Blåst och spillt

Ett inlägg om… hör och häpna… mitt nya jobb…

I morse blåste jag till jobbet – bokstavligt. (Det är bra med medvind, men…) Eftersom det var så halt igår kväll blev jag lite osäker på om det fortfarande var just halt eller blåsigt. Kanske en kombination. Hur som helst, jag kom hyfsat i tid.

Inledde dan med att redigera en bild till en nyhet jag hade tidsinställt för publicering på intranätet. Det var inte det lättaste, visade det sig. Bilder hanteras på olika sätt på de både webbplatserna. Men jag hade tur – Per var fortfarande på plats och kunde visa. Hur det ska bli nästa vecka vågar jag inte tänka på. Övriga kollegor lär bli rätt trötta på mig.

Tog sen mobilen och gick iväg för att ringa M på förra jobbet. Vi sitter ju nu i ett litet kontorslandskap och jag tyckte att alla kanske inte behövde höra om den knäppa fakturan som jag hade fått. Och om lite annat… Det var kul att få höra en del nytt från institutionerna. Eller gammalt. Beroende på hur man ser det…

För övrigt fortsätter det att rassla in grattis via LinkedIn från före detta kollegor och vänner och bekanta. Jag blir alldeles överväldigad och rörd över att så många bryr sig. Sen skrattade jag lite också när en av mina före detta kollegor skrev att de skulle fira finansieringen av ett forskningsprojekt med tårtor. Tårtor med bajs-dekor… (Den som vet var jag jobbade förstår precis. Man blev van…)

Större delen av dan fortsatta jag att läsa in mig på diverse. Per måste slutföra sina jobb. Jag har suttit och läst om diverse projekt som är på gång inom verksamheten.

Sen blev det lunch och jag stegade iväg till sedvanligt lunchställe. Idag blev det vegetarisk focaccia med sallad. Det är färska och fräscha grönsaker till alla rätter och jag känner mig såå nyttig.

Några av rätterna att välja mellan på lunchstället. Dessutom finns sallader och falafel.

Lunchen omfattade också en liten avtackning för Per. K hade fixat blomma och present. S hade köpt två tårtor (ingen med bajs-dekor), en White Lady (min favorittårta) och en bärig tårta.

Som hämtat från The Shining… Men det är bara snälle Per som skär bärtårta, inte nån galning med machete som skär i nåt blodigt. Inte heller nån bajs-dekor!

Så därefter hade jag allt möjligt på tischan. Det började nämligen med handsprit som skvätte som en fontän på revbenen på vänster sida, fortsatte med blue cheese-dressing på lunchen och slutligen, som dessert, lite klet från tårtan. Inser att jag VERKLIGEN behöver köpa kläder, framför allt några fina tröjor att ha när jag jobbar. Som läget är nu finns det typ två eller tre jag kan använda. Men det är varmt i huset och jag sitter och jobbar i tischa. Och t-shirtar har jag hyfsat gott om – även såna som duger att ha på jobbet. Vi får se om jag kan hitta nåt nytt ifall vi åker in till Kungliga Hufvudstaden på lördag.

Och… ja just det… Var jag jobbar??? Jo, jag sitter i en gammal kex- och brödfabrik, faktiskt… En fabrik som sen gick över till att tillverka bestick och som nu inrymmer en helt annan verksamhet…

Utsikt från fikarummet. Man ser till höger i bild delar av den gamla kexfabriken.

Och nu måste jag ju bara fråga vad det är för lokaler du sitter i när du jobbar??? Jag är ju så nyfiken, som du vet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte död än, men…

Jag trodde ju att jag skulle dö på torsdag först, men i natt höll jag på att göra det. På toa. Jag har ont och ingenting stannar kvar i mig, allt vill ur. Ska inte gå in på några detaljer.

Tanken var att åka och jobba idag, det var omöjigt. Faktum är att det i skrivande stund är första gången jag sitter upp idag. Jag skickade var sitt massmejl till institutionerna där jag meddelade att jag är sjuk och att jag blir borta ett bra tag.

Förmiddagen har passerat i ett töcken. Jag har fått gulliga krya-på-dig-hälsningar, men jag har inte orkat svara på alla. Framåt förmiddagen ringde jag snälla H som stängde av min jobbdator.

