Husets Vackraste Rum är mitt!

Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.

---

 

I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som

kan själv

fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!

”Slå på datamaskinen” behövde jeg ikke!

Vid elvatiden hade allt flyttande gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården…

Utsikt…

Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.

Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu… Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Värme och en go gubbe

Ett varmt inlägg.

---

 

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2015: Deltävling 1. Göteborg

Ett schlagerinlägg.

---

 

Jag hade inte tänkt göra det, men jag gör det. Det vill säga skriver om lördagskvällens TV-begivenhet, den första deltävlingen i årets Melodifestival. Man kan ångra sig. Man kan ångra att man tittade också. Samtidigt vill jag inte missa nåt, förstås, för nånstans längtar jag efter att få samma goa upplevelse som jag fick för en fem, sex år sen. Då, när Melodifestivalen fortfarande var lite bra, de flesta artister kunde sjunga och låtarna ännu var schlager. Eller i vart fall inom genren.

Som varje år ska man ändra på lite regler. Familjens minsting försökte förklara, men jag fattade inte. Det enda jag noterade igår var att sju bidrag tävlar i varje deltävling. Först går fem vidare, sen går två av dessa fem till final och två till Andra chansen. Det vill säga nästan alla får gå vidare – en bit i alla fall. Ungefär som på dagis när alla får vara lucia.

Gårdagens startfält bjöd på följande artister och låtar, med mina kommentarer under:

1. Molly Pettersson Hammar: I’ll be fine
   Ja, Molly Pettersson Hammar (varför ger föräldrar sina barn hundnamn?) kunde i alla fall sjunga. Bra röst, fin att se på och gott framträdande. Men låten var lite tråkig. Den gick inte vidare alls i tävlingen. Och det tyckte jag var fel.
2. Daniel Gildenlöw: Pappa
   Daniel Gildenlöw såg arg ut, men sjöng med svag och pipig röst. Nej, det här var ett försök till att likna en del andra familjesånger från andra år. Och det var inte bra alls. Låten gick inte vidare i tävlingen, vilket var helt rätt, enligt min mening.
3. Elize Ryd och Rickard Söderberg: One by one
   Låten började med riktigt svaga sånginsatser. Jag tyckte till exempel att Elize Ryd sjöng rätt falskt. I början. Men låten blev bättre och hade jag fått lyssna till den flera gånger hade nog denna blivit min favorit i den här tävlingen. Nu gick låten bara vidare första gången och blev en av de fem.
4. Dolly Style: Hello hi
   Tre tjejer utklädda till dockor skuttade omkring på scenen och sjöng en intetsägande sång. Att låten gick vidare till Andra chansen är för mig obegripligt.
5. Behrang Miri feat. Victor Crone: Det rår vi inte för
   Raplåtar är inte nåt jag gillar. Denna låt var inget undantag. Den gick vidare till Andra chansen.
6. Jessica Andersson: Can’t hurt me now
   Jessica Andersson är en gammal schlagerräv och ett visst hopp tändes i mig. Tyvärr tyckte jag att låten var alldeles för tam. Rösten är det inget fel på alls, men en bättre låt hade varit önskvärt. Intressant scenklädsel som fick mig att tänka på tassles som en viss fru i Hollywood gillar. Jessica Andersson gick i alla fall vidare till finalen.
7. Eric Saade: Sting
   Eric Saade kan varken sjunga eller dansa särskilt bra, men han ser bra ut. Det är säkert en stor bidragande orsak till att han röstades till final. Tråkig låt, trist framförande och dansare i pyjamasbyxor. Nej tack, inte intresserad.

Kvällens gnäll: Appen, som tydligen inte fungerade.

Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå.

Programledarna: Okejrå. Godkända, trots det konstiga språket.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ljuva (?) 80-talet???

Ett nostalgiskt (nåja…) inlägg.

