Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snodd’

Ett undrande inlägg.


 

För över 14 månader sen avslutade jag min prenumeration på Upsala Nya Tidning, här på bloggen även kallad lokalblaskan. Som vid de flesta skilsmässor var separationen inte helt smidig, men till största delen. Först. Jag hade kommit fram till mitt beslut om att göra slut efter att ha varit trogen i typ 30 år. Skälen var flera:

  • jag hade vid tillfället tillgång till tidningen på jobbet
  • jag ville spara pengar
  • jag tyckte inte att papperstidningen var så bra
  • jag föredrog tidningen på webben
  • jag hade några år tidigare blivit snodd på mitt guldkort eftersom en före detta arbetsgivare under ett par år betalat prenumerationen eftersom jag använde tidningen i tjänsten

Ja typ, några stycken skäl, alltså… Efter ett par månader kom det första samtalet där en säljare försökte kränga på mig en prenumeration igen. Jag sa då att jag nyligen avslutat en sådan och inte var intresserad. Därefter följde liknande samtal – ungefär varannan månad. Jag blev efter ett tag ganska irriterad.

Redan vid första påringningen bad jag att jag skulle avföras som kund att ringa till. Det har jag därefter upprepat varje gång nån säljare ringer. För samtalen har nämligen inte upphört. Och för varje gång det rings blir jag dessutom mer och mer otrevlig. Numret man ringer från påminner om nummerserien/riktnumret som Arbetsförmedlingen har och därför svarar jag. Annars skulle jag ju kunna strunta i att lyfta luren.

Tofflan i tidningen

Den här gången vill Tofflan ut ur tidningen!!!

I måndags, det vill säga över 14 månader efter att jag sa upp min prenumeration, kom det senaste samtalet. Jag anser att det var mer än tillräckligt länge sen jag var kund/prenumerant hos lokalblaskan. Dessutom har jag NIX på min telefon. Men inget hjälper! Efter alla dessa samtal har jag för övrigt blivit ännu mer negativt inställd till lokalblaskan. Nu vill jag verkligen aldrig mer prenumerera på tidningen. Kan du förstå det..?

Ska det vara så jävla svårt, på ren svenska, att stryka mig ”ur rullorna”? Ska jag behöva anmäla lokalblaskan för att få samtalen att upphöra? Eller vad ska jag göra för att få slut på denna oönskade kontakt??? Nån som har nåt förslag???

Lustigt nog finns det företag/organisationer/personer jag vill ha kontakt med – men som jag inte får kontakt med. Eller vad sägs om min handläggare, som ringde mig igår, tisdags morse, och lovade mejla sina kontaktuppgifter. Nu har det ju snart gått ett och ett halvt dygn sen. Vad är det som är så svårt? Varför kan man inte göra det samtidigt som man har kunden i telefon? H*n läste ju liksom upp min e-postadress… Kanske, kanske, ska jag hänvisa handläggaren till Upsala Nya Tidnings säljkår, för där kan man säkerligen lära ut ett och annat. Eftersom man är så extra bra på att höra av sig… (<== ironi)

Slutligen kan jag bara jämföra med en annan stor mediekoncern dit jag vände mig strax före lunch för att be om ett par pressbilder. Japp, jag har en av mina drömintervjuer på gång och förhoppningsvis kommer den i skriftlig form på en blogg nära dig den här veckan! En (1) timme senare hade jag tre (3) bilder att välja mellan i inboxen till min privata webbmejl. Tänk så lätt det är för somliga att förstå vad en kund/motsvarande vill ha…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Instagram.


Jag har sen ett tag tillbaka funderat på
att skaffa Instagram. Under ett webinar i våras fick jag lite mer kött på benen. Ändå har jag inte kommit till skott. Vad är det då som hindrar mig?

jättenäckros

En av mina bilder som jag INTE vill få snodd eller använd gratis.


Enligt Prav… Aftonbladet är Instagram världens bästa kanal för marknadsföring
just nu. Som exempel lyfter de fram en kampanj för en ny bilmodell. Om man får syn på just den bilen kan man vara med och tävla om en provkörning av bilen.

Familjen använder Instagram och gör snygga bearbetningar av sina foton. Lägger på filter. Det kan man göra i Photoshop också – om man nu har Photoshop. Det är ju ett ganska dyrbart program. Instagram, däremot, är gratis. Fast gissningsvis är det begränsat vad du kan göra och dessutom bearbetar du dina bilder på din mobilskärm.

