Slut på arbetsveckan

Ett som vanligt ganska pratigt inlägg.

---

 

Jag slumrade över boken igår kväll, men det var ljuvligt att få sätta upp fötterna!

Det är fredag och min första, hela arbetsvecka är slut. Igår på torsdagskvällen var jag så trött att jag höll på att somna när jag satte mig i bästefåtöljen för att läsa min bok på gång. Det har inte blivit så mycket läsning den här veckan, dels för att jag har haft en del annat att göra på kvällarna, dels har jag varit för trött. Men igår blev det en stund över. Och då slumrade jag nästan när mamma väckte mig per telefon. Det var inte bra nyheter alls igår från hennes håll, så möjligheten för mig att berätta om mitt nya jobb var noll, i princip. Jag försökte ett par gånger, men märkte att hon inte tog in, inte lyssnade. Därför berättar jag lite här på bloggen i stället.

Jag tror aldrig att jag har kommit till en ny arbetsplats och blivit så väl mottagen som här. Alla ”i huset” är vänliga, trevliga, respektfulla och hälsar med leenden. Att nån dessutom kom fram till mig igår och gav mig beröm för min allra första arbetsinsats lär jag aldrig glömma! Vidare kan jag också säga att jag har en chef på plats som både vågar vara chef och som är lyhörd – och detta skriver jag inte för att jag tror att chefen läser min blogg – det var nog en engångsföreteelse häromdan! Min närmaste kollega har varit ett stort stöd både i arbetet och att föra in mig på arbetsplatsen. H*n frågar till exempel alltid om jag ska med till fika, lunch etc och h*n har varit mycket behjälplig i såväl prakiska frågor som i frågor som rör rena arbetsuppgifter. Jag har känt – och känner mig SÅ välkommen!

Men jag tänker fortfarande inte berätta var jag jobbar, för det borde inte spela nån roll för dig som läser. Om du läser min blogg för att du bryr dig om mig och det jag gör räcker det med att du vet att jag har det bra och trivs. Och att jag text- och språkgranskar rapporter av olika slag samt kanske även ska jobba med översättning från svenska till engelska av webbsidor. Jag tar in och lär mig och, som sagt, megarapporten jag håller på med nu (det återstår nånstans mellan 200 och 300 sidor att korra) har fört mig till Dalarna, där det finns många platser med lustiga namn. Idag stötte jag till exempel på både Flatenberg och Tandvärksgruvorna, för att inte tala om Sexberget! Och vad en liggvägg är, vet du det???

Men det är inte bara jag som trivs på mitt nya jobb. De fina växterna, som jag köpte för presentkortet från Elliot, trivs alldeles utmärkt på mitt skrivbord ut mot fönstret. S:t Paulian är tät och full av knoppar och den röda novemberkaktusens blommor har börjat slå ut. Kardemummablomman doftar ljuvligt – fast inte kardemumma! – när man gnider dess blad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att växterna trivs kanske beror på att jag vattnar dem med en flaska som en gång har innehållit italienskt rödvin. Nu rymmer den enbart kranvatten, men eventuella vinrester fungerar möjligen som gödning…

En upphittad vinflaska får tjäna som vattenkanna till mina växter på jobbet.

Morgonen började grått. Framåt lunch var himlen alldeles blå och några satt faktiskt utomhus, i lä, och intog sin lunch. Jag snaskade på en pastarätt med kyckling och broccoli. Findus var kocken. Faktum är att maten smakade helt OK efter att jag pepprat den rejält. Genom att använda filtret Mayfair på Instagram såg maten även aptitlig ut genom mobilkameralinsen.

Findus pastarätt med kyckling och broccoli smakade helt OK med svartpeppar på till lunch. Och med filtret Mayfair från Instagram ser maten till och med aptitlig ut.

 

Min eftermiddag förflöt med, förutom megarapportgranskning också inspektion av chefen (!), samtal med en jättesjuk konsultchef och gofika. Vi firade Kanelbullens dag ett par dar i förväg. Det var uppdukat ett berg med bullar i restaurangen. När vi gick tillbaka upp för att jobba ett par timmar till hade berget minskat till en liten kulle.

Ett berg med bullar minskade snabbt.

