Slut på arbetsveckan

Ett som vanligt ganska pratigt inlägg.

---

 

Jag slumrade över boken igår kväll, men det var ljuvligt att få sätta upp fötterna!

Det är fredag och min första, hela arbetsvecka är slut. Igår på torsdagskvällen var jag så trött att jag höll på att somna när jag satte mig i bästefåtöljen för att läsa min bok på gång. Det har inte blivit så mycket läsning den här veckan, dels för att jag har haft en del annat att göra på kvällarna, dels har jag varit för trött. Men igår blev det en stund över. Och då slumrade jag nästan när mamma väckte mig per telefon. Det var inte bra nyheter alls igår från hennes håll, så möjligheten för mig att berätta om mitt nya jobb var noll, i princip. Jag försökte ett par gånger, men märkte att hon inte tog in, inte lyssnade. Därför berättar jag lite här på bloggen i stället.

Jag tror aldrig att jag har kommit till en ny arbetsplats och blivit så väl mottagen som här. Alla ”i huset” är vänliga, trevliga, respektfulla och hälsar med leenden. Att nån dessutom kom fram till mig igår och gav mig beröm för min allra första arbetsinsats lär jag aldrig glömma! Vidare kan jag också säga att jag har en chef på plats som både vågar vara chef och som är lyhörd – och detta skriver jag inte för att jag tror att chefen läser min blogg – det var nog en engångsföreteelse häromdan! Min närmaste kollega har varit ett stort stöd både i arbetet och att föra in mig på arbetsplatsen. H*n frågar till exempel alltid om jag ska med till fika, lunch etc och h*n har varit mycket behjälplig i såväl prakiska frågor som i frågor som rör rena arbetsuppgifter. Jag har känt – och känner mig SÅ välkommen!

Men jag tänker fortfarande inte berätta var jag jobbar, för det borde inte spela nån roll för dig som läser. Om du läser min blogg för att du bryr dig om mig och det jag gör räcker det med att du vet att jag har det bra och trivs. Och att jag text- och språkgranskar rapporter av olika slag samt kanske även ska jobba med översättning från svenska till engelska av webbsidor. Jag tar in och lär mig och, som sagt, megarapporten jag håller på med nu (det återstår nånstans mellan 200 och 300 sidor att korra) har fört mig till Dalarna, där det finns många platser med lustiga namn. Idag stötte jag till exempel på både Flatenberg och Tandvärksgruvorna, för att inte tala om Sexberget! Och vad en liggvägg är, vet du det???

Men det är inte bara jag som trivs på mitt nya jobb. De fina växterna, som jag köpte för presentkortet från Elliot, trivs alldeles utmärkt på mitt skrivbord ut mot fönstret. S:t Paulian är tät och full av knoppar och den röda novemberkaktusens blommor har börjat slå ut. Kardemummablomman doftar ljuvligt – fast inte kardemumma! – när man gnider dess blad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att växterna trivs kanske beror på att jag vattnar dem med en flaska som en gång har innehållit italienskt rödvin. Nu rymmer den enbart kranvatten, men eventuella vinrester fungerar möjligen som gödning…

En upphittad vinflaska får tjäna som vattenkanna till mina växter på jobbet.

Morgonen började grått. Framåt lunch var himlen alldeles blå och några satt faktiskt utomhus, i lä, och intog sin lunch. Jag snaskade på en pastarätt med kyckling och broccoli. Findus var kocken. Faktum är att maten smakade helt OK efter att jag pepprat den rejält. Genom att använda filtret Mayfair på Instagram såg maten även aptitlig ut genom mobilkameralinsen.

Findus pastarätt med kyckling och broccoli smakade helt OK med svartpeppar på till lunch. Och med filtret Mayfair från Instagram ser maten till och med aptitlig ut.

 

Min eftermiddag förflöt med, förutom megarapportgranskning också inspektion av chefen (!), samtal med en jättesjuk konsultchef och gofika. Vi firade Kanelbullens dag ett par dar i förväg. Det var uppdukat ett berg med bullar i restaurangen. När vi gick tillbaka upp för att jobba ett par timmar till hade berget minskat till en liten kulle.

Ett berg med bullar minskade snabbt.

På tal om kullar… På vägen hem passerade jag inte bröstdemonstrationen. Jag stannade emellertid vid ICA Heidan för att fylla på kylen hemma med mejeriprodukter, mat till i kväll /(lunchen var ju inte så mäktig) och nåt gott. Jag fixade strykningen igår kväll, men snabeldraken blir mitt sällskap den här kvällen. Och tvättmaskinen. En måste ju ha rena kläder när en jobbar.

Arbetsveckan är slut och jag har två lediga dar framför mig, två dar som jag hoppas få tillbringa med min kära. Vi måste göra några ärenden under morgondagen. Till kvällen hoppas jag att vi kan hitta på nåt firande av nåt slag. Ja, inte av Kanelbullens dag, dårå, utan att jag har arbetat min första hela vecka på ett år och tre månader. Och inte bara överlevt, jag gillar det!!!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Dåligt, oförskämt, respektlöst!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Fejkade resa på Fejan

Ett icke fejkat inlägg.

---

 

Idag läste jag i Dagens Nyheter om holländska studenten Zilla van den Born. Zilla van den Born har fått stor uppmärksamhet för att hon har fejkat en drömresa. Men inte nog med det: hon la ut fejkade bilder från resan på Fejan.

Under fem veckor låtsades Zilla van den Born vara i Asien. Det hela var en del av ett arbete i skolan. Det mest uppseendeväckande var kanske dock att hon lyckades lura ”alla” – till och med sina föräldrar. För att förstärka bilderna skickade hon hem souvenirer. Det egna sovrummet pimpades till ett asiatiskt hotellrum så att hon kunde skypa med mamma och pappa. Den ende som visste om det hela var hennes sambo, för annars hade nog projektet varit omöjligt att genomföra rent praktiskt.

En hel del människor blev förstås rätt förbannade när bluffen upptäcktes. Men sen gick kanske en och annan talgdank upp. För syftet med Zilla van den Borns fejkresa var egentligen lite ädelt: hon ville lyfta fram det faktum att det är så lätt att manipulera bilder som sen visas upp i sociala eller andra medier. Hon säger bland annat:

[…] Alla vet att foton på modeller är bearbetade i Photoshop men vi glömmer ofta att även vi som privatpersoner manipulerar verkligheten i våra liv. Det gör vi mestadels i sociala medier, bland annat genom att filtrera vad vi väljer att visa och genom att lägga på filter i Instagram som gör bilderna vackrare […]

Detta är förstås svårt att låta bli att hålla med om. Jag själv bearbetar alltid mina bilder i Photoshop om jag ska använda bilderna på bloggen. Oftast handlar det om att jag beskär mina bilder. Ibland försöker jag förbättra kvaliteten genom att justera färger och kontraster, till exempel om en bild är väldigt mörk.

Min rosa tunga, naturligtvis en beskuren bild. Men färgen på tungan är INTE pålagd i efterhand i Photoshop.

Nu är det emellertid inte bara bilder man kan fejka i sociala medier. Jag tycker att väldigt många verkar lyfta fram sina fina och perfekta liv, ofta med gott stöd, förstås, av bilder från resor och andra upplevelser. För min egen del erkänner jag att jag nog berättar lite för mycket om mitt imperfekta liv. Jag ger för många och för nära glimtar från mitt privatliv. Fast detta är ju en personlig blogg, så… Samtidigt vill jag starkt poängtera att jag naturligtvis inte skriver och berättar om allt. Långt därifrån! Det blir ju ett urval, ett urval som jag själv gör. Och det i sig ger ju dig som läser bara en del av sanningen. Eller… en del av min sanning…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Instagram – kan det va nåt???

Ett inlägg om Instagram.

Jag har sen ett tag tillbaka funderat på att skaffa Instagram. Under ett webinar i våras fick jag lite mer kött på benen. Ändå har jag inte kommit till skott. Vad är det då som hindrar mig?

En av mina bilder som jag INTE vill få snodd eller använd gratis.

Enligt Prav… Aftonbladet är Instagram världens bästa kanal för marknadsföring just nu. Som exempel lyfter de fram en kampanj för en ny bilmodell. Om man får syn på just den bilen kan man vara med och tävla om en provkörning av bilen.

Familjen använder Instagram och gör snygga bearbetningar av sina foton. Lägger på filter. Det kan man göra i Photoshop också – om man nu har Photoshop. Det är ju ett ganska dyrbart program. Instagram, däremot, är gratis. Fast gissningsvis är det begränsat vad du kan göra och dessutom bearbetar du dina bilder på din mobilskärm.

Det som håller mig tillbaka fortfarande är vad som händer med mina bilder om jag skickar upp dem via Instagram. Blir de allmänt gods då, precis som alla andra bilder jag skickar upp på till exempel Twitter och Foursquare? Vad som gäller för bilderna på bloggen är ju att jag är fotograf och jag har ensamrätt på dem. Sen vet jag förstås att det knycks lånas friskt. Det är väl OK – så länge man ber om lov. Eller åtminstone sätter ut fotografens namn… Hur är det med detta på Instagram??? Nån som vet???

När jag läser om villkoren hittar jag bland annat detta:

[…] Instagram does not claim ownership of any Content that you post on or through the Service. Instead, you hereby grant to Instagram a non-exclusive, fully paid and royalty-free, transferable, sub-licensable, worldwide license to use the Content that you post on or through the Service, […]

… och detta:

[…] Some of the Service is supported by advertising revenue and may display advertisements and promotions, and you hereby agree that Instagram may place such advertising and promotions on the Service or on, about, or in conjunction with your Content. The manner, mode and extent of such advertising and promotions are subject to change without specific notice to you. […]

Så nja… jag väntar nog ett tag. Men om jag hade ett företag…

Livet är kort.

 

Read Full Post »

”Å wot bjutifull flooovers…”

Citatet i rubriken är från min Farmor som talade alla språk med en ljuvlig finlandssvensk brytning. Men nu ska du få se på lite vackra blommor medan Fästmön och jag är på vuxenkalas i kväll (det kommer ett tidsinställt inlägg lite senare också)!

Den var snudd på ekivok och blev oskarp beyond salvation, tyvärr. Så jag lekte lite med olika filter i Photoshop.

Passerade vackra lilablå blommor. Enkla och vackra just i sin enkelhet.

Come closer, little one…

Och så en nattbild att sluta av med. Men den är tagen mitt på dan.

Nattblommor, fast bilden är tagen mitt på dan.

Read Full Post »

Helg på g, svärmödrar och nästan-bror

Svärmor, min förhoppningsvis blivande alltså, hade rätt. Idag är det sämre väder – det är ju på väg mot helg. Jag har laddat med ett kilo räkor, aioli, rostbröd, en flaska vitt med mera. Min tanke var att servera svärmors yngsta dotter detta på ballen*. Gissningsvis blir det köket. Tröttsamt, för det är kvavt som tusan. Men vi kan ju inte sitta på ballen om det vräker ner regn eller åskar – trots att jag har både tak och markis som kanske skulle stänga ute eländet…

Morgonens blomma blev oskarp så jag Photoshoppade lite. Här har jag använt filtret Vattenfärger – för vatten lär det komma. Från ovan…

Vi pratade om svärmödrar på jobbet häromdan. B, som själv är svärmor åt två sonhustrur, säger att hon aktar sig för att lägga sig i. Men hon erbjuder ibland hjälp som städning – och det har hittills tagits emot mycket tacksamt. S berättade om sin svärmor som bor utomlands och har städhjälp tre (3) dar i veckan… När svärmor kommer på besök tar hon på sig gummihandskarna… och städar hos S, för hon står inte ut annars, säger hon. Själv kontrade jag med den före detta svärmodern som visserligen var snäll och hjälpsam på många sätt, men som gärna möblerade om och bytte ut textilier i mitt/vårt hem enligt eget tycke. Det kunde få mig att se rött ibland, för det blev liksom en bekräftelse på att det jag/vi hade fixat inte dög. Idag har jag en toppensvärmor, en sån som aldrig lägger sig i, men som ofta erbjuder familjen praktisk hjälp. Och trots att jag har mitt eget hem har jag också fått hjälp med till exempel vattning av mina 42** när jag har åkt till mamma.

Igår fick jag äntligen telefonledes tag i mannen jag ser som en nästan-bror. Vi lät nog som två 80-åringar när vi snabbrefererade våra krämpor. Och vad är vi? Runt 50 båda två… Skrämmande… Vad ska vi prata om när vi verkligen blir 80??? Tyvärr ses vi alltför sällan, det blir så när man bor i två delar av en rätt stor stad, jobbar på olika ställen och när krämporna dessutom sätter stopp för viss framfart. Visst är det väl fruktansvärt irriterande att vara skröplig?!

Fem i fyra igår fick jag ett akutjobb som jag glädjande nog både kunde och hade tid att fixa, så att personen kunde jobba vidare. Det är roligt när det går bra och jag ser att folk kommer vidare tack vare min handpåläggning eller vad det nu är! Extra roligt är det för att alla, på båda institutionerna, är så snälla. Det finns ingen som gör mig tung till sinnes. Fast det klart, det finns en del som gör mig extra lätt och glad. Jag har mina favoriter, så att säga. Och personen jag hjälpte igår tillhör den kategorin.

Idag blir det lite webberier mest för min del. Jag har sett två kollegor till som är i tjänst, så det kanske blir en liten fikastund på förmiddagen ändå. Det blir ju inte många såna stunder när vi är så få här. De flesta som är här har massor att avsluta innan de går på semester och då avstår de från raster. Då tar jag tillfället i akt att skriva några rader på bloggen i stället… Men många av mina inlägg numera är tidsinställda, för i vanliga fall kan jag ju inte sitta och blogga på arbetstid – även om jag har rast. Ibland skriver jag inlägg på kvällen, ibland tidigt på morgonen hemma. En väldigt bra funktion på WordPress, att kunna tidsinställa inlägg för publicering. Men NU ska jag faktiskt jobba lite!!! (Det här inlägget förberedde jag igår kväll, men kompletterade idag på morgonen med bild och några rader till!)

