Möten, möten, möten – nya ansikten och gamla bekanta

Ett inlägg om dag två på mitt nya jobb.

---

 

Vilken vacker penna jag har skaffat mig!

Jag har skaffat mig en alldeles fantastisk vacker penna. Den är naturligtvis orange. Och med den tänker jag försöka skapa storverk, om än inte riktigt i Nobelprisklass, men… Jag deltar i otroligt många möten, precis som alla andra på jobbet. Det får mig att undra lite hur de hinner få nåt praktiskt jobb gjort. Sen både ser och hör jag hur min snart avvikande kollega hamrar på sin dator, tar emot besök etc. Jag sitter en hel del vid min dator och surfar runt på framför allt intranätet. Dels för att lära mig hitta, dels för att söka information som jag behöver. Än så länge är jag inte betrodd att få komma ut på det trådlösa nätverket med min dator. (Min privata mobil kan jag däremot surfa på, fast det blir inte mycket tid till det.) Därför känner jag mig synnerligen analog när jag dyker upp på möten med… block och penna. ”Alla andra” har padda eller dator med sig. Förhoppningsvis kommer jag ut i cyberspace även trådlöst under morgondagen. Då kommer en gammal bekant från en tidigare arbetsplats och h*n är fortfarande en fena på IT-service.

 

 

 

 

Så glad jag blev när jag såg den här hylla i lunchrummet!

Idag hade jag matlåda från Findus med mig till lunch. Körde ett motionspass i morse när jag kom till jobbet och skuttade (nåja…) uppför fem trappor för att lägga maten i frysen. Svår andnöd blev följden och då var det tur att jag upptäckte… en bokhylla i lunchrummet! Den gav mig möjlighet till en spontan andhämtningspaus. Jag blir alltid lika glad när jag hittar bokhyllor på jobben jag har varit på. Fast här kunde de ju ta bort den däringa störande armaturen som inte gör nån nytta…

 

Ännu har jag nog inte hunnit förolämpa nån på nya jobbet. (Typisk kontorshumorskylt!)

Allting är fortfarande så nytt och jag tycker inte att jag jobbar. Jag springer på möten och hälsar på folk som berättar vad de heter och vad de gör. Några ansikten och namn minns jag, särskilt hon som heter likadant som jag själv och ett par till. Det gäller att hitta minnessaker att koppla ihop namnen med – som till exempel en snigg orange tröja vars bärare Bosse blev mycket glad när jag gav honom en komplimang om just tröjan. En del människor jag möter är helt klart mer färggranna än andra.

Min egen kaffemugg är med på fjärde arbetsplatsen.

För att jag ska känna igen mig tog jag med mig min vattenflaska och min jobbkaffemugg idag. Den muggen fick jag en gång av min äldsta bonusdotter. Det är fjärde arbetsplatsen muggen är med på. Vi får hoppas att vi får stanna här ett tag. Vädret har varit lite skumt idag, mindre sol, men väldigt kvavt. En fika på förmiddagen blev det i alla fall utomhus för min del.

Förutom att fika, hälsa och surfa springer jag som sagt på möten. På förmiddagen deltog jag i Ledningsgruppen och fick veta vad deltagarna i den och deras medarbetare jobbar med. Efter lunch var det dags för Stabsmöte. Då blev det mer husnära information och där har information, det vill säga jag framöver, en stående punkt. Får tänka ut nåt smart att säga som jag ska jobba med… 😮  Jag hoppas att jag kommer igång med att jobba mer praktiskt snart. På måndag ska jag få en kurs i intranätverktyget. Det sägs vara ett enkelt verktyg och det tror jag. Klarar jag av EpiServer, WordPress och Joomla (hjälpligt) klarar jag förhoppningsvis detta. Det som nog lär vara mer knepigt är strukturen.

I eftermiddags befann jag mig mitt emot Dômen.