Fästmön är iväg med sin snälla mamma och handlar saker till jul. Samma snälla mamma som har lovat skjutsa mig till sjukhuset i morgon bitti.

Nu måste jag i säng igen, jag orkar inte sitta uppe. Hur det ska gå med allt jag hade tänkt fixa idag får vi se. Jag är visserligen inte död än, men jag orkar inte…

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbar hemma

Idag jobbar jag hemma. Det vill säga jag har bara börjat lite än, men fyra timmar ska det bli allt som allt. Jag räknar med att få sitta lite mer avskilt här. För nu är det tankearbete som gäller.

Jobbar hemma vid morfars skrivbord.

Igår var det en riktig skitdag på jobbet. Jag körde fast i ett av de uppdrag jag har fått. Och jag har ingen att bolla med, känns det som. Ibland är det lite ensamt att vara singel kommunikatör för två institutioner. Vi snackar om nästan 200 personer, de flesta forskare. Jag vill ju göra ett bra och professionellt jobb, framför allt inte framstå som Den Dumma i samlingen. Men det är nog lite så, den examen jag har är väl lägst på bygget…

Arbetsdagen har som sagt inte börjat i skrivande stund. Jag har rivit ut lakan ur sängen och slängt på en tvättmaskin. Det ska bäddas rent. Just nu väntar jag på att perkolatorn ska perkolera klart så att jag kan börja arbetsdagen med en mugg java och lokalblaskan.

Rena lakan ska det bli idag!

Ute duggade det när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Jag var en tur till brevlådan på vägen hem – fick ju nåt skit från en avsändare som jag inte vill ha nåt ifrån, material som jag inte har beställt. Därför återsänds det, med ett stort kryss på kuvertet samt texten:

Åter avsändaren! Ej beställt material.

Jag undrar när Postkodlotteriet ska fatta att jag inte vill ha post från dem. Jag har skickat tillbaka deras brev i typ tre år nu.

Nu är kaffet klart och dags att försöka vakna till. Det är fredag, med arbetstidsförkortning fyra timmars arbetsdag. I morgon ska jag till Himlen efter att Anna och jag har storhandlat. Tjolahopp!

Vad har du för planer för dagen och helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med jobb igen, dårå…

De flesta av oss vill nog jobba om vi är tillräckligt friska för att göra det. Eller? För att få alla arbetssökande och före detta långtidssjukskrivna som inte har jobb ut i arbete igen försöker man finna lösningar. En del saker är rena tramserierna, tycker jag och tänker på lekstugor och annat som försiggår. Ska det vara så svårt att komma på vettiga saker att göra för den som behöver ett jobb?

En satsning som hittills inte har gått så bra är den på kulturarvslyftet. Tanken var att den skulle ge 1 200 människor som var utförsäkrade efter långtidssjuksrivningar jobb. Hittills deltar 57 personer. Vad var det som gick snett? kan man ju fundera och spekulera över. För tanken är att projektet till och med ska ge 4 400 jobb – de 1 200 nya jobben skulle skapas i år. Ett år som går mot sitt slut, får man väl ändå lov att säga så här i nionde månaden av tolv.

Tanken med just kulturarvslyftet var att museer och bibliotek skulle anställa människor för att digitalisera sina samlingar. Arbetsförmedlingen och Riksantikvarieämbetet har turnerat runt och försökt puffa för projektet, men arbetsgivarna är inte intresserade. Skälen kan vara flera:

1. de har inte tid – eller lust – att handleda nån som kanske har nedsatt arbetsförmåga
2. de avskräcks av byråkratin eftersom det är två myndigheter som är inblandade
3. de måste betala en del av de arbetandes lön själva

Nästa arbetsgivare på tur att försöka övertalas är kommunerna och kyrkostiften. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inser att det har varit problematiskt och skyller på (?) att det är svårt att nå fram med information till tänkbara arbetsgivare. Man kan ju bara undra om där finns några långtidsarbetslösa kommunikatörer/informatörer som har fått anställning inom projektet med syfte att marknadsföra det..? Det kanske hade varit en bra idé, annars, menar jag…

Där jag jobbar finns ett tre institutioner och så en liten vidhängande institution som tillhör oss organisatoriskt, men sitter utspritt av olika skäl. För hela stora organisationen, där dessa fyra institutioner är en liten del av verksamheten, finns visserligen en kommunikationsavdelning, men denna jobbar med övergripande frågor och insatser. Jag jobbar totalt heltid på två institutioner som tillhör samma kluster. Idag skulle jag lätt kunna sysselsätta en fyra, fem personer inom området kommunikation med diverse arbetsuppgifter. Lätt. Inga problem. Men det finns det ju varken möjligheter eller pengar till. Att det sen finns meningsfulla uppgifter att utföra här är en annan sak. Organisationen måste hålla igen på sina utgifter, kanske till och med dra ner inom en snar framtid.

