Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medlemmar’

Ett inlägg om en omvärderad dag.


I mitt förrförra arbetsliv
avskydde jag torsdagar, av nån anledning. Kanske var det så att jag på den tiden var alltför mycket mitt jobb. När helgen närmade sig blev jag lite förskräckt. För vem skulle jag vara då? Idag har jag en annan syn på arbete. Visst önskar jag mig fortfarande inte bara ett fast jobb utan ett jobb jag brinner för. Men det viktiga är ändå att få en inkomst. Att kunna betala sina räkningar. Att kunna göra rätt för sig.

Mina tankar om torsdagar är numera betydligt ljusare. Nu närmar sig helgen och jag behöver inte få panik kring den. Det finns alltid saker att ordna med hemma och så finns ju familjen…  Helgen som kommer jobbar Fästmön, så jag vet inte riktigt om vi ses eller inte. Igår fick jag förresten oväntat besök på kvällen. Det plingade på dörren och jag förväntade mig att se nåt barn som sålde bullar eller godis för att finansiera nån skolresa. Utanför stod Anna! Hon hade varit på några ärenden i närheten. Iskall fick hon komma in och värma sig innan jag skjutsade ut henne för att handla på ICA Solen först och sen till Himlen. En liten spontan bonus-dejt, alltså! Jag var såå trött, men se Anna har jag alltid tid för!

Men åter till torsdagar! En höjdpunkt på kvällen är förstås Antikrundan. I morse uppdaterade jag appen. Jag hoppas att de har förbättrat den sen förra veckan! Naturligtvis ska jag testa. Men innan rumpan kan slås ner behöver bilen tankas (check!) och jag och mitt hår duschas och tvättas.

Antikrundan app

Antikrundans app var lite glapp förra veckan.


Det snöade i natt.
Vaktis hade plogat så fint vid garagen och parkeringsplatserna under onsdagen. Typiskt att det då ska fyllas på under natten med det där vita eländet. Och ännu mer kom det under dan. Jag satt helt fridfullt och lunchade lite lätt (!..) idag och HEPP! så föll tunga flingor utanför…

Salladslunch

En liten lätt lunchportion…


Jag var inte så hungrig idag,
så jag valde en sallad. Men den var… allt annat än liten. Som vanligt hade jag sällskap av min bok på gång. Nu har jag bara 30nånting sidor kvar, så jag ska försöka läsa ut den i kväll också mellan alla kvällsaktiviteter.

bok o Ramlösa

Mina vanliga lunchkompisar.


Men före lunchen idag
fick jag ett bra tips om en skomakare alldeles nära. Jag tittade in där på lunchen och kollade om de kan laga min trasiga sko. I morgon ska jag halka dit när affären öppnar och få min sko lagad. Jag klarar mig ju säkert under dan med lufthåliga gympadojor.

trasig sko

Min trasiga sko ska bli lagad i morgon.


I övrigt har jag haft
en hyfsat bra arbetsdag. Vi hade avstämningsmöte på förmiddagen och det genererade i många jobb. Roligt – och lite pirrigt. Jag har inget emot att få arbetsuppgifter, men jag tror väldigt sällan att jag klarar av saker och ting. Faktum är att det mesta fixar sig. Måste sluta vara så rädd och tro att jag inte klarar av saker och ting.

Dagen avslutades med ett BRA möte med mitt fackombud. Om alla som jobbar fackligt vore som h*n, skulle facket ha massor av medlemmar. H*n är nämligen väldigt synlig, både för oss medlemmar och för ledningen.

Hur har DIN torsdag varit??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt att läsa när jag kommer ut från duschen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fick en av mina facktidskrifter idag, Journalisten, i postboxen. Studsade lite när jag kollade in en av annonserna på Presskontaktsidan. Men snälla Vårdförbundet, detta var väl ändå lite smaklöst? Det ser ju ut som… en dödsannons! Jobbar inte era medlemmar med att rädda liv???

Dödsannons eller annons för presskontakter?


Vad tycker du att det ser ut som? En dödsannons eller en annons för presskontakter???