På tal om kullar… På vägen hem passerade jag inte bröstdemonstrationen. Jag stannade emellertid vid ICA Heidan för att fylla på kylen hemma med mejeriprodukter, mat till i kväll /(lunchen var ju inte så mäktig) och nåt gott. Jag fixade strykningen igår kväll, men snabeldraken blir mitt sällskap den här kvällen. Och tvättmaskinen. En måste ju ha rena kläder när en jobbar.

Arbetsveckan är slut och jag har två lediga dar framför mig, två dar som jag hoppas få tillbringa med min kära. Vi måste göra några ärenden under morgondagen. Till kvällen hoppas jag att vi kan hitta på nåt firande av nåt slag. Ja, inte av Kanelbullens dag, dårå, utan att jag har arbetat min första hela vecka på ett år och tre månader. Och inte bara överlevt, jag gillar det!!!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”hur livet är…”

Ett inlägg om hur livet är, precis som det står i rubriken.

---

 

Tack till alla 500 gilla-klick!

Det finns några läsare som är mina favoriter. Dit hör Grethe, som envisas med att säga om sig själv

jag är bara en gammal tant.

Jag har aldrig träffat Grethe, men vi har telefonerat några gånger. Även om åldern på ID-handlingarna säger en sak är det en synnerligen vital, pigg, klok och ungdomlig kvinna har jag pratat med. Igår skrev Grethe att hon har saknat mina inlägg om hur livet är, så jag tänkte skriva ett sånt inlägg nu – med alla de risker det innebär med kommenteringen påslagen. Förresten fick jag igår kväll en badge från WordPress att jag uppnått 500 gillar. Nu gillar inte jag gilla-funktionen särskilt mycket. Jag tycker att det är slött att klicka gilla i stället för att kommentera. Men det har ju inte gått att kommentera här på ett tag, så… Tack till alla gillare, får jag väl ändå säga!!! Samtidigt blir det lite ironiskt. Av bloggutrymmet återstår fortfarande nio procent innan det här inlägget är färdigskrivet. När de nio procenten tar slut är det verkligen slut.

Nio procent kvar av utrymmet. Sen tar det slut.

Nu ska jag berätta om hur livet i den VERKLIGA världen är för min del:

Varje vardag går jag upp vid sjutiden. Visst skulle jag kunna piska upp mig tidigare, men varför? Dagarna, de tomma, blir så oändligt långa. Förmiddagarna främst ägnar jag mig åt att söka jobb, rapportera vilka jobb jag har sökt, leta lediga tjänster samt skriva. Det brukar bli en rast vid tiotiden och då tvättar jag mig/duschar och petar in linserna. Sen kör jag ett tag till, ibland fram till klockan tolv. Då äter jag brunch, det vill säga frukost fast vid lunchtid. Två rostade mackor och fil med müsli.

Eftermiddagarna är oftast hemska. Då blir jag rastlös, känner mig ostimulerad. Jag försöker lura mig till att ha ett ärende utanför hemmet, men det blir svårare och svårare att ens lura mig själv till soprummet. Ibland åker jag ut på en biltur (om så bara för att skjutsa hem en arbeterska), men dessa gånger blir färre och färre. Vanligen är jag här hemma eftermiddagar, kvällar och nätter. Pratar med väggarna då och då för att jag ska få höra min egen röst. Ringer mamma, så jag ska få höra en annan mänsklig röst.

När Anna är här är få min tillvaro konturer i form av en riktig dag.

Nu undrar du säkert var Fästmön är i det hela? Jo, hon finns kvar, men hon jobbar, har barn och katt med två kattungar. När Anna är här blir min tillvaro lättare och tydligare. Den får konturer i form av en riktig dag. Anna är med mig så ofta hon har möjlighet, men eftersom jag blir som hennes femte barn kan jag tänka mig att det blir ganska jobbigt. Jag vet inte vem Anna pratar med om detta eller om hon bär tyngden och oron inuti. Självklart blir det slitningar i vårt förhållande. Det sägs att svåra tider gör en starkare. Det är en underdrift att säga att vi har haft en och annan svår period under de åtta år vi har varit tillsammans – vi har haft det tufft nästan hela tiden. Inte har det underlättat heller att det under dessa år alltid har funnits människor som har tyckt/tycker att vi inte ska vara tillsammans, heller. Men kärleken är en stark kraft. Den ska varken du, jag eller nån annan underskatta!

