Bubbel i systemet

Ett omtumlat inlägg.

---

 

Champagnen bubblade i mitt system i natt så jag sov inte mer än två timmar.

Nej, idag har jag inte sökt nåt jobb. Dagen idag går jag mest omkring i nån sorts yra och fattar inte om presenten jag fick igår är sann eller inte. Jag tror lilla mamma känner likadant, för hon ringde fyra (4) gånger igår. Jag ringde henne bara en gång igår och det var en speciell känsla att få leverera nyheten.

Inte blev det mer än två timmars sömn i natt, ungefär. Fästmön och jag öppnade champagneflaskan, som hade legat på vänt i några år, på kvällen och skålade i finglasen från Orrefors – och mumsade tämligen smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen – VID DISKBÄNKEN. Såna är vi! Bubblet i systemet och alla funderingar gjorde att jag snurrade runt i bingen hela natten.

Vi åt smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen.

Telefonsamtal och sms trillade in hela eftermiddagen och kvällen. Extra lustigt var det att NK* messade tre minuter innan Malin ringde och frågade om hon fick bli min nya chef. Jag saknar fortfarande NK och alla de andra arbetskamraterna otroligt mycket, men vi har ofta kontakt på ett eller annat sätt. Och nästa vecka, när jag är tillbaka från begravning och mammabesök, innan jag tillträder min nya tjänst, ska jag försöka få till ett litet möte nån kväll.

Extra glad blev jag när en av mina före detta chefer ringde igår efter att jag tackat per sms för fina referenser som ledde till ett nytt jobb. Och att höra gamla vänner som telefonerade för att gratta på födelsedagen nästan gråta i luren av glädje för min skull gjorde hjärtat särskilt varmt. Då kan jag bortse från och trycka ner Den Lilla Sura som sitter inuti och fäller kommenterar om folk som bara hör av sig när det går bra och typ…

Undras var de höll hus de svåra stunderna..?

Vi har alla våra kors att bära och mitt kors blev understundom så tungt och otympligt att jag fick lägga allt fokus på att orka och inte ägna ens en sekund av en tanke till nån annan som hade det svårt. Ja, jag är ingen genomgod människa, jag är nog en ganska vanlig sort.

 

Mer jordgubbar, men tillsammans med linfrön i filen, inte till champagne.

Idag har det inte blivit nån champagne till jordgubbarna. Anna hade köpt en sort på stan i måndags som både smakade och doftade lite mer. Några av dessa lämnade hon kvar här och dem intog jag till frukostfilen tillsammans med sedvanliga linfrön. Jag har som sagt INTE sökt ett enda jobb hittills idag. I stället har jag ägnat en del tid åt att boka om möten och annat inplanerat eftersom jag eventuellt börjar jobba redan den 9 maj. Mina 48 krukväxter har fått vatten och min trogna lägenhetsvakt Lucille har lovat att utfordra dem under min lilla helgtripp. Jag har varit ute med sopor denna kylslagna onsdagsmorgon, men jag har faktiskt också gjort nåt så ovanligt som glott en timme på TV. SvT visade ju igår den första delen av Inför Eurovision song contest och den missade Anna och jag. Vi tog en promenad i stället efter eftermiddagens tårtkalas och före middagen. Riktigt urblåsta blev vi, men det var väldigt skönt. Idag kunde jag i alla fall konstatera att övriga länder som är med i musiktävlingen ska delta med såväl vuxna artister som låtar – till skillnad från Sverige där de flesta artister och bidrag höll sig på dagisnivå. Kanske är det med andra ord värt att titta på finalen, trots allt..?

Jag undrar vem hon var, Gula änkan..?

Jag har packat min väska och hängt fram svarta kläder. I natt hoppas jag att jag får sova så att jag orkar med långkörningen i morgon. Men först ska jag självklart se När livet vänder. I kväll är det säsongsavslutning och jag kan bara hoppas att de är så kloka på SvT att de ger Anja Kontor i uppdrag att fortsätta göra bra TV-program. Och innan jag bänkar mig i bästefåtöljen klockan 20 ska jag träffa Kommunalrådet och skjutsa hem Anna som jobbar en extra lång dag idag.