---

 

Under vinjetten Härligt hemma hittade jag på Aftonbladets webbplats elva inredningsdetaljer som bara var med på 1980-talet. Maj gadd vilka prylar och färger, framför allt! Nog kände jag igen en hel del…

1. Pastellfärgerna. Jepp, jag hade pastellfärgat i mitt vardagsrum, med blekskärt/rosa (ja, det är sant!). Och så hade jag pastellfärgade teknikprylar såsom telefoner, klockradio och hårtork. Idag är det endast den sistnämnda som lever!
2. OKEJ-postern. Nja, såna var jag för gammal och seriös för.
3. Furuinfernot. Nepp – inte då men nu! Jag älskar nämligen furu och har furu i köket, i vissa golv och i ett par skåp sen början av 2000-talet.
4. Geometriska figurer. Nää, såna var jag allergisk emot redan då.
5. Bandaren. Nån sån hade jag faktiskt inte.
6. Skivspelaren. Självklart! Den är av märket Luxor och den har jag kvar, numera ihopkopplad med en modernare anläggning. Fungerar hur bra som helst att spela vinylskivor på.
7. Porslinspierroten. Uuu ja! Jag började samla på dessa dockor när jag bodde i England. En fyra stycken har jag nog kvar i min ägo. Nånstans. I skrivande stund har jag endast visuell kontakt med en av dem.
8. Neon. Ja det fanns i mitt hem, men ganska sparsamt. Möjligen på nåt klädesplagg.
9. Spegelvägg. Icke!
10. Pelarbord. Nej.
11. Hamburgertelefonen. Nej. Men jag hade en rosa och en blå – pastellfärger, förstås!

Och nu när jag har bekänt mina 80-talsinredningslaster vill jag förstås veta hur du hade det hemma hos dig! Skriv gärna en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Docka vit docka röd

Ett inlägg om en bok – som är lite mer än en bok.

---

 

För ett par veckor sen träffade jag ett av stans kommunalråd. Jag fick en bok av henne, Docka vit docka röd av min favoritförfattare Maria Lang. Men det var inte bara en bok utan lite mer: på försättsbladet hade Maria Langs systerson Ove Hoffner lämnat en hälsning till mig. En bok är alltid en fin gåva tycker jag. Det här blev en extra fin gåva, naturligtvis. Särskilt som författaren dedicerade just den här romanen till sin systerson Ove.

Boken är inte bara dedicerad till Ove Hoffner, den inleds med honom också. Ove ska visa dockteater på biblioteket i Västerås. Camilla Martin, hovsångerskan, dyker upp liksom deckarförfattaren Almi Gran, Maria Langs alter ego i böckerna. De ska se Oves dockteaterföreställning. Men Camilla ska också ge en konsert på kvällen i kyrkan. En liten flicka hittar efter dockteatern en av Oves dockor. Dockan har blivit halshuggen. Det är ett gäng lite udda figurer som samlas i boken för att lyssna till Camilla. Även om stämningen är lite creepy sker bokens mord ganska sent i handlingen. Camilla är inblandad på nåt vis, men Christer Wijk trasslar ut alla trådar, även dem som hör till dockor…

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!

Den här boken tillhör inte Maria Langs mest spännande. Men för mig är den spännande på ett annat sätt: författaren skildras så tydligt i rollen som Almi Gran. Almi har sena vanor, hon vill äta mackor mitt i natten – precis som författaren. Dessutom föredrar hon whisky framför vin, är född i Västerås och väldigt allergisk – också precis som Dagmar Lange, som Maria Lang ju hette egentligen.

Toffelomdömet blir högt på grund av omständigheterna och historien kring boken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och nöje förenat

Ett nyttigt och nöjt inlägg.

---

 

Annas mystiska blomma – vad heter den???

