Gjort är gjort

Ett ganska nöjt inlägg.

---

 

Den enda bilden jag tog idag. Riktade kameran neråt. Zoomade.

Trots allt har jag fått en del gjort idag. Även om jag ofta fokuserar på det jag inte klarar av just nu. Men det är fruktansvärt irriterande att inte kunna öppna strump-lådan, plocka upp nåt man tappar på golvet, fota nära, köra bil längre än en mil, dammsuga skitig bil etc – bara för att man inte kan böja sig ner. Jävla rygg, på ren svenska!

Men det jag har kunnat göra idag är att bädda rent (tog hela dan), tvätta en maskin, kasta sopor, gå en lite längre promenad än till Tokerian, stryka fem t-shirtar (tog två timmar, av och till), läsa en bra bok, betalat två räkningar etc. Och det är faktiskt inte illa pinkat av en Tofflan med ett kvastskaft bakom ryggen, nedstucket i jeansen.

Får jag vara lite nöjd? Medan Fästmön kursar klart kan jag vila en stund till innan jag hämtar henne på centralen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tummen upp!

Ett inlägg där tummen pekar uppåt!

En dag med tummen upp är en dag att hålla i minnet!

En del tycker säkert att jag är tråkig när jag skriver om mina tankar kring jobbet eller när jag skriver om jobbet överhuvudtaget. Men den som känner mig vet hur viktigt det är för mig att jobba och vilken stor plats jobbet har i mitt liv. Jag har ju inte haft något fast jobb sen början av 2009, så av praktiska skäl är förstås ett jobb viktigt också: jag behöver en inkomst för att kunna betala skatt och mina räkningar, för att kunna köpa mat och kläder och böcker etc. Utöver det behöver jag ett jobb för att må bra. Ett jobb för mig är inte bara att åka iväg och utföra nån form av uppgifter mellan åtta och 17 på vardagar. Det ska helst vara nånting jag brinner för som jag håller på med dessa dagar. Ett meningsfullt jobb. Ett jobb där jag gör nånting som underlättar för andra människor.

I mitt förrförra arbetsliv var jag väldigt mycket mitt jobb. Så är det, av naturliga skäl, inte idag. Och visst påverkar det faktum att jobbmattan drogs undan under mina fötter mitt sätt att lite grann idealisera det faktum att inneha en tjänst. Men jag fick lära mig den hårda vägen att inte ta nåt – inte ens ett fast jobb, en tillsvidareanställning – för givet. Det har varit – och är – en lång väg tillbaka. Jag har inte nått mitt mål än. Målet är förstås ett nytt jobb, men också att få en ny och bättre självkänsla.

Det är så många av oss som älskar att trycka ner varandra i arbetslivet. Som gillar att påtala fel som till exempel en kollega har gjort eller att chefen inte är nån bra ledare bara för att. Visst är det viktigt att få veta om man gör tokiga saker, men det är också viktigt med positiv återkoppling. Just idag på förmiddagen fick jag positiv återkoppling på två saker. Båda var ganska enkla, men betydde så otroligt mycket för mig som person. Jag ÄR alltså inte bara skit och jag GÖR alltså inte
bara ett dåligt jobb.

Den ena positiva saken var ett bra möte som jag och chefen hade i morse om sociala medier. Inte bara kände jag mig lyssnad på, jag fick ett tack för mina värdefulla synpunkter. Och ändå gjorde jag bara mitt jobb…

Den andra positiva återkopplingen var från en person som uppskattade att jag hade lyft fram en demokratiaspekt, kan man säga, på en av webbplatserna jag jobbar med. Alltså, jag gjorde bara mitt jobb… Igen.

MEN… jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Tack är ett underskattat ord!

Så…

TACK snälla för den positiva återkopplingen! 

(Inte för att de tu läser min enkla blogg, men…). Dessa två gjorde att dagen idag fick tummen upp av mig redan på förmiddagen. Det är inte illa pinkat!

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blir det sköj!

Ett inlägg om dagen som jag TROR att den blir!

Gårdagskvällen var varm och lite seg. Jag läste ut en bok och började på en ny. Det är två väldiga kontraster, kan jag meddela. Medan den ena handlar om en kvinna som uppfostrats till man, har den andra två starka kvinnor i huvudrollerna och alla män i boken är svaga…

Två kontraster som jag fyndat på antikvariat för 60 respektive 20 kronor.

Såg den andra delen av Top of the lake på TV. Förfasas förstås över byhålementaliteten och känner igen en hel del. Annat inte. Hur som helst, konstigt och spännande är det, men igår var det lite segt. Inte mycket hände som förde historien framåt.

Gick och la mig och somnade till det svaga ljudet av CSI eller nåt liknande. I morse vaknade jag halv sex. Det var liiite tidigt, tyckte jag, men skuttade i alla fall upp på toa innan jag gosade ner mig i sängen en stund till. Slumrade till, men vaknade av att nån kickstartade en moppe några gånger. Himla irriterande när detta sker utanför ens öppna sovrumsfönster. Fast man ska väl vara uppe före klockan sju här (och lägga sig före 19 också, helst) – annars anses man onormal i detta grannskap. Bara för att jag kan låg jag kvar till halv åtta. HA!

Dagens första vakna timmar har jag ägnat åt att söka jobb. Idag har jag sökt två stycken. Det ena hade ett sånt där webbformulär som jag inte älskar, det vill säga, man ska skriva in sitt CV, post efter post, ungefär. Det känns ganska meningslöst att lägga tid och energi på det när allting ändå finns i mitt CV – till och med förtroendeuppdrag och körkort! – men… Det var bara att finna sig i detta eftersom det var en intressant tjänst.

Jag vet inte om du undrar hur många aktuella ansökningar jag har inne just nu, men for your information är det… 40 stycken. Utöver detta har jag sökt en tjänst som redan var tillsatt. Jag är nöjd. Jag kan inte göra mer än söka jobb. Nu gäller det bara att bli upptäckt…

I eftermiddag ska jag ägna mig åt nåt betydligt sköjigare: jag ska träffa min Nästanbror och vi ska prata böcker och skrivande, förhoppningsvis i hans trädgård, i skuggan under ett träd. Det är alltid kul att träffa Kära Sysslingen! Tyvärr blir det alltför sällan, för det är för det mesta nåt skit som kommer emellan. Men på lördag händer nåt kul för honom, för han ska…  ta emot ett stipendium om 100 000 pix. Inte illa pinkat av Släkta! 

Författarkatten Bibbi har nog en och annan klo med i det som har gett stipendiet.

Magen börjar knorra och det är dags att kolla om det finns nåt frukostartat i kylen. Det finns det, jag vet. Jag var och köpte filmjölk igår.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfikis!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du gjort nån riktig tabbe på jobbet?

Ett inlägg i vilket Tofflan refererar resultaten av den gångna veckans lilla undersökning.

Arbete ja… För ett tag sen gjorde jag bort mig rejält där. Det var skälet till att jag undrade om du också har gjort bort dig på jobbet – jag ville väl inte känna mig ensam.

Så här fördelade sig de 16 inkomna svaren:

38 procent (sex personer) svarade: Ja, fy te rackarns så pinsamt!

38 procent (sex personer) svarade:  Ja, det har jag säkert, men jag kommer inte på vad just nu.

19 procent (tre personer) svarade: Jaa, det blev total katastrof, med svåra konsekvenser.

Sex procent (en person) svarade: Nej, jag är felfri.

Ingen lämnade nån anonym kommentar.

Agneta kommenterade:

Skrivit kostnadsstället (fem siffror…!) i kolumnen för antal kronor…till en läkare som hade haft beredskap hemma. Han ringde och undrade försynt om det kunde stämma att det var så bra betalt för beredskap, i så fall ville han gärna ha fler pass *haha*, men han misstänkte starkt att det blivit fel. Jag tackade honom ungefär en miljon gånger för att han hörde av sig, och att han genast betalade tillbaka det som var för mycket!

Tofflan kommenterade:

Och vad jag gjorde på jobbet i förra veckan var ju att lägga till en felaktig bokstav i länkadressen – så att länken gick till en sida med lättklädda damer. Men det var faktiskt mest roligt att se på slampor en stund! Dessutom fick jag folk att skratta och det är inte illa pinkat av en Toffla.

SoP kommenterade:

Lite småmissar rent arbetsmässigt, men den värsta var nog social- Jag var ganska nyanställd o jobbade på en mindre avdelning permanent,men fick ibland gå in på ”huvudfabriken” o jobba när nån var sjuk t.ex, o de inte kunde ha maskinen stående still. Det hade nyss varit en personalresa som jag inte varit med på, o en av tjejerna visade foton från resan o festen- vi stod väl tio stycken samlade runt henne o tittade på fotona- plötsligt kommer en bild fram på en kruspermanentad tjej med kolsvarta Kraftigt målade ögonbryn ,turkosblå ögonskugga ända upp till de kolsvarta, o ett chockrosa läppstift o det läppstiftet inramade ett Gapskratt !(av hästmodell) Och jag utbrister, o herre gud, vad är det för ett jevvla åbäke ?? Hör skiftbasens röst bakom mig- ” det är min fru”- tror du jag satt stillsam o tyst i mitt maskinhörn sen…

Stort TACK till dig som deltog i omröstningen! Jag hoppas att du har tid och lust att kolla in den nya frågan, som vanligt här i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

En brungrå dag

Det snöade i morse. Mycket. Stora flingor. Som att köra bil i mjölk. Sen blev dagen ganska grå, trist, brunsmutsiga spår på kontorsgolvet.

En del vatten, en del is… Och så gråbrunt. 

