kan förstå ångesten hos småbarnsföräldrar vars ungar försvinner… Jag var orolig att nån hade knuffat omkull mamma och snott handväskan. Till sist, efter tio minuter när jag hade blivit mer och mer rädd, kom hon rollande – på helt fel gång. Hon hade gett sig iväg åt galet håll i tron att affären jag var inne på låg där! Jag fick nästan skälla lite… För om man kommer ifrån varandra på Stormarknaden, hur ska man hitta varandra igen när bara en har mobil på sig??? 

Nu har vi landat med var sin kopp kaffe och var sin bulle i magarna. Jag softar lite vid datorn innan jag ska duka fram mat. Mamma ville ha rostbiff och kallskuren, kokt skinka. Till mig har jag köpt fem små kycklingspett. Klegget till blir Kvantums egna, lite kryddigare potatissallad samt mimOOOsa sallad (östgötskt uttal med rejält O, inget Å, inte!)

I kväll blir det dusch, tvätt av tjockis-svarta klädesplagg samt en titt på ett allsångsprogram på TV. Jaa, jag ska kolla i en och en halv timma och får stå ut med Svante Thuresson och Andreas Weise (jag känner hans syster Madde och henne estimerar jag mer än lillebror), för att nämna det värsta. Visst låter det hemskt? Hemskt så tillvida att dessa tu inte ingår i min musiksmak. Men skälet är att jag ju inte vill missa att se två som jag känner som råkar befinna sig på Liseberg i afton… Kändiskåt, du vet…

Mamma betalade dagens matkasse och det är jag tacksam för.

Tack för matkassen, mamma!


Nu är det dags att stöka lite i köket
innan jag slänger mig i duschen.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Tänk att jag tycker att dagarna går långsamt på semestern! Är det för att jag älskar mitt jobb så, eller vad? För den här ledigheten var, om inte så efterlängtad, väldigt behövlig.

Mamma har kommit igång att läsa och det tycker jag är bra! Jag lånade henne Majgull Axelsson-boken som jag fyndade på antikvariat i Stockholm sist. Jag tror att hon behöver stimulans – och det får man inte enbart av att tittat på TV, gå till frissan, kasta sopor och gå till en liten ICA-affär. Å, vilket dåligt samvete jag har!!!

Det är skönt att mamma gillar sovmorgnar, för ibland på semestern vill jag ju också sova lite längre. Det har varit si och så med sömnen de senaste dagarna. Jag ligger och grubblar på så mycket och det irriterar mig eftersom jag behöver spara på mina krafter.

Medan mamma läste avslutade jag kvällen med fötterna i högläge och blicken fäst på TV-rutan och sista delen av Häxans tid. Det var en bra serie, men den kunde ha varit mer spännande. Saknade just spänningsmomentet.

När jag hade gått och lagt mig sparkade jag igång TV:n i sovrummet, för jag sover så bra till lite ljud. Men jag tittade förstås på Friday Night Dinner och då blir man mest flamsig och skrattig och glad. Det är lika behövligt som vila för min del, så jag njöt i stora drag. I gårdagens avsnitt skulle pappan bränna en massa gamla tidskrifter och familjen skulle förtjusas av en klänning. Det blev katastrof, förstås – grannen och hans hund inkluderade på sina sätt…

Familjen Sitcom. (Bilden är lånad från The Guardian. Fotot är taget av Dave King.) 


Idag regnar det visst.
 Jag har sovit som en sten i min egen säng. Den är liiite mjukare än madrassen på golvet som jag ligger på hos mamma. Tanken är att vi ska till Stormarknaden idag på shoppingtur. Å, vad jag önskar att jag hade shoppingengenen, men den har jag inte alls! Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt och ett onödigt ont, typ nåt man måste göra när man behöver nya kläder för de gamla är trasiga eller urvuxna. Eller titta på böcker, förstås. Men idag blir det ingen titt på böcker utan flera tittar i klädaffärer. Då är mamma pigg och rask i benen, rollatorn rullar som nysmord!.. Gamla dottern hasar bredvid med sin onda häl…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem tycker att det är roligt med hushållsarbete? Diska, städa, tvätta, laga mat och sånt. Inte jag, i alla fall. Det är ju nåt nödvändigt ont, bara, som vi alla måste göra. För de flesta av oss vill ju inte bo i svinstior som vi blir sjuka av, vi vill gå i rena kläder och vi vill bli mätta. Men det jag inte visste vara att män blir lyckligare av hushållsarbete. Det är i alla fall konstaterat nu i en undersökning gjord av Universitetet i Cambridge.

