Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘allians’

Ett ilsket inlägg.


 

Buss

Landstinget gör det igen: skillnad på skit och pannkaka.

I min jakt på vettiga lediga jobb att söka fastnade mina ögon på en artikel i lokalblaskan. Rubriken skär i ögonen: UL-resor kan bli billigare för anställda i landstinget. Alltså, livet är inte rättvist, men vad  i hela friden är detta? Och är det ens tillåtet skattemässigt? 

Enligt artikeln ska de landstingsanställda kunna köpa biljetter till stadsbussar, regionbussar och Upptåget till en rabatt på upp till 2 000 kronor om året. Arbetsgivaren köper en årsbiljett och sedan dras en viss summa varje månad från lönen. Idag kostar ett månadskort (30-dagarskort) 790 kronor. Med rabatt skulle motsvarande kosta 625 kronor för de landstings-anställda.

Det här förslaget kommer från majoriteten, det vill säga alliansen. När ärendet diskuterades på ett styrelsemöte igår kom den rödgröna minoriteten med ett motförslag där man ville utreda möjligheterna att ge de anställda 20 procent rabatt. Alliansens förslag fick dock fler röster och nu ska det hela alltså gälla från och med oktober.

Under några år på 1990-talet fick de anställda hos samma arbetsgivare fri öppen sjukvård. Men detta upphörde efter ett tag – inte för att det var för dyrt för arbetsgivaren utan på grund av nån skatteteknisk regel, tror jag. Har dessa regler ändrats nu? Jag kan inte tycka att de rödgrönas förslag är rättvist heller. Varför ska ägaren till UL gynna sina egna anställda, medan andra löntagare som måste åka kollektivt vackert får betala ett fullt – och i mina ögon alldeles för högt – pris?

För arbetsgivaren beräknas det hela kosta en miljon kronor om året. Det låter lågt. Och under nästa år ska biljettpriserna höjas igen med i genomsnitt tre procent, enligt artikeln i lokalblaskan. Utom för de egna anställda dårå, som får fortsätta åka på rabatt.

Rastacykel

Idag cyklar 32 procent av de landstingsanställda till jobbet. Miljövänligare och bättre för den egna hälsan än så kan det inte bli.

Att syftet är att få fler än en fjärdedel av de 11 000 egna anställda att åka kollektivt kan tyckas lovvärt. Men det är faktiskt 32 procent som cyklar (en ökning med tio procent jämfört med året innan). Ska inte kolossen landstinget i stället applådera dem som väljer det kanske mest miljövänliga alternativet att ta sig till jobbet? Ett alternativ som också främjar den egna hälsan. Jag menar, nu när allt fler av oss måste vårda oss själva eftersom det fortfarande – efter många, många år – är svårt att få tider i primärvård och väntetiderna på akuten ett skämt (som inte är roligt)…

Jag tycker dessutom att det här är ett extremt fult sätt att locka underbetalda anställda. Höj lönerna för vårdpersonalen i stället så har de råd att köpa bussbiljetter precis som alla andra!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.


För ett tag sen
läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

takfönster hall

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

  • Lita på dig själv!
  • Var social, men inte för mycket.
  • Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

  • Var nyfiken på dina kolleger.
  • Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
  • Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
  • Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
  • Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
  • Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
  • Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.


Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Allvarligt talat börjar det bli lite för allvarligt att bo där jag bor. Trist. Tråkigt. Ett kungarike styrt av en despot och hans HIMSKA hustru som inte kan säga en mening utan att svära. Har jag hört. Länge. Fast nu sist ryktesvägen. Och rykten, liksom det skrivna ordet, är ju sanningar, eller vad säger Ruggugglorna? Så ledsamt att vi är så dumma i våra huven här, men å vilken tur att det finns räddande änglar med vingar vita som snö.


DAMNATION! Jag sa RUGGUGGLOR, inte Bajsugglan. Hon är ju en klok skit!

                                                                                                                                                           Ja kära nån! Det roligaste som har hänt här i veckan är att Stepfordfruarna for sin kos. Inte till Kos, men sin kos. Hur ska Stepfordmannen klara sig nu? Tur att han har så raska hjälpredor (NOT…) Kanske han tar tillfället i akt och startar lite bus i hus, kanske med mus – för det händer väl inte alltför ofta. Jag menar, hans fru är ju en riktig katta, har jag hört. Ryktesvägen.

Alltså när jag begrundar ovanstående förstår jag så väl den fäbless för Uppsala och Petite Moi som La Magica de las Intrigas söder om söder uppvisar genom sina täta visiter och den senaste alliansen.

Alliansen, var ordet!

sa Bull. (Eller var det Bill? Jag har lite svårt att skilja dem åt.)

Å, det enda som emellertid skjuter i höjden vid besöken är mina siffror, allt annat… Tja du fattar, tyngdlagen tar ut sin rätt.

Nu ska jag sova. Och förhoppningsvis vakna lite go o gla´, kexchokla´ i morgon och kanske busa genom att sno sensorerna till trapphusens lampor eller möblera om bland Svenssönerna, ungefär som när man busade med magistern som tillfälligt var ute: man spegelvände klassrummet. Typ.

Tjolahopp!

Read Full Post »