Efter Stabsmötet kastade jag mig i bilen och for in till Gustavianum i stan. Jag blev rånad på 70 spänn i parkeringsavgift på S:t Eriks torg – en typisk avgift som ett visst spygrönt parti vill höja. På Gustavianum skulle jag delta i en nätverksträff bestående av universitetets kommunikatörer. Förutom två såna var ”min” fakultetskommunikatör från SLU med i panelen och showade. Eller snarare berättade om och förde dialog med oss åhörare om kommunikatörens roll. Det är ett ämne en kan prata om alltid och i alla lägen! Min gamla bekanting skötte sig exemplariskt. Själv försökte jag göra det genom att lägga band på mig och inte kommentera en del av det h*n sa – jag har ju som sagt också jobbat som fakultetskommunikatör på SLU (väldigt kort tid, dock!) men även som institutionskommunikatör. Under fikat goffade jag en GIGANTISK bulle trots att det inte är helg och så grupparbetade jag. Även under denna nätverksträff skakade jag tass med folk, framför allt såna jag tror eller vet att jag ska ha nåt att göra med.

Efter nätverksträffen hittade jag ett roligt och spännande sms från Fästmön, så jag ringde henne från bilen. Tisdagshandlingen gjorde jag på ICA Heidan idag, på grund av bilköerna på hemvägen. Och nu blir det snart en macka innan jag ringer lilla mamma och rapporterar om mina två första arbetsdagar.

Jag lever och mår bra, men hur mår DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Exkluderingar

Ett inkluderande inlägg.

---

 

Ämnet som har fastnat i mig för tillfället är exkluderingar. Om det är nåt som gör mig ledsen, arg och besviken så är det exkluderingar. Och med det menar jag att utesluta människor från sammanhang där de faktiskt finns och borde får vara synliga.

Förhoppningsvis stämmer lyckokakans ord in på nån annan arbetsgivare än den aktuella.

Igår träffade jag en vän som även är en före detta kollega, en arbetskamrat med betoning på kamrat. Vi kom att prata om ämnet exkluderingar eftersom det är högaktuellt. Jag drog mig till minnes ett exempel från den tid när vi var kollegor och jag var på ett sammanträde med ledningsgruppen, i vilken jag ingick. Det var vid jultid och strax innan mötet skulle upplösas delades det ut julgåvor som ett tack för ett gott arbete under året. Alla fick utom jag. Var det för att jag hade gjort ett dåligt arbete under året? Nej. Visserligen satt jag med i ledningsgruppen, men… jag hade inte, som övriga i församlingen, titeln chef. Exkludering! Jämför detta med 2015 när jag jobbat som konsult i lite mer än tre månader och ÄNDÅ fick en fin julklapp, grillpannan, tack vare min dåvarande chef på plats på jobbet… Inkludering!

Jag tycker exkludering är nåt rent för jävligt. Det är kränkande särbehandling om nåt, det är vuxenmobbning och det är inte OK. Att få höra att en inte är välkommen och ange vissa regler/traditioner som skäl, det köper jag inte. Det är inte bara elakt, det är grymt och det har orsakat många tårar. En kan bara hoppas på att det finns arbetsgivare – ja, för det handlar om en sån – som ser till kompetenser och inte till annat. Och ja. Vi diskuterade en aktuell händelse som drabbat en person som jag naturligtvis inte namnger här. Det står emellertid allt mer klart att det finns så många dåliga chefer och bara ett fåtal bra.

Jag ville nästan inte åka ifrån tulpanerna.

För egen del har jag haft en rätt OK start på arbetsveckan. Jag började lay outa en rapport idag. Eftersom den är ganska omfattande tar det en stund innan jag blir färdig. Dessutom bråkar min högra armbåge med mig när jag jobbar in InDesign, så jag måste ta många mikropauser och stretcha. Min arbetsplats på jobbet är allt annat än ergonomiskt utformad för min person.

Dan har varit ganska grå. Helgens vårsol lyste med sin frånvaro, men det har i alla fall inte regnat. Clark Kent* är nästan lika ren som igår. Hemma i New Village har tulpanerna jag köpte i lördags slagit ut och blivit så vackra att jag nästan inte ville åka ifrån dem i morse. På jobbet hade däremot kardemummablomman fått för mycket sol och hängde som en trasa över skrivbordet.

Ingen exkluderas i min familj, vi håller ögonen på varandra. (Bilden är en detalj ur omslaget till boken Det som inte dödar oss.)