Read Full Post »

Igår gjordes det stor affär i media om att allt färre är med i a-kassan.  Allt färre unga, ska tilläggas. Bara tre av tio är anslutna.

Det var åren 2006 – 2008 som massor av medlemmar, många av dem yngre

[…] försvann […]

enligt kanslichefen på Arbetslöshetskassornas samorganisation. Självklart undrar man varför. Alla droppade ju liksom inte bara av för att avgifterna höjdes. Så många som 150 000 anslöt sig aldrig. Även här var de yngre överrepresenterade.

Det är inte bara kostnaden som får folk att avstå. Det är också de krångliga reglerna. Osäkerheten om man överhuvudtaget ska få nån ersättning trots att man betalar sin månadsavgift. Statsminister Reinfeldt tycker att det bör informeras mer om nyttan av a-kassan. Ja, det kan jag väl hålla med om. Men varför inte på samma gång se över reglerna och göra dem lättare att förstå? Jag skulle inte heller vilja betala för nånting varje månad och sen inte vara säker på att jag får ekonomisk hjälp av den försäkringen om jag skulle behöva. Bara sex procent av unga arbetslösa fick  inkomstrelaterad a-kassa förra året. För 2006 var siffran 19 procent.

Socialbidragen har däremot ökat med 25 procent de senaste två åren.  Och många av socialbidragstagarna är ungdomar. Arbetslöshet ligger bakom ungefär 40 procent dem som får socialbidrag. Så många som 25 procent av dessa är inte med i nån a-kassa.

Jag tror ju inte att de som betalar ut socialbidrag är snällare än a-kassorna och personligen skulle jag önska att fler anslöt sig till a-kassorna. Samtidigt har jag full förståelse för att folk inte gör det. Inte nog med att reglerna är krångliga, man blir allt som oftast otrevligt bemött av a-kassan. Det är som om de som jobbar där inte fattar att den som till exempel ringer för att ställa frågor befinner sig i en mycket utsatt position. Bara att sända a-kassepersonalen på en kurs i service och bemötande kanske skulle locka fler att ansluta sig. Men som sagt en översyn av reglerna, som bara är  krångliga, behövs framför allt.

Read Full Post »

Varning för en del dubbeltydigheter som KAN föra med sig snuskiga tankar…


Sverige har fått en ny religion som har blivit officiellt godkänd – kopimismen.
Det är Kammarkollegiet som har beslutat i frågan.

Kopiera och sprid är en av våra viktigaste trossatser!

säger kopimismens överstekucku.

Det Missionerande Kopimistsamfundet har viiissa connections med piratrörelsen. En sån är att man har samma adress som Piratpartiets ungdomsförbund. Och så har man rääätt många samma medlemmar. Annars är syftet att vara en missionerande religion och

[…] att övertyga både kristna och muslimer om kopimismens välsignelser […]

För den som undrar kan ett trossamfund se ut lite hur som helst – det behöver inte ha med underkläder att göra, inte heller religion i dess vanliga bemärkelse.


Detta gäller för att få registrera att trossamfund:

  • Det ska bygga på en gemenskap för religiös verksamhet där det ingår att ordna gudstjänst. Med gudstjänst menas också exempelvis sammankomster för gemensam bön och meditation.
  • Trossamfundet ska ha stadgar där ändamålet framgår och det måste ha en styrelse eller motsvarande organ (nu börjar jag låta som Kim Anderzon…)

Registreringen infördes när stat och kyrka skildes och handlar egentligen inte om annat än att man registrerar och skyddar ett namn hos Bolagsverket.

Kanske kompimismen är ett udda trossamfund i Sverige, men nu är det i alla fall ett trossamfund! Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig…

Read Full Post »

Det är en aaaning ironi över mitt liv just nu. En aaaning. Ta bara mitt fackförbund, som rätt nyligen har bytt namn till Vision. Vision. För mig är det ett stort hån, för bara för att man ändrar namnet har man inte ändrat sitt sätt att bemöta medlemmarna.