 

Anna bjöd på fredagsfika, riktig gofika, på sin balle.

Den gångna helgen har Anna varit här. I fredags var hon ledig. En ledig dag – och vad ska en göra? Det blev en del vila innan vi tog oss iväg till Tokerian så att Anna fick handla hem lite. Hon ska vara hemma hos sig ett par dar, men kommer förhoppningsvis tillbaka hit nån dag den kommande veckan. Vi åkte ut till katterna på fredagseftermiddagen och kunde även ta en fika i eftermiddagssolen på Annas balle*.

 

 

 

 

 

En flaska Zensa blev det till fredagsmiddagen och till lördagskvällen.

Och det var tur att det blev gofika, för middagen blev väldigt sen – jag tror vi bänkade oss vid mitt köksbord nånstans mellan 19.30 och 20 på fredagskvällen. Jag hittade ett gott vin, Zensa, i vinskåpet, men eftersom vi inte vräker i oss vin för att bli fulla utan för njutningens skull blev det var sitt glas även igår kväll, efter att Anna hade jobbat dubbelpass (8 – 13, 15 – 21). Nej, hon hann inte komma hem emellan passen. (Vinet är ekologiskt, italienskt och fylligt, för övrigt, och passar till såväl mörkt som ljust kött. Och ostar. Det kostar 89 kronor flaskan på Systemet.) Efter maten glodde vi på sista delen av Black Work.

Igår var det lördag och Kulturnatt här i Uppsala. Jag klarade inte av att åka in till stan på egen hand, naturligtvis, så jag var hemma och tvättade, telefonerade först med mammas vän, senare med mamma själv 48 minuter; örat kokade), skrev och läste. Dan gick. På eftermiddagen tvingade jag mig över till Tokerian och köpte kycklingchorizo som jag åt med bröd, räksallad och mjölk till middag. Sen kollade jag på näst sista delen av Broadchurch som jag hade spelat in på DVD-hårddisken i torsdags kväll.

Det var mörkt strax före klockan 21 igår kväll när jag åkte och hämtade Anna från jobbet. Det var mörkt i morse vid halv sju när jag skjutsade henne. När jag kom tillbaka hem på morgonen idag lyckades jag slumra till ytterligare en stund, för ovanlighetens skull. Men jag fick ju ingen sovmorgon den här veckan, så det kunde jag väl få göra utan att få dåligt samvete? Nej. Samvetet gnaver. Och så tänker jag på vännen, som går upp klockan 3.45 för att pendla till sitt jobb… Hon är fantastisk som orkar!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min söndagsförmiddag har jag ägnat åt att ta hand om ren tvätt, bädda, diska, fördela medicin för mage och mot brister i dosetten samt skriva det här inlägget. När Anna slutar jobbet i eftermiddag åker jag och hämtar henne för vidare färd till Himlen i Förorten. Där ska vi stråla samman med barnafadern och sen stannar jag på middag med Anna och äldste bonussonen innan jag åker hem till mitt, lagom för att se Mammon.

I morgon är det måndag. Då väntar uppstigning senast klockan sju, jobbsökerier, skriverier, rapporteringar, prat med väggarna, en stunds läsning, rastlöshet, oro, ängslan… Det är hur livet är för mig.

Och har du orkat läsa hela det här inlägget är du välkommen att skriva några rader i en kommentar om hur DITT liv är.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Messengers

Ett inlägg om en film.

---

 

Att titta på en skräckfilm runt spöktimmen när man är ensam kan vara en rätt läskig upplevelse. Jag chansade lite i natt och kollade på The Messengers (2007) på Kanal 11. Och skälet till att jag vågade var att TV-tidningen hade gett den så dåligt betyg…

Familjen Solomon köper en gård på landet och flyttar dit för att göra en omstart. Tonårstjejen Jess lillebror Ben har slutat prata efter en olycka. Ben beter sig väldigt konstigt. Det verkar nästan som om han ser saker som inte finns. Även Jess är med om märkliga händelser. Hon vill att de lämnar huset, men pappan har satsat hela familjens sparkapital i gården. När Jess berättar vad hon har sett tror föräldrarna att hon håller på att bli galen. Men till sist är även Jess mamma med om nånting märkligt.