Min måndagskväll ska jag ägna åt att plåga mig vidare i min bok på gång. Jag har färre än 200 sidor kvar nu och har alltså passerat mitten. Vidare ska jag kolla läget med nån som blev opererad idag. Här exkluderas nämligen ingen i vår familj!

 

 

 

Vad har DU (haft) för dig denna måndag??? Skriv några rader och berätta i en kommentar om du har lust!

 

 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Här blir inga barn gjorda…

Nä inte precis. Inte precis att det blir några barn gjorda när datorerna bara krånglar. Jag har i alla fall fått motion eftersom jag har sprungit mellan institutionerna några gånger för att kunna skriva ut. Tjolahopp! Nu har jag tagit lite rast bara för att.

Har lagt upp fötterna en kort stund – det är ju eftermiddagsfikarast.

Det regnar ute. Smattrar mot fönsterblecket. Jag undrar var den där solen och värmen är som skulle komma den här veckan. Men det kanske var en helt annan vecka?

En sen, kvick och lätt lunch blev det idag med S och C. Jag fick ett enkelt uppdrag av C idag på förmiddagen. Fixade det nästan på två minuter – sen började datorn att trilskas. Nu har jag åtminstone fått fram nånting som kan presenteras för ledningsgruppen. Lite sjuk väg, tycker jag, att ledningsgruppen ska ha en åsikt om en layout, en enkel formgivning som följer vår grafiska profil. Men så är gången när somliga inte vill/kan utföra den här typen av uppdrag utan de hamnar på mig. Jag upptäckte att jag trampade i ett getingbo, nämligen. I stället för att stanna kvar lyfte jag på foten och gick till prefekten. La fram ärendet i korta drag. Sen beslutade prefekten hur gången ska vara. Fine!

Jag tänker inte stanna kvar och bli stungen.

Här på institution 1 är annars alla vänliga. Tänk att det tyvärr finns såna som inte kan vara vänliga på varje ställe! Såna som ger en klumpar i halsen med sina ironiska uttryck och menande blickar! Jag gör mitt bästa för att se bort från såna… getingar. Vänder mig mot de snälla, varma. Som B, som tyvärr, tyvärr slutar om ett par veckor. B frågar alltid hur läget är med mig när jag kommer. Bryr sig, undrar, oroar sig. Medan jag bara är luft för andra…

Jag fick ett erbjudande om ett mindre uppdrag idag, typ nån veckas jobb för att bygga en webbplats. Gratis skulle jag jobba också. Så nej, jag tackade nej, faktiskt. Men föreslog att vi kanske kunde luska finansiering på var sitt håll. Jag har ju liksom räkningar och lån att betala, till exempel. Jag tog inte ens illa upp. Jag förklarade i stället min situation och jag tror att man förstod att även såna som jag behöver en inkomst. Och webbplatser bygger man inte på en kaffekvart, heller. Den kvarten som nu är till ända. Blogginlägg, däremot, kan man skriva på så kort tid.

Livet är kort.

Read Full Post »

Början på dagen

Den här arbetsdagen kunde ha börjat bättre. Men jag är en känslomänniska och det kan inga små fjantar i hela världen ändra på, hur gärna de än vill. När jag kom till jobbet pratade jag med B som undrade hur det blir framöver. En i B:s familj har nyligen förlorat jobbet och själv ska B snart sluta. Vi undrade båda hur det ska gå med allting… För vem kan leva på a-kassa? Vem kan leva på sin pension? Möjligen personer som lever med personer som har inkomst eller att man själv har besparingar.

Välfärds-Sverige har gått i graven för länge sen. Jag tror inte att jag orkar höra en enda person till berätta om hur den har blivit av mitt jobbet eller inte kan försörja sig på den inkomst den har. Inte konstigt att det kommer en och annan tår. Sen kan ju de med enorma månadslöner glädjas åt sina bekymmer över att fundera vad de ska göra med alla sina pengar. För det finns ju såna personer i samhället också. Värsta sorten är väl dem som kallar sig socialister och som inte skäms för att ha en månadslön som skulle räcka till att avlöna fyra undersköterskor, typ. Jag mår rätt illa, ska du veta, för är det några jag tycker är värda BRA löner så är det alla – även undersköterskor – som jobbar med vård och omsorg om andra människor. Resten borde ha mer normala löner. Så tycker jag och det står jag för.