Exempel ur verkliga livet: när man ringer och har frågor känns det som om man stör. Man möts med suckar och stön och snorkiga svar. Inte en känsla för om den ringande befinner sig i ett utsatt läge, gråter eller så. Och när man mejlar blir man tillrättavisad (!) och syrligt ombedd att ringa i stället. Bara det att alla kan ju inte ringa på kontorstid – av olika skäl.

Igår fick jag ett mejl från Bliwa, ett trevlig mejl, som alltid. Bliwa har hand om Visions inkomstförsäkringar. En sån försäkring har jag under cirka nio månaders tid blivit lite ekonomiskt hjälpt av. Tro för den skull inte att jag har kommit upp i några 80 procent av min förra lön, för det har jag inte. (Det har varit som högst 50 procent, vanligen 30 procent.) Hur man/facket har kommit fram till den procentsatsen vet jag inte. Jag vill betona att Bliwa alltid har bemött mig med respekt och en vänlig ton, i såväl telefon som mejl. Där har man förstått att kunden som ringer kanske har problem – det brukar ju vara nåt sånt när man tar kontakt med ett försäkringsbolag. (Jag föreslår en ny nisch för Bliwa: sälj kurser i bemötande till Vision!)

Nåväl, marknadschefen på Bliwa mejlade mig igår och undrade om jag hade lust att ställa upp på en intervju. I Visions medlemstidning – med det fyndiga namnet… Vision. Jag skrev ett vänligt svar och avböjde och talade samtidigt om att så snart jag får möjlighet ska jag lämna det här fackförbundet eftersom jag inte tycker om dess bemötande. Bland annat skrev jag att jag inte på nåt sätt vill förknippas med det.


Dimmigt var det här!..

                                                                                                                                                               Ironin i det hela hittade jag i min postbox när jag kom hem. Där låg ett brev… från Visions medlemsenhet, undertecknat av en person utan titel. (Kan ju liksom vara vem som helst i dessa desktoppublishing-tider.) Med ålderdomlig svenska skriver personen (som ändå har ett ungt namn med ung stavning) att jag har meddelat dem att jag har en anställning utanför fackets organisationsområde. Och så uppmanar de mig att byta fack om jag har en tillsvidareanställning eller ett längre vikariat. (Jag är fullt medveten om att jag i skrivande stund har ett vikariat som ligger utanför Visions område – jag är inte dum i huvet på nåt sätt – och skulle inte vilja nåt hellre än att byta fack, men…) För ett tag sen fick jag ju ett annat brev från Vision där jag uppmanades berätta var jag jobbade och hur mycket jag tjänar. I mitt svar till dem angav jag nogsamt slutdatum för vikariatet, vilket är snart (ingen tillsvidareanställning och inget längre vikariat, alltså). Är de inte ens läskunniga på Vision eller vad? Eventuellt. För jag gissar att det är ett standardbrev (jag hatar standardbrev!) som skickas ut. Den här lilla människan som skrev till mig har säkert som huvudarbetsuppgift att skicka såna här brev till medlemmarna.

En annan liten människa på Vision tycks ha till uppgift att hitta fifflare som fuskar med a-kasseavgiften. Jag trodde nämligen i min enfald – och efter telefonsamtal med facket – att man som arbetslös skulle få en sänkt avgift. Jadå, jodå, det skulle jag få. Men sen är det ju det att jag då och då skriver blogginlägg på uppdrag av Blogvertiser, där jag är anställd. Och då är jag ju inte arbetslös. Nej, jag har skrivit cirka tio inlägg mot betalning i år. Oj, så mycket jag har arbetat då! (Mycket ironisk ton.)

Nej, det är som om facket inte vill att man ens ska försöka hitta nån sysselsättning. Att skriva på uppdrag är långt ifrån nåt jag – och många med mig – kan leva på. Jag ser det inte som en anställning även om jag är anställd. För jag tillhör den skaran som vill göra rätt för mig och betala skatt. Så av de 500 kronor det kostar ett företag att köpa ett inlägg av mig på bloggen får jag netto 140 kronor. Nu vet du det. För övrigt tycker jag att det är roligt att skriva på uppdrag, för det ger mig lite självförtroende, nån vill betala för mina ord…

Men hur som helst… Så bra, Vision, att vi i alla fall är överens om att vi vill skiljas, men tyvärr, Vision, tvingas vi hänga ihop ett tag till. Jag pinas varje gång jag lyfter en telefon och tvingas ringa er med en fråga. Varje gång jag sätter ett kryss på a-kassekortet eller skriver upp en timmas arbete med ett blogginlägg hatar jag mig själv för att jag böjer min nacke och står med mössan i handen. Men jag är i alla fall ärlig. Jag talar om. Och sånt straffar sig, uppenbarligen.


