Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Dåligt, oförskämt, respektlöst!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Tips!

Ett tipsande inlägg.

---

 

Full rulle ska det bli idag.

Det brukar inte vara alltför svårt för mig att vara ensam, men nu börjar det bli jobbigt. Egentligen kanske det inte handlar så mycket om att vara ensam. Det handlar om att jag klättrar på väggarna här hemma. Igår pratade jag med två personer – dels killen från Bring som plingade på med mitt bokpaket, dels en granne (ja, det finns grannar som BÅDE hälsar och pratar med mig!). Men det räcker inte. Därför har jag bestämt mig för att utsätta mig för folk ordentligt idag: jag ska till Stormarknaden. Det är ett bra tips, nämligen att utsätta sig för det som är svårt. I alla fall funkar jag så, eftersom jag i nio fall av tio klarar av svårigheterna då. Och vilken stolthet jag känner efteråt!

Dagens utflykt går alltså till Gränby centrum. Jag har diverse olika ärenden som kräver ett antal andra butiker än de som finns på andra sidan rondellen här hemma. Utflykter av denna art brukar gå OK om Fästmön är med. Men Anna jobbar och tillbringar dessutom all ledig tid med sina barn den här veckan och nästa. Gissningsvis blir det varken nåt strosande eller nån fika för min del idag. I stället blir jag ett under av effektivitet och har säkert klarat av alla mina ärenden på 60 minuter blankt. Full rulle, alltså. Vi får se om jag överlever…

Inför min shoppingtur idag skulle jag emellertid behöva ett tips av dig. Vet du nån bra film eller DVD-box som du kan rekommendera? Jag och Anna vill ha nåt spännande, gärna lite läskigt att titta på när höstens enda långhelg närmar sig! Skriv gärna ditt tips i en kommentar, för iPhonen följer ju med till Stormarknaden.

I gengäld tipsar jag dig som har konto på Twitter om ett smart verktyg: TweetDeck! Jag tycker nämligen att Twitter har blivit alltmer… rörigt. Med Tweetdeck får du ordning på dina flöden. Fyra kolumner är uppställda som standard: ditt vanliga flöde, dina notiser, dina direktmeddelanden och andras aktiviteter. Ibland är man ju intresserad av ett flöde, ibland av ett annat – och ibland av flera. Tweetdeck gör det hela väldigt lättöverskådligt. Jag ska under dagen försöka kolla runt lite mer på hur det funkar och vilka ytterligare möjligheter som finns. Men redan nu i början är jag mycket nöjd. Här kan du se en skärmdump av mitt TweetDeck nyligen:

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med rena läsglasögon…

Ett klarsynt – och samtidigt lite kryptiskt – inlägg.

---

 

Mina nyputsade läsglasögon och min bok på gång, Blekingegatan 32.

Det händer saker här, må du tro, även om det är mitt i sommaren, jättevarmt och semestertider. En del av oss jobbar ju. Jag jobbar, till exempel med att söka jobb. Putsade mina läsglasögon lite med diskmedel och ljummet vatten och hittade än det ena, än det andra intressanta.

Det gav resultat i ett telefonsamtal som i sin tur har lett till att jag presenteras som en kandidat för ytterligare ett jobb. Spänningen är olidlig, för det här är ett jobb jag är riktigt intresserad av, det löper över längre tid och det är i Uppsala. Nackdelarna är att det är en visstidstjänst – som vanligt! – och att det är en deltid. Men om jag klarar mig ekonomiskt skulle jag få tid över till att skriva färdigt min bok. Vill jag tro och hoppas. Jag berättade att jag ska iväg på en intervju nu på måndag, så vill man ha mig är det snabba puckar som gäller. Det blir lite extra pirrigt, onekligen, när det är två arbetsgivare som vill ha en… Jag kontaktade två referenter, men har bara fått svar från en. Ett väldigt fint svar som gjorde mig varm(are) om hjärtat – om det nu går i den här hettan…

På Twitter har jag en intressant diskussion igång med twitterkontot @Jobbannons. Det handlar om var man hittar intressanta jobb att söka och hur man söker. Spontansökningar tror jag inte ett dugg på – vis av erfarenhet som jag är både som jobbsökande och som arbetsgivarrepresentant! Arbetsgivarna har inte tid att läsa en massa CV:n och personliga brev eller ens ta emot samtal av jobbsökande som låter mer eller mindre säljiga. Man säger till dem som ändå når fram per telefon att mejla sitt CV – och sen läser man det inte – om man inte råkar ha nåt akut behov att anställa nån. Nej, det sätt som har funkat för mig är kontakter. Det är så jag har fått mina fyra senaste visstidsanställningar.