                                                                                                                                                                 Jag var på morgonmöte, det var ett tag sen. Insåg inte hur snabbt tiden går och hur jag saknar folk! Det är väl därför jag drar mig undan, lite. Jag vill inte sakna för mycket. Sen. När det är färdigt här.

Resten av morgonen jobbade jag intensivt med åtta sidor till externwebben om ett av våra samverkansprojekt. Sidorna ska nu granskas före publicering och både projektledaren och jag väntar spänt på att få klicka tummen upp (= publicera). Ett tacksamt jobb, man ser resultat. Och en nöjd, glad och också tacksam projektledare på köpet! Inte illa pinkat av en gammal pisstoffla, eller?

Lunch blev kycklingspett med den ljuvliga jordnötssåsen  på thaistället. Jag tänker alltid på vännen Rippe när jag går dit och hoppas att det snart blir tillfälle för mig att få bjuda igen. På lunch, alltså.

I eftermiddag ska jag putsa på tre blanketter som är pilliga och som envisas med att inte bli bra. Och så blir det genomläsning av verksamhetsplan och preliminär anslagsfördelning för nästa år. Detta för att göra en faktaruta samt förbereda mig inför en intervju jag ska göra nästa vecka. En intervju som bara måste sitta – tiden räcker inte till för strul och när det är jul!

Jag mår så där idag. Illamåendet har bitit sig fast och huvudvärken sitter som ett hårt åtdraget pannband. Jag är trött efter alltför lite sömn, i natt igen. Jag grubblar om nätterna i min säng. Fästmön var hemma från jobbet idag på grund av magbesvär och sömnbrist hon också. Hoppas hon får vila. I morgon är hon ledig, så då har hon ytterligare en dag för tillfrisknande.

Read Full Post »

Bloggare – rika trendsättare med makt?

Fastnade lite i slutet av SvT 2:s Aktuelltsändning klockan 21 eftersom ämnet bloggare dök upp. Detta med anledning av storbråket mellan en ung bloggerska och en journalist, ett bråk som vad jag förstår ledde till både hot och anmälningar. (Jag fattade inte ens vad bråket handlade om…)

Den aktuella unga bloggerskan hade uppenbarligen inte gått att få tag i för en kommentar, men i stället blev det en annan ung bloggerska som fick föra genrens talan. Alltså den genre som dessa unga bloggerskor företräder: modebloggeriet. Det har ju nämligen visat sig att dessa unga skribenter har en tämligen stor läsekrets och anses vara stora trendsättare för framför allt gruppen unga tjejer. Många av bloggarna tjänar också stora pengar på sina skriverier och på reklambanners på bloggarna – enligt reportaget kan det handla om inkomster på mellan 30 000 och 40 000 i månaden. Och pengar och läsare ger makt, enligt reportaget.

Många unga bloggare tjänar bra med pengar på sina bloggar.

                                                                                                                                                     Tillbaka i studion igen dök Alex Schulman upp som Gubben med stort G i lådan. Och jag vet inte vad jag tycker om honom, jag har väldigt dubbla känslor. Alex Schulman var där i rollen som pionjärbloggare. Och tyckare, som vanligt. I kväll tyckte han att det var förskräckligt att så unga människor kan tjäna så mycket pengar på att blogga om mode och personliga inlägg. Inlägg som inte är ett dugg intressanta, enligt Alex Schulman. Han stod i studion och så gott som efterlyste ursprungsbloggarna som framför allt var män och ofta skrev politiska inlägg.

Hmm… Vad tycker jag dårå? Tja, inte är unga tjejers modebloggar nånting jag läser. Men inte heller läser jag manliga, rena politiska bloggar. Jag läser helst bloggar av människor som skriver om sånt som intresserar mig – aktuella händelser, böcker, film, TV, dagboksbloggande till viss del, humor, lite politik, kanske, media… Det mina läsare helst läser på min blogg, har jag noterat, är mina dagboksinlägg, inlägg om Melodifestivalen, humorinläggen. Men mest alltså de inlägg där jag skriver om mitt liv och min vardag. Det är LIIITE svårt att förstå hur mitt liv som arbetssökande kan vara så intressant, men uppenbarligen är det så.

Jag är glad åt min blogg, glad åt det andningshål den delvis är. Glad åt alla som läser och som kommenterar utan att vara oförskämda (för såna kommentarer publicerar jag inte längre). Jag svarar för övrigt på ALLA kommentarer som jag publicerar. Glad åt att det jag skriver kanske ger människor nånting. Trots att jag inte skriver om mode och trots att det var länge sen jag var 19 som den unga bloggerskan i storbråket. Men jag har nästan 700 besökare per dag. Det är inte illa pinkat för att vara tantbloggare som jag! 😉

Som synes var jag tant redan 1952, MÅNGA år före min födelse…

                                                                                                                                                            Om jag tjänar pengar på min blogg? Lite. Inte särskilt mycket. Definitivt inget jag kan leva på. Men jag skattar för inkomsterna, som ligger på några hundralappar en bra månad. Bara så du vet.

Read Full Post »