*ballen = balkongen
**mina 42 = alla mina krukväxter 

Read Full Post »

Obligatorisk a-kassa – igen

Obligatorisk a-kassa är på tapeten igen. Jag har också skrivit om det tidigare här på bloggen.  Då efterlyste jag en översyn av systemet.

Socialförsäkringskommittén ska senast i maj 2013 ha ett förslag om obligatorisk a-kassa eller ej.  Den senaste heta idén är att slå ihop a-kassan och sjukförsäkringen.

En ny svensk undersökning, denna gång också som sist av Demoskop, visar att det svängt. Nu vill majoriteten av alla svenskar, 62 procent, att a-kassan ska vara obligatorisk. Hälften är också positiva till att arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring slås ihop till ett enda system och bara 19 procent emot. Och hälften av alla i undersökningen tycker att a-kassan borde skötas av staten.

I juni i år var siffrorna annorlunda: 51 procent av svenskarna anser att a-kassan ska vara frivillig medan 46 procent anser att den ska vara obligatorisk.

Ulf Lindberg och Marie Silfverstolpe från Almega  skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet.  De menar att dagens försäkring är spretig. Och skälen är att det ser så olika ut för oss:

[…] Villkoren ser mycket olika ut för den som är arbetslös men tidigare har arbetat, den som aldrig har arbetat, den som har varit sjukskriven men vill pröva ett annat yrke, den som har blivit arbetslös i samband med sjukskrivning, eller kanske sjukskriven under sin arbetslöshet. […]

Artikelskribenterna menar att alltför mycket fokus ligger på sjukskrivningen för den som är sjukskriven. Man får ingen hjälp att hitta ett jobb man kan klara av. Nu studsar jag lite. Om man är sjukskriven är man väl sjuk, eller? Att hitta ett jobb borde väl vara sekundärt, det primära att bli frisk? Men gissningsvis avses här långtidssjukskrivna, personer med mer eller mindre kroniska tillstånd. De som liksom aldrig blir friska ska ut i jobb…

Skribenterna föreslår att man skapar en omställningsförsäkring. Då kan den enskilde få bättre hjälp av den som beviljar ersättning och sin arbetsgivare. För den enskilde skulle detta innebära ett visst mått av valfrihet eftersom man ska få välja utförare. För mig låter detta inte helt olikt det coachsystem som finns idag. Vad är nyheten, liksom???

Vidare menar skribenterna att det ser annorlunda ut på arbetsmarknaden idag än det gjorde tidigare:

[…] Dagens arbetsmarknad är mycket mer föränderlig än den var då det nuvarande systemet byggdes upp. Människor byter inte bara från en anställning till en annan, de byter yrkesinriktning, börjar arbeta i nya branscher, går mellan att vara egenföretagare och anställda i en helt annan omfattning än tidigare. Denna rörlighet kommer troligen att öka, vilket är positivt för både arbetsgivarna som lättare kan locka nya anställda när de behöver det, och för de anställda, som får större möjlighet till personlig utveckling och tillfredsställelse genom att ha större möjligheter att forma sin karriär. […]

Att dagens arbetsmarknad är mer föränderlig än förr håller jag starkt med om. Idag är det inte längre smart att vara lojal mot sin arbetsgivare ett helt arbetsliv. Man ska byta arbetsplats ofta och gärna också yrke. Man kan vara egen företagare eller anställd – eller både och.

Men som enskild behöver man en viss trygghet i tillvaron. Att man inte kan leva på a-kassan skrev jag bland annat om i mitt inlägg från i somras och jag tror inte att man i längden heller kan leva på sin sjukersättning.

Ledarskribenten i dagens lokalblaska efterlyser en diskussion om vem som ska ha det ekonomiska ansvaret. Enligt ledarskribenten tror vi a-kassemedlemmar att det är vi som står för våra egna ersättningar genom att betala a-kasseavgifter. I själva verket handlar det om att pengar bollas mellan olika system. Intressant…

Hur som helst, jag tycker helt klart att a-kassan inte ska handhas av fackförbunden. Facken bör nämligen stå på sina medlemmars sidor och inte motverka dem – som de gör nu via a-kassorna. Det är ju ändå staten som ställer upp reglerna för vem som får a-kassa, hur mycket man får, regler för att få de här usla kronorna etc. Varför ska då facken agera filter? Däremot är jag inte säker på om jag tycker att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen ska slås ihop. Jag inser att det finns många beröringspunkter, men det handlar ändå om två olika grupper: sjuks människor och friska människor. Det de har gemensamt är att det behöver en försörjning. Det jag efterfrågar är en ordentlig översyn av dagens system – gärna både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, för som det är idag kan vi inte ha det. Verkligen inte.

Read Full Post »