En tradition här på institution 1 är att ta fram ett gigantiskt påskägg med godis. I år har administratören köpt tolv kilo. Och ja. Jag som inte har ätit lösgodis sen början av december förra året eftersom jag blev magsjuk efter det, jag har ätit några bitar. Måste ju kompensera den mindre bra början på den här dagen. Tröstäta, på lätt svenska.

De första bitarna jag tog idag. Jag har tagit fler.

I eftermiddag ska institution 2 ha verksamhetsråd och M har berättat att jag står på dagordningen, så att säga. Vi får se om det blir en liknande start på dagen här i morgon eller inte. På torsdag i nästa vecka har institution 1 ledningsgrupp, vilket är motsvarande. Då kommer jag upp på tapeten även där.

Jag avvaktar ett konkret erbjudande som jag kan ta ställning till. Jag har ännu inte fått svar på mitt mejl som jag skrev i måndags kväll – förra veckan. Eftersom befintligt erbjudande är luddigt bad jag om ett förtydligande. I skrivande stund är jag mer förvirrad än nånsin och vacklar än hit, än dit. Funderar i banor som

vad skulle jag kunna åstadkomma på vissa premisser och vad får jag låta bli att hantera?

Inte roligt när nånting som inte är färdigbyggt bara stannar av på grund av att byggherren inte har pengar. Ungefär som såna där hus vi såg på Rhodos i slutet av 1980-talet… Bortkastade pengar, om du frågar mig. Men det gör du inte. Du tiger.

Jag lunchar med Johan idag. Jag skulle så gärna vilja höra att hans dag har börjat bättre och att han inte jobbar sista dagen här på torsdag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Varierat, kontaktsökeri och OSTOSTBÅGAR

Som vanligt en rolig och varierad arbetsdag när jag jobbar högst upp i huset! På senare delen av förmiddagen fick jag ta ett akutmöte som tack och lov avlöpte bra. På en kvart skrev jag ihop ett underlag till ledningsgruppen, som har sammanträde på torsdag. Och sen blev det lunch. Jag hade två herrar till bordet, H och S. Det blir alltid så spännande samtalsämnen då! Idag avhandlades Jesus, Hitler, arbetslöshet och mobbning på arbetsplatser. Ja, du ser ju själv. Här diskuteras inga recept av nåt slag – inte ens på mediciner.

På tal om mediciner har jag haft jävligt ont i ärret idag. Det har liksom dragit, spänt och bränt. På utsidan ser det helt normalt ut, inte ens direkt rött längre. Jag fattar inget.

Efter lunch var det dags för dagens andra möte. Innan dess träffade jag på Johan och H som roade sig med att släpa omkring på ett tungt skåp på en kärra. När jag frågade vem som skulle ha skåpet skrattade alla i församlingen – det var fler personer än Johan där – generat. Det var uppenbart att ingen visste vem som beställt upp skåpet. Johan och H fick därför ta ner det igen.

Jag passerade ett kontor på vars lilla memo-tavla M sökte kontakt. Kunde inte låta bli att fota!

Alla sätt att kommunicera är bra – utom de dåliga. Ibland får man inte tag i folk per telefon, mobil eller mejl…

Till eftermiddagsfikat träffade jag två av mina spelmotståndare i cyberspace, Selma och Lammet. Jag hade redan listat ut att Lammet var Lammet (nicken är inte korrekta, så det är ingen idé att du söker dem!), men fick det ändå bekräftat. Och jäklar så Lammet klår mig i Ordjakten! Inte bra för image som BPO = Bäst På Ord. (Ironi, måste jag kanske påpeka!)