Dagar med Fästmön är aldrig dåliga dagar. Bäst tycker jag om dagar när vi förenar nytta med nöje. Det gör vi oftast när vi är med varandra. För bara det där tillsammans är ett nöje! Och nyttogrejor finns alltid att göra. I eftermiddags var tippen i Förorten öppen och vi hade bestämt att åka dit med skräp.

Anna hade rensat i Elias rum, framför allt. Där stod till exempel delar från en trasig säng och lite annat som skulle kastas helt enkelt. Jag har bara en liten bil, så det blev två vändor med att kånka och bära och två vändor till tippen. Men så underbart skönt när man får sånt där nyttigt – fast rätt tråkigt – gjort!

Belöningen blev en glass på Annas balle*. Medan vi satt där betraktade jag blomman hon fick av sin chef när hon gjort sina fyra sommarveckor som administratör.  Nu är det så att ingen tycks veta vad blomskrället heter. Ingen utom Encyclopedia Botanica Anna Maxima, det vill säga Den Belgiska Annan. Nu står vårt hopp till dig! Vad är det för blomma???

Hela eftermiddagen tog vårt slängande och grubblande över blomnamnet. Sen lyssnade vi lite på radio, också. Det var en väldigt tydlig och klar och framför allt modig tjej vi hörde.

En lagerhylla följde med hem till New Village, men den vilar i mitt lägenhetsförråd. Det är inget fel på den och jag tycker inte att man ska slänga felfria hyllor. Det finns emellertid en viss risk att den åker in i lägenheten och används, för jag skulle verkligen behöva en ny bokhylla. Problemet är bara att jag har rödbruna Billyhyllor – och såna görs inte längre. Kanske finns det nån till en billig penning att införskaffa begagnad, för en hylla kanske jag både har råd och får plats med…

Som tack för tipphjälpen bjuckade Anna mig på middag. Vi hade tänkt testa Pizza Hut som öppnade här i närheten idag. Där var det knökat med folk och ganska höga priser, så vi gick till McDonald’s bredvid och köpte Chicken El Maco – gott och smakrikt.

I afton blir det lugna puckar. Jag vill läsa min bok på gång, för jag känner att jag har börjat komma in i den så bra nu efter knappt 200 av 780nånting sidor i microstil.

Här kommer några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Händer det nåt nyttigt eller nöjsamt hos dig i kväll, tro? Skriv gärna nån rad och berätta om du har lust!

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag igen

Ett vardagligt inlägg.

---

 

Att alla spännande jobb finns i Stockholm är lite av en insekt i arbetsklubban… (Klubborna hittade jag i ett glas på Restaurang Kreta i Förorten.

Äntligen blev det lite vardag igen! Det vill säga, jag är hemma hos mig och kan sitta och skriva i, för mig, normal arbetsställning: jag sitter i min trasiga kontorsstol (bara sitsen som har spruckit), med benen i kors framför datorn. Idag vaknade jag strax efter klockan sju, en alldeles perfekt tid när man har massor att göra. Som vanligt inledde jag dagen med att söka tre jobb. Jag måtte ha världens tur, för jag hittar intressanta tjänster, alltså jobb jag verkligen skulle kunna tänka mig. Det enda smolket i bägaren – eller insekten i klubban – är att de flesta spännande jobb inte finns här utan i Stockholm. Hur det blir med pendlingen vete 17. Tågtrafiken strular ju typ hela tiden och bil kan vill jag inte ta till Stockholm… En sund människa kör inte bil i innerstan.

Mitt kylskåp den 15 juli 2014, en sorglig historia.