En bild som alldeles utmärkt illustrerar Visions, till vänster, och mitt, till höger, förhållande.

                                                                                                                                                               Vet du, Vision, jag har betalat min avgift till dig varje månad sen 1986. Ändå behandlar du mig som en fifflare och nån som försöker slippa undan. Det handlade om 21 kronor i månaden, tror jag. Men jag har betalat tillbaka, det gjorde jag redan i somras. För jag är en sån som gör rätt för mig. Även när jag anser att jag är arbetslös.

Och jag vidhåller att ett mer passande namnbyte hade varit Dimsyn. För ett namnbyte förändrar inte attityder. Det är bara naivt att tro det.

Read Full Post »

Jag har skrivit om det förr, fackförbundet SKTF och dess  namnbyte till Vision- fast det borde ha blivit Dimsyn. Facket, som sätter snarskank för sig själv och sina medlemmar. Och man fortsätter att överträffa sig själv – i dumhet.

Den här gången är det tidningen Vision, min facktidning, vars chefredaktör stoppade kritiska artiklar om fackets 75-årsfest i Stockholms stadshus. Många medier rapporterade om festen – och att den hade kostat fyra miljoner kronor. På tidningen Visions hemsida skrev man om kritiken. Men några kritiska artiklar fick inte publiceras i det första numret av den nya tidningen. Chefredaktören satte stopp för det.

Till min andra facktidning, Journalisten, har chefredaktören sagt att beslutet att stoppa ariklarna var ett för att

värna tidningen

Men han vill inte förklara varför mer än att han tycker att kritiken gjorts på för lösa grunder.

SKTF, Dimsyn Vision är ett av de fack som idag tappar medlemmar. Ett sätt att möta detta är namnbytet, tror facket. Personligen tycker jag inte att det är konstigt med medlemstappet och jag tycker dessutom att det krävs betydligt mer för att möta det än ett namnbyte. Det handlar om trovärdighet. Trovärdighet. (Om jag säger det två gånger kanske nån hör???) Just detta har mitt fack väldigt dåligt av. Men hur kan det bli annat när man motarbetar sig själv i domstol, stoppar kritiska artiklar och jag vet inte mer vilka galenskaper man sysslar med. Hantera och lös problemen i stället för att byta namn. Och flumma om gladare måndagar. Det hjälper liksom inte.

Read Full Post »

Obligatorisk a-kassa är på tapeten igen. Jag har också skrivit om det tidigare här på bloggen.  Då efterlyste jag en översyn av systemet.

Socialförsäkringskommittén ska senast i maj 2013 ha ett förslag om obligatorisk a-kassa eller ej.  Den senaste heta idén är att slå ihop a-kassan och sjukförsäkringen.

En ny svensk undersökning, denna gång också som sist av Demoskop, visar att det svängt. Nu vill majoriteten av alla svenskar, 62 procent, att a-kassan ska vara obligatorisk. Hälften är också positiva till att arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring slås ihop till ett enda system och bara 19 procent emot. Och hälften av alla i undersökningen tycker att a-kassan borde skötas av staten.

I juni i år var siffrorna annorlunda: 51 procent av svenskarna anser att a-kassan ska vara frivillig medan 46 procent anser att den ska vara obligatorisk.

