Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nyfikis’

Ett litterärt inlägg med fokus på deckare – och semester.


 

Härom kvällen när vi låg i våra sängar bläddrade Fästmön igenom en medlemstidning från en bokklubb. Bitvis var det högläsning. Jag låg i min säng och försökte umgås med Jojo Moyes karaktärer Joy, Kate och Sabine, men självklart lyssnade jag på nyheterna som min kära rabblade upp. Ninni Schulman och Karin Brunk Holmqvist, två författare som skriver helt skilda genrer, har kommit ut med var sin ny bok liksom Sofie Sarenbrant, Peter Stjernströms bok gjorde mig sååå nyfikis. För att inte tala om Anne B Ragdes senaste och… Nää… det jag blev mest sugen på var… Gotland och Visby!

Visby

Visby – centrum för litterära mord… (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)


Vi som läser många deckare vet 
att Gotland är Sveriges motsvarighet till Midsomer – med den skillnaden att Gotland existerar i verkligheten. På båda platserna sker det emellertid mängder av litterära mord. Och nu i mitten på augusti hålls i Visby dessutom en deckarfestival, Crimetime Gotland. Vilken lycka att under fyra dagar få möta både svenska och utländska deckarförfattare, sippa deckardrinkar och kanske göra utflykter i mördarnas spår!

Ett festivalpass är faktiskt inte dyrt (för den som har en inkomst) – det kostar ”bara” 595 kronor. Det som kommer till är ju förstås mat och boende, nåt som inte är helt gratis utan kostar en hel del. Dessutom kan det vara väldigt svårt att hitta boende på Gotland under sommarsäsongen. Såväl pass som boende är enkelt att boka via festivalens webbplats (utmärkt sådan!) – om det nu finns ledigt boende kvar.

För mig vore detta en riktig drömsemester, men tyvärr är jag ju livegen och fattig. Jag får helt enkelt nöja mig med att låna böckerna – eller leta upp dem på loppisar. Förvånansvärt många nya deckarböcker i form av recensionsexemplar dyker faktiskt upp där. Men du som kan och som gillar deckare… Tveka inte en sekund att åka på deckarfestival! 

Några av deckarförfattarna som deltar i Crimetime Gotland  2015

Här är några av författarna som deltar i Crimetime Gotland. Känner du igen dem? (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gungande inlägg.


 

Gunghäst

Min tillvaro är i gungning. sen över sex år tillbaka. Men den här gunghästen gjorde min morfar till mig för snart ett halvsekel sen…

Jordklotet snurrar och min värld är, som bekant, i gungning. Den har varit så i över sex års tid. Jag försöker tänka positivt, inte ge upp, ta nya tag. Det är svårt vissa dar. Den som inte har varit här kan aldrig förstå. Inte trodde jag, till exempel, för sju år sen att jag skulle glädja mig åt en tredjedel. Men det gör jag idag. Det går, den är välkommen och jag kan släppa lite oro och fokusera på Det Väsentliga.

I fredags gav min mobil ifrån sig ett knorr, inte mer. Strax därpå upptäckte jag att det stod att jag hade missat ett samtal. Jag gick till datorn för att kolla upp uppringaren och fann då ett mejl där nån berättade att h*n hade ringt mig utan att lyckas få kontakt. Hum… ett knorr på mobilen, är det att ringa utan att få kontakt? Jag provade att ringa, men fick inget svar. Jag besvarade mejlet – och fick inget svar. Men jag skrev att jag var tillgänglig måndag eftermiddag. Igår på måndagsförmiddagen ringde uppringaren igen. Jag stod i soprummet och vaktis smög omkring där och var lite nyfikis, tror jag. Jag sa som det var, att jag var på väg till ett möte (för det var jag, efter att jag hade slängt soporna!) och kunde vi höras under eftermiddagen. Uppringaren kunde då inte ringa tillbaka själv på grund av sin tjänstgöringsgrad, men skulle be en kollega. Gissa hur många som ringde igår eftermiddag? Just det: ingen. Mitt förslag till Sveriges regering är därför att låta småbarnsföräldrar som vill få vara hemma med sina små och för detta få ersättning motsvarande a-kassa. Låt i stället dem som går på a-kassa få jobba och få lön för det. Hur svårt kan det vara att göra alla nöjda?