På min agenda för övrigt idag står att ta en lång dusch när jag har skrivit det här inlägget. Därefter blir det marsch pannkaka till Tokerian, eftersom jag inte var där igår. Mitt kylskåp behöver verkligen fyllas på! Det innehåller några droppar fil med bäst-före-datum idag, några deciliter mjölk med bäst-före-datum i förra veckan, en skvätt Pro Viva svartvinbär, en halv kaviartub, fem öl, ketchup, lite smörgåsgurka, några svarta oliver, hostmedicin, vattenflaskor, en halvfylld bunke tzatziki (osäkert om den lever), en liten ostkant, några matskedar Bregott havssalt och en klick räksallad. Jag undrar vad nån kändiskock skulle kunna laga till av det? Men det behöver jag ju inte undra särskilt länge, för hit hem kommer ju inga kändiskockar… Nä, mitt kylskåp är en sorglig historia idag. Sammanfattningsvis: kylskåpet ekar lätt och behöver färska varor!

I eftermiddag ska jag ner till stan och lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. Kalufsen ska bort, jag vill bli sval i nacken igen! Sen ska jag stråla samman med Fästmön och Elias och hänga med dem tills vi går till vår gemensamma nämnare för att lämna barn och hämta docka. Ja det där med docka är en datorgrunka som jag ska förklara bättre när den är installerad! Anna har en del ärenden på stan och jag kan alltid glo på böcker. Avslutningsvis äter vi middag nånstans. Jag hade hoppats på fint väder och kall öl, men dan ser glåmig ut. Det tycks ha regnat rejält i natt och det kommer säkert mera från ovan.

Vad gör DU idag då??? Har du semester, jobbar du dina sista dagar före semestern, har du just återvänt från semestern eller är du som jag, ofrivilligt – eller frivilligt! – ledig??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fult och snyggt

Ett inlägg om en loppistur, en MG-träff och en runda på Disagården.

Lördag och hyfsat väder för en utflykt ut på landet med bil. Det vill säga bara lite sol och lagom temperatur (21 grader). Vi for från stan strax efter klockan elva och anlände till Emmaus i Gryttby just före tolv.  Och det var tur, det, för det står att loppisen öppnar klockan elva på lördagar på ställets webbplats. Det är fel. Stället öppnar klockan tolv. Att det ska vara så jädra svårt att uppdatera viktig information som öppettider…

Först tog vi en runda i uthusen, utom bland kläder och skor för där luktar det så illa, tycker jag. Jag hittade ingenting där som jag ville ta med mig hem, men Fästmön gjorde ett bokfynd till Kronprinsen.

Innan vi fortsatte in i finhuset (huset där alla fina saker finns) tog vi var sin glass. Annas glass var svart och grå, såg inte alls god ut. Men det var den.

Vi tillbringade en lång stund i bokrummet, men jag hittade ingenting där heller. Idag hittade jag bara fula saker här, faktiskt! Innan vi for hemåt tog vi en fika och det var goda mackor – även om de var bredda på fel sida, enligt oss.

Eftersom dagen blev finare och finare bestämde vi att stanna till vid Disagården. På dess parkering var det MG-träff och vi dreglade över alla snygga bilar…

På Disagården gick vi runt en bra stund. Det var ju inte lika hett idag som när jag var där med Inger och Fia. Anna upptäckte att jag visst hade haft rätt: där fanns ett hus i vilket Annas släkt på pappas sida har bott!!!

Vill du se på Annas bilder, kan du kika på Instagram.

Mina bilder från dagen hittar du här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting i luften som flaxar…

Ett inlägg i vilket Tofflan tar en tur för att spana på omvärlden – via media.

Det är ju röd dag i morgon och inga papperstidningar, tror jag, kommer ut. Undrar vad alla journalister gör idag, då? Själv är jag ledig i morgon, fast inte från bloggen, förstås. Så idag flaxar jag runt och kollar vad som händer i omvärlden.

”Nyansera synen på hatet”. Författaren Bo Gustavsson skriver bland annat

[…] Att censurera obekväma åsikter i demokratins namn är kontraproduktivt. Det går emot demokratins grundprincip. […]

Tänkvärda ord, tycker jag.

Tappat hus stoppade trafik. Fast…. nu var det ju en husvagn och inte ett hus, UNT… En viss skillnad.