Nånting som slår mig med den här filmen är att den verkligen är läskig. Men också att den påminner om flera andra filmer – främst Hitchocks Fåglarna men också Kubricks The Shining. Skillnaden är emellertid att The Messengers inte håller samma kvalitet. Jag slumrar faktiskt till då och då…

Toffelomdömet blir ändå medel, för lite otäckt är det ju…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Regler

Ett lördagsmorgonsinlägg.

---

 

Morgonsurf i sovrumsmörkret.

Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.

Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.

Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):

• inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
• man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
• den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
• påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
• slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska

Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.

Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!

Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…

 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grönt är skönt

Ett irriterat inlägg som kunde ha varit ett gött inlägg.

---

 

 

Små, ostekta gröna paprikor på min balle.

Grönt är skönt! Och det är tystnad också. Men man kan inte få allt man önskar sig. På min balle* finns endast ett av de tu. Just som jag nästan slumrade till, nerfälld, med lite sol på mina blekfeta lår, skar nån sönder lugnet. Så jag gick in och satte mig vid datorn och grävde i godispåsen i stället. (Den som spar lördagsgodis, hon har.)

Nåja, en får tacke, sa baggen, för det lilla. Jag kunde i alla fall äta söndagsmiddag på ballen under en stunds ro. Och jag kunde läsa en stund. Och jag kunde nästan klå Kobran**. Men, som sagt, man kan inte få allt man önskar sig.

Grönt ÄR skönt och i stället för att njuta av den gröna utsikten äter jag grönt godis.

I övrigt, denna makalösa dag, har jag sökt jobb, bytt batterier i min nummerpresentatör, köpt kuvert och frimärken, glömt att posta ett brev, handlat, telefonerat med mamma och pantat burkar.

Vad har DU gjort???

*min balle = min balkong
**klå Kobran = synnerligen seriös tävling på hög nivå

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Årets kortaste dag eller Hur ska jag hinna?

Ett inlägg om Vintersolståndet och saker jag måste göra idag.

Idag insåg jag till min fasa att det är årets kortaste dag, vintersolståndet. Och det märks!  Jag hade ju sparat dammsugningen till idag för jag vill utföra den i dagsljus. HA! Vilket dagsljus? Här är mörkt som i graven, nästan, och jag måste tända lampor om jag ska se nåt. Solen står som lägst idag, enligt Wikipedia. Här syns inte tillstymmelse till sol…

Vintersolståndet i siffror och bild från Wikipedia.

Himlen är en ton ljusare än den brukar vara de morgnar jag ger mig av för att jobba. Morgnarna när alarmet går på klockan 6.15 – och jag, allt som oftast, har vaknat två timmar tidigare. Legat och vridit och vänt på mig i sängen, slumrat till lagom när alarmet går. Jag tänkte på det här med tiden nu i veckan. Jag kliver upp, tar medicin, sätter på kaffe och går in i badrummet. Klockan 6.38 är jag ren och klädd. Bäddar först, häller upp fil och müsli i en skål, kaffe i min senapsmugg och sätter mig vid datorn. Senast 7.15 måste jag borsta tänderna och sen dra. Jag brukar vara framme på jobbet prick klockan åtta. Det är något ljusare när jag lämnar New Village än när jag kommer hem på kvällen, men man kan sammanfatta både morgon och kväll som mörka.

Mörkt när jag åker, mörkt när jag kommer hem.

Igår kväll tvingade jag mig att vara uppe längre. Filmen jag såg slutade strax före midnatt. Jag kanske släckte nån gång runt kvart i ett. Hade jag lagt mig tidigare hade jag vaknat tidigare. Och nu måste kroppen ställa om, för se min mamma, som kommer hit nån gång i eftermiddag, är ingen morgonmänniska. Jag får till exempel aldrig ringa henne före klockan 13… Det säger en del… Själv gillar jag att gå upp tidigt, med påföljd att jag är kvällstrött. Särskilt när jag jobbar. Men sänggång en vardagskväll för min del blir väl nånstans mellan 22 och 23.

