Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oskarp’

Ett genomblåst inlägg.


 

Telefonlur

Jag fick i alla fall uppdatera telefonböckerna åt mamma.

Nä, nån balle* fick jag inte göra iordning åt mamma. Det velades fram och tillbaka, ty långfredagens morgon/förmiddag var solig. Kall vind fick avgöra att det skulle avvaktas. Mammas städhjälp får göra det senare i månaden, men naturligtvis inte gratis.

Inte heller blev det nåt besök hos faster E. Vi telefonerade vid lunchtid och lilla fasters hjärta var bråkigt idag. Jag krävde att hon skulle höra av sig om det behövdes skjuts till doktor, för mamma och faster bor väldigt nära varandra. Faster skulle emellertid få hembesök av doktor i familjen, vilket kändes bra att veta.

Av det hela blev en tummetott. Jag fick nämligen sitta med mammas telefoner och rensa och lägga till i telefonböckerna. Eftersom manualen sen länge är borta gjorde jag alla lurar var för sig, trots att det ska gå att kopiera från en lur till en annan. Det var lite ledsamt att ta bort släkt och vänner från telefonboken – en del av dem har lämnat det jordiska, andra hör inte av sig längre.

Aprilsolen lyste så grant mitt på dan och jag tyckte att vi inte kunde stanna inne då. Jag lurade med lilla mamma på promenad i environgerna. Det blåste ganska bra, men när solen tittade fram bakom molnen blev det riktigt varmt och skönt. Vi var ute i över en timmes tid. Därför kunde jag med gott (!) samvete gräva i min hittills ganska orörda godispåse när vi kom hem.

Jag ville sitta en stund vid datorn, mamma vill prata (hela tiden). Därför blir det bara ett kort inlägg med några bilder från vår långfredagspromenad:

Detta bildspel kräver JavaScript.



Har DU promenerat idag eller vad har du ägnat dig åt??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett familjärt inlägg.


 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy  Maxi Frida Anna Elias Jerry

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 


På köpet fick ju också träffa
yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Jag o Maxi

Maxi tog en ”självisk”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett rendez-vous med en författare.


 

Anna o Björn Hellberg

Anna bakom sin favoritförfattare Björn Hellberg.

Även idag har Fästmön och jag haft ett litet litterärt möte. Eller ett

rendez-vous

som han kallade det, Björn Hellberg i boken han signerade till Anna. Det blev en helt oplanerad julklapp och mottagaren var ju med, så nån överraskning blir det inte på julafton. Däremot blev det det idag. En rolig sådan. Så rolig att bilderna jag tog på Anna och Björn Hellberg blev oskarpa. Det, däremot, var mindre roligt. Som det mesta idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagskväll och jag är helt slut. Det var jobbigt att inte kunna äta före tandläkarbesöket och lika jobbigt efteråt att inte kunna äta förrän två timmar senare. Jag hade en liten fralla sparad och kunde lite senare på eftermiddagen hitta en till. Det fyllde inte min tomma buk nämnvärt, men bättre än inget. Jag får inte äta hårda saker på 48 timmar. Mitten av torsdagen. Och då ska jag luncha med ”Lisbeth”! Härligt!

Dagens enda skratt fick detta anslag i Dagens Nyheter. Stockholmarna har åsikter om vårens… dofter…

Hundskit
Bilden är oskarp och jag skyller som vanligt på iPhonen. Men skrattade åt anslaget gjorde jag!


Jag var ju nere i Uppsala centrum idag,
men faktum är att jag inte såg en enda hundskit. Ingen skitstövel heller, för den delen. När jag ändå var i faggorna tittade jag in till min vän Kurden och köpte TV-tidningen och fick en pratstund. Han tyckte att jag skulle börja jobba på kafé. Jag känner mig bara så trött på människor, jag skulle inte ha tålamod. Och dessutom är jag ju inte servitris utan kommunikatör. En jädrigt trött sådan. Trött och frustrerad, besviken, luttrad… Vart tog min styrka och mitt goda humör vägen?

Glad är jag i alla fall över hjälpen jag fått. Hämtade Jerry efter jobbet och jag har nu en liten laptop i min ägo, redo att ta över efter stordatorn. För den pajar. När som helst. Just nu skriver jag på den och är glad att den fungerar, men om en minut kan den slockna och dö, min trogne följeslagare.

Laptop
Min ”nya” följeslagare.


