Avrapporteringar och förkovran

Ett inlägg om en rätt fulltecknad dag – hittills.

Temperaturen börjar krypa neråt. Det är inte minusgrader än, men det står inte på förrän kvicksilvret inte orkar ta sig över nollan. Då är det skönt att ha vinterdäcken på bilen! I morse var det cirka fyra plusgrader och – ta i trä! – det regnade inte.

Min dag har varit fulltecknad! Morgonen inleddes med att jag betalade min p-bot. Därefter skjutsade jag Fästmön till en konferenslokal utanför stan. Passerade min före detta arbetsplats och kom på mig med att inte se mig om. Jag jobbar på det där att var sak har sin tid… En aning ironiskt när jag ett par timmar senare slängde iväg en formell ansökan på en tjänst vid sagda arbetsplats, en tjänst jag redan i slutet på förra terminen anmälde intresse för. Eftersom ingen har hört av sig efter semestrarna trodde jag att det inte skulle bli nån tjänst. Uppenbarligen fel tänkt av mig! Och frågan är hur intressant jag är när man inte berättade för mig att tjänsten nu är utlyst… Funderar på att slå en signal och påminna om att jag finns… Har ringt och påmint om att jag finns samt berättat att jag skickat in en ansökan. Blev trevligt mottagen!

Hur som helst hittade jag ytterligare två intressanta jobb. Det ena har jag haft en liten mejlväxling med rekryteraren om. Jag fick veta att det var en junior tjänst – men det hade man inte skrivit i annonsen. (Tänkte inte på det, eller vad?)

Strunt samma!

svarade jag.

Jag är intresserad av att jobba på ert företag i alla fall! En gång i tiden var jag kund hos er, för resten. Och jobbar Si och Så kvar?

Det gäller att nätverka! Jag kan ibland vara rentav usel på det, men understundom förvånar jag till och med mig själv. Har väl lärt mig att kontakter är det som räknas – i rekryteringssammanhang…

Efter jobbsökeriet, som tog ett par sköna timmar, ringde jag Uppdragsgivaren P-O och avrapporterade gårdagens övning. Förklarade att jag var intresserad, att det låter spännande och som en utmaning samtidigt som jag hade en del funderingar. Vi får se var det landar. Jag har inte sovit så mycket i natt utan tänkt.

Under lunchtid har jag deltagit i ett webinar om sociala medier. Det var en representant från Fastighetsbyrån som berättade om deras sociala intranät. Mycket intressant och matnyttigt! Det gäller att förkovra sig – även om man inte jobbar. I det här fallet är det en webinarserie som jag har deltagit i sen hösten 2011. Jag klickade därför i att jag

tillhör inventarierna

på frågan vilken gång i ordningen jag deltog…

Webinar vid en knackig och hackig dator.

Idag skulle jag också avrapportera till mamma, men hon svarar inte och gissningsvis är hon ute på ärenden. Funderar på att ta en promenad till soprummet. Det står ett par fulla stinky bags i hallen. Nån promenad är väl inte att tänka på idag heller, för ger jag mig ut kan jag ge mig 17 på att mamma ringer. Klockan 16 måste jag ge mig iväg för att hämta hem Anna från konferensen. Vi ska åka och kika på skoinlägg. Jag har lånat ut mina gamla till Anna att ha på jobbet, men behöver dem själv. Så här års växlar man ju skor då och då och inläggen efter avgjutningarna blir böjda varje gång de dras ur och trycks i skor.

När vi ändå är inne på krämpor kan jag rapportera att jag har känt en liten knöl där det inte ska finnas nån. Vidare har det dykt upp blod där det inte ska dyka upp nåt heller. Men just nu orkar jag knappt oroa mig för det, det är viktigare saker som nytt jobb som hägrar!

Hur mår du idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Instagram – kan det va nåt???

Ett inlägg om Instagram.

Jag har sen ett tag tillbaka funderat på att skaffa Instagram. Under ett webinar i våras fick jag lite mer kött på benen. Ändå har jag inte kommit till skott. Vad är det då som hindrar mig?