Mamma blir hämtad klockan 10.10 av taxin idag. Det är en person till som ska åka med i bilen, från en annan ort. (Det känns bra att det är en passagerare till i bilen, för i påskas var en av chaufförerna väldigt otrevlig mot mamma. Hon kände det som om han var ute efter hennes pengar… Mycket obehagligt, för det är troligen sant! Mamma är inte snurrig i huvudet på det viset.) De ska samåka uppåt. Det vanliga är att vägen går över Stockholm och att den andra resenären ska av där nånstans. Det borde ge mig tid att bädda, dammsuga, duscha, äta frukost och förbereda eftermiddagsfika med hembakat – äh, jag bara skojar när det gäller det sista. Här är det köpebröd som gäller!

Jag är nu inne på min andra senapsmugg kaffe. Senapen är förstås för länge sen slut, men muggarna är förbaskat goda att dricka kaffe ur. När kaffet är slut ska mina morgonsysslor börja. Det vore himla bra om jag hann att införskaffa en gran idag också, men troligen får jag vänta tills mamma har anlänt. Hon har ju ingen nyckel hit och jag måste hjälpa henne uppför trapporna med alla grejor etc. En del chaufförer är väldigt hjälpsamma, andra är det inte.

Kaffet börjar ta slut och tiden rinner iväg. Hur ska jag hinna? Tja, jag hinner ju bättre om jag inte sitter här och ordbajsar, eller hur? Vad har du för dig idag? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blir det sköj!

Ett inlägg om dagen som jag TROR att den blir!

Gårdagskvällen var varm och lite seg. Jag läste ut en bok och började på en ny. Det är två väldiga kontraster, kan jag meddela. Medan den ena handlar om en kvinna som uppfostrats till man, har den andra två starka kvinnor i huvudrollerna och alla män i boken är svaga…

Två kontraster som jag fyndat på antikvariat för 60 respektive 20 kronor.

Såg den andra delen av Top of the lake på TV. Förfasas förstås över byhålementaliteten och känner igen en hel del. Annat inte. Hur som helst, konstigt och spännande är det, men igår var det lite segt. Inte mycket hände som förde historien framåt.

Gick och la mig och somnade till det svaga ljudet av CSI eller nåt liknande. I morse vaknade jag halv sex. Det var liiite tidigt, tyckte jag, men skuttade i alla fall upp på toa innan jag gosade ner mig i sängen en stund till. Slumrade till, men vaknade av att nån kickstartade en moppe några gånger. Himla irriterande när detta sker utanför ens öppna sovrumsfönster. Fast man ska väl vara uppe före klockan sju här (och lägga sig före 19 också, helst) – annars anses man onormal i detta grannskap. Bara för att jag kan låg jag kvar till halv åtta. HA!

Dagens första vakna timmar har jag ägnat åt att söka jobb. Idag har jag sökt två stycken. Det ena hade ett sånt där webbformulär som jag inte älskar, det vill säga, man ska skriva in sitt CV, post efter post, ungefär. Det känns ganska meningslöst att lägga tid och energi på det när allting ändå finns i mitt CV – till och med förtroendeuppdrag och körkort! – men… Det var bara att finna sig i detta eftersom det var en intressant tjänst.

Jag vet inte om du undrar hur många aktuella ansökningar jag har inne just nu, men for your information är det… 40 stycken. Utöver detta har jag sökt en tjänst som redan var tillsatt. Jag är nöjd. Jag kan inte göra mer än söka jobb. Nu gäller det bara att bli upptäckt…

I eftermiddag ska jag ägna mig åt nåt betydligt sköjigare: jag ska träffa min Nästanbror och vi ska prata böcker och skrivande, förhoppningsvis i hans trädgård, i skuggan under ett träd. Det är alltid kul att träffa Kära Sysslingen! Tyvärr blir det alltför sällan, för det är för det mesta nåt skit som kommer emellan. Men på lördag händer nåt kul för honom, för han ska…  ta emot ett stipendium om 100 000 pix. Inte illa pinkat av Släkta! 

Författarkatten Bibbi har nog en och annan klo med i det som har gett stipendiet.

Magen börjar knorra och det är dags att kolla om det finns nåt frukostartat i kylen. Det finns det, jag vet. Jag var och köpte filmjölk igår.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfikis!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsifyllning och rensning

Ett inlägg om webbformulärs idioti och pärlor.