Nu ska jag läsa om Gula änkan, för jag är väldigt nyfiken på vem damen på Veuve Clicqout-korken var! En lär så länge en lever…

Jag hoppas att Du har en bra onsdag! Jag har nog inte landat i den här dan ännu…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den umbärliga

Ett inlägg om en bok.

---

 

På Alfa antikvariat i Stockholm kan en göra många fynd. Stället är hur stort som helst. När man kommer in i affären bara fortsätter den, liksom. Om nån vecka eller två ska jag dit igen och kolla läget. Den 8 augusti var jag där och fyndade Sigrid Combüchens bok Den umbärliga. Boken är inbunden och i fint skick, så priset var därför ganska högt jämförelsevis, 120 kronor. Naturligtvis är det billigt ändå!

Jag trodde att boken var skönlitterär, men se det var den inte! Därmed inte sagt att den inte var läsvärd ändå. Huvudperson är Ida Bäckmann, en kvinna i svensk tidig 1900-talslitteratur som jag inte blir riktigt klok på. Hon är kanske mest känd för att ha erbjudit Gustaf Fröding sin kärlek. När han möjligen var mottaglig för den satte hans familj och läkare stopp för den genom att belägga Ida Bäckmann med besöksförbud. Efter att Fröding hade dött 1911 träffade Ida Bäckmann Selma Lagerlöf. Denna uppmuntrade Ida Bäckmann att skriva en bok om sig och Fröding. Fast när boken blev en skandal och flopp var Selma Lagerlöf inte där för att försvara Ida Bäckmann.

Nån författarkarriär blev det inte för Ida Bäckmann. Däremot reste hon till spännande länder och skrev journalistiska reportage. Hon köpte så småningom ett litet lantbruk som hon drev tillsammans med en annan kvinna.

Sigrid Combüchens bok är ett försök att putsa upp Ida Bäckmanns rätt skamfilade rykte. Nog får i alla fall jag till viss del en ny bild av henne, men jag har ändå svårt att få kläm på Ida Bäckmann. Tyvärr hjälper den här boken inte mig fullt ut. Det var emellertid intressant att läsa om mina båda värmländska favoritförfattare och deras roll i Ida Bäckmanns liv. Boken gav mig åtminstone en delvis annan bild av dem i alla fall. Roligt var det också att se referenser till litteraturhistoriker som till exempel min gamle docent Germund Michanek. Han skrev om Gustaf Fröding och jag skrev om Gustaf Fröding i min C-uppsats – Germund Michanek var min handledare.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Professor Frans och den siste Sturen

Ett inlägg om en bok.

---

 

Åter är det höst och dimman sänker sig över gaslyktorna i Uppsala. Det ska firas Gustaf Adolfsdag och Frans Stenberg, professor i egyptologi, ser fram emot en gemytlig kväll tillsammans med sin assistent Henning med flera. Men i självaste Domkyrkan sker något förfärligt och professorn får mer levande kungligheter att tänka på än Gustaf II Adolf.

Mohamed Omars andra bok om professor Frans, Professor Frans och den siste Sturen, hittade vägen ner i min postbox häromdagen. Jag greppar den cirka 60 sidor långa novellen – eller kortromanen – och strax sveps jag som sist in i dimmorna. Mohamed Omar är mästerlig när det gäller att bygga upp en kuslig, fuktig stämning bland gaslyktor och facklor och något som droppar i katedralen…

Det är ett annorlunda Uppsala författaren tar med oss läsare till. Här blandas det fiktiva med verkligheten, även vad gäller persongalleriet. Särskilt nyfiken blir jag på den bittre antikvitetshandlaren Christofer – har han någon verklig förebild, tro?

Hänvisningarna till Star Wars, som jag personligen inte känner så mycket till, blir lustiga och får dessutom en konkret och beskrivande funktion, framför allt i slutkampen.

Att tidsbestämma när händelserna utspelar sig är omöjligt, men i någon sorts nutid är det ändå. Det blir extra roligt med referenser till aktuella debatter såsom genusdebatt, tankar om medborgarlön, rökförbud, välutbildade invandrare som jobbar som lokalvårdare, det segrerade Gottsunda med mera. Frenologi häcklas – med rätta, enligt min mening.

Allt detta utspelar sig kring händelsen – någon har stulit Sturarnas kläder, de som visas upp i Domkyrkans skattkammare. Men kärnan är ett försök till hämnd genom kungamord.

Detta är en helt fristående uppföljare till Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet (2014), men professor Frans och lärjungen Henning är desamma. Även denna gång är omslaget gjort av duktige Olov Redmalm. För hur det än är spelar omslaget en stor roll i vår första bedömning av en bok. När det sen gäller inlagan har den givetvis största betydelsen. Det här är en liten bok som tilltalar mig, trots att jag inte är någon riktig sci-fi-fantast.

Båda böckerna är utgivna på Agueli förlag, ett litet förlag som drivs av författaren själv och vilket han även gett ut en diktsamling. Vill du veta mer om boken eller köpa den hittar du mer information här.

Toffelomdömet blir högt.

Här kan du läsa vad jag har skrivit om Mohamed Omars tidigare böcker:

Diktboken Skymning öfver Upsala (utgiven på Björkmans förlag)

Diktboken Natt öfver Upsala

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Dåligt, oförskämt, respektlöst!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Rassel och värk och en och annan uppiggande nyhet

Ett fortfarande sjukt inlägg.

---

 

Fåglarna hörs utanför och solen noteras.

Nej jag mår inte särskilt mycket bättre, men jag lever. Jag har mest legat i sängen med fördragna gardiner idag. Lyssnat på fåglarna utanför och noterat att det är soligt de stunder jag har varit vaken. Men så kände jag mig så svettig och äcklig att jag masade mig upp och tog en dusch. Kallsvetten återkom direkt efteråt. Fast jag är en seg typ, så jag stegade över till Tokerian. Ja, det var skitdumt, men jag ville handla nåt till middag eftersom Fästmön jobbar lång dag idag. Hon har per sms deklarerat att hon vill gå hem och då blir det alldeles för tungt och långt att bära matkassar från ICA Heidan, som hon passerar på hemvägen. Och så ville jag köpa ett födelsedagskort till vännen M som fyller år dan för mig.

Det känns fortfarande som om nåt hårt har kört över mig. Jag hostar lite mer och luftrören rasslar. Huvudvärken och värken i muskler och leder är påtagliga. Jag mår väldigt illa och har inte fått i mig nånting att äta idag, bara vatten. Kanske att jag provar med lite fil sen när Anna äter.

En barnbok att recensera.

I min postbox hittade jag en rolig barnbok för recension. Den ska jag ta tag i när jag piggnar till. Och så har jag sett sista avsnittet av Jordskott. Det var riktigt bra. Nu sinar krafterna och jag ska ta en Ipren och krypa ner igen. Och… ja just det… Jag fick per sms veta att det har ringts på referenser på mig. (Det är inget skryt, bara ett konstaterande – om än ett pirrigt och glatt sånt!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tävla med Tofflan och For Life!

Ett inlägg med ett tävlingsmoment – för en god saks skull.

---

 

Ett företag som hjälper arbetslösa att få erfarenheter, meriter och referenser – vilket är användbart när man söker jobb – och som dessutom arbetar aktivt för att stödja cancerforskning… Finns det verkligen? Jo du, det existerar! For Life heter det och jag har skrivit om det tidigare.

Genom sin nätbutik säljer For Life enkla, snygga och användbara produkter. Det arbete som For Life utför görs till förmån för cancerforskning, samtidigt som arbetslösa får möjlighet att lära sig om e-handel, marknadsföring via sociala medier med mera. Tänk att ha nåt vettigt att göra om dagarna, att få komma ut i arbetslivet och få arbetskamrater! Den som får jobba för For Life får uppgifter som är individuellt anpassade. Eget kontor och egen laptop ingår också. Alla ses som en resurs, inte som nån belastning eller som nån som tär på samhället.