Det jag vill säga är att det finns vettiga saker att göra – här och var i samhället. Meningsfulla arbetsuppgifter. Saker som skulle behöva utföras. Inte tramsuppgifter som att måla om nya stolar eller koka kaffe åt ett gäng handläggare. Men när ska detta upptäckas? När alltför många som är i arbete trillar av pinn för att de har gått på knäna alltför länge på grund av hög arbetsbelastning? Det jag skulle önska är att regeringen och Arbetsförmedlingen

• såg sig lite vidare omkring. Det finns många stora organisationer där det behövs folk av olika sorter och med olika bakgrunder och kompetenser
• minskade ner på byråkratin kring ”nyskapade” jobb
• testade prova-på-jobbare för tre månader, det vill säga staten betalar lönen under tre månader. Ska jobbet fortsätta ska arbetsgivaren betala lön
• och så, förstås, anställer ett gäng kommunikatörer som kan hjälpa till att marknadsföra den här jobbsatsningen…

Bara några tankar. Take ‘em or leave ‘em!

Livet är kort.

Read Full Post »

Helg på g, svärmödrar och nästan-bror

Svärmor, min förhoppningsvis blivande alltså, hade rätt. Idag är det sämre väder – det är ju på väg mot helg. Jag har laddat med ett kilo räkor, aioli, rostbröd, en flaska vitt med mera. Min tanke var att servera svärmors yngsta dotter detta på ballen*. Gissningsvis blir det köket. Tröttsamt, för det är kvavt som tusan. Men vi kan ju inte sitta på ballen om det vräker ner regn eller åskar – trots att jag har både tak och markis som kanske skulle stänga ute eländet…

Morgonens blomma blev oskarp så jag Photoshoppade lite. Här har jag använt filtret Vattenfärger – för vatten lär det komma. Från ovan…

Vi pratade om svärmödrar på jobbet häromdan. B, som själv är svärmor åt två sonhustrur, säger att hon aktar sig för att lägga sig i. Men hon erbjuder ibland hjälp som städning – och det har hittills tagits emot mycket tacksamt. S berättade om sin svärmor som bor utomlands och har städhjälp tre (3) dar i veckan… När svärmor kommer på besök tar hon på sig gummihandskarna… och städar hos S, för hon står inte ut annars, säger hon. Själv kontrade jag med den före detta svärmodern som visserligen var snäll och hjälpsam på många sätt, men som gärna möblerade om och bytte ut textilier i mitt/vårt hem enligt eget tycke. Det kunde få mig att se rött ibland, för det blev liksom en bekräftelse på att det jag/vi hade fixat inte dög. Idag har jag en toppensvärmor, en sån som aldrig lägger sig i, men som ofta erbjuder familjen praktisk hjälp. Och trots att jag har mitt eget hem har jag också fått hjälp med till exempel vattning av mina 42** när jag har åkt till mamma.

Igår fick jag äntligen telefonledes tag i mannen jag ser som en nästan-bror. Vi lät nog som två 80-åringar när vi snabbrefererade våra krämpor. Och vad är vi? Runt 50 båda två… Skrämmande… Vad ska vi prata om när vi verkligen blir 80??? Tyvärr ses vi alltför sällan, det blir så när man bor i två delar av en rätt stor stad, jobbar på olika ställen och när krämporna dessutom sätter stopp för viss framfart. Visst är det väl fruktansvärt irriterande att vara skröplig?!

Fem i fyra igår fick jag ett akutjobb som jag glädjande nog både kunde och hade tid att fixa, så att personen kunde jobba vidare. Det är roligt när det går bra och jag ser att folk kommer vidare tack vare min handpåläggning eller vad det nu är! Extra roligt är det för att alla, på båda institutionerna, är så snälla. Det finns ingen som gör mig tung till sinnes. Fast det klart, det finns en del som gör mig extra lätt och glad. Jag har mina favoriter, så att säga. Och personen jag hjälpte igår tillhör den kategorin.