Liiite sovmorgon fick jag ta idag. Fästmön är nämligen ledig både idag och i morgon, så vi behövde inte gå upp i ottan. Men naturligtvis vaknade hon redan klockan sex. Förhoppningsvis har hon slumrat till lite i skrivande stund. Själv skuttade (nåja…) jag upp runt halv åtta och satte mig att skriva ansökningar. Jag hade hittat tre intressanta jobb igår och sparat annonserna på nätet för dessa. Det var sen bara att sätta sig och skriva ihop tre olika ansökningar. Tyvärr, tyvärr, använder de allra flesta arbetsgivare webbformulär som inte är anpassade efter verkligheten. De är anpassade efter arbetsgivaren, för det ska vara lätt att gå igenom ansökningarna och lätt att jämföra när alla ser mer eller mindre lika ut. De är inte anpassade för jobbsökande eftersom ju alla har olika bakgrund och erfarenheter. För mig är det idiotiskt! Snacka om att det är upplagt för att missa pärlor! Det vill säga såna som mig!.. (Jag försöker stärka min självkänsla här…)

Blanketter på nätet är ett gissel…

Tack vare vänliga Ingmari, som jobbar gratis på övertid genom att lämna kloka och lugnande svar på mina frågor samt hjälpa mig hantera min uppgivenhet och frustration, slipper jag kontakta AF idag med frågor om Mina sidor! Ingmari är nämligen en också en pärla. Och denna pärla jobbar bland annat på Arbetsförmedlingens kundtjänst. Om alla vore som Ingmari på Arbetsförmedlingen, då skulle dess rykte snabbt förbättras och hamna på plus. Men jag är lite rädd att Ingmari bränner ut sig om hon jobbar för mycket utanför ordinarie arbetstid. Hör Läser hon detta??!

OBS, Ingmari!

På min agenda idag vad gäller jobb i övrigt står att jag ska kontakta Bliwa angående inkomstförsäkringen. Har jag lite tur kan jag få en slant även därifrån. Jag lärde mig nämligen att man inte ska lita på att så kallade före detta bekanta håller det de lovar och hjälper en att ta reda på fakta. I stället för att lova hjälpa till kan man ju säga nej… Ett förslag bara att ta till sig om man vill utvecklas något som människa.

Vi åker ut till Himlen senare för att hämta grovsopor som ska kastas. Vi ska också hämta en del prylar som nu får plats i mitt lägenhetsförråd, tack vare att där nu är röjt och städat. Igår hjälpte Anna mig med det sista där, en massa papper som låg löst långt uppe på en hylla. Nu är jag helt nöjd!

Anna står just nu i mitt kök och ska koka frukostägg. Jag ska därför avsluta detta inlägg och joina henne.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta i en kommentar! Det är roligt att få rapporter om livet där ute!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fira, däckad och tankar

Idag vaknade vi – alldeles för tidigt – till en mörk och regnig dag. Jag vet inte hur det var för 18 år sen, men vid den här tiden blev Fästmön trebarnsmor! Tänk att från och med idag har hon tre vuxna barn och så en prins! Det firar vi förstås, men inte förrän i kväll.

Vi firar med tårta i kväll, men det blir nog inte köpt jordgubbstårta utan Annas hallontårta!

Vi var ju ganska sega och trötta igår och det var skönt att ta det lugnt och ladda för en ny arbetsvecka. Anna hade slumrat till i soffan medan jag donade i köket (jorå, det händer att jag gör det…) när hennes mobil ringde – från jobbet. Vi har blivit väldigt tillgängliga nu, båda två. Jag har börjat läsa och svara på jobbmejl utanför arbetstid. Det var nåt jag hade lovat mig själv att inte göra. Men det går tyvärr inte att låta bli när man har ett spännande jobb som involverar engagerade medarbetare och kollegor…

Bilen är full av däck, vilket innebär att vi tyvärr inte kan ta med oss mormor i kväll, så mormor får åka i egen bil. Jag tyckte att det var smart att slänga in däcken redan igår. På så vis slipper vi göra det i kväll när vi kommer hem och är trötta efter arbete och firande. Tidiga morgnar blir det hela veckan för min del. Anna är ledig i morgon, men jag ska iväg med Clark Kent* på service och däckbyte. Han ska lämnas klockan 7.00 och under dan får jag låna en bil. Jag hoppas verkligen att de inte hittar några fel på honom, men jag har noterat att han är väldigt pipplig och gnisslig när det är fuktigt ute – ett resultat av Mekar-Brudens framfart. Du vet, hon som inte fattar varför jag är så arg på henne… Hon som kostade mig många sköna tusenlappar när jag var arbetslös eftersom hennes klåparfingrar gjorde ett uruselt jobb och jag blev tvungen att åka till märkesverkstan i slutändan. De var MYCKET GLADA att hon hade slutat jobba där, talade de om. Naturligtvis sa jag inte hennes namn, men jag berättade att det var en före detta medarbetare till dem.