”Byta nötkött mot svin vore katastrofalt.” Docent Artur Granstedt protesterar mot en tidigare debattartikel om att vi äter för mycket nötkött. Vallodling och 80 procent minskad köttkonsumtion av enkelmagade djur är hans recept för en bättre miljö. Minskad köttkonsumtion totalt sett kanske vore ännu bättre, funderar jag.

ABBA återuppstår i det nya museet. Och jag är väldigt sugen på att åka di när det och titta och lyssna. Museet invigdes i måndags.

Kvinnlig docka säljs som måtavla. Träna att skjuta på en docka som blöder när den träffas. SJUKT!

Tusentals unga utan jobb eller studier. Till och med tjugotusentals. Arbetsförmedlingens chef är

oerhört orolig.

Kanske dags att förmedlingen gör det den borde göra – förmedla jobb. Eller åtminstone förmedla kontakter mellan jobbsökande och arbetsgivare. Det kan ju vara en bara början. Eller är arbetsförmedlarna alltför upptagna med att ändra enstaka ord i de arbetssökandes handlingsplaner, allt för att få det att se ut som om det händer nåt?

Bättre internet på tågen. Jepp! Nu ska det bli bättre trådlös uppkoppling på våra tåg. Vore det inte bättre att först se till att tågen går som de ska..? Fast det klart… Nånting ska man väl kunna roa sig med medan man sitter i ett tåg som står stilla mellan A och B…

The Doors lever vidare – i app. Gillar du The Doors? Bandet lever faktiskt vidare i en app. Texter, bilder, intervjuer, musik… Men bara för iPad, tyvärr.

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Sollefteå igen!

Veckans höjdpunkt när det gäller rena nöjesprogram på TV är för mig Antikrundan på torsdagar. Rundan har åkt upp till Sollefteå igen, åter ett ställe man har besökt en gång tidigare den här säsongen.

Tavlan köptes på loppis för fem spänn, men på Antikrundan värderades den till en helt annan summa. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Kvällens mest intressanta grejor var dessa, enligt mig:

• En kvinna kom med en Uppsala-Ekeby-vas signerad Mari Simmulson. Inte är de särskilt vackra, tycker jag, men det finns värde i dessa saker. Vasen värderades till mellan 1 000 och 1 500 kronor.
• Ett våp… Nej ett skåp… NEJ! En kvinna hade hittat till rundan med ett fint jämtskåp. Skåpet värderades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
• Åter en kvinna dök upp med två stolar. Stolarna var yngre än man först kunde tro, från 1850-talet. Stolarna värderades till 8 000 – 10 000 kronor för paret.
• En kvinna kom med ett schweiziskt armbandsur från 1960-talet med väckningsfunktion. Klockan värderades till ungefär 17 500 kronor. Klockan köptes för 200 kronor…
• En man kom med en tavla inköpt på loppis för fem kronor. Tavlan visade sig vara en Primus Mortimer Pettersson och värderades till 6 000 –      8 000 kronor.
• En kvinna kom med en gustaviansk tea urn, samovar. Värdet sattes till 25 000 kronor.
• En man från ett museum kom med ett gäng leksaker. En bil värderades till mellan 5 000 och 7 000 kronor. En motorcykel värderades till ungefär samma som bilen eftersom den var ovanlig till färgen, röd. En docka, en tysk föregångare till Barbie, värderades till upp mot 15 000 kronor.
• En kvinna medförde ett pulpetskrin. Skrinet var målat av kyrkomålaren Anders Berglin ungefär på 1770-talet. Skrinet värderades till 50 000 – 60 000 kronor.
• En kvinna kom med arvegods från sin mormor i form av prylar från Svenskt Tenn. En fiskterrin var gjord 1932 och värderades till 6 000 och 10 000 kronor.

Säsongsavslutningen nästa vecka blir ett nytt besök i Eslöv.

Livet är kort.

Read Full Post »