Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vet’

Ett flaggande inlägg.


 

Regnbågsflagga på en balkong på Söder

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden i somras.

Den 19 oktober skriver vi idag. Det är en märklig dag, en fin dag – i alla fall i mina ögon. Först och främst är det idag exakt 35 år sen såna som jag slutade vara sjuka. Alltså, sjukdomsstämpeln på homosexualitet togs bort. Det var många som kämpade före 1979 för denna ändring. En av de politiker och läkare som kraftfullt drev frågan var Barbro Westerholm, idag 81 år och still going strong. Om världen var full av Barbroar Westerholmare skulle den helt klart se annorlunda ut. Jag har mycket att tacka henne för, för sen sjukdomsstämpeln togs bort kunde HBTQ-aktivisterna driva frågor om våra rättigheter på ett tuffare sätt. Denna kamp la grunden till många av de lagar som finns idag. Vi har kommit väldigt långt nu, i alla fall i mitt land, Sverige. Men det finns fortfarande mycket att göra. Därför bör kampen inte stanna av. Fast kanske att vi nån gång bör stanna upp och skänka en tacksamhetens tanke till Barbro och de andra tidiga kämparna! Vi får aldrig glömma bort vad de har gjort. Det är också ett av flera skäl till att jag tycker att det är så viktigt att försöka gå i paraden under Pride-veckan varje sommar. Då ska du veta att jag OCKSÅ gick i demonstrationstågen under Frigörelseveckan i Stockholm, demonstrationståg som på sätt och vis var föregångare till dagens parad.

Pappa

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)

Den 19 oktober var även den dagen min pappa föddes i Helsingfors. Pappas födelsedag. Idag skulle han ha varit en gammal man, han skulle ha fyllt 87. Det är konstigt att tänka, för även om han visserligen var äldre när han gick bort, är han på sätt och vis den evige buspappan. Pappan, som tog genvägar när vi var ute på stärkande promenader. Pappan, som gick i vinterstövlar på sommaren för att det var så bekvämt för fötterna att bara stickas ner i. Jag saknar pappa mycket fortfarande, trots att åren har gått. Samtidigt är jag glad att han slapp vara med om det jag fick uppleva två och ett halvt år efter hans död. Förnedringen, skammen och oron. Ändå tror jag att han nånstans vet och betraktar och håller sin starka pappahand över mig.

Det borde flaggas idag, den 19 oktober.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett njutningsfullt inlägg.


 
 

Amarone della Valpolicella 2010

Amarone della Valpolicella 2010 blir det till kvällens ostar.

Det är lite för gott med goda viner… Men både jag och Fästmön är ganska måttliga, trots att det kanske verkar som om vi inte är det. För i kväll ska vi su… dricka vin IGEN. De tre ostarna jag skrev om tidigareCambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgonzolaost med chili), ska avnjutas med ett fylligt Amaronevin som jag just har grävt fram ur mitt vinskåp. Flaskan har nog legat där i minst ett par år, kanske tre, till och med. Den var riktigt dammig.

Nu vet jag att man egentligen inte ska ha nåt fylligt och tungt vin till feta ostar. Inte heller ska man servera röda druvor till. Men så gillar jag det och så blir det.

Ibland önskar jag att jag hade rödvinsintresserade kompisar att ha vinprovningar med. Jag tycker att det är kul med de vintips jag får här på bloggen. Ännu roligare skulle det vara om det fanns ett litet gäng som provar viner tillsammans. Det är förstås mysigt när det bara är Anna och jag som avnjuter ett gott vin, men det kommer ju inte in några dryckesförslag då.

Till dagens middag, rotmos och kycklingkorv, drack vi vatten (Anna) respektive mjölk (jag). Det är också två av livets bästa drycker.

Men nu vill jag förstås veta vad DU gillar för drycker och till vad för ätbart! Skriv gärna några tips i en kommentar!

PS Och här får du en del tips om du vill inreda med flaskor!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnistrande inlägg.


 

Svetslåga

Jag är farlig som en svetslåga.