Laptopen är inte ny
och den har inte alla program jag har på stordatorn. Photoshop, till exempel, blir jag utan. Men det får gå ändå. Det måste det. Och som sagt, jag är tacksam för Officepaketet i vilket ingår ett enkelt bildbehandlingsprogram som ändå fungerar ganska bra. En ny stationär dator lär det ändå bli framöver. Om jag ska kunna tänka mig att jobba hemma och så. Jag får ju så otroligt många uppdrag att jag måste ha utrustning som fungerar.

Efter datorinstallationen skjutsade jag ut Den Snälle Mannen till Förorten så att han fick handla lite kattmat. Men nej, han äter den inte själv utan den är till hans husdjur. Efter hemskjutsning av Husse och mat for jag till Fästmön en stund. Där fick jag rostade mackor och en mugg kaffe och många pussar. Precis vad jag behövde!

Landade hemma i New Village runt 20-tiden. Skrev ett mejl till ett pensionsföretag om min livförsäkring. Jag vill gärna veta att min före detta sambo verkligen inte är förmånstagare för min livförsäkring om jag skulle dö. Bevare oss väl! Den människan ska inte klämma ur mig en enda spänn till! Det räcker med de 70 000 hon fick.

Mamma hade ringt så jag slog en snabb signal. Hade glömt säga att jag skulle till tandläkaren, som jag fick oja mig lite över det. Mamma hade inte heller haft några lysande (!) dagar – en lampa hade pajat (själva lysknappen), hon är jätteorolig för sin deklaration som jag inte kan hjälpa henne med och så hade hon tappat en knapp i ett par byxor.

Har jag sagt att jag är trött och slut? Jaså jag har det. Jag är så jävla slut att jag bara vill gråta och sova. Somna kan jag, men sen vaknar jag miljoner gånger varje natt. Vänder och vrider på mig och försöker lösa alla problem som hopar sig. Några har jag emellertid löst tillfälligt – eller fått hjälp med att lösa – och det är jag som sagt glad för! Tack!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej då. Jag har inte glömt bort veckans höjning (Nytt) respektive sänkning (Spytt). Det är bara det att jag inte är helt återställd än från allting. Men nu kör vi!

Nytt

Spytt


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här morgonen har ägnats mycket åt spelerier. Fästmön och jag har två Wordfeudmatcher igång – vi råkade bjuda in varandra samtidigt igår – och vi spelade när hon var på väg in till jobbet i stan. Vi leder var sin match, så du må tro att det är spännande!

Igår kväll skickade jag ett par inbjudningar till två vänner varav den ena är ny för mig som motståndare. Först idag svarade hon – och jag gick ut hårt:

Wordfeudmatch m Gugge

Wordfeudmatchen med gugge1967 är inledd. (Bilden är tagen med Nokia N95, därför skarp.)


Och ja, du läser rätt!
Jag la ett ord som gav 144 poäng. Sen dess har det varit tyst från gugge1967. Men jag tror väl inte hon ger upp så lätt, eller???

Wordfeud 144 p

En drömstart för mig med 144 poäng. (Även denna bild är tagen med Nokia N95.)


Samtidigt som jag ordfajtades
med damerna gav jag mig på ett jättesudoku som kom med lokalblaskan idag – det enda läsvärda i tidningen, för övrigt. Suck, jag är allt mer övertygad i mitt beslut att inte förlänga prenumerationen.

Jättesudoku

Jättesudokut som jag har påbörjat. (Bilden är oskarp – och tagen med Ajfånen.)


Jag har ätit frukost
bestående av nyponsoppa med keso och Mariekex och känner mig rätt pigg och redo att möta dagens prövningar. Undrar om det känns bättre att bli av med stygnen..? Jag tycker inte att de stramar nämnvärt, men… Lite rädd är jag förstås att såret inte har läkt som det ska, men Anna säger att det såg bra ut på bilden, så jag får lita på det. Jag tänker be dem ge mig sista sprutan på sjukhuset också. Och den spruta som blir över och som jag egentligen ska ha i morgon på julafton tänker jag lämna in. Var ska jag annars göra mig av med denna vassa tingest???

Just när jag skulle gå in i badrummet plingade det på dörren. Utanför stod ett blombud med ytterligare en fantastiskt vacker tulpanbukett, denna gång från jobbet, institution 2. Otroligt vackra tulpaner!

Blommor från jobbet

Blommor från jobbet. (Den här bilden fick jag ta om fyra gånger för att få den skarp. Jag är verkligen missnöjd med Ajfånens kamera. VERKLIGEN!)