En av mina bilder som jag INTE vill få snodd eller använd gratis.

Enligt Prav… Aftonbladet är Instagram världens bästa kanal för marknadsföring just nu. Som exempel lyfter de fram en kampanj för en ny bilmodell. Om man får syn på just den bilen kan man vara med och tävla om en provkörning av bilen.

Familjen använder Instagram och gör snygga bearbetningar av sina foton. Lägger på filter. Det kan man göra i Photoshop också – om man nu har Photoshop. Det är ju ett ganska dyrbart program. Instagram, däremot, är gratis. Fast gissningsvis är det begränsat vad du kan göra och dessutom bearbetar du dina bilder på din mobilskärm.

Det som håller mig tillbaka fortfarande är vad som händer med mina bilder om jag skickar upp dem via Instagram. Blir de allmänt gods då, precis som alla andra bilder jag skickar upp på till exempel Twitter och Foursquare? Vad som gäller för bilderna på bloggen är ju att jag är fotograf och jag har ensamrätt på dem. Sen vet jag förstås att det knycks lånas friskt. Det är väl OK – så länge man ber om lov. Eller åtminstone sätter ut fotografens namn… Hur är det med detta på Instagram??? Nån som vet???

När jag läser om villkoren hittar jag bland annat detta:

[…] Instagram does not claim ownership of any Content that you post on or through the Service. Instead, you hereby grant to Instagram a non-exclusive, fully paid and royalty-free, transferable, sub-licensable, worldwide license to use the Content that you post on or through the Service, […]

… och detta:

[…] Some of the Service is supported by advertising revenue and may display advertisements and promotions, and you hereby agree that Instagram may place such advertising and promotions on the Service or on, about, or in conjunction with your Content. The manner, mode and extent of such advertising and promotions are subject to change without specific notice to you. […]

Så nja… jag väntar nog ett tag. Men om jag hade ett företag…

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Creative Commons – nånting för andra än Nordiska museet?

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver sina intryck av dagens lunch-webinar inom #ssmw.

Säsongens sista #ssmw gick av stapeln på lunchen idag. Det var inte smart av mig att glömma fixa packed lunch. Jag kände mig både trött och grinig när jag lyssnade till Kajsa Hartig och Jonas Hedberg från Nordiska museet berätta om hur de använder Creative Commons. Kajsa Hartig pratade fort, Jonas Hedberg alldeles för långsamt, men trots det sätter jag upp museet på Att-besöka-i-sommar-listan!

För den som inte är invigd i mysteriet Creative Commons, CC, kan jag meddela att jag kände mig än mer förvirrad efteråt. Eller som arrangören Bengt Littorin uttryckte det:

Jag är förvirrad fast nu på en högre nivå, efter dagens #SSMW om CC.

Nordiska museet har gett sig i kast med ett hästjobb. Sannerligen! Med tanke på att man har sex miljoner fotografiska verk/bilder i sin samling som ska klassificeras och symbolmärkas efter hur de får användas… CC går nämligen ut på att tillåta spridning av eget material, såsom bilder. Eller verk. FOTON! En vinst med CC-licens är förstås att det gör Kulturarvet mer synligt och tillgängligt, framför allt.

Men detta med fotografier är ju, som bekant, inte enkelt. När det gäller upphovsrätt, till exempel skiljer man på verk och bild. Rättigheterna att använda ett foto beror på hur man klassar det. Antingen får man använda fotot 70 år efter fotografens död eller 50 år efter… Nej, det här fastnade inte i min hjärna! Sorry! 

Det här är ett foto jag har tagit i Gamla Uppsala. I bakgrunden skymtar Gamla Uppsala kyrka. Jag kan inte avgöra om detta foto är ett verk eller en bild. 

Det diskussionen på chatten snöade in på var vad som klassas som kommersiell användare. Det du och jag menar med kommersiell (= i syfte att skapa vinst) är inte vad CC menar. En kommersiell användare får, som du kanske anar, betala för att använda ett foto.

