Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘långtidssjukskriven’

Ett synnerligen blandat inlägg.


 

Jaha. Vad har nu vulkaner och nätverk gemensamt? Mig, förstås! När jag kom till jobbet i morse, efter att ha lyckats perkolera kaffe (det blev silverte härom morgonen för Nån hade glömt kaffebönorna…), började dan med att jag blev näpst. Det är varken första eller sista gången det händer. En kan tro att en vänjer sig. Det gör jag INTE! Jag blir först som fem år (ledsen, ynklig och mesig), sen som en vulkan (explosiv, kraftfull och mångårig). Dessutom blir jag väldigt trött på att ingen nånsin sätter ner en fot, det är nämligen inte bara jag som drabbas. Ska jag behöva vara den som gör det den här gången också? Ja, ja, jag har personer och uppgifter som sätter guldkant och framför allt snällkant på tillvaron. Det kanske är det som felas en del? Jag överlever! Har jag överlevt hittills, finns det inte mycket som kan döda mig. Ont krut, du vet…

Vulkaner

Jag blir vulkanisk! Vulkanerna på bilden är dock av papper. Nån av oss trodde hoppfullt att det var chokladaskar…


En blandad dag. 
Så kan jag sammanfatta min dag. Men medan jag satt och jobbade i tryggheten på mitt kontor jagade polisen en maskerad man med en mystisk svart väska här i en av universitetsbyggnaderna i Uppsala. Han är misstänkt för ofredande och infångad. Tur det. Det kunde ju ha varit en bombman eller nåt. Beredskapen är onekligen höjd…

Spindelnät vid stupränna

Nätverkande!

På eftermiddagen satt många på jobbet i ett och samma möte. NK* och jag kom då att tala om de möten jag har varit på för ett tag sen. Jag blev påmind om att ringa, gjorde det och fick både visshet och återkoppling. Och nya kontakter i mitt nätverk! Det är inte fy skam. Förhoppningsvis kan det ge nåt i framtiden som inte är oro. För oroligt börjar det bli – och det är inte bra jag som upplever det heller. Men jag är glad och tacksam för den stunds frist och andningspaus jag har fått samt det nya och ganska stora nätverk detta faktiskt har gett mig.

Jag vet inte om jag orkar ställa mig vid strykbrädan i kväll heller. I måndags ringde mamma och hon frågade faktiskt hur läget var. Jag svarade att jag var trött, varpå hon sa:

Det är du ju jämt!

Jaa, jag blir trött efter en intensiv, men spännande arbetsdag. Det tar på krafterna att gå från 0 till 100 utan nån form av mjukstart som till exempel långtidssjukskrivna brukar få.

Ingen strykning, alltså, men jag ska prata med Fästmön om helgens övningar som bland annat omfattar vännen FEM och ett stycke Soffa. Och så ska jag se 100 Code, det är sista avsnittet i afton. andra avsnittet av Morden i Sandhamn på TV4.

Krakel Spektakels och herr Gurkas pappa Lennart Hellsing är död, läste jag nyss. Men 96 år är onekligen ett långt och förhoppningsvis gott liv.

Jag lämnar dig med en bild från jobbet på en manual – med ett svårt korrekturfel på omslaget. Jaa, jag är yrkesskadad. Vad har DU för skador??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har lust!

Snabbgudie

Nån som vet vad en Snabbgudie är?


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

I fredags kväll intervjuade Fredrik Skavlan (ja, han heter Fredrik i förnamn!) en svensk partiledare i sitt SvT-program Skavlan. Jisses! Det blev stora reaktioner både före och efteråt. Och under tiden, naturligtvis.

Skavlan intervjuar Åkesson

Jimmie Åkesson talar ut (?) hos Fredrik Skavlan.  (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Kritiken före programmet
gällde att man inte vill att just den här partiledaren och hans parti ska få synas i media. Dessutom en fredagskväll, på bästa sändningstid (när alla har somnat i soffan efter det där glas vinet… hum…) Eftersom den aktuelle partiledaren företräder ett parti som aldrig skulle få min röst, var väl inte jag heller så förtjust, i ärlighetens namn. Samtidigt tycker jag att det finns en poäng med att visa upp eländet, så att säga. Låt personen sitta i TV-rutan och säga en massa knäppa saker så kanske en och annan förstår att det här går inte an. Som läget är nu är det här partiet större än Kristdemokraterna, ett parti som i mina ögon är snudd på lika goa kålsupare. Men ändå. Finge jag välja mellan enbart dessa två, blev valet KD.

Nu tittade jag inte på varken hela programmet eller ens hela intervjun. Jag såg en fem, tio minuter i slutet. Kanske är det därför jag inte riktigt förstår varför folk blev så upprörda efteråt. OK, jag har uppfattat att sagda partiledare knaprar antidepressiv medicin mot sin utbrändhet och har varit långtidssjukskriven. Det är det nog för övrigt många i vårt land som har gjort eller gör. Men tackar man ja till att bli intervjuad i TV i sin roll av partiledare får man kanske räkna med en del tuffa frågor.

Fast i ärlighetens namn… Fredrik Skavlan är ingen skjutjärnsjournalist nånstans. Jag håller helt med Leffe där! Inte blev det mycket ull… Under de minuter jag tittade på intervjun hade jag önskat en lite rappare journalist i hans ställe. Nä, jag tycker han passar bäst till att göra snälla intervjuer med glada människor som har gjort nåt kul, bra eller positivt annorlunda. Det gäller inte för Jimmie Åkesson. De enda jag har läst som tyckte att Skavlan gjorde ett bra jobb var Expressens Thomas Mattsson och Aftonbladets Henrik Arnstad. Representanter från den så kallade kvällspressen, alltså.

Det är jobbigt att må dåligt, men ger man sig in i leken hos svenska folket en fredagskväll och sätter sig i intervjustolen… Ja, då får man leken tåla, tycker jag. Och jag tycker inte att Fredrik Skavlan var för hård i sin utfrågning, snarare tvärtom. Att sen Fredrik Skavlan mordhotades i sociala medier tycker jag är skit och oacceptabelt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett orent inlägg.


 

Den här vilodagen går mot sitt slut. Jag har behövt den. Verkligen. Ändå får jag dåligt samvete för att jag inte har gjort nåt vettigt i hushållet – som att städa, till exempel. Det enda jag har åstadkommit är att vika rentvättade lakan och lägga in dem på rätt ställe.

Men jag tar städningen nån dag nästa vecka. Jag gillar nämligen att städa – av flera skäl, till exempel…

  • jag gör nåt fysiskt
  • det blir rent
  • jag gör nåt vettigt
  • det dämpar oro och motar bort tankefällor

med mera. Så länge jag letar jobb har jag också gott om tid att städa. Jag behöver inte städa på helgerna utan kan göra det en måndag eller en onsdag, om jag vill.

städat städskåp

Städskåpet städade jag i alla fall – i mars 2010…

Däremot har jag tänkt att jag eventuellt ska köpa veckostädning sen när jag börjar arbeta. Dels för att jag då får mindre tid och behöver helgen till att vila och ladda. Men också för att det faktiskt ger andra människor jobb. Jag hoppas verkligen att RUT-avdraget blir kvar!

Sen pappa gick bort sommaren 2006 har min mamma köpt städhjälp. Hon är nämligen sjuklig och handikappad och orkar inte med de tunga delarna av städningen. Det vill säga många såna delar som hemtjänsten inte får utföra. Hur fel kan det vara..?

Tyvärr har mamma haft ett antal städfirmor som har varit mer eller mindre bra. En ägare visade sig vara kriminell (tack och lov drabbades inte mamma!), en annan var oförskämd och en tredje var ensamföretagare, slet ut sig och blev långtidssjukskriven. Eftersom vi inte bor på samma ort har det varit svårt för mig rent fysiskt både att hjälpa mamma att städa och att hitta ny städhjälp. (Tur att internet finns!) Det var en ren tillfällighet att bekanta till mamma kunde hjälpa till med flyttstädningen av huset våren 2010, för jag fick ju ombesörja stora delar av själva flytten – i alla fall packa upp, dirigera flyttkarlar och se till att mamma kom på plats i sitt nya hem.

Idag köper mamma hjälp av den städtjej som hon gillade allra bäst – ensamföretagaren. Det är inte dyrt. Mamma får hjälp med det hon behöver. Viss lättare städning gör hon själv. Genom sin sjukskrivning lärde tjejen sig att säga nej. Dessutom går firman så bra att hon funderar på att anställa ytterligare personal. Det är tryggt för mig som ensamt barn till min mamma på 30 mils avstånd. Och så tänker jag, som sagt, på min egen veckostädning… Den jag ska göra… på onsdag, kanske. Eller på torsdag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ledighet.


Idag är det fredag,
vardag och jag har semester. Det är den sjunde dan i rad jag är ledig, för jag var ju ledig förra helgen också. Jag har verkligen, verkligen försökt att slappa och vila – emellanåt. Bara denna lyx att få läsa böcker och äta gott, sitta en stund vid datorn och… Nej, jag blir avbruten ganska friskt, men ändå. Jag har försökt att vila. När jag tänker på jobbet får jag ont i huvet. När jag läser jobbmejl får jag ont i magen. Så idag har jag inte läst några jobbmejl.

dont even ask

Nä, fråga inget.


Det får vänta, jobbet,
tills måndag. Då jobbar vi femtimmarsdag och jag ska jobba på distans, hemifrån. Jag tänkte sätta upp jobbdatorn vid min ände av matsalsbordet. Och tjänstemobilen får vara påslagen mellan klockan åtta och 13. Sen stängs maskineriet ner igen för nyår.

Idag ska jag ut och försöka fiska kräftor till nyår innan jag hämtar Fästmön från jobbet när hon slutar klockan 14. Det blir ICA Heidan som får ett besök, för Tokerians kräftor var slut.

Jag klev upp vid tio idag. Då hade jag legat och läst Lyckliga gatan en god stund i sängen. Boken är både otäck och spännande – och framför allt lättläst. Mamma vaknade nog när jag stökade lite försynt. Hade tvätt att vika och lägga in i lådor. Disken från igår plockade jag förstås inte undan förrän mamma var uppstigen, det slamrar ju lite.

Ska se om jag får tag i Annas snälla mamma idag för att tacka för julklappen. Det var så roligt att få nånting oväntat och nånting fint, dessutom! Sen låg det ju en chokladask med i paketet och det gjorde ju inte heller ont, så att säga.

Fin keramikplatta från Turkiet

Keramikplattan från Annas snälla mamma och L.


Mamma hade tänkt gå över
till Tokerian på egen hand idag och jag hade tänkt tvätta bilen. Dessvärre sätter vädret stopp för detta. Det har regnat hela natten och det regnar fortfarande. Såg på appen att det ska vara sånt här väder fram till nyårsafton – då får vi snö. Men på nyårsdagen är det regn igen.

Det blir ett stilla nyårsfirande för min del här i New Village med mamma. Det känns konstigt att inte fira med min älskade, men hon ska både jobba och vara med sina vuxna barn. Och jag är ju med mamma.

På söndag är vi bortbjudna på fika på eftermiddagen. Jag får med mig både mamma och Anna och det ska bli kul. Min nästanbror och hans fru är så himla gulliga!

Den 2 januari börjar jag pendla till jobbet igen. Det känns skönt med en mjukstart och bara två arbetsdagar till att börja med. Intranätredaktören, som har varit långtidssjukskriven, kommer nog tillbaka i tjänst då också och det ska bli trevligt att träffas. Dessutom blir det lite skönt att bara få göra en persons jobb framöver och inte två…

Riksfärdtjänsten kommer på lördag före trettondagsafton nån gång och hämtar mamma. För min del blir det städning sen den helgen och så äntligen, en helt ledig dag på måndagen – trettondagen. Och faktum är att Anna är ledig den dan också, så vi kanske kan hitta på nåt tillsammans bara vi två.

Vad händer hos dig framöver???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska måndagen.


Vilken tur
att jag har ett gott minne när det är så kort! Och vilken tur att jag har en enastående Fästmö, van vid att hålla reda på en stor familj! Anna påminde mig nämligen i en kommentar om att jag faktiskt har vissa resurser – i form av torkad svamp! Denna kan jag ju hälla ner i kantarellsoppan för att få den mer som… kantarellsoppa. För idag blir det favorit (?) i repris till middag: bröd och kantarellsoppa.

Två burkar torkade kantareller

Inte bara en burk utan två…


Jag tror att den ena burken
härstammar från Den Hjärtegoda L och den andra från mammakusinen B. Nu är det ett tag sen jag fick burkarna, men visst håller sig torkad svamp i typ… ett par, tre år??? Äh, jag testar så får vi se! Om inte annat kanske kantarellerna har blivit till penicillin. Det kan ju var bra att inta ett par doser av detta bakteriedödande med tanke på alla smitthärdar som går omkring och hostar och nyser.

En bloggbekanting till mig skrev för ett tag sen om hur äckliga folk kan vara på bio. Själv såg – och framför allt hörde! – jag en person igår som gav ifrån sig en stor klump, uppdragen ur djupet av sina luftrör. FOLK ÄR VERKLIGEN VIDRIGA IBLAND!!! Jag vill knappt tänka på hur klumpen såg ut – eller luktade… Men jag har svårt att släppa tanken…

Mitt på dan idag är det dags att plocka fram den månatliga statistiken för bloggen. Jag har noterat en viss nedgång i antal besök. Förhoppningsvis har ett gäng oönskade besökare äntligen insett att jag verkligen inte skriver om dem – det enda som tycks intressera dem. Vidare har andra säkert tröttnat på att läsa samma sak om och om igen: hur jag fördriver mina dagar med att söka jobb och städa och promenera. Det blir liksom favorit (?) i repris så gott som varje dag. Inte ett dugg intressant.

Men så finns det några närmast sörjande som läser. En del kommenterar dessutom ibland. Några få kommenterar ofta. Det tycker jag är kul. Ibland blir jag rörd och glad över stora ord, peppande ord. Ibland blir jag irriterad och förbannad för att människor uttrycker sig så att jag tolkar det till det värsta. Ja, jag är visserligen kommunikatör, men framför allt är jag människa… Trots att jag inte harklar mig  och spottar slem offentligt…

Sen finns det ett gäng som kommenterar via Twitter. Jag hänvisar dem konsekvent hit. Men några har fått för sig att de måste registrera sig som WordPressanvändare då! Fel! Det man emellertid måste göra första gången man kommenterar är att fylla i några uppgifter om sig själv: sitt namn – eller sitt nick – sin e-post-adress och sin eventuella bloggadress eller webbplats. Och då står det ju var och en fritt att kalla sig typ Kalle Anka, om man nu vill det…

För nästan precis på dan tre år sen skrev jag ett inlägg om långtidssjukskrivnas väg tillbaka till arbetslivet. Bland annat nämnde jag en kvinna som satt och virkade hela dagarna. Det var samhällets sätt att få tillbaka henne ut i jobb. Hon själv drömde om att bli swahililärare… I morse fick jag en kommentar till det inlägget – alltså tre år efter att jag skrev det. Jag blev tvungen att läsa igenom det för att kolla om jag fortfarande stod fast vid mina ord. Det gör jag. Mer än nånsin idag!!!

Virkade kakor

De här kakorna är nog också virkade på jobbet, men har ett marknadsföringssyfte. De finns att beskåda IRL på Ubbes konditori i Metropolen Byhålan.


Som vanligt
har jag inlett dagen med att söka jobb. Det låg bara en annons i pipelinen idag, men det var ett ganska spännande jobb och icke att förakta. Förhoppningsvis hittar jag ett eller två jobb till under dagen. Vidare ska jag försöka ta mig i kragen och ringa till en byrå jag har blivit tipsad om. Tänkte bara vänta tills måndagsmorgonen är över. Folk har en tendens att inte vara så intresserade av jobbsökande Tofflor då. Ett nej har jag för övrigt redan fått idag.

I morgon ska jag börja rapportera in mina jobbsökaraktiviteter i september till Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att man kan skriva, spara och pausa för att återkomma senare. Det finns ju en hel del att rapportera härifrån… Tänk om AF:s servrar brakar… Jaa, som synes är jag ibland en rätt negativ typ. Framför allt är jag negativ när jag tycker att nånting känns jobbigt/onödigt. Jag har alla mina sökta jobb med diverse uppgifter på Excel-fil. Vore hur smidigt som helst att bara kunna skicka över den. Nu måste jag i stället sitta och knappa in post efter post… I ett typiskt webbformulär av värsta sorten. Jädra terapiarbete! Har bättre saker att ägna mig åt, liksom…

Förutom att ta fram bloggstatistik ska jag städa av i badrummet och i duschrummet idag samt tvätta en maskin blått. Min promenad tar jag därför troligen senare i eftermiddag. För ut ska jag, regnet till trots! Det mesta tycks ha kommit i natt, kanske det blir uppehåll under dan?

Vad händer hos dig idag??? Kör du också några favoriter (?) i repris eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett projekt för livet. Och mot cancer.


De flesta av os
s känner nån som har drabbats av cancer. Det kan handla om nån som har blivit sjuk eller nån närstående till nån som har blivit sjuk. Man kanske själv är drabbad, på ett eller annat sätt, antingen som sjuk eller som närstående. Ja, för även närstående drabbas ju av cancer.

Projektet ForLife startades av ett gäng personer som har drabbats av cancer som just närstående. De vill göra nånting aktivt för cancerforskningen. Genom att sälja enkla och användbara produkter drar projektet in pengar till Cancerfonden. Försäljningen sker främst via nätet, men även vid olika evenemang. Och alla intäkter går direkt till Cancerfonden. Här kan du följa ForLifes insamling! Och skänka en femtiolapp.

Än så länge finns det bara iPhoneskal att köpa i nätbutiken, men förhoppningsvis kommer det även andra vettiga varor snart. ForLife har också en blogg som är under uppbyggnad.

For lifeskal

Ett sånt här ForLifeskal finns för iPhone 4, 4S och 5 och kostar bara 100 pix!


Och vet du… En annan bra grej med just där här projektet är att det drivs av ett företag som sysselsätter personer i den så kallade Fas 3. Jag menar ÄNTLIGEN ett vettigt projekt för personer som har varit långtidsarbetslösa eller långtidssjukrivna!!!

Det här kan bli nånting riktigt, riktigt bra! Var med och stöd projektet ForLife nu – antingen genom att köpa ett iPhoneskal eller skänka en halvsläng (50 kronor)! Det har till och med jag, som själv är arbetslös och befriad från mina tumörer, råd med!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan funderar över ett sosseförslag som åtminstone vid första påseende låter ganska bra.


Den här veckan presenterar sossarna sin vårbudget.
Nånting som partiet länge har velat avskaffa är det så kallade fas 3. I stället tänker man föreslå en sorts välfärdsjobb, extratjänster i välfärden. Jag vet inte om det låter bättre än fas 3, men låt oss kolla vad det innebär!

Som fas 3 handlar det om människor som har varit arbetslösa en lång tid, mer än två år. Dessa jobb ska enbart skapas inom offentlig och ideell sektor, alltså typ kommuner, landsting, föreningsverksamhet och liknande. Jobben i sig ska handla om arbetsuppgifter som inte redan utförs, för man vill ju inte peta nån ordinarie personal. Dessutom behöver man ingen utbildning.

Extratjänsterna i välfärden blir inga heltidsjobb, utan tanken är att man ska jobba deltid och ägna resten av sin tid åt att studera eller söka jobb. Men… och här kommer äntligen den stora skillnaden mot fas 3: man ska få kollektivavtalsenlig lön.

Guldpengar
Om man arbetar är det att föredra att få lön enligt kollektivavtal framför chokladpengar med guldfolie på.


Vad det hela kan tänkas kosta
vill sossarnas ekonomiska talesperson återkomma till. Men hon tror inte att det kan bli några högre extrakostnader eftersom samhället redan idag försörjer dessa människor. (Försörjer… jaha… Där kom den människosynen, ja… Försörjer… Vem vill inte försörja sig själv? De flesta normalt funtade vill väl inte ligga samhället till last, eller?) Arbetsgivare som ordnar fas 3-jobb får idag 5 000 kronor. Totalt ingår 34 000 personer i fas 3 idag.

Magdalena Andersson, den ekonomiska talespersonen, tar till kraftuttryck:

Hittar man inte vägar tillbaka till arbetsmarknaden så riskerar det att bli en tickande utgiftsbomb, att samhället över lång tid behöver försörja de här personerna. Att utföra extratjänster i välfärden bör innebära att de här människorna hamnar närmare arbetsmarknaden, särskilt om man kan kombi­nera det med utbildning.

En tickande utgiftsbomb… Jag undrar hur man känner sig när man har varit långtidsarbetslös och sossarnas ekonomiska talesperson inte bara ser det som man blir försörjd av samhället, man är en utgiftsbomb också…

Hur som helst, helt uppåt väggarna låter inte det här, även om jag kanske hade valt att uttrycka mig på lite annat sätt om jag hade varit sossarnas talesperson. Det jag är ute efter är att hitta meningsfulla aktiviteter för dem som är arbetslösa. Jag bloggade en gång om en kvinna som ville bli swahililärare. Hon hade i och för sig inte varit långtidsarbetslös, utan långtidssjukskriven. Det jobb hon ägnade sig åt om dagarna var att sitta och virka i en affär.

Så… det jag tycker är bra i förslaget är meningsfulla arbetsuppgifter och lön enligt kollektivavtal! Det behövs visst till exempel extra händer i vården – men kanske inte till tunga lyft, kära Magdalena Andersson, för det kräver kurser i lyftteknik om man inte ska skada sig – välkommen till verkligheten!

Det jag tycker är mindre bra är att det enbart är offentlig och ideell verksamhet som ska kunna härbärgera dessa människor. Är det nån verksamhet som i åratals har utnyttjat grå arbetskraft så är det offentlig sektor!!! Vidare gillar jag inte att människor klassas som utgiftsbomber eller synen att de, oavsett om det heter fas 3 eller extratjänster i välfärden, anses bli försörjda av samhället. Jag vill tro att människor faktiskt vill kunna försörja sig själva.

Vad tror du om detta???


Livet är kort.

Read Full Post »

Obligatorisk a-kassa är på tapeten igen. Jag har också skrivit om det tidigare här på bloggen.  Då efterlyste jag en översyn av systemet.

Socialförsäkringskommittén ska senast i maj 2013 ha ett förslag om obligatorisk a-kassa eller ej.  Den senaste heta idén är att slå ihop a-kassan och sjukförsäkringen.

En ny svensk undersökning, denna gång också som sist av Demoskop, visar att det svängt. Nu vill majoriteten av alla svenskar, 62 procent, att a-kassan ska vara obligatorisk. Hälften är också positiva till att arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring slås ihop till ett enda system och bara 19 procent emot. Och hälften av alla i undersökningen tycker att a-kassan borde skötas av staten.

I juni i år var siffrorna annorlunda: 51 procent av svenskarna anser att a-kassan ska vara frivillig medan 46 procent anser att den ska vara obligatorisk.

Ulf Lindberg och Marie Silfverstolpe från Almega  skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet.  De menar att dagens försäkring är spretig. Och skälen är att det ser så olika ut för oss:

[…] Villkoren ser mycket olika ut för den som är arbetslös men tidigare har arbetat, den som aldrig har arbetat, den som har varit sjukskriven men vill pröva ett annat yrke, den som har blivit arbetslös i samband med sjukskrivning, eller kanske sjukskriven under sin arbetslöshet. […]

Artikelskribenterna menar att alltför mycket fokus ligger på sjukskrivningen för den som är sjukskriven. Man får ingen hjälp att hitta ett jobb man kan klara av. Nu studsar jag lite. Om man är sjukskriven är man väl sjuk, eller? Att hitta ett jobb borde väl vara sekundärt, det primära att bli frisk? Men gissningsvis avses här långtidssjukskrivna, personer med mer eller mindre kroniska tillstånd. De som liksom aldrig blir friska ska ut i jobb…

Skribenterna föreslår att man skapar en omställningsförsäkring. Då kan den enskilde få bättre hjälp av den som beviljar ersättning och sin arbetsgivare. För den enskilde skulle detta innebära ett visst mått av valfrihet eftersom man ska få välja utförare. För mig låter detta inte helt olikt det coachsystem som finns idag. Vad är nyheten, liksom???

Vidare menar skribenterna att det ser annorlunda ut på arbetsmarknaden idag än det gjorde tidigare:

[…] Dagens arbetsmarknad är mycket mer föränderlig än den var då det nuvarande systemet byggdes upp. Människor byter inte bara från en anställning till en annan, de byter yrkesinriktning, börjar arbeta i nya branscher, går mellan att vara egenföretagare och anställda i en helt annan omfattning än tidigare. Denna rörlighet kommer troligen att öka, vilket är positivt för både arbetsgivarna som lättare kan locka nya anställda när de behöver det, och för de anställda, som får större möjlighet till personlig utveckling och tillfredsställelse genom att ha större möjligheter att forma sin karriär. […]

Att dagens arbetsmarknad är mer föränderlig än förr håller jag starkt med om. Idag är det inte längre smart att vara lojal mot sin arbetsgivare ett helt arbetsliv. Man ska byta arbetsplats ofta och gärna också yrke. Man kan vara egen företagare eller anställd – eller både och.

Men som enskild behöver man en viss trygghet i tillvaron. Att man inte kan leva på a-kassan skrev jag bland annat om i mitt inlägg från i somras och jag tror inte att man i längden heller kan leva på sin sjukersättning.

Ledarskribenten i dagens lokalblaska efterlyser en diskussion om vem som ska ha det ekonomiska ansvaret. Enligt ledarskribenten tror vi a-kassemedlemmar att det är vi som står för våra egna ersättningar genom att betala a-kasseavgifter. I själva verket handlar det om att pengar bollas mellan olika system. Intressant…

Hur som helst, jag tycker helt klart att a-kassan inte ska handhas av fackförbunden. Facken bör nämligen stå på sina medlemmars sidor och inte motverka dem – som de gör nu via a-kassorna. Det är ju ändå staten som ställer upp reglerna för vem som får a-kassa, hur mycket man får, regler för att få de här usla kronorna etc. Varför ska då facken agera filter? Däremot är jag inte säker på om jag tycker att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen ska slås ihop. Jag inser att det finns många beröringspunkter, men det handlar ändå om två olika grupper: sjuks människor och friska människor. Det de har gemensamt är att det behöver en försörjning. Det jag efterfrågar är en ordentlig översyn av dagens system – gärna både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, för som det är idag kan vi inte ha det. Verkligen inte.

Read Full Post »

Idag finns den tredje artikeln i lokalblaskans serie Utförsäkrade att läsa (artikeln ligger inte ute på hemsidan än, men jag länkar till den så snart jag får möjlighet). Det handlar om politikernas syn på det hela och vad man ska göra åt saken. För att nåt måste göras verkar politikerna, oavsett partitillhörighet, vara ense om.

Socialförsäkringsministern, moderaten Ulf Kristersson, utlovar ett förslag till ny lag redan till våren. En lag som ska förhindra att en del av de utförsäkrade drabbas för hårt ekonomiskt. För det finns ju faktiskt personer som blir utförsäkrade men som är för sjuka för att söka arbete. Dessa ska få en speciallösning, enligt Kristersson.

Att förändra sjukförsäkringen har varit nånting nödvändigt – det är alla partier överens om. Och enligt Kristersson har ju reformen lett till många färre långtidssjukskrivna och förtidspensionärer. Men tidsgränserna vill han inte rucka på, för då blir det som förr, menar han – det vill säga tiden går för den som är sjukskriven, inget görs, inga planer upprättas och myndigheterna undviker beslut.

Hur ser oppostionen på saken? Idag verkar det som om de rödgröna har svängt. Idag är de kritiska mot tidsgränsen. Men 2006 föreslog den socialdemokratiska utredaren Anna Hedborg bland annat en tydlig tidsgräns för sjukförsäkringen. Då hade antalet sjukskrivningar och sjukfrånvaron i vårt land ökat mycket sen slutet av 1990-talet. Borgarna tog över den politiska makten hösten 2006 och började genomföra förändringar enligt den socialdemokratiska utredarens förslag. Men nu menar de rödgröna att svårt sjuka drabbas hårt av reformen när de tvingas lämna sjukförsäkringen.

Så vad vill de nu?
Sossarna
vill nu avskaffa tidsgränserna och ersätta den med individuella rehabiliteringsplaner. Vidare vill man höja taket på ersättningen så att de flesta får 80 procent av sin inkomst i sjukpenning, mer rehabilitering av sjukskrivna och så ska den som blivit utförsäkrad på grund av de ändrade reglerna och som fortfarande behöver det kunna bli återförsäkrad.

Miljöpartiet vill också ta bort tidsgränserna, men vill ha ett helt nytt system där arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och socialbidrag slås ihop. På så vis får individen en enda ingång till systemet. Utförsäkrade ska inte få så låg ersättning att de tvingas söka socialbidrag, men det kan bli en nedtrappning av ersättningarna för de långtidssjuka.

Oavsett vad som händer och vilket politiskt parti man sätter sin lit och sin röst till, tror jag det är viktigt att reformen från 2006 utvärderas och att eventuella skevheter förändras. Det kan inte vara rimligt att svårt sjuka tvingas ut i arbete eller tvingas söka socialbidrag när de är just svårt sjuka. Och det är heller inte rimligt att fullt friska människor får gå arbetslösa när det de helst vill är att arbeta och inte vara beroende av samhället eller andra människors godhet. GÖR NÅNTING NU innan vi drabbas av en självmordsepidemi!!!

Read Full Post »

Idag kom den andra artikeln i lokalblaskans serie Utförsäkrade artikeln ligger nu ute på hemsidan! Det handlar om att få stöd så man ökar sina chanser att kunna börja jobba igen. Först extra stöd, sen kanske arbetsträning.

Många drabbas av diffusa och stressrelaterade symtom, har det visat sig. För att tala klarspråk handlar det om psykisk ohälsa. Många blir passiva och isolerade – nåt som inte underlättar återgång till arbete.

Här i Uppsala län har 59 personer deltagit i en studie. Gemensamt för dem alla är att de varit sjukskrivna i genomsnitt sju år med just diffusa och stressrelaterade symtom. Ett gäng myndigheter var inblandade i projektet och samarbetade kring varje deltagare. Alla deltagare fick en handlingsplan och erbjöds bland annat praktik. Man fokuserade på det friska hos var och en. Och efter ett år hade 40 av deltagarna kommit ut i arbetslivet eller börjat arbetsträna eller studera.

I ett annat projekt i länet deltar 200 kvinnor som är utförsäkrade eller på väg att bli det. De får bland annat hjälp med en viss sorts kognitiv beteendeterapi.

Som långtidsarbetslös får man

  • en minst sagt torftig handlingsplan som går ut på att man ska RINGA kundtjänst, inte sin handläggare, varannan månad och rapportera om sitt jobbsökeri.
  • ingen praktikplats så länge man har a-kassa.
  • ingen hjälp att ta sig ut ur isolering och passivitet genom arbetsträning.
  • ingen kognitiv beteendeterapi när man börjar få diffusa symtom eller stressymtom.

Nu vill jag verkligen inte spela ut sjuka och arbetslösa mot varandra, men jag vidhåller att det verkligt sjuka är att tvinga ut svårt sjuka, kanske i kroniska sjukdomar eller sjukdomar som förvärras med tiden, i arbetslivet, medan fullt friska går sysslolösa. Fullt friska som inget heller vill än att arbeta.

En utvärdering visar att 70 procent av alla som deltar i Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti lämnar programmet innan fas tre, det vill säga där man hamnar efter 450 dagar. Och de som blir kvar är personer med funktionshinder, personer med många perioder av arbetslöshet genom åren och äldre (det står så i TT-artikeln), det vill säga personer som är 50 år eller äldre. Dessa tre grupper tvingas att söka socialbidrag. Som de då kanske inte får.

Framtid? Vilken framtid? Nej, det blir väl Fyrisån. Jag tror inte det finns några lediga parkbänkar.

Read Full Post »