Men i övrigt har jag insett att jag ska lyssna lite mer på andra. Det är nåt jag verkligen behöver bli bättre på! Anders tipsade mig här på bloggen om ett PDF-verktyg som heter PDF Creator. Det lägger sig på datorn så att man kan välja Skapa PDF som alternativ när man först har valt Skriv ut. Det är precis det jag behöver! Och det däringa Soda, som jag hämtade hem, var inte så gratis som jag först trodde. Jag visste väl att det var en hake! Det var gratis under ett par veckor, därefter får man betala efter hur mycket man använder det. Så därför, TACK Anders, för tipset om PDF Creator!!! (I nyare Officepaket än det jag har kommer detta visst med som standard.)

Avslutningsvis… Topprida är ett intressant ord som jag ska använda lite mer. Och blått ÄR flott! Bara häverten är röd och genomskinlig…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Räkfrossa och a-kassemagknip

Ett frossande och samtidigt magknipande inlägg.

---

 

Anna på räkfrossa på min balle. Allt ska dokumenteras också. Nu stör jag uppenbarligen mästerfotografen – det syns på hennes blick.

Det är en underdrift att säga att det var lite varmt igår. Men jag klagar inte, det är härligt! Vi hade turen att få vistas en stund i Slottsträdgården. Och så har vi ju ballen*. Den är oerhört het på eftermiddagen och fram till klockan 20. Fästmön och jag inledde därför med var sin liten Ginger Joe och en skål salta nötter. Lite senare, vid 19-tiden, syntes två tämligen lättklädda damer tanter tjejer kladda och smaska med räkor.

Vi hade laddat med ett kilo räkor som jag hade köpt på extrapris häromdan. Räkorna la vi på vanlig formfranska med vallmofrön (fanns i min frys) som vi rostade. Ett par kokta, skivade ägg  och några salladsblad från Slottsträdgården las på mackorna. Lyxartiklarna var limeaioli, saltgurka, dill och citron som toppade det hela. Det var helt perfekt den här heta dan, jag lovar! Se själv…

Räkor och massor av dill på min macka!

 

Wildboar’s rock – vildsvinsvin.

Till mackorna intog vi ett tyskt rieslingvin, Wildboar’s rock, som skulle passa till både fisk och skaldjur. Jag tyckte mest att vinet hade en rolig etikett. Det var främsta anledningen till köpet. När det gäller vita viner är jag tämligen kass. Röda viner, däremot, där är jag en fena på att hitta rätt och gott. Amaroneviner och italienska viner överhuvudtaget är mina favoriter. Men till räkor kan man inte dricka rött. Just detta vin fick förresten både mig och Anna att tänka på en viss familjemedlem som en gång var jagad av ett djur såsom det på etiketten… Nu så här efteråt kan man ju skratta gott åt det, men under själva jakten var det nog inte så roligt…

Vildsvinsvinet kostade endast 65 kronor. Det var torrt och lättdrucket. Dessutom kom det i en PET-flaska – som ju går att panta i vilken livsmedelsbutik som helst! Vin i PET-flaska och skruvkork är ju för övrigt perfekt att ha med sig på picknick – inget spill (om man skruvar åt korken ordentligt) och ingen risk för glaskross.

Vi satt på ballen igår kväll tills det var så mörkt att det inte gick att läsa. Då gick vi in och la oss. Jag somnade samma sekund jag la huvudet på kudden. I morse tog till och med jag sovmorgon. Tyckte att jag var lite värd det efter veckans alla tidiga morgnar med jobbsökeri.

Frukost är nu intagen – på ballen, förstås – och jag satte mig vid datorn en stund innan den ska packas ner för avfärd till Himlen. Jag hade fått ett mejl om att jag hade olästa meddelanden på Mina sidor hos a-kassan, så jag blev tvungen att dra fram sladd, dosa och plastkort för att e-legitimera mig in och läsa. Det första meddelandet var ett goddag yxskaft-meddelande igen. Där efterfrågades mitt senaste arbetsgivarintyg. Det som jag alltså postade till a-kassan den 1 juli och som trevliga Lisa igår mycket riktigt hittade, undanstoppat i en mapp (hennes ord, undanstoppat). Det andra meddelandet var en specifikation. Jag får nämligen ersättning för nio dagar utbetald på torsdag i nästa vecka. Det var blev lite mer än vad jag beräknat, hela 4 455 kronor. Men inte heller det räcker till min hyra som ligger på 4 797 kronor. Tur att jag har pengar kvar från junilönen och att jag hoppas få pengar från min förra arbetsgivare för mina innestående semesterdagar nästa eller nästnästa vecka!

Specifikationen skulle gå att spara som PDF, enligt Lisa. Det gick inte. Jag fick göra en skärmdump. Denna ska jag sen skicka in till Bliwa så att jag får ut några extra kronor på inkomstförsäkringen. Men jag ska ringa Bliwa nästa vecka för att höra om det är nåt mer jag behöver skicka in och om jag behöver skicka in nån ny ansökan. Det är säkrast så, jag vill inte att det ska bli fel.

Meddelandena från a-kassan gav mig magknip – det är standard. För på specifikationen stod det att jag har använt fyra deltidsdagar, vilket jag inte har. Jag har använt åtta timmar de senaste åtta månaderna åt att skriva på uppdrag. Åtta timmar… Det är INTE fyra deltidsdagar, det tycker varken jag eller Lisa på a-kassan. Men uppenbarligen systemet. Och det går ju inte precis snabbt att ändra i det. Vi telefonerade ju igår, Lisa och jag, så nästa gång hoppas jag att detta är ändrat. Hoppas kan jag ju alltid. Men magknip får jag definitivt när jag får mejl, meddelanden eller brev från a-kassan. Alltid.

 

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbsökeri: De fyra första stegen

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.

Det är nog inte nån som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…

Målet tre sökta jobb per vardag anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.

Steg två är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

Formulär till förbannelse och förtret.

Steg fyra innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…

Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets augustisläpp

Ett inlägg om pocketböcker.

Ända sen Månpocket började ge ut bra pocketböcker har jag gillat dem! OK, jag vet att det är dotterförlag till Stormogulen, men faktum är att de titlar man släpper är läsvärda och har kvalitet – ofta både och…

Här kommer några av Månpockets boksläpp under augusti, i urval av yours truly:

Mord i blått av Jan Mårtenson
På det stora modehuset på Sturegatan är stämningen kaotisk. Husets grundare har avlidit och lämnat över ledningen till sin unga änka. Hans båda döttrar avskyr sin styvmor och dessutom har deras storslagna expansionsplaner gått upp i rök. Samtidigt som maktspelet trissas upp ska företagets överdådiga 50-årsjubileum firas, i Marrakech, den mytomspunna staden i Marocko mellan snötäckta Atlasberg och Saharas sandvidder. Där flockades 1900-talets internationella jetset och där skapade modeikonen Yves Saint Laurent sitt residens i den magnifika trädgården Jardin Majorelle, med hus och dekorationer som skimrar i lysande kraftfullt majorellblått. Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlaren från Gamla stan, hamnar mitt i firandet.

Led Zeppelin av Mick Wall
Led Zeppelin var sextiotalets sista och sjuttiotalets första stora rockband. De reste sig ur askan efter The Yardbirds och skulle med tiden komma att betraktas som ett av världens största och mest inflytelserika band. När Jimmy Pages band The Yardbirds lade av 1968 behövde han nya musiker för att avsluta bandets pågående turnén. Han samlade ihop Robert Plant, John Bonham och John Paul Jones och som The New Yardbirds genomförde de en turné i Skandinavien. Efter turnén bytte det nya bandet namn till Led Zeppelin. Det här är historien om bandet som satte standarden för hur det vilda turnélivet för ett rockband skulle se ut. Och hur illa det kan gå om man lever rockmyten fullt ut.

Livlinan av Harlan Coben
När den höggravida f.d. tennisstjärnan Suzze söker upp Myron Bolitar är hon förtvivlad. Hennes make, rockstjärnan Lex Ryder, har försvunnit sedan någon ifrågasatt faderskapet på Facebook. Nu behöver hon Bolitars hjälp. Kan han ta reda på vem som vill henne så illa? Och kan han hitta hennes make? Det här är inte första gången sportagenten Bolitar blir anlitad som privatdetektiv och som vanligt kan han inte tacka nej.

I en människa av John Irving
Det här är en roman om åtrå, hemligheter och sexuell identitet, kryddad med kärlek, Shakespeare och crossdressing. Billys episka och tragikomiska uppväxtskildring tar sin början i 1940-talets Vermont och för läsaren genom årtionden, från Billys första förälskelse i bibliotekarien miss Frost – som han ska komma att återkomma till under resten av sitt liv – vidare till Wien, Los Angeles och aidsepidemins New York och tillbaka till födelsestaden igen. Med varsam hand och en stor portion svart humor skildrar Irving en del av vår historia sedd ur Billys perspektiv, ett sekel av krig, depression, politisk revolution och sexuell frigörelse. Det är en värld i ständig förändring, som angår oss alla.

En ung kvinnas sista ord av Regine Stokke
En dag i slutet av augusti får sjuttonåriga Regine Stokke veta att hon lider av akut leukemi. Ett år senare är hon död. Två månader efter beskedet bestämmer sig Regine för att starta bloggen ”Face your fear”, som snabbt blir Norges mest lästa blogg. Hon skriver ärligt om sjukdom och död, men också om livet. Hon låter oss följa med på aggressiva cellgiftsbehandlingar, starka möten med andra dödssjuka barn, djupa samtal om döden och svåra stunder efter allvarliga besked. Men hon delar även med sig av ljusglimtar från sina besök hemma, fina minnen från rockkonserter, egna fotoutställningar och ”världens bästa födelsedagsfirande”. Kort sagt, ögonblick ur en levnadsglad tonårings alldeles för korta liv. Regines blogg, utvalda läsarkommentarer och några utdrag ur hennes familjs och vänners dagböcker har blivit till den här boken.

Livet är kort.

Read Full Post »

Magsurt

Lite magsurt verkar det vara här och var, inte bara hos mig. Det är som att magen reagerar mest på frukosten, men jag vet inte vad jag ska plocka bort. Jag kan inte ta bort kaffet, för jag dricker bara två koppar vanligt kaffe om dan – de två på morgonen. Om jag inte dricker detta vaknar jag inte ordentligt. På jobbet dricker jag cappuccino eftersom magen har reagerat på det vanliga svarta automatkaffet. Irriterande!

Lite vanligt svart kaffe måste jag få dricka varje dag.

Det kanske inte var magsurt men rejält surt i alla fall nånstans i huset i morse. Jag hörde en unge gasta i minst en halvtimma – den gastade fortfarande när jag gick. Det går ju inte att låta bli att undra om föräldrarna bara ignorerar ungen eller vad eftersom den skriker så länge. Det är ofta så här och jag blir riktigt nervös. Barnskrik är ett ljud som jag har extremt svårt att tåla. Det är väl en väldigt tur att jag aldrig fick egna barn och att bonusbarnen kom in i mitt liv när de var tonåringar (tre stycken) respektive fem år (en)… Jag är väl jävig eftersom dessa fyra är del av min familj, men jag tycker att det är bra mycket roligare med barn och unga man kan prata med. Vissa ungar skriker ju bara och beter sig illa. Hur man lyckas – misslyckas, snarare – uppfostra barn på detta liktgiltiga sätt förstår jag inte. Inte heller tycker jag att det är OK att sjuka barn skickas både till skola och kompisar när de samtidigt hostar lungorna ur sig. Det hörs och det syns och det är inte kul när ”våra” ungar smittas. Håll sjuka barn hemma!

Idag händer inte så mycket planerat mer än institutionsinformation på förmiddagen där jag som vanligt har ett par punkter. Igår kom två män och borrade och skruvade upp skylthållare utanför våra kontor. Bara det att ingen vet hur man får tag i papperskorten med namn och titel som ska sättas in bakom en plastskiva i skylthållaren. Sånt kan irritera mig gränslöst, jag tycker INTE att det är OK att var och en kontaktar företagets tryckeri för att få sitt namn och sin titel tryckt på styvt papper. Varför vet aldrig Nån nåt om såna här praktiska prylar??? Därför gjorde jag i all hast igår eftermiddag en mall som jag har mejlat ut till insitutionen samtidigt som jag skrev att jag kan hjälpa till om nån inte kan själv. Typsnittet är nämligen inte nåt standardtypsnitt, vilket ställer till det för vanliga användare. Så lite sånt gjorde jag igår och idag lär jag få fortsätta.

Tänkte försöka fokusera på min kommunikationsplan och texten i den. Eventuellt tar jag med den på fil hem över helgen. Nåt att greja med när jag kvicknat till efter undersökningen på måndag, kanske?

Igår kväll var det 8,4 grader varmt när jag gick och la mig vid 22.30-tiden. Och i morse messade Fästmön att dagens klädsel bestod av tunn jacka och tejpade gympadojor (ja, de är trasiga, men bäst för hennes fötter att gå i). Det är mulet just nu, men jag tror att vi kan räkna med riktiga vårtemperaturer under dan…

Read Full Post »