Ulf Lindberg och Marie Silfverstolpe från Almega  skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet.  De menar att dagens försäkring är spretig. Och skälen är att det ser så olika ut för oss:

[…] Villkoren ser mycket olika ut för den som är arbetslös men tidigare har arbetat, den som aldrig har arbetat, den som har varit sjukskriven men vill pröva ett annat yrke, den som har blivit arbetslös i samband med sjukskrivning, eller kanske sjukskriven under sin arbetslöshet. […]

Artikelskribenterna menar att alltför mycket fokus ligger på sjukskrivningen för den som är sjukskriven. Man får ingen hjälp att hitta ett jobb man kan klara av. Nu studsar jag lite. Om man är sjukskriven är man väl sjuk, eller? Att hitta ett jobb borde väl vara sekundärt, det primära att bli frisk? Men gissningsvis avses här långtidssjukskrivna, personer med mer eller mindre kroniska tillstånd. De som liksom aldrig blir friska ska ut i jobb…

Skribenterna föreslår att man skapar en omställningsförsäkring. Då kan den enskilde få bättre hjälp av den som beviljar ersättning och sin arbetsgivare. För den enskilde skulle detta innebära ett visst mått av valfrihet eftersom man ska få välja utförare. För mig låter detta inte helt olikt det coachsystem som finns idag. Vad är nyheten, liksom???

Vidare menar skribenterna att det ser annorlunda ut på arbetsmarknaden idag än det gjorde tidigare:

[…] Dagens arbetsmarknad är mycket mer föränderlig än den var då det nuvarande systemet byggdes upp. Människor byter inte bara från en anställning till en annan, de byter yrkesinriktning, börjar arbeta i nya branscher, går mellan att vara egenföretagare och anställda i en helt annan omfattning än tidigare. Denna rörlighet kommer troligen att öka, vilket är positivt för både arbetsgivarna som lättare kan locka nya anställda när de behöver det, och för de anställda, som får större möjlighet till personlig utveckling och tillfredsställelse genom att ha större möjligheter att forma sin karriär. […]

Att dagens arbetsmarknad är mer föränderlig än förr håller jag starkt med om. Idag är det inte längre smart att vara lojal mot sin arbetsgivare ett helt arbetsliv. Man ska byta arbetsplats ofta och gärna också yrke. Man kan vara egen företagare eller anställd – eller både och.

Men som enskild behöver man en viss trygghet i tillvaron. Att man inte kan leva på a-kassan skrev jag bland annat om i mitt inlägg från i somras och jag tror inte att man i längden heller kan leva på sin sjukersättning.

Ledarskribenten i dagens lokalblaska efterlyser en diskussion om vem som ska ha det ekonomiska ansvaret. Enligt ledarskribenten tror vi a-kassemedlemmar att det är vi som står för våra egna ersättningar genom att betala a-kasseavgifter. I själva verket handlar det om att pengar bollas mellan olika system. Intressant…

Hur som helst, jag tycker helt klart att a-kassan inte ska handhas av fackförbunden. Facken bör nämligen stå på sina medlemmars sidor och inte motverka dem – som de gör nu via a-kassorna. Det är ju ändå staten som ställer upp reglerna för vem som får a-kassa, hur mycket man får, regler för att få de här usla kronorna etc. Varför ska då facken agera filter? Däremot är jag inte säker på om jag tycker att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen ska slås ihop. Jag inser att det finns många beröringspunkter, men det handlar ändå om två olika grupper: sjuks människor och friska människor. Det de har gemensamt är att det behöver en försörjning. Det jag efterfrågar är en ordentlig översyn av dagens system – gärna både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, för som det är idag kan vi inte ha det. Verkligen inte.

Read Full Post »

Äntligen sovmorgon! (Nej, än tänker jag inte klaga på mitt ”jobb” och säga ”Äntligen helg!”) På tionden dan fick jag sova ut – och jag sov ända till halv nio, ungefär. Sen låg jag och drog mig en kvart innan jag gick upp.