Nu ska jag ta mig en kaffeslurk
och sen väntar tandborstning. Jag är lite nervös för bilkörningen idag och för att det ska ligga en massa snö framför garaget. Och tänk om Clark Kent* inte ens vill starta? Ja ja, det är smällar jag får ta om ett par timmar.

Slutligen, vännen FEM är en riktig vän, en sån som är omtänksam och bryr sig!  Jag skulle önska att alla hade en FEM i sina liv. Tack för att du finns, FEM, och för att du ”tomtar” för mamma i morgon!!!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett inlägg fullt av SKITDÅLIGA, OSKARPA AJFÅNBILDER!!! 😥


Det var skönt att kunna ta lite sovmorgon idag
– och inte känna dåligt samvete för det. Men allting tar så långt tid för mig, jag är otroligt seg just nu. Fästmön messade på förmiddagen att hon skulle åka om nån halvtimma och jag fick bråttom både hit och dit. Lokalblaskan läste jag på fem minuter och nu har jag bestämt mig: det blir ingen förlängning av prenumerationen. Jag som har varit prenumerant i typ 30 år… Fy vilken dålig tidning det har blivit! Och stava kan de inte heller…

Momfusk

Hört talas om momfusk? Handlar det om fuskande, brittiska mammor eller? Nej, jag har ledsnat på att betala för stavfel och trist journalistik!


Ja, det vill säga…
De underbart goda blåbären från Djurö har tyvärr dålig effekt på tarmen. De har satt stopp för output. Så idag fick jag pina i mig müsli i den milda lättyoghurten. Jag hade inte ens börjat äta när Anna kom vid halv ett-tiden…

Mild lättyoghurt m müsli

Usch vad det gick trögt att få ner…


Medan Anna fick kaffe och pepparkakor
försökte jag tvinga i mig frukosten. Det gick väldigt trögt. Men när halva skålen var tömd gjorde jag en paus. Anna skulle till Tokerian för att handla och då passade jag på att följa med till soprummet. Det kändes skönt att ha nån med sig åtminstone på turen – returen klarade jag själv. Anna tog den tunga tidningspåsen, jag en lätt påse med pappkartonger.

Egentligen behöver Anna inte äta några pepparkakor, för nån snällare än hon finns inte! Hon hade med sig en burk med kycklingköttbullar till mitt julbord och en burk med kycklingbiffar till nån annan dag. Och julklappar! Så nu har även jag klappar under min lilla gran.

Klappar under granen

Klappar även under min lilla gran.


Anna gav mig sprutan
och sen var det dags för henne att rusa hemåt igen. Nu slipper hon kommit hit mer och ge mig sprutor, för i morgon får de ge mig på sjukhuset. Den sista sprutan ska jag ha på julafton, men den tänker jag skita i. Finns inte nån som vill komma hit och sticka mig i röven då. Och jag vill inte ha hit nån heller!

De senaste dagarna har jag funderat lite grann över det här med kroppen och hur jag ska förhålla mig till min, på sätt och vis, nya kropp. Än så länge ser jag bara ett stort, vidrigt ärr med en massa häftor. Jag tycker det ser hur äckligt ut som helst och har bara med nöd och näppe kunnat ta de två bilder jag har lagt ut här. Jag känner mig trasig, lika trasig som tyget på min kökssoffa…

Trasigt tyg påkökssoffan

Känner mig lika trasig som tyget på kökssoffan.


Tro mig, jag är jätteglad
att min Alien är borta. Det andra organet som togs bort i samma veva sörjer jag inte heller. Men jag har på sätt och vis blivit en annan. Anna säger att jag har blivit tunn. Det är en överdrift. Jag är fortfarande tjock. Tio kilo minus visade vågen idag, efter att jag hade klämt i mig yoghurten. Viktminskningen är en bonus. Jag vågar knappt känna på min kropp på utsidan. Där under satt Alien och festade på mitt blod. Usch, nej, jag blir bara illamående när jag tänker på det hela!

Klockan 14 hade jag fått i mig frukosten och då hasade jag in i duschen för att tvätta kropp och hår. Jag smorde in fötter, ben och armar med härligt body butter (shea). Vill inte lukta sjuk, smärta och ångest. Och störst av dessa tre är ångest och den lukten får man inte bort i första taget, väldoftande body butter till trots.

Nu ska jag läsa en stund, vila, vila, vila. Tänk om jag kunde komma på nånting mera matigt jag vill äta till middag! Mamma är på kaffekalas och ringer när hon kommer hem. Hon pratar julmat hela tiden och jag lyssnar och får kväljningar.

Hur går det med din julmat??? Vad har du för favoritmat på julbordet???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »