Regnbågstid..?

Ett lite frustrerat inlägg.

---

 

Regnbågstid idag…

Jag säger det med en gång: det har inte varit nån bra dag idag. Det började redan i morse när jag kom till jobbet och lay out-programmet inte ville göra som jag ville att det skulle göra. Eftersom jag inte har gedigna erfarenheter av programmet kunde jag inte luta mig tillbaka och testa olika saker – då finns ju en viss risk att ”allt” blir fel eller att det blir ett svårare fel. Stackars kollegan blev terroriserad av mig och jag känner att jag är på gränsen till att överutnyttja. Det blir nog inte bara en öl jag får bjuda på när vi ska AW:a framöver utan ett par, tre…

Mitt viktiga möte idag var klockan 11. Jag tyckte inte att jag gjorde så bra ifrån mig och det var helt klart en miss att jag inte hade fått information i förhand eller vid presentationen om befattningar, utan enbart namn och telefonnummer. Då är det svårt att veta vilken nivå en ska lägga sig på, vilket språk en ska använda, så att säga.

En ska inte röra om i grytan bara för rörandets skull.

Jag hann trycka i mig en macka vid datorn på jobbet innan det var dags för nästa möte. Där gavs information om en kommande omorganisation som kan innebära förändringar så tillvida att de som är kvar flyttas och kanske får andra arbetsuppgifter medan några måste sluta eller inte får förlängda förordnanden eller tjänsteavtal. Organisationer ska inte vara statiska, tycker jag. Det ska röras om i grytan då och då. Men det ska inte röras om bara för rörandets skull. Det skapar oro bland de anställda och mycket tid och energi går åt till att bearbeta detta – även om många rycker på axlarna och säger sig vara luttrade snarare än oroade.

Vidare försöker jag hantera ett motstånd jag har fått. Jag försöker hitta olika sätt att närma mig pudelns kärna, men jag lyckas baske mig inte! Så kanske är det lika bra att jag konstaterar att det bara är så här det är. Ja just det, konstaterar. Inte ser det som ett misslyckande.

Men det måste ju vara nåt bra med den här dan också? Regnbågstid betyder ju både regn och solsken och solsken var det sannerligen mitt på dan när jag var ute på vift. Det var ett underbart väder och förhoppningsvis kunde många vara ute och få ljus och luft.

I kväll jobbade jag över en stund, knappt en halvtimme, eftersom jag ju måste jobba in den tid jag är borta på vissa möten och sånt. Men det gick inget vidare, motivationen var låg. Jag packade ihop och åkte hem i mörkret. Det blev ett samtal med Fästmön först, sen macka och därefter besvarade jag ett mejl – jag skrev mycket svamligt och ostrukturerat, tycker jag själv. Jag hann precis skicka iväg det så ringde mamma.

På solskenssidan av regnbågsdagen kan också nämnas att bord nu är bokat till lördag på favoritrestaurangen här i stan för att fira sjuårig förlovningsdag. Och att det är Modus i kväll. Och… att några goa vänner har haft mig i tankarna. Tack till er!!!

Tack till er som har haft mig i tankarna idag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slut på arbetsveckan

Ett som vanligt ganska pratigt inlägg.

---

 

Jag slumrade över boken igår kväll, men det var ljuvligt att få sätta upp fötterna!

Det är fredag och min första, hela arbetsvecka är slut. Igår på torsdagskvällen var jag så trött att jag höll på att somna när jag satte mig i bästefåtöljen för att läsa min bok på gång. Det har inte blivit så mycket läsning den här veckan, dels för att jag har haft en del annat att göra på kvällarna, dels har jag varit för trött. Men igår blev det en stund över. Och då slumrade jag nästan när mamma väckte mig per telefon. Det var inte bra nyheter alls igår från hennes håll, så möjligheten för mig att berätta om mitt nya jobb var noll, i princip. Jag försökte ett par gånger, men märkte att hon inte tog in, inte lyssnade. Därför berättar jag lite här på bloggen i stället.

Jag tror aldrig att jag har kommit till en ny arbetsplats och blivit så väl mottagen som här. Alla ”i huset” är vänliga, trevliga, respektfulla och hälsar med leenden. Att nån dessutom kom fram till mig igår och gav mig beröm för min allra första arbetsinsats lär jag aldrig glömma! Vidare kan jag också säga att jag har en chef på plats som både vågar vara chef och som är lyhörd – och detta skriver jag inte för att jag tror att chefen läser min blogg – det var nog en engångsföreteelse häromdan! Min närmaste kollega har varit ett stort stöd både i arbetet och att föra in mig på arbetsplatsen. H*n frågar till exempel alltid om jag ska med till fika, lunch etc och h*n har varit mycket behjälplig i såväl prakiska frågor som i frågor som rör rena arbetsuppgifter. Jag har känt – och känner mig SÅ välkommen!

Men jag tänker fortfarande inte berätta var jag jobbar, för det borde inte spela nån roll för dig som läser. Om du läser min blogg för att du bryr dig om mig och det jag gör räcker det med att du vet att jag har det bra och trivs. Och att jag text- och språkgranskar rapporter av olika slag samt kanske även ska jobba med översättning från svenska till engelska av webbsidor. Jag tar in och lär mig och, som sagt, megarapporten jag håller på med nu (det återstår nånstans mellan 200 och 300 sidor att korra) har fört mig till Dalarna, där det finns många platser med lustiga namn. Idag stötte jag till exempel på både Flatenberg och Tandvärksgruvorna, för att inte tala om Sexberget! Och vad en liggvägg är, vet du det???

Men det är inte bara jag som trivs på mitt nya jobb. De fina växterna, som jag köpte för presentkortet från Elliot, trivs alldeles utmärkt på mitt skrivbord ut mot fönstret. S:t Paulian är tät och full av knoppar och den röda novemberkaktusens blommor har börjat slå ut. Kardemummablomman doftar ljuvligt – fast inte kardemumma! – när man gnider dess blad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att växterna trivs kanske beror på att jag vattnar dem med en flaska som en gång har innehållit italienskt rödvin. Nu rymmer den enbart kranvatten, men eventuella vinrester fungerar möjligen som gödning…

En upphittad vinflaska får tjäna som vattenkanna till mina växter på jobbet.

Morgonen började grått. Framåt lunch var himlen alldeles blå och några satt faktiskt utomhus, i lä, och intog sin lunch. Jag snaskade på en pastarätt med kyckling och broccoli. Findus var kocken. Faktum är att maten smakade helt OK efter att jag pepprat den rejält. Genom att använda filtret Mayfair på Instagram såg maten även aptitlig ut genom mobilkameralinsen.

Findus pastarätt med kyckling och broccoli smakade helt OK med svartpeppar på till lunch. Och med filtret Mayfair från Instagram ser maten till och med aptitlig ut.

 

Min eftermiddag förflöt med, förutom megarapportgranskning också inspektion av chefen (!), samtal med en jättesjuk konsultchef och gofika. Vi firade Kanelbullens dag ett par dar i förväg. Det var uppdukat ett berg med bullar i restaurangen. När vi gick tillbaka upp för att jobba ett par timmar till hade berget minskat till en liten kulle.

Ett berg med bullar minskade snabbt.

På tal om kullar… På vägen hem passerade jag inte bröstdemonstrationen. Jag stannade emellertid vid ICA Heidan för att fylla på kylen hemma med mejeriprodukter, mat till i kväll /(lunchen var ju inte så mäktig) och nåt gott. Jag fixade strykningen igår kväll, men snabeldraken blir mitt sällskap den här kvällen. Och tvättmaskinen. En måste ju ha rena kläder när en jobbar.

Arbetsveckan är slut och jag har två lediga dar framför mig, två dar som jag hoppas få tillbringa med min kära. Vi måste göra några ärenden under morgondagen. Till kvällen hoppas jag att vi kan hitta på nåt firande av nåt slag. Ja, inte av Kanelbullens dag, dårå, utan att jag har arbetat min första hela vecka på ett år och tre månader. Och inte bara överlevt, jag gillar det!!!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Minister Tofflan träder fram!

Ett ganska otänkbart inlägg, men roligt att skriva.

---

 

Vännen Gunilla kom som god tvåa när det gällde att gissa på senaste bildgåtan. Eftersom jag känner mig extra generös (?!) fick även hon en vinst, nämligen att föreslå ett ämne för ett inlägg. Gunilla önskade följande:

[…] Om du var tvungen att jobba politiskt, vilken ministerpost skulle du då vilja ha ? och vad skulle dina viktigaste frågor att driva då vara ? 🙂 Det handlar INTE om vilket parti… […]

Min första tanke var förstås kulturminister. Men jag skulle samtidigt vilja vara även arbetsmarknadsminister och hälso- och sjukvårdsminister. Nu ska jag förklara varför:

Böcker till alla!

När det gäller kultur satsas det alldeles för lite på det. Framför allt när det gäller litteratur. Många kan knappt läsa och skriva när de går ut skolan och jag tror att det handlar om att barn och unga inte längre ”uppfostras” med böcker i varken hem eller skola. För att kunna få tillgång till böcker i både hem och skola skulle jag sänka bokskatten ytterligare samt öppna fler bibliotek, inte lägga ner bibblor, som så ofta sker idag. Biblioteken ska dessutom vara öppna dygnet runt så att man ska kunna ta sig dit oavsett arbetstider.

Arbetsförmedlingen ska vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som de inte är idag!

Och fler bibblor gör att jag glider över i den andra ministerrollen, den som arbetsmarknadsminister. För fler bibblor skapar fler arbetstillfällen – och gör förhoppningsvis fler människor till författare! (Det där går inte riktigt ihop, men… I den bästa av världar… och använd fantasin!) Men sen skulle jag ta ett rejält tag och organisera om Arbetsförmedlingen och a-kassan. A-kassan måste man kunna leva på. Det kan man inte idag. De flesta av oss vill emellertid ha ett jobb. Därför behöver Arbetsförmedlingen jobba mer offensivt med det de faktiskt heter: förmedling. Arbetsförmedlingen bör vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som man absolut inte är idag. Idag funkar Arbetsförmedlingen mest som kontrollant åt a-kassan. Jag tycker att det är bra att arbetssökande skriver aktivitetsrapporter varje månad, men dessa ska också stämmas av med handläggarna så att de arbetssökande blir peppade och känner sig sedda. Inga fler idiotiska och meningslösa möten, utbildningar och arbetsuppgifter – och definitivt inga fler jobba-gratis-jobb! Sänk arbetsgivaravgifterna så att fler mindre företag också kan nyanställa. Låt inte för få människor slita ihjäl sig och bli sjuka och gå in i väggen – låt i stället flera människor dela på uppgifterna så mår alla bättre.

Bort med landstingen och direktörerna!

Därmed över till hälso- och sjukvårdsministerposten! Börja med att lägga ner landstingen. Ta bort alla direktörer och underdirektörer i hälso- och sjukvårdsadministrationen – de kostar bara pengar. Låt staten ta över slutenvården och kommunerna primärvården och öppenvården. Satsa på psykiatrin och äldrevården/-omsorgen eftersom vi faktiskt vet att många människor mår psykiskt dåligt idag och att antalet äldre äldre fortsätter att öka. Då skapar vi för övrigt fler arbetstillfällen IGEN.) Hur svårt kan det vara? När kan jag tillträda???

(F*n, jag skulle ha blivit politiker!..)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avslutningssamtal #2

Ett avslutande inlägg igen.

---

 

Mirakelmöte? Nej, knappast.

Idag på förmiddagen var det dags för avslutningssamtal nummer två. Eller egentligen var det väl ett överlämningsmöte. Jag överlämnade de projekt jag har kvar – bara några få – samt de arbetsuppgifter som jag har haft som mina sen den 1 maj. Det kändes som om jag hade stenkoll och jag hoppas att jag upplevdes som professionell. Jag bröt inte ihop och jag for inte ut. Allt är bara meningslöst. Hur man löser det efter mig är inte mitt problem, men uppenbarligen är det inte löst som jag trodde igår. Fast utnyttja grå arbetskraft gör man, det är sant, dock inte för uppgifterna som jag har utfört.

Inte nog med att jag blev bortkopplad från omvärldsbevakningen redan häromdan, idag upptäckte jag att jag var ”avslutad” i det personaladministrativa systemet. Blev först lite ser eftersom mina tolv outtagna semesterdagar fanns där igår, men inte idag… Det är dagar/ersättning som jag inte tänker bjuda på. Av en händelse hade jag världens tur att lönepersonen just passerade utanför rummet och då haffade jag personen och passade på att fråga. Det visade sig att h*n hade tänkt i förväg eftersom h*n, som så många andra i Sverige, är på väg på semester. Hela Sverige tycks stänga från och med måndag, verkar det som. Men jag är beredd på att inte få nån ersättning från a-kassan förrän tidigast i september. Eftersom jag har haft en lön i åtta månader har jag lyckats stoppa undan lite. Jag har ju haft förmånen att lönen var mycket bra, dessutom, så jag har både kunnat stoppa undan och unna mig saker. Nu är det emellertid slut på det.

Överlämnade.

Mitt skrivbord börjar bli tomt. Mina arbetskamrater har avstämningsmöten utan mig. Ett par stod just och pratade om hur det är att vara arbetslös. Vad vet de om det? Det är sååå mycket tuffare idag än det var för bara ett par år sen! Vi är luft för varandra just nu, som sagt. Det är hälsningsfraser som gäller. Jag måste avskärma mig, jag vill inte bryta ihop. Jag vill inte fälla fler tårar för att människor gör ont. Önskar jag kunde trycka in bomull i tårkanalerna.

Alldeles nyss kom ett mess från Fästmön med en bild på Pridebiljetterna. En månad och lite till framöver har jag att se fram emot detta. I övrigt är det mesta mörker och svart just nu. Jag misstänker starkt att jag, som är så moralisk och skötsam, super mig full i kväll. Sist jag var rejält dragen gick jag igenom en skilsmässa. Jag överlevde både skilsmässan och fyllan och lovade mig då att aldrig mer

1. gråta över en kvinna
2. använda alkohol när jag mår skit

Den andra punkten tänker jag nu alltså tulla lite på. Men bara i kväll. Sen är det bra. Demoner ska fejsas, inte blockeras. Är de dessutom i människoskepnad är det enda som gäller att dra ut dem i ljuset. Då spricker de.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dåligt humör och drömmar

Ett rätt gnistrande inlägg.

---

 

Jag är farlig som en svetslåga.

Inte var det kul att åka till jobbet idag. Jag är som en svetslåga, jag fräser, spottar gnistor och är farlig. Extra gott att notera då är att vi är flera som är likadana. Det råder en märklig situation på jobbet. Det är också en konstig stämning på enheten (what’s new?). Alla gissar saker, ingen vet. Det enda jag vet är att jag räknar ner dagarna. Och de passerar fort, dagarna, tack och lov. Den här veckan har jag bara tre arbetsdagar.

I natt drömde jag att jag hade ett nytt jobb på gång. Jag träffade en före detta kollega från länge sen som numera är chef sen några år tillbaka inom en organisation i Uppsala. Där sökte jag tidigare i våras en tjänst som jag ännu inte har fått något besked om. (Men eftersom tiden har gått och inget har hänt är jag säker på att det blir ett nej för min del.) Min före detta kollega och jag träffades i alla fall av en händelse och tog den där lunchen vi pratade om att ta för tre år sen. H*n var lite avmätt först, men insåg sen att jag inte var på nåt sätt konstig. Lunchen avslutades med att h*n kallade mig till intervju. Strax därpå blev jag anställd. Ja, i drömmar kan det mesta ske. Och just den arbetsplatsen skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra till min. Men under mina lediga dagar såg jag emellertid en annan spännande och även ny tjänst inom en annan organisation. Den tänker söka. Och drömma om att få. Jag vet ju redan i förväg vad svaret blir, men jag orkar inte oroa mig.

Måndag är det. Veckan kunde ha börjat bättre, men nu började den med att jag fick försöka lösa ett tekniskt problem eftersom nån hade varit klåfingrig i helgen. Och så fick jag be nån annan att inte utföra mina arbetsuppgifter så länge jag är på plats. Det blir ju bara fel om två personer sitter och gör samma sak.

Fästmön är ledig idag och dagen ser ut att bli solig och varm. Jag hoppas att hon tar tillvara på den. Och kanske lagar till en rabarberpaj av rabarberna vi fick av hennes snälla mamma igår… Hoppfullt, hennes Toffla…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny på jobbet?

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.

För ett tag sen läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

• Lita på dig själv!
• Var social, men inte för mycket.
• Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

• Var nyfiken på dina kolleger.
• Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
• Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
• Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
• Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
• Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
• Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.

Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen torsdag!

Ett inlägg om en omvärderad dag.

I mitt förrförra arbetsliv avskydde jag torsdagar, av nån anledning. Kanske var det så att jag på den tiden var alltför mycket mitt jobb. När helgen närmade sig blev jag lite förskräckt. För vem skulle jag vara då? Idag har jag en annan syn på arbete. Visst önskar jag mig fortfarande inte bara ett fast jobb utan ett jobb jag brinner för. Men det viktiga är ändå att få en inkomst. Att kunna betala sina räkningar. Att kunna göra rätt för sig.

Mina tankar om torsdagar är numera betydligt ljusare. Nu närmar sig helgen och jag behöver inte få panik kring den. Det finns alltid saker att ordna med hemma och så finns ju familjen…  Helgen som kommer jobbar Fästmön, så jag vet inte riktigt om vi ses eller inte. Igår fick jag förresten oväntat besök på kvällen. Det plingade på dörren och jag förväntade mig att se nåt barn som sålde bullar eller godis för att finansiera nån skolresa. Utanför stod Anna! Hon hade varit på några ärenden i närheten. Iskall fick hon komma in och värma sig innan jag skjutsade ut henne för att handla på ICA Solen först och sen till Himlen. En liten spontan bonus-dejt, alltså! Jag var såå trött, men se Anna har jag alltid tid för!

Men åter till torsdagar! En höjdpunkt på kvällen är förstås Antikrundan. I morse uppdaterade jag appen. Jag hoppas att de har förbättrat den sen förra veckan! Naturligtvis ska jag testa. Men innan rumpan kan slås ner behöver bilen tankas (check!) och jag och mitt hår duschas och tvättas.

Antikrundans app var lite glapp förra veckan.

Det snöade i natt. Vaktis hade plogat så fint vid garagen och parkeringsplatserna under onsdagen. Typiskt att det då ska fyllas på under natten med det där vita eländet. Och ännu mer kom det under dan. Jag satt helt fridfullt och lunchade lite lätt (!..) idag och HEPP! så föll tunga flingor utanför…

En liten lätt lunchportion…

Jag var inte så hungrig idag, så jag valde en sallad. Men den var… allt annat än liten. Som vanligt hade jag sällskap av min bok på gång. Nu har jag bara 30nånting sidor kvar, så jag ska försöka läsa ut den i kväll också mellan alla kvällsaktiviteter.

Mina vanliga lunchkompisar.

Men före lunchen idag fick jag ett bra tips om en skomakare alldeles nära. Jag tittade in där på lunchen och kollade om de kan laga min trasiga sko. I morgon ska jag halka dit när affären öppnar och få min sko lagad. Jag klarar mig ju säkert under dan med lufthåliga gympadojor.

Min trasiga sko ska bli lagad i morgon.

I övrigt har jag haft en hyfsat bra arbetsdag. Vi hade avstämningsmöte på förmiddagen och det genererade i många jobb. Roligt – och lite pirrigt. Jag har inget emot att få arbetsuppgifter, men jag tror väldigt sällan att jag klarar av saker och ting. Faktum är att det mesta fixar sig. Måste sluta vara så rädd och tro att jag inte klarar av saker och ting.

Dagen avslutades med ett BRA möte med mitt fackombud. Om alla som jobbar fackligt vore som h*n, skulle facket ha massor av medlemmar. H*n är nämligen väldigt synlig, både för oss medlemmar och för ledningen.

Hur har DIN torsdag varit??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt att läsa när jag kommer ut från duschen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Celebert besök på jobbet: Ilona Szatmari Waldau

Nej, Tofflan has not gone political blog, but… Idag har hon haft celebert besök av en av Uppsala kommuns politiker, oppositionskommunalrådet Ilona Szatmari Waldau. Det var sju år sen vi sågs sist, så man kan inte säga att vi är best buddies. Däremot är Ilona Szatmari Waldau en politiker vars blogg och debattartiklar jag gärna läser. Hon steg också många pinnhåll i min aktning när hon i vintras levde en natt som hemlös – när nästan alla andra som skulle pröva på detta tillsammans med henne bangade.

Ilona Szatmari Waldau på väg in på ett av mina kontor. Visst ser det ut som om hon skulle kunna jobba här, kanske forska på nån mystisk alg eller mussla eller kanske försurning..?

Dessutom välkomnar jag de flesta lokala politiker att besöka min fina arbetsplats. Jag är nämligen stolt över den och det hus jag jobbar i. Det är för övrigt bra och viktigt att politiker kommer ut i verkligheten och ser hur vi jobbar, tycker jag. Men det är minst lika bra och viktigt för oss att få visa upp vår verksamhet och vårt universitet.

Vi valsade inte omkring på området direkt, utan jag gav en liten guidad tur i huset. Jag berättade om de institutioner som finns här och om laboratorierna. Här var ganska tomt och öde idag och en av forskarna gav oss ett tänkbart skäl:

Det är fredag…

Men det är även så att många barn har påsklov och då måste föräldrarna också ha det. Dessutom var det disputation på en av mina institutioner idag.

Vi beundrade (?) konsten och hängde över räcket för att se på ryggradssoffan. Jag visade båda mina kontor – jag jobbar ju på två institutioner – och vi satt ner en stund i kontoret på institution 2 där jag berättade vad jag jobbar med just nu, främst intern kommunikation där det finns många delar där det finns utrymme för förbättring och förändring.

Efter min föreläsning (jag tyckte att jag babblade non stop) traskade vi ut i vårsolen bort till Thaistället för att äta lunch. Som vanligt blåste det nordliga vindar, men aprilsolen värmde gott.

Aprilsolen värmde gott.

Det blev en trevlig lunch full av intressanta samtalsämnen som politik, förstås, men också språk, personkult (!), profilering, arbetsgivare, sjukdomar och annat. Jag kände att jag träffade en mycket kunnig person som varken privat eller offentligt väjer för att säga sin åsikt – även om det måste vara med en viss diplomati ibland (det ligger ju i partipolitikens natur).

Nåt officiellt politikerbesök var detta inte, men det var likväl både viktigt och trevligt och nånting jag rekommenderar att testa för den som har möjlighet! Bjud in en politiker till ditt jobb, alltså! Jag lovar dig en annorlunda upplevelse! Och grädde på mitt mos – Ilona Szatmari Waldau äter inte mjölkprodukter – blev upptäckten av denna solros, dock inte uppskjuten av nån aprilsol utan en mer konstgjord sol och värme:

En solros har skjutit upp i ett av våra växthus!

Jag hoppas att cykelturen in till stan gick utan problem med nåt löst grus och att valet av eftermiddagens arbetsuppgift blev att skriva en debattartikel, inte läsa tjocka handlingar. Tack för besöket!

Nån mer politiker som vågar sig på ett besök på min fina arbetsplats innan jag slutar här???

Livet är kort.

Read Full Post »

PMS? Frustrerad? Bara lite grinig?

Ursäkta mig, men det har verkligen inte varit nån bra dag idag. Tofflan kan därför uppfattas som…  PMS:ig/frustrerad/lite grinig.  Dan började så bra med att jag kom ihåg att ta med två soppåsar till soprummet på väg till garaget. Sen var det inga bilköer alls till jobbet – ännu bättre! Men sen…

Fast jag tror nog att den här listan kan få vem som helst att känna sig… PMS:ig/frustrerad/lite grinig. ODER WAS???

• Flera nyckelpersoner i min arbetstillvaro hade tagit sportlov idag. Vad är det MED vuxna? Sportlov? Det är väl nåt för skolbarn?! Orsakade: stopp i vissa arbetsuppgifter
• Sen till lunch och jag fick därför gå ensam. När jag kom fram fanns det inget annat än kall sallad att äta och kollegor på väg tillbaka till jobbet. Orsakade: ännu mer kyla i kylan och ensamhet
• Förlorade dagens Wordfeudmatch mot Fästmön. Orsakade: mindervärdeskomplex
• Åter igen nekades jag tillträde till de intranätsidor jag skulle jobba med. Jag kunde inte ens titta på dem! Min felanmälan angående intranätsidorna åtgärdades ej under dagen. Orsakade: förseningar i arbetet, frustration och funderingar på om jag överhuvudtaget ska åka till jobbet i morgon.
• Krångel med vissa komponenter i den nya webbplatsen på intranätet jag ska bygga – på grund av alltför många kockar inblandade samt att jag fått felleverans. Orsakade: mejlerier kors och tvärs som tog en massa tid samt svårigheter att kommunicera med ansvariga eftersom de antingen var på sportlov eller på grund av att nån annan svarade. Kort sagt – allmän förvirring.
• Under eftermiddagsfikat (intogs vid datorn) fick jag telefonsamtal från en entusiastisk kollega med en bra idé. Kunde tyvärr inte hjälpa kollegan – eftersom ansvariga är… på sportlov. Orsakade: frustration och känsla av vanmakt.
• Mitt trådlösa tangentbord hängde sig. Lyckades få det att fungera efter en stund, men enbart genom att ta ur batterierna och stoppa i dem igen. Orsakade: svettningar.
• Mejl med en webbteknisk fråga jag inte kunde lösa. Nu är jag visserligen inte tekniker, webbstrateg eller expert på verktyget utan kommunikatör, men… Orsakade: irritation över min arbetssituation och att personer inte vet vad jag jobbar med.
• Mejl med en fråga i ett långbänksärende. Detta jobb är ungefär ett år gammalt och borde inte hanteras alls av mig. Men jag blir så förb. på att ingen gör det så dum som jag är åtog jag mig att vara kontaktperson mellan extern konsult och representanter från företaget. Varpå typ ”alla på hela företaget” ringer/mejlar och frågar om ”allt”. Orsakade: stress över att alla inblandade utom jag… är på sportlov…
• Ringde min optiker. Inget svar IGEN. Frågan är om de vill ha några kunder alls på Synoptik i Gränby centrum. (Nej, det går inte att boka via nätet eftersom det gäller både linser och brillor!) Orsakade: stor irritation och snart blindhet eftersom varken linsstyrka eller glasögonstyrka räcker till.
• Ont i operationsärret och skavigt värre. Jag är väl för fet eller nåt. Men faktum är att jeansen ramlar av mig, så… Orsakade: sveda och tidsåtgång för att hela tiden dra upp jeansen.
• Det kliar i arslet. Orsakade…

Nej, nu ORKAR jag inte mer! Nu ska jag försöka öva mig i lite positivt tänkande, men kanske först ta en knäckemacka (gissar på lågt blodsocker). Jag hoppas att din dag har varit bättre än min – skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tusen tack till alla snälla…

… som har messat, mejlat, lämnat grattiskommentarer här, skickat kort, skickat presentkort, gett mig paket och presenter! Ni är bäst! Titta så mycket jag har fått:

Presentbord.

Finaste akvarellen kom från Klara, den med Kiss och Bajs, finaste kortet från Maria, största kortet från fru Klon, bästa hårda paketet från FEM, mest musikaliska paket från mammakusinen B och finaste orange prylen från Fästmön…

Den här lilla hoppande gubben i sniggt orange ska jag har roligt med!

Nu återstår bara att försöka klura ut vem som har sänt mig presentkort till Saluhallen, för tänk, varken Anna eller jag kan läsa namnet under 😳

Finaste tackan var av guld och riktigt tung och den fick jag av Anna. Den hänger redan runt min hals.

Finaste tackan av guld.

Nu ska vi packa oss iväg. Men än en gång, ett stort TACK till alla som har varit med och gjort den här dan till en av de bästa födelsedagar!

Men tacket exkluderar min förra arbetsgivare. Det var inte särskilt roligt att få mobilsamtal om en arbetsuppgift jag gjorde för över tre år sen… Dags att uppdatera den information ni har på nätet lite, eller? Jag bad den som ringde att hälsa från mig med Onda Toffelögat. Att just idag få detta samtal gjorde extra ont eftersom det påminde om andra tider och det tack jag inte fick för alla de 23 år av mig liv som jag gav företaget ifråga. Hoppas ni skäms riktigt rejält!

Read Full Post »