Idag gick jag från jobbet exakt klockan 16. Då hade jag rejält ont i ärret, men jag var ändå tvungen att svänga in till Tokerian för lite yoghurt, TV-tidning och snacks till helgen. Ja, min älskling kommer hit då och hon sa häromdan att hon var sugen på en viss typ av snacks. En påse är nu inhandlad. Dessutom köpte jag en påse  OSTOSTBÅGAR. Låter konstigt, men det var ostbågar med cheddarsmak… Trodde alla ostbågar smakade ost…

OSTOSTBÅGAR från Estrella.

Självklart är OSTOSTBÅGARNA också till helgen och inte till i kväll! Nog för att jag är en gris, men snacks äter jag bara på vardagarna om jag inte har nåt annat ätbart hemma. (Där fick jag till det!)

Faktum är att jag ska ta mig ett par knäckemackor nu. Det blev en bakad potatis med skagenröra till lunch, vilket inte var så matigt, känner jag nu. Vidare borde jag ringa mamma och även tvätta håret. Just nu vet jag inte om jag orkar nåt av det…

I morgon är jag på nätverksträff för kommunikatörer hela förmiddagen. Sen tänker jag luncha på Thaistället – det serveras ju kycklingspett! Vanemänniska, eller..?

Vad äter du helst till lunch???

Livet är kort.

Read Full Post »

Roliga vändningar

Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att somna igår kväll. Tankarna snurrar kring det jag förväntas leverera för institution 1 före årsskiftet och hur jag ska hinna med det. Allting blev ju till exempel väldigt försenat i fredag när den nya servern plötsligt inte hittade min profil. Det var med hjärtat i halsgropen jag startade jobbdatorn i morse – och fann en svart skärm. Då gäller det att ha lite is i magen och starta om. Det är ungefär vad jag kan göra. Och se:

Varde ljus!

Mitt vackra gula höstträd och alla mappar och filer dök upp på skärmen!

Finns på mitt skrivbord på datorn.

Så idag på morgonen tänkte jag inleda med att se över de ändringar jag gjorde i slutversionen av min kommunikationsplan, det dokument jag jobbade i när servern plötsligt stängde sig för mig. Dokumentet ligger överst i en av högarna på mitt skrivbord. Men jag hann inte öppna det på datorn. Jag skulle bara kolla lite mejl och så först…

Det ena ledde till det andra. På onsdag morgon var det tänkt att jag skulle lära ut hur man gör personliga hemsidor för två av institution 2:s postdoktorer. Men så tyckte jag att två lät lite lite och

the more, the merrier

så jag slängde iväg en förfrågan om det fanns fler intresserade. Det fanns det. Uj uj uj… Därför blir det nu plötsligt så att jag ska leda en kurs för sex deltagare på onsdag i stället för att instruera två. En rolig vändning, tycker jag.

Samtidigt fick jag besök av en av professorerna som sitter i samma korridor som jag. Han satt just och skulle jobba med sin personliga hemsida och behövde lite coachning. Det svåraste, tyckte han, var att hitta sidan i strukturen i redigeraläge. En instruktion om detta vore bra, tyckte han. Efter att handgripligen ha hjälpt herr Professor vidare satte jag mig vid datorn… inte för att skriva klart kommunikationsplanen till institution 1 utan… skriva instruktioner till institution 2 hur man hittar till sin sida i strukturen…

Jag vet att många har kritiserat mig för att inte vara tillräckligt flexibel, varken privat eller i jobbet. Med denna lilla anekdot från verkliga livet den här morgonen vill jag härmed bevisa motsatsen. Att jag dessutom fann nöje i att mina planer blev omkullkastade torde sticka somliga ännu mer i ögonen. HA! Där fick ni! (Tyvärr ser ni det inte om ni inte fortfarande läser den här bloggen, förstås! Men det är väl ointressant nu när det går lite bra för mig…)

Nu ska jag lägga sista handen vid instruktionerna och sen översätta sidan till engelska och publicera båda sidorna. SEN ska jag ta tag i kommunikationsplanen! För idag borde den bli klar att skickas till prefekten på institution 1 för vidare befordran till ledningsgruppen där.

Har din dag tagit några roliga vändningar idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fira, däckad och tankar

Idag vaknade vi – alldeles för tidigt – till en mörk och regnig dag. Jag vet inte hur det var för 18 år sen, men vid den här tiden blev Fästmön trebarnsmor! Tänk att från och med idag har hon tre vuxna barn och så en prins! Det firar vi förstås, men inte förrän i kväll.