Fredagskvällen ägnade jag åt att försöka hålla ögonen öppna så att jag skulle orka se Tyst vittne. Jag satt vid datorn och jag satt och läste. Pratade med Fästmön i telefonen medan hon väntade på att Kalas-Killen hade kalasat färdigt och skulle hämtas. Hann knappt lägga på så ringde mamma. Det blev bara ett kort samtal för jag var så trött och jag tror att hon uppfattade det. I torsdags kväll, för resten, ringde Annas mamma också för att hör hur det går med ”jobbet”. Snälla mammor vi har! Men jag höll på att bli sen till att hämta Anna som slutade arbetet klockan 20…

Igår hade jag laddat med ett rör Pringles och Marabou mjölkchoklad. Ja, jag ville ha nåt smaskens att tugga på här i min ensamhet och till Tyst vittne. Det var förstås också ett sätt att hålla mig vaken.

+
Det blev ungefär ett sånt här rör, men det var bara 150 gram i det jag köpte, och så några rader mjölkchoklad.

                                                                                                                                                           Tyst vittne skulle börja klockan 22 och sluta 00.10, men var försenat. Jag kan meddela att det var en kamp att hålla ögonen på TV-skärmen och vara fokuserad. Men tack och lov är Tyst vitne en av de bra brittiska serierna. Ingen deckare i vanlig bemärkelse, även om rättspatologerna i serien är detektiver i sig och många gånger utför polisarbete. Tyvärr har Sam Ryan (Amanda Burton) lämnat serien och det är ett stort minus! Nu är det Leo och Harry som arbetar sida vid sida – inte helt friktionsfritt heller… Jag gillar Amanda Burton som skådis och hennes härliga, irländska accent som påminner mig om mrs T – som jag däremot inte gillade, men ändå. Accenten är härlig. Dessutom gillar jag karaktären Sam Ryan och ibland ser jag naturligtivs paralleller till mig själv och mitt eget yrkesliv.

— PLATS FÖR SUCKAR! —

Vid halv ett-tiden ramlade jag i säng. Läste två sidor i min bok, även den en brittisk deckartyp som tyvärr gör sig bättre som TV-serie än som litteratur och somnade som en sten. För att vakna vid två-tiden och behöva gå på toa. Slocknade igen och vaknade sen tjugo i tre med kramp i ena benet och det andra benets fot. Slocknade. Vaknade med kramp i benen. Utmattad och nästan med en känsla av bakfylla vaknade jag runt halv nio idag. Huvudet dunkar som om jag var på värsta festen igår – verkligheten var chips, choklad och en (1) starköl.

Jag packade lite grejor igår i min rygga, men det blir ju inte så mycket eftersom jag bara åker ut till Himlen idag mitt på dan och stannar till i morgon kväll. Det känns jättetrist, men det har flera orsaker. En är att jag behöver vara hemma på måndagmorgon när jag ska göra mig redo för ”jobbet”. Det blir för rörigt om vi ärkanske fyra personer som ska göra oss klara för avfärd ungefär samtidigt. Sen måste jag se till att ha bensin i bilen och snåla med den, så det är därför jag inte pendlar därifrån. Det blir för dyrt, helt enkelt, och det är pengar jag inte har. Man blir inte rik när man ”jobbar” gratis, om jag säger så.


Man blir inte rik när man ”jobbar” gratis. 

                                                                                                                                                              På tal om att jobba har jag mejlat en fråga till min a-kassa nu på morgonen. Jag kan ju inte ringa på vardagar eftersom a-kassan bara har öppet de tider jag sitter på kontoret – som jag ju delar med Carl. Inte så kul att låta honom ta del av ett privat samtal mellan mig och min a-kassa. En a-kassa som jag tycker har undermålig information på sin hemsida. Med utförligare och bättre information där skulle a-kassan ju nästan helt slippa prata med medlemmarna, nåt som de som jobbar där med telefonfrågor verkar avsky. Nio av tio är så snorkiga att man tar sig en rejäl funderare om man verkligen måste ringa dit i nåt ärende. Tyvärr måste man det ibland. Hemsidan, för resten. Den går ju inte att logga in på! På alla papper från dem står ett fyrsiffrigt lösenord angett – hur är det med sekretessen där egentligen? Breven är inte rekommenderade… Men på hemsidan krävs ett åttasiffrigt lösen. Hur går det ihop? Nog för att jag fläckvis lider av dyskalkyli, men fyra och åtta är ju inte samma antal. Två arbetsdagar har de angett att de behöver som svarstid på mejlfrågor, så tidigast onsdag kan jag räkna med svar på var jag ska sätta ett kryss på a-kassekortet och hur jag ska kunna logga in på deras hemsida. TVÅ ARBETSDAGAR! Ja, inte jobbar de ihjäl sig.