Det som håller mig tillbaka fortfarande är vad som händer med mina bilder om jag skickar upp dem via Instagram. Blir de allmänt gods då, precis som alla andra bilder jag skickar upp på till exempel Twitter och Foursquare? Vad som gäller för bilderna på bloggen är ju att jag är fotograf och jag har ensamrätt på dem. Sen vet jag förstås att det knycks lånas friskt. Det är väl OK – så länge man ber om lov. Eller åtminstone sätter ut fotografens namn… Hur är det med detta på Instagram??? Nån som vet???

När jag läser om villkoren hittar jag bland annat detta:

[…] Instagram does not claim ownership of any Content that you post on or through the Service. Instead, you hereby grant to Instagram a non-exclusive, fully paid and royalty-free, transferable, sub-licensable, worldwide license to use the Content that you post on or through the Service, […]

… och detta:

[…] Some of the Service is supported by advertising revenue and may display advertisements and promotions, and you hereby agree that Instagram may place such advertising and promotions on the Service or on, about, or in conjunction with your Content. The manner, mode and extent of such advertising and promotions are subject to change without specific notice to you. […]

Så nja… jag väntar nog ett tag. Men om jag hade ett företag…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Jag har aldrig varit på nån Bokbytardag förut. Jag visste inte hur man skulle göra, hur bete sig. I mitt stilla oroliga sinne såg jag framför mig en sorts Norénpjäs där ett antal original, muppar, kufar, skred över en begränsad yta, fram och tillbaka, med några böcker under armen. Kanske skulle det uppstå konflikter när två kufar ville ha samma bok. Eller också tänkte jag mig ett gäng Hattifnattar som fnattade omkring, också dessa med böcker under armarna. (HAR hattifnattar överhuvudtaget armar???)


Jorå, Hattifnattar har armar, men väldigt korta sådana. Det ser ut som om händerna sitter direkt på den smala snoppen kroppen.

                                                                                                                                                          Så här var det: Jag cirklade runt en stund för att ge upp att hitta en laglig parkering. Svängde helt sonika upp på en trottoarkant i stadsdelen Fålhagen, utanför Antikvariat Uppslaget. Utanför på backen var ett litet bord i konstig form uppställt. Ovanpå det låg några böcker, inte så många, men tillräckligt många för att de skulle åka i backen hela tiden.

Vid bordet stod antikvariatets ägare tillika före detta landstingspolitiker för moderaterna, en tant på kryckor, en ung tjej med en sax i en snodd runt halsen och så jag. Jag hade mina tre böcker under armen. Ingen av oss visste hur en bokbytardag gick till. Jag rafsade lite bland böckerna på bordet, men fann att jag antingen hade läst allt eller var ointresserad.

Under tiden kom en glad man på cykel och undrade om detta var allt. Då dröp jag nerför källartrappan för att kolla vad antikvariatet hade i sina hyllor.

Uppslaget är ett litet antikvariat som bara har öppet några timmar på onsdagseftermiddagar. Men det var tämligen välorganiserat och utbudet i de trånga utrymmen var större än jag trodde. Hit ska jag definitivt gå igen! Om inte så för att KBT-träna mot klaustrofobi.

Uppe i solljuset hade ytterligare en man anslutit. Nöjd cyklade han iväg med två böcker. Damen med kryckorna och tjejen med saxen spanade på kakböcker nere i antikvariatet.

Jag beslutade mig för att åka hem och äta en korv, svänga förbi bokbytarna igen på väg Ut på Uppdrag. Bokbytena sker nämligen bara fram till klockan 18 idag. Så är du intresserad av nån av de tre deckarna på bilden ovan, kom till hörnet Botvidsgatan-Hjalmar Brantingsgatan i Uppsala runt halv sex. Då räknar jag med att vara tillbaka där och bytessugen!

Men VAR VAR LOKALBLASKANS KULTURAVDELNING??? Inte en käft därifrån på denna… HAPPENING! Inte tillräckligt kufiska där, kanske??? Estimerar hellre finkultur på Stadsbiblioteket? Jo jo, jag vet nog, jag…

Uppdaterat: Jorå! Jag fyndade och bytte mina två Karin Fossum mot dessa två:


Två gröna fynd: Peter Robinson och Stephen Booth.

                                                                                                                                                               Maria Lang-boken följde med mig tillbaka hem.

Read Full Post »