Vi firar med tårta i kväll, men det blir nog inte köpt jordgubbstårta utan Annas hallontårta!

Vi var ju ganska sega och trötta igår och det var skönt att ta det lugnt och ladda för en ny arbetsvecka. Anna hade slumrat till i soffan medan jag donade i köket (jorå, det händer att jag gör det…) när hennes mobil ringde – från jobbet. Vi har blivit väldigt tillgängliga nu, båda två. Jag har börjat läsa och svara på jobbmejl utanför arbetstid. Det var nåt jag hade lovat mig själv att inte göra. Men det går tyvärr inte att låta bli när man har ett spännande jobb som involverar engagerade medarbetare och kollegor…

Bilen är full av däck, vilket innebär att vi tyvärr inte kan ta med oss mormor i kväll, så mormor får åka i egen bil. Jag tyckte att det var smart att slänga in däcken redan igår. På så vis slipper vi göra det i kväll när vi kommer hem och är trötta efter arbete och firande. Tidiga morgnar blir det hela veckan för min del. Anna är ledig i morgon, men jag ska iväg med Clark Kent* på service och däckbyte. Han ska lämnas klockan 7.00 och under dan får jag låna en bil. Jag hoppas verkligen att de inte hittar några fel på honom, men jag har noterat att han är väldigt pipplig och gnisslig när det är fuktigt ute – ett resultat av Mekar-Brudens framfart. Du vet, hon som inte fattar varför jag är så arg på henne… Hon som kostade mig många sköna tusenlappar när jag var arbetslös eftersom hennes klåparfingrar gjorde ett uruselt jobb och jag blev tvungen att åka till märkesverkstan i slutändan. De var MYCKET GLADA att hon hade slutat jobba där, talade de om. Naturligtvis sa jag inte hennes namn, men jag berättade att det var en före detta medarbetare till dem.

Tidig morgon är det och nu ska jag förbereda den dragning jag ska ha om ett par timmar. Konstigt, jag känner mig nästan mer nervös än när jag hade dragningen för ledningsgruppen eller när jag ledde institution 1 under institutionsdagen i slutet av september! Det känns så länge sen och jag saknar gänget en trappa upp. Ett mycket speciellt gäng… Jag ska jobba där på tisdagar, men i morgon bitti ska min dator och dess filer migreras och det lär ta större delen av förmiddagen. Under eftermiddagen får jag fortsätta renskriva institutionens kommunikationsplan med tillhörande aktivitetslista. Den måste bli färdig innan jag…

För övrigt går det inte en dag utan att jag tänker på K. Jag håller min oro inuti mig själv just nu, det finns ingen K att ventilera med. Mina tankar går ständigt till K:s familj och jag undrar hur de har det och hur det går för dem. Ett mejl har jag fått, men det är en vecka sen. Tankar…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev blått igen…

Jaa, det blev blått igen! På himlen. Bara för att jag var ute och promenerade haltade till och från Thaistället på lunchen. (Hälen ondare än nånsin, så jag får nog ringa mottagningen.) Jag hade varm luvatröja, tjockis-svart, förstås, på mig, men inga solbrillor. Om jag går i solen utan solbrillor får jag huvudvärk. Bara att vänta på det igen nu då. USCH vad jag gnäller idag!

Blått igen…

Nu är det så att jag ska vara glad, egentligen – och det är jag! Skit i onda hälar, aliens och annat bjäfs. Jag har fått ett muntligt löfte om att åtminstone få jobba kvar till årsskiftet. Trots att jag alltid vill ha svart på vitt att den typen av löften stämmer, känns det ändå som om detta gör det. Jag har nämligen fått ett antal nya arbetsuppgifter som löper en bra bit in i framtiden. Det handlar om webben och det handlar om information om forskning som ska ses över, först språkligt, därefter utseendemässigt. Det började på nåt sätt på institution nummer två och kom tillbaka till institution nummer ett… Men det är kul att få ordning och reda!

I morgon lär större delen av dan gå åt till att dra upp ramarna för institutionsdagen. Det känns också väldigt kul att ledningsgruppen köpte min idé kring detta! Genom att alla deltar och bidrar i olika grupper får vi garanterat bra acceptans och det blir lättare att genomföra saker och ting. Och om jag vore medarbetare och forskare skulle jag tycka att det var både viktigt och kul att jag får vara med och påverka och bestämma var/när/hur min forskning ska kommuniceras.

Det är verkligen så att jag är glad över att få jobba här, i den här stimulerande miljön, mitt bland alla engagerade och duktiga människor, unga som gamla! Jag är tacksam att jag får vara med om det och tacksam att jag får tillhöra en grupp igen, att jag har fått en social tillhörighet. Jag trodde inte att jag skulle sakna eller bry mig om det, för jag har lärt mig att inte ha några större problem med att vara ensam om dagarna. Men vissa dagar har varit som svarta hål, spelar ingen roll hur mycket jag fyllde dem…

Livet är kort.

Read Full Post »

Avstämt

Idag var det dags för min andra avstämning på ”nya” institutionen. Fast det hade chefen där glömt bort, så jag ringde och påminde. Eftersom h*n satt upptagen fick jag vänta ganska länge på att få besök på rummet, men jag jobbade under tiden. Så klart man blir lite… störd när människor man har avtalat tid med inte dyker upp när de ska. Men jag var betydligt mindre störd än jag blev på min förrförra arbetsplats och jag mår så pass bra att jag inte visar att jag blir störd. (Till och med h*n med de kalla fiskögonen skulle ha varit stolt över mig om h*n sett mig…) Och sen… när jag fick beröm för det jag har åstadkommit… Tja, då smälte jag ju totalt! Vem vill inte ha beröm av sin chef, liksom..?

Ett enkelt sätt att ta reda på hur medarbetarna mår.

När jag jobbar använder jag mycket ny teknik. Det är internet, hemsidor och intranät som gäller. Ofta glömmer man bort det där personliga mötet öga mot öga. Jag kämpar för att inte glömma det, men eftersom det är semestertider just nu är folk på min arbetsplats extra stressade och har extra mycket att göra att vi ibland får skjuta på möten – både en och två och till och med tre gånger. Sen blir det bra när vi verkligen ses. Att förlita sig helt på teknik funkar inte när man jobbar med kommunikation. Ett enkelt men funktionellt sätt jag noterade på mina ”resor” genom institutionerna var denna låda. Här kan medarbetarna lämna redogörelser för hur deras arbetsvecka har varit till chefen. Och tro mig. Lådan var inte tom.

Det blev lite sen lunch idag eftersom mitt möte ju blev framflyttat. Men lunchen var lätt och perfekt – svampomelett. Det klarar jag mig på till kvällen när köket i New Village ska servera grillad kyckling. Kyppan inhandlas förstås efter jobbet, varm ska den vara. Innan dess måste jag till apoteket för två av mina mediciner håller på att ta slut.

Lätt och gott.

Tillbaka efter lunch i huset där jag jobbar träffade jag M. Vi hade en lång och bra diskussion och jag fick en rapport om hur det hade gått med min fråga, kommunikationsplanen, på morgonens ledningsgrupp. Troligen blir det en institutionsdag i september där vi grupparbetar kring planen i sin nuvarande form – precis så som jag hade föreslagit! (Alltså, det är helt fantastiskt att känna att människor faktiskt lyssnar på det jag säger och mina idéer – nu är jag INTE ironisk!!!)

Ena gaveln av huset där jag jobbar.

Jag berättade också för M om en del från mitt avstämningsmöte. Att göra den närmaste tiden är bland annat ett förslag till en ny startsida till ”nya” institutionen samt att tillsammans med ett par, tre andra personer i huset lära mig hur skärmarna i entrén funkar och hur man lägger in information där. Jag berättade också om min förestående sjukskrivning för chefen. Hittills var det ju bara M som visste om den, men jag tyckte att det kändes mest rakryggat att säga vad som komma skall. Det handlar ju om ganska lång tid jag blir borta.

Här ska det komma nåt.