Inte var det kul att åka till jobbet idag. Jag är som en svetslåga, jag fräser, spottar gnistor och är farlig. Extra gott att notera då är att vi är flera som är likadana. Det råder en märklig situation på jobbet. Det är också en konstig stämning på enheten (what’s new?). Alla gissar saker, ingen vet. Det enda jag vet är att jag räknar ner dagarna. Och de passerar fort, dagarna, tack och lov. Den här veckan har jag bara tre arbetsdagar.

I natt drömde jag att jag hade ett nytt jobb på gång. Jag träffade en före detta kollega från länge sen som numera är chef sen några år tillbaka inom en organisation i Uppsala. Där sökte jag tidigare i våras en tjänst som jag ännu inte har fått något besked om. (Men eftersom tiden har gått och inget har hänt är jag säker på att det blir ett nej för min del.) Min före detta kollega och jag träffades i alla fall av en händelse och tog den där lunchen vi pratade om att ta för tre år sen. H*n var lite avmätt först, men insåg sen att jag inte var på nåt sätt konstig. Lunchen avslutades med att h*n kallade mig till intervju. Strax därpå blev jag anställd. Ja, i drömmar kan det mesta ske. Och just den arbetsplatsen skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra till min. Men under mina lediga dagar såg jag emellertid en annan spännande och även ny tjänst inom en annan organisation. Den tänker söka. Och drömma om att få. Jag vet ju redan i förväg vad svaret blir, men jag orkar inte oroa mig.

Måndag är det. Veckan kunde ha börjat bättre, men nu började den med att jag fick försöka lösa ett tekniskt problem eftersom nån hade varit klåfingrig i helgen. Och så fick jag be nån annan att inte utföra mina arbetsuppgifter så länge jag är på plats. Det blir ju bara fel om två personer sitter och gör samma sak.

Fästmön är ledig idag och dagen ser ut att bli solig och varm. Jag hoppas att hon tar tillvara på den. Och kanske lagar till en rabarberpaj av rabarberna vi fick av hennes snälla mamma igår… Hoppfullt, hennes Toffla…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur fredagskvällen började.


Klockan 16 skulle jag vara
utanför Fästmöns jobb, för då skulle hon sluta. Ja just det. Skulle sluta. Det strulade in i det sista och Anna var kvar för att reda upp saker och ting. Det gick vägen till slut! Jag tror vi åkt till Himlen runt klockan 17. Under tiden satt jag mest i bilen och läste Kristian Gidlunds bok. Jag fick ganska ont i ryggen och boken är tuff att ta sig igenom, så till sist gick jag in. Under tiden hade det klarnat upp och himlen började bli blå.

Himmel lykta träd

Himlen sedd genom mitt bilfönster.


Vi åkte min Prinskorven
till dennes pappa och först vid 19-tiden kunde vi sitta ner och äta middag. Jag hade inte ätit sen förmiddagen och då blev det en skål fil med müsli. Den som inte arbetar har inte rätt att äta lunch, nämligen, i min värld. (Jag är min egen domare.)

Av nån märklig anledning låg det ett brev – skickat som 1:a klassbrev! – med Arbetsförnedringens logga i min postbox när jag kom hem. Det var från nån Christer som jag aldrig har träffat. Där stod det jag efterfrågade en bekräftelse om igår, men endast fick muntligt!

Meddelande om ersättningsanmälan

Meddelande från Arbetsförnedringen om ersättningsanmälan till a-kassan.


Så nu vet jag inte vad jag ska tro.
Antingen har de lyssnat på mig eller också var det en SEN bekräftelse på nåt som skulle ha varit gjort i torsdags förra veckan.

Och vem är Christer??? Han hade inte signerat brevet, men hans för- och efternamn stod i övre vänstra hörnet tillsammans med en adress och telefonnummer – i Stockholm. Men mig veterligen är jag väl inskriven här i Uppsala? Arbetsförnedringen snurrar till det mer och mer, får jag lov att säga.

Nu ska jag umgås med Anna!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tramsigt inlägg, bara.


Nån som vet vad bilden
nedan föreställer?

vet inte
Vad föreställer bilden?


Nehej, inte det.
Det vet inte jag heller.


Livet är kort.

Read Full Post »