Mina funderingar före webinaret var förstås huruvida detta var av intresse för min arbetsplats att ansluta sig till. Jag gick in i webinaret med ganska blank inställning. Jag gick ut ur webinaret med en massa tankar och oklarheter snurrande. Nej, det här var inte bra. Nästa gång måste jag komma ihåg att ta med lunchen!

Tills vidare fortsätter jag nog privat på redan inslagen bana: jag använder mina egna bilder och friköpta bilder. Eller verk. Hur man nu ser på saken.

#ssmw-serien drivs av Bengt Littorin, som när han inte jobbar med detta arbetar vid Naturvårdsverket, bloggar som Havspappan kallad på bloggen eller twittrar under samma nick. Webinarerna är kostnadsfria och hålls över lunchen. Du sitter vid din dator och lyssnar på olika föreläsare som talar om diverse ämnen runt sociala medier. (Du kan också se dem i efterhand här!) Via en chatt har du möjlighet att ställa frågor eller kommentera. Jag har följt webinarer sen hösten 2011 och det är oftast väldigt inspirerande föreläsningar. Dagens var alltså ett undantag. Jag ser därför med tillförsikt och spänning fram emot höstens serie!

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny arbetsvecka, med nya… jaa, med allt nytt den innebär…

Ett inlägg om lite av varje i Tofflans liv, arbete såväl som privata händelser.

Min söndagskväll blev ganska soft.  Jag avnjöt en matlåda från frysen – italiensk pastasås med spaghetti. (Ingen verkar sakna mina recept ur Svarta Boken, så jag har avslutat den serien inlägg.) Tog ett glas rött italienskt till också, men jag blev mest trött av det. Därför unnade jag mig själv en kall öl lite senare. Jag vet inte vad det är med den här värmen, den gör så att jag blir mer sugen på alkohol än vanligt! Fast efter ölen var det nog. Jag är trots allt väldigt måttlig med alkohol.

Gjorde mig mest trött.

Fästmön och jag telefonerade om det kommande familjeevenemanget i veckan. Anna har lagt upp en plan och vi har diskuterat igenom diverse saker. Plats avgörs av vädret. I helgen kändes det väldigt motigt och rörigt, nu känns det som om vi har bättre koll på saker och ting. Jag tror att det avlöper fint. Synd bara att jag inte kan ansluta förrän senare. Men det är ju inte min dotter som tar studenten och då får/kan man inte ta ledigt hur som helst…

Måndagsmorgonen inleddes med stormöte på institution 2. Det är ganska mycket nu, kan man lugnt säga. Vi står inför tämligen stora organisationsförändringar. Dessutom har vi nyligen haft prefektval. Bollen ligger hos dekanen som är den som har sista ordet vad gäller prefekt. Besked borde komma när som helst. Organisationsförändringarna har vi i olika konstellationer lämnat synpunkter på. Ändå upplever många att ingen lyssnar på deras argument och åsikter. En person tyckte att det var ett tydligt kommunikationsproblem. Jag vill väl inte riktigt se det som det, men visst ligger det något litet uns sanning i det.

Glömde att fixa packed lunch till idag. Så är det när man inte kollar sin kalender ordentligt vad gäller DAGTID. En kvart över elva, cirkus, ansluter jag mig till ett Creative Commons-webinar som startar halv tolv. Idag ska vi lyssna på några som arbetar vid Nordiska museet och hur de använder Creative Commons i sitt arbete. Jag får nöja mig med andlig spis och trippa iväg på lunch när webinaret är slut.

I morgon förmiddag håller jag utbildning för en sektion. Mitt tisdagsjobb för institution 1 flyttas därför till onsdag förmiddag. På eftermiddagen tänkte jag försöka att åtminstone komma iväg nån timme eller två tidigare än vanligt för studentuppvaktningen.

Jag är nog inte som den här läraren utan ganska snäll mot mina elever, som är högutbildade forskare och professorer…

På det privata planet ska jag fundera ut lite aktiviteter till nästa helg, när jag får herrbesök. Mycket hänger det ju på vädret. Väderappen i Ajfånen är synnerligen opålitlig, men utlovar sol – i alla fall på lördag.

Händer det nånting hos dig de kommande dagarna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

I samtal med medborgarna

I stället för att ge mig ut i snön (det snöar måttligt men stora flingor) tillbringade jag lunchen vid datorn för att delta i dagens #appell #ssmw webinar, med rubriken I samtal med medborgarna. Jag lyckades skramla ihop en ostfralla, en banan och ett surt (passande nog) grönt äpple att gnaga på medan jag lyssnade.

Fyra föreläsare (det skulle ha varit en femte) pratade i ungefär fem minuter kring hur de på sin respektive myndighet samtalar med medborgarna via sociala medier. Under och efter miniföreläsningarna hade webinadeltagarna möjlighet att ställa frågor och få svar via en chatt. Lars Boström från Konsumentverket inledde med att berätta om en social kundtjänst man infört. Skälen var flera – ett var att spara tid för handläggarna eftersom samma fråga ofta kommer från flera olika  håll. Genom att samla frågorna och svaren på ett ställe minskar belastningen på handläggarna, samtidigt som flera kunder kan få ta del av olika frågor och svar. Själva funktionen är i Konsumentverkets fall integrerad i webbverktyget EPiServer, som har en frågor-och-svar-funktion.

Jag har platt frisyr nu efter att ha haft lurar på skallen. Men vem bryr sig mer än jag själv?

Lars Lundqvist från Riksantikvarieämbetet berättade om hur man där använder Flicker (för foton) och dess community. Genom att samla fakta från massor av olika håll kan man förse frågeställaren med mycket information. En student har som ett ex-jobb gjort en app som även är GPS-kopplad.

Fredrik Andersson från Länsstyrelsen i Värmland berättade att myndigheten har ett problem med överskjutning av djur.  För att få bukt med detta har man bland annat startat en blogg där det beskrivs vad som händer ute på fältet. Bloggen är automatkopplad till Twitter. Via mass-sms får man ut information till jägarna. Vidare har man skapat ett konto på Facebook om de stora rovdjuren, nåt som många tycker är väldigt modigt. Det här med rovdjur, till exempel vargar, är ju känsliga och ofta kontroversiella frågor.

Avslutningsvis berättade Patrik Lindmark från Skatteverket om ett samarbete man har med fem andra myndigheter gentemot målgruppen personer som startar och driver eget företag. Bland annat arrangerar man en Starta företag-dag där företagarna får lyssna på föredrag av föredragshållare från de olika involverade myndigheterna. Man tänker sig vidare starta webinarer med myndighetsinformation i höst. Patrik Lindmark fick frågan om vem den typiske egne företagaren är. Inte helt oväntat är denne man och under 50 år. Inget för en gammal Toffeltant, alltså. Totalt ute här med.

Hos Havspappan kan du läsa mer om vårens webinarer! Nästa webinar ges tisdagen den 16 april och har rubriken Sociala intranät revisited.

Livet är kort.

Read Full Post »

Veckan 9: Kaka och Kräka

Torsdag är det och runt mig är folk antingen kräksjuka eller förkylda. Men inte jag! Här kommer därför, i vanlig ordning, veckans höjdpunkter (Kaka) respektive lågvattenmärken (Kräka). Det är inte svårare än så här, enligt mig:

Kaka

• Chili con pollo (Verkligen gott!)
• Lördagsdagen med Den Mest Älskade (Ledig helg!)
• Magisk fredagskväll med Den Mest Älskade (Ledig helg!)
• Att bygga en webbplats (Fasen, så kul det är att bygga nåt från grunden!)
• Webinar om bilder (Alltid intressanta ämnen!)

Kräka

• Förkylningar och kräksjukor (Håll er borta från mig, virusar!)
• En sista hälsning (Nej, jag tycker att det är osmakligt med Twitter från döda!)
• Onödiga böcker (Suck…)
• Webbformulär för jobbansökningar (Nej, de är inte anpassade efter min verklighet.)
• Handläggaren på Försäkringskassan som ville veta datum för döden (DET var riktigt, riktigt sjukt!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Motionspass och webinarpass

Min förmiddag slutade med ett rejält motionspass. Meh, tro nu inte att jag kutade tvärs över gatan till Friskis & Svettis träningsföretaget eller ens att det var frivilligt! Nej, en Toffla springer ju som bekant aldrig, utan hasar bara. Skämt åsido, jag sprang FAKTISKT runt i huset och affischerade överallt där jag kunde – jag blev åthutad vid ett tillfälle, till och med!

Plastfickorna på glasdörrarna får endast användas för evenemang som ligger nära i tiden!

sa en dam och tittade lika ampert på mig som Storasyster kan göra.

Vilken tur då att det här går av stapeln nästa vecka!

svarade jag och log mitt allra blidaste leende.

Jag skenade upp och ner i trapporna och det var inte så skönt för hälen där hälsporren är särskilt trilsk idag (kylan?). Men jag gjorde det ändå så gärna eftersom det är ett evenemang som jag tror lockar besökare. Ett angeläget evenemang, vill säga.

Sen var det skönt att få bänka sig framför datorn, sätta på sig lurarna och delta i ytterligare ett #ssmw-webinar om sociala medier och affärsnytta, c/o Bengt Littorin. Dagens webinar handlade om bilder och hur företag kan använda sig av tjänster som Instagram. De två föreläsarna representerade en klädkedja och ett hotell. Delvis använder de sig av Instagram och bilder på liknande sätt. Hotellet har en enda fotograf som tar alla bilder till webbplatsen, men när det gäller Instagram varierar fotograferna. Tanken är att bilderna ska locka, men också vara ganska enkla. Det blir de när man lite småfyndigt fotar verkligheten, menade Daniel Wångsten på Hotel Tylösand. På klädfirman fotar de olika butikerna till Instagram, men max två bilder per dag får de lägga ut.

Här har jag fotat Toffelfoten storlek 42 (till vänster) och en kollegas fot storlek 36 (?). Bilden tillför inte det här inlägget nånting mer än att vara lite lustig, knappast småfyndig, men ge dig en paus i läsningen,

Men vad ger bilder för vinster och förtjänster? Går det att mäta till exempel hur många gäster som bokar hotellvistelse eller köper vintagekläder bara för att de har sett en Instagrambild? Njae, viss statistik går ju att ta fram över hur ofta bilderna är tittade på etc. Och det går ju att se hur många likes och delningar som görs. Men det handlar förstås mest om att skapa goodwill. Och att involvera kunderna, menade Ulrika Enström från Beyond Retro. Ett av misstagen många företag sen gör är att inte kommunicera med kunderna genom att strunta i att besvara kommentarer etc på Instagram.

Lite knepigt är ju detta med bilder överhuvudtaget. Det lånas friskt över nätet, trots att det är fotografen som äger rätten till sina bilder och ingen annan (om det inte är avtalat annat, vill säga). Men om nån fotar till exempel ett plagg och taggar Beyond Retro känns det som att röra sig lite i ett gränsland. För självklart vill affärskedjan visa upp den taggade bilden (förutsatt att den är positiv, förstås). Fotografen har troligen inte nåt emot det eftersom h*n har taggat affären. Mer oroande, tycker jag, är att Instagram faktiskt har rätt att använda bilder som är upplagda där, till exempel i reklamsyfte, utan att fråga först. I och med att fotograferna har skapat ett Instagramkonto har var och en också godkänt detta. Frågan är hur det känns ifall ens bild används i marknadsföringen av en vara eller tjänst som man som fotograf inte gillar…

Jag tror emellertid att det är massor av människor som, utan att fråga mig, har lånat bilder jag har tagit från min blogg. Lägger man ut dem på nätet får man liksom vara beredd på det. Men det finns också personer som har kontaktat mig och bett att få/köpa högupplösta kopior för att illustrera texter i tidningar och böcker. Generellt sett brukar jag inte ta betalt för bilder, men jag vill gärna att jag nämns som fotograf.

Webinarerna tar upp intressanta ämnen och det är alltid spännande människor som föreläser! Nästa webinar ges den 19 mars:

19 mars appell: I samtal med medborgarna

Ett mer fokuserat Appell där vi med ett antal kortpresentationer undersöker på vilket sätt myndigheter använder sociala medier för att förbättra samtalet med medborgarna.

Deltagare: Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Värmland, Skatteverket m.fl.

Håll utkik på Twitter efter hashtaggen #ssmw

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, jobb och det som är viktigt i livet

Fy te rackarns! Trodde jag skulle hosta lungorna ur mig när jag klev ut från porten i morse. Ändå var jag beredd på att kvicksilvret hade sjunkit. Termometrarna hemma visade lite varierande utomhustemperaturen, men den i köket visade närmare sju minusgrader!..

När får vi se grönt gräs igen, tro?

Dagarna och veckorna går så fort. Tänk att det redan är fredag igen i morgon! Idag ska jag försöka få tid för lite avstämning med min nyaste uppdragsgivare. Jag skickade ut ett förklarande mejl igår eftermiddag till institutionens medarbetare och jag har fått feedback återkoppling på det jag gjort – trots att så många är borta på sportlov! Ibland har jag ett väldigt, väldigt tacksamt jobb.

Min lunch ska jag tillbringa framför datorn. Det är åter dags för ett webinar. Denna gång handlar det om social bilddelning och Instagram i marknadsföring. Det KAN finnas platser kvar, så är du intresserad, testa att anmäla dig här! Du kan i alla fall anmäla här att du vill titta i efterhand!

Jag hade tänkt mig tidig sänggång igår kväll. Men saker och ting drog ut på tiden. Först pratade jag med mamma, som nu har mer röst, men svårare att andas. BRA att hon ringde sin doktor och fick lite råd! Nu hoppas vi att det blir bättre snart. Jag har bjudit hit henne till påsk, vi får se hur det blir med allting, hur hon mår, min situation etc. Min tidsbegränsade anställning tar nämligen slut efter påsk. Eller i alla fall delar av den, kanske. Och 20 procent av min lön kan jag inte leva på.

Fick ett tips igår kväll på twitter av min kommunalrådskompis – som jag snart borde boka in en lunch med!!! – om ett jobb som ser ut som klippt och skuret för mig. Tills jag fick veta att en före detta kollega från ett gammalt arbetsliv ska börja jobba där, en person som högg mig i ryggen efter att jag hade pratat för personens sak. (Nej, jag har slutat att försöka rädda andra människors jobb – det brukar bara i slutänden slå tillbaka på mig själv.) Då kändes det inte lika intressant längre. Falska och fega människor vill jag inte frivilligt omge mig av längre. Såna träffar man ju på lite oförhappandes här och var ändå, men det kan man ju inte göra nånting åt. Det är små människor, mycket, mycket små. Själv är jag mest stor till formatet, mina ord är däremot små, men jag står för dem – tills jag har blivit överbevisad om motsatsen.

Nånting som gjorde att jag hade svårt att somna igår kväll var programmet När livet vänder. Om du inte tittade på det rekommenderar jag att du ägnar en halvtimma av ditt liv och gör det. Det som sägs där ger nämligen ett visst perspektiv på vad som är viktigt i livet, att det är viktigt att leva här och nu. Men också att man inte kan ge upp att livet trots att det värsta tänkbara händer en.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 6: Cambozola och Grevé

Detta inlägg är tillägnat min bloggvän Inna, som har det lite tufft på ostfronten just nu.

Torsdag och då vet du vad som gäller, eller hur? Veckans höjdpunkter (Cambozola) respektive lågvattenmärken (Grevé). Så här är de enligt mig:

Cambozola

• Bästa webinaret hittills (Om ledarskap och arbete på distans – så inspirerande!)
• Fint flöde! (I alla fall med vissa samarbetspartners på jobbet.)
• Roliga missuppfattningar (Ibland säger man såna tokigheter, så…)
• Kjell Erikssons böcker (Är totalt inne på dem just nu!)
• Älskade Fästmön (Bästa Fästmön ever!)