En bra idé med städande män, även med städredskap designade med manliga förtecken. I alla fall lite roligt…


I studien ingick män
från  Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Forskarna trodde att kvinnor skulle vara lyckligare i förhållanden där kvinna och man delade på sysslorna. Men det visade sig att det var männen som diskade, städade, lagade mat med mera var lyckligare än de… mindre aktiva och  slöa männen. Dessa hushållsarbetande män mådde även bättre på jobbet. Däremot var kvinnorna till de hushållsarbetande männen inte särskilt imponerade…

Tja om jag hade en man, vilket jag ju inte har, skulle jag vilja att han var lycklig. Och jag skulle fortfarande avsky hushållsarbete, varför jag med varm hand skulle delegera hela ansvaret. Nu är det ju inte så i mitt liv. Min Fästmö sköter sitt hem, jag sköter mitt – och med vissa saker hjälps vi åt. Anna vet till exempel att jag hatar att diska, så det brukar hon göra ofta hemma hos mig. 😳 Men jag misstänker att det inte alltför sällan i heterosexuella förhållanden är så att kvinnan faktiskt inte släpper vissa saker i hushållet åt mannen – eller är väldigt kritisk till det han gör (vilket ju också framgick av studien). Hur tror du att det är och hur är det hemma hos dig???

Read Full Post »

Det finns så mycket jag skulle vilja blogga om just nu, men tiden räcker inte till! Jag skulle till exempel vilja skriva nåt klokt och smart om hur jäkla osmakligt jag tycker att det är att bilder på den döde Khadaffi visas upp i media. Jag menar, det vet väl alla som är födda efter stenåldern att man kan Photoshoppa en bild om man så önskar. Nu tycker jag i och för sig att karln var en idiot och jag tror på att han är död (mördad). Men ändå. Det är osmakligt och jag förstår inte varför.

Jag hade också tänkt skriva om hyresgäster som går omkring med protestlistor. Jag tycker varken om grannar eller protestlistor, men ibland är de ett nödvändigt ont.  Nu senast häromdan kunde jag läsa i lokalblaskan om en kvinna som protesterade mot att Hyresgästföreningen inte ville låta sätta upp julgranar. I stället skulle man montera ljusslingor. Jag gillar som sagt inte protestlistor. Jag tycker att man ska diskutera saken med den som bestämmer. Men jag vet också att det ibland inte går.

Hemma på våran gata i staaan…

för att citera den irriterande lilla Stina i Saltkråkan bestämde styrelsen för att plantera in en stor jävla gröngöling gran på gräsmattan utanför mina köksfönster. Och mot alla odds överlevde den! Men hur kul är den? Inte nåt kul! På sommaren tar den bort för mycket dagsljus och på vintern blir man galen på alla lampor som lyser in i sovrummet. Ja, för granen lyser in även i mitt sovrum och säkert i många andras. (Mitt sovrum ligger bredvid köket.) Så jag skulle välkomna ljusslingor – dock inte av den blinkande förbannade sorten som några puckon på baksidan brukar slänga upp i november och låta sitta kvar till mars, typ. Man kan ju få epilepsi av mindre, liksom…


Ljusslinga av icke blinkande sort.

                                                                                                                                                               Nåt som däremot inte gör mig varken sjuk eller irriterad är Dagens Nyheters underbara intervju med underbara, långbenta Eva Dahlgren (ja, jag har strukit förbi henne och fru Efva på en fest en gång och fascinerades av vilket stiligt par de var!)… Läs den här!

Nu ska jag glo på Mad dogs och vila mina onda fötter!

Read Full Post »