Lax ris grönsaker ett glas vitt

Lax med fetaostpesto och ris samt ett glas kallt och torrt chardonnay blev gårdagens middag. Notera hur många vidriga morotsslantar jag tog till mig och faktiskt åt upp. Modig!

Vissa irritationsmoment till trots blev gårdagens eftermiddag och kväll lättnadens stunder. Trots att inga problem är lösta egentligen, är en tung börda lyft från mina axlar. Medan Fästmön var iväg ett par timmar på eftermiddagen för att delta i ett möte på jobbet, satt jag och läste och bara njöt. Till kvällen lagade jag lax i ugn med fetapesto och vi firade med var sitt glas vitt till maten. Jag har ingen aning om ifall det var det billiga vinet eller det lite dyrare vi drack. Båda är torra chardonnayviner och det vi drack var gott till firren och det var det viktigaste!

Kvällen igår tillbringades vid datorer och över en och annan bok. Och så kollade vi en timme på TV4:s Svenska fall för FBI, trots att jag tycker att det är lågvattenmärke på det programmet. I kväll ska vi kolla första semifinalen i Eurovision Song Contest 2o015. Om vi orkar. Den börjar klockan 21 och håller på i två timmar. Somliga ska upp tidigt i morgon bitti för att jobba igen. Den som inte pallar kan annars läsa vad Jerry tycker och tror – han brukar ha rätt – i alla fall i Eurovision Song Contest-sammanhang…

Träd mot blå himmel

Himlen var alldeles blå i morse, men det var kallt.

Det är en blåsig och kall majdag idag. Det var soligt, men bara sex grader i morse när jag skjutsade Anna till jobbet. Jag ska ge mig ut igen, men inte förrän senare. Först ska jag ägna mig åt en del hushållsarbete och lite telefoni samt skriva rent en lista. Efter lunch har jag en dejt med vaktis som kommer hit för att försöka få bort stoppet i mitt badrum, nåt jag har kämpat och misslyckats med på egen hand. Mitt liv är inte mer spännande än så, men det är helt OK, för jag lever i alla fall.

 

Vad händer i DITT liv just idag??? Varför inte skriva några rader och berätta i en kommentar? Det skulle göra mig glad.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om brott.


 

Leif GW letar kossor

Leffe när han letade kossor. Mössan är bara übersnigg!

I kväll var det säsongsstart av Veckans brott på SvT1. Jag var ju jätteorolig i våras att Leffe skulle hålla fast vid löftet att inte fortsätta. Men nu är jag glad igen att höften är opererad och professorn kan gå som folk. Vid hans sida var som sist också Camilla Kvartoft, tack och lov. För det här är både nöje och spänning. Jag deklarerade för Fästmön att Leif GW Persson minsann är den nye Brynolf Wendt – fast vettigare.

Som vanligt diskuterades både aktuella fall och historiska fall – och även ouppklarade fall. Nu på söndag är det tio år sen det ouppklarade dubbelmordet i Linköping – och där har Leif teorier som jag verkligen håller med om. Vidare var det ganska häpnadsväckande att höra att professorn själv råkat ut för nån som stulit hans identitet och shoppat loss på nätet. Leffe tog reda på en massa fakta själv i fallet och lämnade över till polisen – som gjorde… ingenting. Synnerligen anmärkningsvärt att man inte kunde kolla på övervakningsfilmen innan den raderades efter tio (10) dagar… Det fanns ju uppgifter om exakt klockslag när ett visst paket hämtades ut, så det borde ju inte ha varit särskilt jobbigt att kolla.

Extra intressant i afton var att kolla på inslaget om bevakningen av våra politiker under valrörelsen i år liksom besöket av Sveriges nye justitieminister Morgan Johansson. Jag tycker att det är bra och viktigt att våra ministrar syns och berättar vad de tänker göra för att det ska bli bättre i Sverige när de nu ska styra landet. Den nye ministern avslöjade att ett mål är att polisen ska klara upp fler brottsfall. Lite pinsamt eftersom polisen inte kunde klara upp fallet med bedrägeriet mot professorn – där han själv serverade polisen sin lilla förundersökning…

Och så mot slutet kom det äntligen fram – kuvertet om kossorna! Men icke-picke att det öppnades, det bara viftades med det. Nu hoppas jag att brevsprätten åker fram nästa vecka, för jag är såå nyfikis på innehållet.

Toffelomdömet blir det högsta för säsongsstarten! Det var en pigg professor och en alert Camilla som drog igång det första av tio program. Hurra!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mammor, märkliga hotell och svarta skönheter på fyra hjul.


Vårt barn-TV-seriemaraton fortsatte,
som sagt, igår med Kullamannen. Med en liten kort paus för att fixa till middagen. Den skötte sen sig själv ovanpå spisen respektive inne i ugnen så att vi kunde se färdigt. Dock med ett avbrott för att mamma ringde och var hysterisk angående en räkning som hon ägnade större delen av samtalet på lördagen åt att rådda om. Men – saved by the bell, blev jag! Telefonluren började ladda ur och jag sa som det var, att jag höll på med middagen. Mamma pratade på en stund till. En kort stund.

Fästmön, som ju är kvinnan i familjen, var söt och tog middagsdisken. Jag, som ju är mannen i familjen, gick efter maten ut för att slänga in vinterdäcken i bilen. Måtte ha blivit starkare i armarna, för jag tog två däck åt gången. Min rygg gjorde fortfarande ont och den är mer ond idag, men det borde ju vara bättre att bära med jämvikt än snett, tänkte jag.

Tillbaka inomhus efter mina atletiska övningar drabbades jag av dåligt samvete – som alltid när det gäller mamma. Så jag ringde upp. Då var hon lugn som en filbunke och inte så särskilt intresserad av att prata – det var väl viktigare saker på TV. Men jag ska slå ytterligare en signal idag för att höra om hon ringde om den felaktiga räkningen, så att jag slipper få kastat på mig att jag inte bryr mig. Jaa, jag har lite svårt att ta kritik som inte är befogad….

Anna och jag avrundade vår kväll med att glo på sjunde avsnittet av Bron. Därefter småsneglade vi på ett program om ett hotell för

vanliga människor.

Det verkade nästan vara som Fawlty Towers

Fawlty Towers

En ny TV-serie om ett modernt Fawlty Towers körde igång igår kväll.


Morgonen idag var blöt och grå
som vanligt. Anna bestämde sig för att promenera till jobbet. Det går förmodligen snabbare än att åka buss. Jag skulle ju till bildoktorn* med Clark Kent** klockan sju (Anna började halv åtta). Skuttade upp strax efter klockan sex och gick direkt in i badrummet. Hann slänga i mig en halv senapsmugg kaffe innan det bar iväg.

Jag hade en svag misstanke om att det skulle strula. Mycket riktigt. Ordern på min service fanns inte i Bil 3:ans system… En fredag, för ett tag sen, var jag där lite akut för att en strålkastare hade pajat. Då krånglade datasystemet så killen vid disken var antagligen tvungen att ta bort ordern på min service för att kunna skriva in lampbytet. Sen glömde han lägga in serviceordern igen… Och jag som skulle ha lånebil och allt…

Det är inte första gången det strular så här på Bil 3:an – men… Killarna som jobbar där försöker ALLTID rätta till sina fel. Så även idag! Clark är kvar för sin planerade hälsoundersökning***, byte till vintertofflor**** och koll av bromsar och jag fick med mig en svart, sexväxlad skönhet med ABS-bromsar hem…

Svart lånebil

Sexväxlad, svart och med ABS-bromsar… Den var inte äcklig att köra, precis…


Den lånade, svarta skönheten
var helskön att köra. Svarade på minsta tryck på gaspedalen, bromsarna tog med en gång. Och kvick som en vessla stack den ut på motorvägen mot New Village. Jag blev nååågot sugen på att byta bil. Det går förstås inte som läget är just nu. Men om läget förändras… Tills vidare hoppas jag dock att det inte hittas nåt fel på Clark och att notan stannar på de utlovade 2 200 kronorna, som jag la undan till detta redan för länge sen.

Jag låter alltid verkstan göra en service på bilen varje höst och i samband med det ber jag killarna att byta till vinterdäck också. Då känner jag mig trygg. Och så blir det en fin stämpel i serviceboken också, vilket inte skadar OM jag nu skulle vilja sälja bilen. Det brukar vara nånting värt, i alla fall. Men tills vidare är det Clark och jag och jag älskar honom inte mindre än tidigare!!!

Dags för mer seriösa aktiviteter nu: jobbsökeri. Motivationen är inte enorm, särskilt som jag ska iväg i morgon på intervjuomgång två för ett jobb jag verkligen vill ha. Men, men, jag har lärt mig att man aldrig ska ta nåt för givet, inte ens en tillsvidareanställning inom offentlig verksamhet. (Vad är LAS för nåt? Nej, LAS hade man inte hört taaalas om…)

Missade du lägenhetsvisningen i Toffelhuset igår eftermiddag? Var lugn! Det är en ny visning i afton klockan 19! Du har fortfarande chansen, för jag tror att det tyvärr inte var nån större rusning igår. Alla parter önskar nog en snabb affär, misstänker jag.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag ÄR ju så nyfikis!


*bildoktorn = bilverkstan

**Clark Kent = min lille bilman
***hälsoundersökning = service
****byte till vintertofflor = byte till vinterdäck


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om olika sidor.


Mörka och blöta men varma.
Så kan dagarna i oktober 2013 karakteriseras. Men jag gillar det! För naturen är så färgrik att man förstummas ibland. Förstummas att det finns så många olika vackra färger.

Min paprika, inköpt till ballen* i somras, gillar visst också hösten. Jag har flera frukter på gång, här är två.

Paprikor

Den röda är på väg att mogna. (Bilden togs igår.)


I natt har det regnat rejält,
tror jag. Det var i alla fall stora pölar ute när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Så skönt för alla inblandade att marknaden var regnfri!

Igår kväll satt Anna och jag vid var sin dator och skrev. Anna jobbade två timmar med sånt hon inte hinner med på ordinarie arbetstid. Så är livet nu för tiden – en del har för mycket jobb, andra har inget jobb alls. Men nu ska jag inte klaga! Jag har faktiskt inte fått nåt nej på sökta jobb sen i fredags. Dessvärre har det inte blivit så väldigt många nya jobb sökta för min del: ett par i måndags och ett idag. Visst har jag haft lite annat för mig, men det har heller inte funnits några, för mig intressanta, lediga tjänster att söka mer än dessa tre.

Idag ska jag ut och fara igen. Det blir ett besök på min senaste arbetsplats. Fast inte för att träffa före detta arbetskamrater utan för att luncha med Pe. Lite pirrigt känns det allt, så det är tryggt att Pe är med. Ingen från mitt förra jobb har hört av sig. Jag visste ju att det skulle bli så. Man träffas intensivt under ett par år, sen blir det ingenting när visstidsanställningen upphör. Vid det här laget är jag väl bara ett avlägset minne för de flesta. Och nu gnäller jag inte, jag konstaterar!!! (Jag noterar dock att jag fortfarande står som ansvarig för vissa sidor på webben…) Det finns alltid två sidor av samma mynt och om jag hade velat skulle jag väl själv ha kunnat höra av mig till nån. Samtidigt vet jag hur intensivt det arbetas och jag är faktiskt rädd att störa…

Paprikor

Paprikorna från andra hållet. (Bilden är tagen idag.)


Anna jobbar lååång dag idag
och ska inte hämtas hem förrän klockan 16.30. Jag har lovat ta med en låda kycklingspett hem från Ultuna Thai Mith, stället som gör stans bästa jordnötssås…

Nu ska jag ägna mig åt att skriva, skriva, skriva. Förhoppningsvis hinner jag också läsa ut min bok på gång under dagen. Den är lite seg och jag skulle gärna vilja börja på en ny. Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna en rad eller två i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag är NYFIKIS!!!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen som jag TROR att den blir!


Gårdagskvällen var varm och lite seg.
Jag läste ut en bok och började på en ny. Det är två väldiga kontraster, kan jag meddela. Medan den ena handlar om en kvinna som uppfostrats till man, har den andra två starka kvinnor i huvudrollerna och alla män i boken är svaga…

Sandbarnet och Spinnsidan

Två kontraster som jag fyndat på antikvariat för 60 respektive 20 kronor.


Såg den andra delen
av Top of the lake på TV. Förfasas förstås över byhålementaliteten och känner igen en hel del. Annat inte. Hur som helst, konstigt och spännande är det, men igår var det lite segt. Inte mycket hände som förde historien framåt.