Grevé

• Lampor som inte borde lysa (Verkstan respektive färgburk nästa!)
• Varför förbjuds inte rökning? (Rökning drabbar ju inte bara rökaren själv utan även omgivningen…)
• Melodifestivalen 2013. Deltävling 1 (Fy 17 vilken skit…)
• Djävulusiskt ont i hälen (Det liksom kommer och går.)
• Bildårar (Ta körkort, för fan, innan ni sätter er bakom ratten och kör!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledarskap – och arbete! – på distans

Alldeles väldigt inspirerad av dagens webinar ska jag försöka sammanfatta mina tankar kring denna föreläsning om ledarskap på distans. Hur är det liksom möjligt att ett ledarskap långt borta kan kännas… närmare..?

Webinaret började emellertid mindre bra för Eva Fors, marknadsansvarig på Microsoft. För några av oss försökte följa webinaret via Microsofts webbläsare Explorer – och hade inget ljud… Jag bytte till konkurrentens webbläsare – då fungerade allt utmärkt. Och det var tur, för när sen Eva Fors startade sin föreläsning blev det synnerligen intressant.

Att arbeta på distans blir allt vanligare. Distansarbete kan ju innebära att man jobbar hemma, men också att man jobbar i en helt annan miljö, kanske på ett kafé. Det hela bygger förstås på förtroende. Att den som är chef ser på resultaten, snarare än att klockan ska visa nånstans mellan nio och 17. På stenåldern, när jag började jobba, hade alla en fysisk arbetsplats. Man var på jobbet och jobbade. Idag är det fortfarande så att en del yrken måste utföras på en särskild arbetsplats – alla kan inte jobba på distans – men distansarbete blir allt vanligare. Det ställer andra krav än tidigare –  på både ledare och medarbetare.

En viss distans… (Utsikt från ett mötesrum på våning fyra där jag jobbar.)

Eva Fors sätt att leda en grupp på distans känns väldigt nutid! Inledningsvis är det one-to-one med alla medarbetare och däremellan gruppmöten. Det är nämligen viktigt att träffas IRL också, menade Eva Fors och jag är den första att sekundera det! Faktum är att jag själv mer och mer i jobbet lyfter fram IRL-mötet, trots att vi har så avancerad teknik och att de flesta av oss mejlar hur mycket som helst under en arbetsdag… Men vissa saker kan man inte ta via e-post. Negativa budskap lämpar sig till exempel inte, anser Eva Fors. Samtidigt är det ju så att medarbetare ibland finns på stora avstånd, kanske till och med utomlands. Då är det inte alltid möjligt med IRL-möten.

I allt distansarbete gäller emellertid att ledningen har tydliga mål och att det är resultatet som är det viktigaste, inte vägen dit. Fysiska möten ger en bra start, men det viktiga därefter är regelbundenhet, flexibilitet, tillgänglighet och förtroende i kontakterna ledare – medarbetare. När det gäller tillgängligheten är det naturligtvis inte så att varken ledare eller medarbetare förväntas vara tillgängliga för jobb 24-7. Men det är väsentligt att tydliggöra tillgängligheten, det vill säga berätta när man är tillgänglig för telefonsamtal, chatt, mejldialog etc – och att vara det så mycket som är rimligt.

Och det som genomsyrar allt i såväl ledarskap som arbete på distans är… kommunikation. Det kan inte sägas nog många gånger!

Fasen, ju mer jag tänker på vad jag just har lyssnat till, desto mer sugen blir jag på att… jobba för Microsoft! Ja, för Eva Fors korta föreläsning utgick ju naturligtvis från hennes arbetssituation idag. Men ett tag till sitter jag här, klistrad vid min dator, knaprandes på min skrivbordslunch, funderandes över väldigt intressanta kommunikationsproblem som ska lösas på nära håll…

Dagens skrivbordslunch.

Här kan du lyssna och kolla på webinaret i efterhand! (Cirka en timma.)

Livet är kort.

Read Full Post »