 

Det jag glömde säga till M, men som jag diskuterade med chefen, var att försöka få till nån sorts virtuellt arbetsrum på institutionens sidor på intranätet. Nån sort forum där man kan prata med sina kollegor och diskutera jobbfrågor. Institutionen är ju så stor att vi faktiskt ibland är tvungna att ta teknik till hjälp när vi ska kommunicera…

Och nu när jag blir kvar ett tag till känns det som om jag verkligen behöver göra nåt roligare av mitt kontor. Inte en blomma i fönstret finns det idag, till exempel. På glasväggen ut mot ljushallen finns tre av mina, enligt eget tycke, snyggaste höstbilder. På anslagstavlan sitter en massa lösa lappar, Picasso-vykortet jag köpte när det var öppet hus på skolan och en nytagen bild på en prins. Men när jag kom till C:s glasvägg ligger jag ännu mer i bakvattnet, insåg jag…

Rejält pimpad glasvägg till ett kontor nära mig.

Read Full Post »

Att bara få vara och lite annat

Fredag. Så fort den här veckan har gått! Jag har haft extremt mycket att göra, både på jobbet och privat. Dessutom krånglade min jobbdator så jag har stått lite stilla.

Det var en varm dag och kväll igår. Men jag tog tjuren vid hornen och städade i badrummet och i dusch- och toarummet. Därefter tog jag en välbehövlig dusch och tvättade håret och bara njöt av att bli avsvalkad. På håll hörde jag att telefonen ringde och jag struntade i den. Mobilen ringde och jag struntade i den. Jag fick sms och då började känna mig stressad. Skulle jag inte ens kunna få duscha ifred? Måste jag alltid vara så jäkla tillgänglig? Det var mamma som hade ringt alla gånger, så jag ringde upp när jag hade torkat mig. Försökte förklara att jag bara blev stressad när hon ringer så där.

Jamen jag ringde på mobilen för att jag trodde att du var och handlade,

sa hon.

Fast jag vill ju inte prata i mobilen när jag är och handlar, då vill jag handla, 

svarade jag.

Hon hade ringt med tre minuters mellanrum. Det är lite jobbigt ibland. Mamma kräver att få tag i mig. Hon ringer och ringer och ringer tills vi får kontakt. Ibland är det OK, men inte alltid. Jag försökte förmedla det senare. Det gick fram. Till nästa gång samma sak händer. Missförstå mig inte nu, jag är glad att jag har en mamma som bryr sig och som hör av sig. Men det blir lite mycket ibland. Det känns som om jag inte bara får vara nån enda gång – inte ens när jag duschar…

Jag kokade ett par kycklingkorvar och sprättade en öl till dem. Avslutade drycken på ballen*, under markisen. Härligt… Satt vid datorn en stund innan jag kokade lite kaffe i min minimala pressobryggare – det blir en och en halv mugg. Till kaffet serverade jag bullar och ballisar**.

Kvällsfika på ballen.

Jag har ju en trisslott kvar, en del av belöningen för att jag har svarat på         2 000 enkäter om lokalblaskan. (Jag har inte bestämt mig än om jag tycker att det är snålt av tidningen eller inte.) Tänkte först skrapa den, men beslutade mig för att lotten ska få ligga till sig en stund till. Läste i stället och konstaterade att jag verkligen gillar Kristina Ohlssons böcker! Messade lite med Fästmön fram och tillbaka och hon kommer till mig idag. Nån gång. Annars jobbar hon hela helgen, till klockan 21 alla tre dagar. Min torsdagskväll avslutade jag framför TV:n och datorn med Eurovision Song Contests andra semifinal. Det var ingen höjdarupplevelse. För övrigt är jag nog den enda i Sverige som varken gillar Loreen eller Euphoria.

Fredag, ja… Först blir det en spännande intervju med min nya chef på andra institutionen på morgonen och efter lunch ska jag intervjua två kemister. Det blir mycket prat i början och jag känner att jag inte GÖR så mycket arbete. Men det GÖR jag, det fick jag bekräftat igår på ledningsgruppen.

*ballen = balkongen
**ballisar = ballerinakex 

Read Full Post »