Du kan vara med och stödja For Life genom att handla nåt i butiken. Där finns fina och färggranna armband och halsband samt mobilskal. Jag gillar särskilt ICE-armbanden. ICE står för In Case of Emergency och följs av ett mobilnummer som man kan bestämma själv – jättepraktiskt för barn att ha föräldrarnas mobilnummer på sig eller närståendes mobilnummer för den som är sjuk.

Det här inlägget får jag inte betalt för att skriva. I stället har jag ett fint armband i vuxenstorlek att lotta ut – med mitt mobilnummer!!! Och nu har DU chansen att vinna det!

For Life armband med mobilnummer till Tofflan! (Fast det är ju inte det nummer du ser på bilden!)

För att vara med i tävlingen ska du skriva en kommentar nedan. Berätta varför just du borde få detta exklusiva armband, som endast finns i ett enda exemplar! Det måste gå att nå dig via den e-postadress du har skrivit/skriver i kontaktformuläret. När tillräckligt många har kommenterar drar jag en vinnare. Jag är enväldig jury och mitt beslut kan inte överklagas.

Må bästa formuleringen vinna! Eller den som bäst behöver piggas upp!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Jag har haft ett bra liv

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Dold agenda – och öppen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Skymning öfver Upsala

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Proffice hittar personal – åt Arbetsförmedlingen

Tänk att så gott som varenda gång jag läser om Arbetsförmedlingen tar jag mig för min panna och tänker

Maj gadd!..

Det senaste är att Arbetsförmedlingen nu tar hjälp av bemanningsföretag. Men inte för att matcha

[…] arbetssökande mot lediga jobb […]

som generaldirektören skrev för ett tag sen i en debattartikel, var som helst – utan på… Arbetsförmedlingen. Enligt Dagens Nyheter, du vet hen där tidningen som är så rädd för det lilla ordet som börjar på h och slutar på n och har ett e i mitten, har Arbetsförmedlingen lagt 38 miljoner på att hyra in personal till sig själv. Ja, det står 38 miljoner för 2011 i artikeln.

Man undrar ju varför Arbetsförmedlingen, som har i uppdrag att… ja, vad har de för uppdrag egentligen? Nåt med att få ut arbetssökande på arbetsmarknaden, kanske..? Ja, alltså, jag undrar ju varför Arbetsförmedlingen har så svårt att hitta egen kompetent personal.

Enligt en personalchef på Arbetsförmedlingen behöver Arbetsförmedlingen rekrytera mellan 700 och 800 personer om året. Om bemanningsföretaget ska ta hand om detta lär det kosta…

Arbetsförmedlingen har upphandlat ett ramavtal med Proffice som gäller ”rekryteringstjänster”. Här är några exempel ur prislistan:

Maxpris för att rekrytera en chef till Arbetsförmedlingen med annonserat förfarande: 125 000 kronor

Personlighetstest, djupintervju och analyser på en chefskandidat: 28 500 kronor

Rekrytering av en arbetsförmedlare: 24 000 kronor

Intervjua en kandidat till arbetsförmedlare: 2 000 kronor

Inhämta referenser för en kandidat till arbetsförmedlare: 800 kronor

Personalchefen tycker inte att det är pinsamt att använda ett bemanningsföretag för den egna rekryteringen utan säger:

[…] Vi ska ägna oss åt att få arbetssökande i arbete. Det är det vi är bäst på. Arbetsförmedlarna har en gedigen utbildning. När vi ska rekrytera vår personal tar vi in från personalavdelningen eller via rekryteringsföretag. Man ska göra det man är bäst på.

Eh… är Arbetsförmedlingen bäst på att få arbetssökande i arbete? Är det det hon säger? Hur många är det som håller med om det? Inte jag, i alla fall… Vad tycker du???

Livet är kort.

Read Full Post »