Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lunds universitet’

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.


För ett tag sen
läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

takfönster hall

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

  • Lita på dig själv!
  • Var social, men inte för mycket.
  • Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

  • Var nyfiken på dina kolleger.
  • Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
  • Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
  • Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
  • Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
  • Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
  • Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.


Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Läste just en artikel hos Svenska Dagbladet med rubriken Du är vad du heter – mer än du tror. Våra namn är inte bara olika kombinationer av bokstäver och ljud – de innebär också föreställningar om bäraren. Som exempel ges att Kennet är ett raggarnamn, studenten Louise pluggar juridik, Tovas föräldrar är miljöpartister etc.

Charlotte Hagström är etnolog vid Lunds universitet. Hon har bland annat skrivit boken Man är vad man heter – Namn och identitet. Intervjuer inför arbetet med boken visade bland annat att namn ger associationer. Många forskare går till och med så långt att de hävdar att namn fungerar som varumärken. Kulturella erfarenheter påverkar också vår uppfattning av namn.

Namn kan ge indikationer på vilken samhällsklass man kommer ifrån. Namn som slutar på y, till exempel Conny, Ronny, Johnny och liknande var vanliga under 1950- och 1960-talen i arbetarklassen. Idag klassas namn som Liam, Kevin, Robin, Britney och så vidare som så kallat ”white trash” eller underklass.

För ungefär tio år sen gjorde Statistiska Centralbyrån en sammanställning över de vanligaste namnen på barn i familjer med låga inkomster respektive barn i familjer med höga inkomster. Då upptäckte man att det särskilt bland pojkar var skillnader. Höginkomsttagarnas barn hette Gustav, Erik och Carl, medan låginkomsttagarnas barn hette Kevin, Muhammed och Alexander.

Det går också mode i namn. När jag föddes, på 1960-talet, var de här pojknamnen vanligast:


Hur många klasskompisar hade jag inte som hette nåt av de här namnen?.. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                             Populära flicknamn på 1960-talet var dessa:


Jaa, ett antal såna här flickor fanns också i klassrummet. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                          Men det var först på 1970-talet som både mitt och Fästmöns namn var populära samtidigt:


På 1970-talet var våra namn populära, men då hade vi ju redan hetat dem ett bra tag. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                  Annas popularitet fortsatte ända in på 1990-talet, medan mitt namn aldrig har haft nån storhetsperiod. Personligen hade jag svårt för det, men det var väl aningen bättre än mitt superflickiga förstanamn. Mitt andranamn, som alltså också är mitt tilltalsnamn, är för övrigt ett gammalt släktnamn från 1800-talet. Mitt tredje förnamn har sin förstadel från min pappas andra halva av hans dubbelnamn. Hängderume? 😉

Read Full Post »