Gick och la mig och somnade till det svaga ljudet av CSI eller nåt liknande. I morse vaknade jag halv sex. Det var liiite tidigt, tyckte jag, men skuttade i alla fall upp på toa innan jag gosade ner mig i sängen en stund till. Slumrade till, men vaknade av att nån kickstartade en moppe några gånger. Himla irriterande när detta sker utanför ens öppna sovrumsfönster. Fast man ska väl vara uppe före klockan sju här (och lägga sig före 19 också, helst) – annars anses man onormal i detta grannskap. Bara för att jag kan låg jag kvar till halv åtta. HA!

Dagens första vakna timmar har jag ägnat åt att söka jobb. Idag har jag sökt två stycken. Det ena hade ett sånt där webbformulär som jag inte älskar, det vill säga, man ska skriva in sitt CV, post efter post, ungefär. Det känns ganska meningslöst att lägga tid och energi på det när allting ändå finns i mitt CV – till och med förtroendeuppdrag och körkort! – men… Det var bara att finna sig i detta eftersom det var en intressant tjänst.

Jag vet inte om du undrar hur många aktuella ansökningar jag har inne just nu, men for your information är det… 40 stycken. Utöver detta har jag sökt en tjänst som redan var tillsatt. Jag är nöjd. Jag kan inte göra mer än söka jobb. Nu gäller det bara att bli upptäckt…

I eftermiddag ska jag ägna mig åt nåt betydligt sköjigare: jag ska träffa min Nästanbror och vi ska prata böcker och skrivande, förhoppningsvis i hans trädgård, i skuggan under ett träd. Det är alltid kul att träffa Kära Sysslingen! Tyvärr blir det alltför sällan, för det är för det mesta nåt skit som kommer emellan. Men på lördag händer nåt kul för honom, för han ska…  ta emot ett stipendium om 100 000 pix. Inte illa pinkat av Släkta! 

Författarkatten Bibbi

Författarkatten Bibbi har nog en och annan klo med i det som har gett stipendiet.


Magen börjar knorra
och det är dags att kolla om det finns nåt frukostartat i kylen. Det finns det, jag vet. Jag var och köpte filmjölk igår.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfikis!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Å så pengarna rullar, men så nöjd jag är med vissa jakttroféer! Jag har nämligen varit en tur på julklappsjakt efter jobbet idag. Det är inte alls så att jag dras med i julerierna på nåt sätt. Men hur det än är vill familjen ha julklappar och det ska den få. I kväll blev det sex klappar som nu är inslagna och lagda i julklappspåsar, varav en tämligen full påse ska ut till Förorten. Senare. Typ dan före dan. Inte förr!

Det mest lyckade paketet blev emellertid ett som kom i min postbox idag. Nu har jag slagit in det i regnbågspapper och skrivit ett kort till det. I kväll, på vägen till Fästmöns jobb, ska jag posta det. Det är nämligen så att jag har En Synnerligen God Gammal Ung Vän som fyller år nästa vecka. Samma dag reser hon bort, så nu hoppas jag att mitt paket kommer fram i tid före Högtidsdagen. Jag är så nöjd, så nöjd och jag hoppas att FEM är så nyfikis, så nyfikis!


Jag kan ju inte lägga ut en bild på födelsedagspresenten, för FEM är en listig typ som säkert kommer på vad det innehåller då. Därför denna bild på ett annat paket.

                                                                                                                                                               Nåt som jag verkligen inte är bra på är att slå in paket. Och det har jag blivit häcklad för av såväl X som Anna. Men jag vidhåller att det ändå är lite gulligt att se hur jag har ansträngt mig – och hur jädra ansträngt slutresultatet ser ut… Egentligen är det inte jag som är dålig på detta hantverk, utan det är förstås fel på det där %&/(¤ f*ttpappret*, som bara går sönder och det där %&/(¤ f*ttsnöret, som vägrar att krusa sig. Jaa, i kväll var det ovanligt många ord som började på f*tt…

Jag skulle behöva slänga i mig en macka nu innan jag går ut med mina stinky bin bags som just nu sprider en f*ttlukt i hallen av sällan sniffat slag. Så jag tar en surfrunda senare och kollar in hur ni har det. Mejl har jag inte tid eller ork att svara på just nu, bara familjens. Sorry!

                                                                                                                                                                   * Man skulle kunna tro att vokalen som saknas är ett ö rent av. En vokal som skulle härröra från ordet ”fötter”. Jag hade nämligen en riktigt f*ttig kramp i ena foten för en kvart sen. Men nej! Mitt språk var fulare än så i kväll.

Read Full Post »