Tidig morgon är det och nu ska jag förbereda den dragning jag ska ha om ett par timmar. Konstigt, jag känner mig nästan mer nervös än när jag hade dragningen för ledningsgruppen eller när jag ledde institution 1 under institutionsdagen i slutet av september! Det känns så länge sen och jag saknar gänget en trappa upp. Ett mycket speciellt gäng… Jag ska jobba där på tisdagar, men i morgon bitti ska min dator och dess filer migreras och det lär ta större delen av förmiddagen. Under eftermiddagen får jag fortsätta renskriva institutionens kommunikationsplan med tillhörande aktivitetslista. Den måste bli färdig innan jag…

För övrigt går det inte en dag utan att jag tänker på K. Jag håller min oro inuti mig själv just nu, det finns ingen K att ventilera med. Mina tankar går ständigt till K:s familj och jag undrar hur de har det och hur det går för dem. Ett mejl har jag fått, men det är en vecka sen. Tankar…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Nära himlen

Av nån anledning känner jag mig nära himlen idag. Det är som att luften är hög och klar och liksom lyfter mig uppåt. Fast så är det inte alls, enligt barometern. Och redan vid tennishallen kom regnet. Några droppar. Så regnade det av och till på väg till jobbet.

Nära himlen..?

I morse behövde jag inte göra nån förmiddagsmacka för vi har tårtande på agendan idag på förmiddagen. Våra institutionsmöten kör igång med firande av två medarbetare som har fyllt jämnt. Det känns kul att ha varit den som införde denna enkla, men uppskattade nya tradition på institutionen!

Gårdagskvällen gick det mycket tid åt svamprensning. Det var ändå mer än OK – dels för att det är gott, dels för att jag kunde sitta på ballen* med Fästmön. Jag tycker att hon gjorde en sån bra och modig sak igår och jag är stolt över henne och hennes agerande i denna… kommunikationsfråga.

Vi hann också titta på Kidnappningen och Dallas, första delarna av båda. Det var faktiskt riktigt bra program båda två – vilket jag inte trodde. Jag var ju inte nån Dallas-frälst människa på den tiden det begav sig, men när jag bodde i England var Dallas stort och det klart att man hängde väl med hjälpligt i serien.

Förutom tårtätande ska jag ägna mig åt att skapa några sidor om forskning på webben. Jag mejlade ett gäng forskare igår om underlag och faktum är att det kom in några svar som jag kan sätta tänderna i. Härligt när det händer nåt! Annars känns det lite som att jobba i lim just nu. Tror att många av oss går lite på sparlåga medan vi väntar på framtida besked av olika slag. Jag hade faktiskt lite svårt att sova i natt. Visserligen började det med att mobilen aviserade med pip och tut att den höll på att ladda ur klockan 1.38 – glad man blir! NOT! 👿 Men sen efter det låg jag och hade ont. Slumrade till, vaknade, slumrade till… Det var skönt att ha Anna intill, hon snusade och sov så gott och rogivande att jag blev lugn.

Idag är det tisdag och ännu i början av den här veckan. Jag har beställt linser och så går jag förstås och väntar på min stora bokbeställning som jag gjorde förra veckan. Paketet borde komma när som helst, kanske i kväll. Får jag sms på väg hem från jobbet tar jag svängen över och hämtar det, annars får det vara till i morgon. Paktutlämningen är nämligen på ICA Heidan och jag ska handla på Tokerian idag, så det blir en omväg. I kväll ska jag fixa maten och det blir, som aviserat, omelett med kantarellstuvning! Därpå blir det dusch och behandling nummer nio i min kliniska prövning av Vårtfri.

Livet är kort.

Read Full Post »