Hur många siffror ingår det i a-kassans lösen, egentligen? Fyra jag som står angivna på alla brev från dem eller åtta som efterfrågas på hemsidan?

                                                                                                                                                              Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan, bädda, fräscha till mig och klä på mig nåt. Räknar med att åka till Himlen runt lunchtid idag. Då har Anna fått sin sovmorgon och kanske hunnit rensa golvbrunnen i badrummet också – vilken härlig sysselsättning en lördagsförmiddag! UFF!

Leksaks-datorn följer med ut till Himlen, men om vi åker in på Kulturnatten blir det kanske inte så mycket bloggat. Vi får se. I skrivande stund är inget bestämt än mer än att båda tjejerna ska ut. Glad för deras skull att de har kompisar och gör roliga saker i stället för att frottera sig med mamma och Tofflan!

Read Full Post »

Idag har jag haft ett svart moln som sällskap över huvet. Jag har varit skitarg hela dan. Och inte blev det bättre av att jag fick en betalningspåminnelse (!) från min a-kassa. Alltså det handlar om att a-kassan ger med ena handen – och tar tillbaka med den andra.

Jag har bloggat om det här förut. Att a-kassan ger och tar och inte kan skicka rätt summa på sina räkningar till mig. För som arbetslös ska jag betala 21 kronor mindre i månaden. Det har jag nu gjort sen jag upptäckte det hela. Fast nu har jag inte varit arbetslös. Bara största delen av tiden, men inte 4 x 40 timmar = 160 timmar i månaden. Vissa månader har jag bara varit arbetslös 159 timmar.

Gissa om jag gick i taket när jag hittade påminnelsen i min postbox i eftermiddags. Där stod, i mer eller mindre hotfulla ordalag, att om jag inte betalade SKTF:s a-kassa de 18 (!) kronor jag är skyldig dem kan jag bli utesluten! Hu så hemskt! (Det är nästan så jag önskar det…)

Naturligtvis ringde jag upp a-kassan så snart jag kunde. Efter en kvart fick jag kontakt. Jag förklarade ärendet och personen på a-kassan började söka efter min ”skuld”.

Det står ju här att det gäller juni månad,

sa jag och blev omedelbart avsnäst:

Om du lyssnar på vad jag säger, så kan det handla om vilken månad som helst.

Eh? Jag fattar inget! Hur kan det handla om vilken månad som helst när SKTF:s a-kassa i brevet till mig har angett att det handlar om juni månad???

Jag var ganska förbannad vid det här laget. Och inte blev jag gladare när jag fick höra att jag skulle betala ordinarie avgift till a-kassan eftersom jag hade jobbat i juni. Va? Jobbat? Ja, jag har under sex månader skrivit sex (6) blogginlägg mot betalning. Detta har jag nogsamt angett på mitt a-kassekort innan jag skickat in det. En följd blev att a-kassan då begärde in arbetsgivarintyg från Blogvertiser, som jag skrivet på uppdrag av. Jag har alltså inte mörkat nånting. Men nu får a-kassan det till att eftersom jag faktiskt har jobbat lite varje månad så är jag plötsligt inte skyldig dem enbart 18 kronor utan 147 kronor. Kom människan på a-kassan fram till under vårt samtal.

I efterhand har jag försökt klura ut hur hon har räknat, men inte lyckats. För det är ju inte så att jag har jobbat VARJE månad under sex månaders tid utan ibland två timmar en månad och ingen timme en annan. Hur blir avgiften till a-kassan då?

Att sen människan har mage att tala om för mig att SKTF har en av de lägsta a-kasseavgifterna hjälper ju inte mig ett smack. Skulle detta göra mig gladare eller vad trodde hon?

Nu varken orkar eller tänker jag bråka mer om det här utan i morgon ska jag sätta mig och betala in 147 kronor till SKTF:s a-kassa. Jag har varit ärlig och angett de sex (6) timmar jag har arbetat, men det är tydligen bara myglare och fifflare och bidragsfuskare som klarar sig. Den som är ärlig får betala till a-kassan trots att man får ersättning därifrån. Var finns logiken?

Till SKTF:s a-kassa kan jag bara säga att dessa 147 kronor svider som f*n. Nån a-kassa på 80 procent av min inkomst har jag aldrig fått, brutto från er har varit mindre än 50 procent, netto mindre än 30 procent av min förra lön. Tack så hemskt mycket! Så snart jag har möjlighet ska jag byta fackförbund.

Jag har hört flera personer klaga på just SKTF:s a-kassa – såväl medlemmar som anställda på Arbetsförmedlingen. Man har sagt att

[…] SKTF:s a-kassa är en av två väldigt osmidiga a-kassor. Det är alltid krångel och problem där. […]

Att ni inte skäms att skinna era arbetslösa medlemmar, som betalat till er varje månad i över 20 år, på dessa kronor.

Ni verkar inte vilja att vi arbetslösa ska jobba. Om jag hade jobbat flera timmar än sex (6) på ett halvår hade jag givetvis funnit mig i att betala full a-kasseavgift samt att få reducerad ersättning från er. Nu tänker jag överväga huruvida jag ska fortsätta vara ärlig eller inte. För, SKTF:s a-kassa, jag kan inte överleva på den ersättning jag får från er.

Read Full Post »

Så var det dags att ta sig för sin panna igen. Fasen, min panna börjar bli blå… Den här gången förfasar jag mig över att staten betalar ut bidrag till olika religiösa samfund – trots att dessa diskriminerar HBTQ-folk. Det handlar om att man inte accepterar homosexuella och andra avarter eller helt enkelt tycker att homosexualitet inte är förenligt med den egna läran.

Jag tycker att det är OK att man har andra uppfattningar än jag själv har. Visst. Men när uppfattningarna strider mot diskrimineringslagen ska väl för höge Farao (jag vill inte missbruka min egen Guds namn, för jag tror att även hans panna börjar bli blåslagen…) inte staten gå in och subventionera idiotin???

Vid millennieskiftet skildes ju som bekant kyrka och stat. Och i samband med skilsmässan tillkom en lag om stöd till trossamfund. För att få det här ekonomiska stödet måste samfunden

[…] bidra till att upprätthålla de samhälleliga värderingarna […]

Ett enda samfund har hittills nekats, Jehovas vittnen. Och skälet till det är att man uppmanar sina medlemmar att inte rösta.

Svenska Dagbladet har skickat en enkät till 22 trossamfund, som får bidrag av staten, med en del frågor om homosexualitet. Totalt svarade 19. De som inte svarade var Islamiska samarbetsrådet, Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd och Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige.

Bland svaren noteras följande:

  • tio av samfunden uppger att det inte är förenligt med deras lära att leva i en homosexuell relation. Dessa samfund är Pingströrelsen, Sjundedags adventistsamfundet, Metodistkyrkan, ELM Bibeltrogna vänner, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Alliansmissionen, Ungerska protestantiska kyrkan i Sverige, Romersk-katolska kyrkan, Evangeliska frikyrkan och Frälsningsarmén.
  • i åtta av samfunden kan människor i homosexuella relationer inte inneha alla positioner i församlingen. Dessa samfund är Pingströrelsen, Sjundedags adventistsamfundet, Metodistkyrkan, ELM Bibeltrogna vänner, Alliansmissionen, Romersk-katolska kyrkan, Frälsningsarmén och Anglikanska kyrkan.
  • två av trossamfunden, ELM Bibeltrogna vänner och Sjundedags adventistsamfundet accepterar inte ens medlemmar som lever i samkönade relationer.

Fy skäms på er! Jag ger er faktiskt en svart bak!


En svart bak till trossamfund som får bidrag trots att de diskriminerar. Och givetvis en svart bak till staten som ger dessa bidrag. Skäms!

Read Full Post »

Older Posts »