Idag blir det lite webberier mest för min del. Jag har sett två kollegor till som är i tjänst, så det kanske blir en liten fikastund på förmiddagen ändå. Det blir ju inte många såna stunder när vi är så få här. De flesta som är här har massor att avsluta innan de går på semester och då avstår de från raster. Då tar jag tillfället i akt att skriva några rader på bloggen i stället… Men många av mina inlägg numera är tidsinställda, för i vanliga fall kan jag ju inte sitta och blogga på arbetstid – även om jag har rast. Ibland skriver jag inlägg på kvällen, ibland tidigt på morgonen hemma. En väldigt bra funktion på WordPress, att kunna tidsinställa inlägg för publicering. Men NU ska jag faktiskt jobba lite!!! (Det här inlägget förberedde jag igår kväll, men kompletterade idag på morgonen med bild och några rader till!)

*ballen = balkongen
**mina 42 = alla mina krukväxter 

Read Full Post »

Måndagsstrul och hyresgäster som inte betalar hyra

Idag är det första dan jag officiellt ska dela min tjänst på två institutioner. Jag ska vara kvar där jag är på 20 procent, men också jobba på en institution en trappa ner, på 80 procent. Jag känner mig ganska osäker om vad det senare arbetet ska innebära och det är därför jag är lite nervös. Fokus ligger främst på webb och det känns lite knepigt att lyfta ut en kanal ur sitt sammanhang och inte titta på helheten. Ingen är på plats på institutionen just nu, så jag ska dyka ner där först efter lunch för att försöka boka in ett par möten i alla fall. Jag måste börja nånstans. Min officiella presentation för alla på nya stället blir inte förrän nästa måndag, men i morgon eftermiddag ska jag delta i ett forskarmöte och bli presenterad.

Annars har jag lyckats med konsten att dubbelboka två viktiga möten en förmiddag i maj. Det är vådan av att inte ha tjänstemobil med kalender som synkas i datorn. Så gissa om tjänstemobil är nåt jag lär ta upp vid första möjliga tillfälle…

Idag är det strålande sol och varmt. Det blir till att lämna persiennerna nere i hela lägenheten, annars blir det som en bastu i mitt hem. Enligt det senaste ryktet ska inte fönsterbytet bli av förrän på senhösten. Det innebär åter en sommar med stekhet lägenhet eftersom fönstren är så otäta.

Några som tycks trivas här är emellertid en talgoxefamilj. De byggde bo i husväggen bakom teglet förra året och i år är de tillbaka. Eller det kanske inte är samma familj utan rentav ett av barnen som föddes bakom min vägg? Ingen hyra betalar de i alla fall och det är lite småmysigt att sitta och lyssna på pipandet bakom väggen. Hur mamman och pappan tar sig in och ut är en gåta, för springan är inte särskilt stor.

Ett gäng andra hyresgäster tycks dessa vara:

Husvagnsläger på baksidan.

För ungefär en vecka sen slog dessa husvagnar läger på baksidan. Först trodde Fästmön att det kanske var fönstermännen från Dalarna, men nu när fönsterbytet inte ska ske förrän sent i höst är det troligen inte dessa som huserar här. Lite nyfiken blir man onekligen på vilka som bor här och varför. Nån hyra lär de inte betala för sitt läger. Särskilt bra för gräsmattan lär det knappast vara och bilkörning inne på gårdarna är i princip förbjuden om det inte handlar om i- och urlastning eller räddningsfordon… Nej, man blir fundersam…

Nån som har nåt förslag på vilka som bor i husvagnslägret???

Read Full Post »

Trallar, stammar, babbel och Babel

Det är märkligt, men jag har kommit på mig själv med en sak: jag trallar i bilen igen. Eller rättare sagt, jag skrålar med i hårdrocksstationens musik. Till och från jobbet har jag veritabla konserter. Undras hur mycket som hörs ut när jag stannar för att invänta grönt ljus, till exempel… Men jag kanske ska ge ut en sångbok med mina favoritmetallåtar så kan ju hugade i andra bilar vara med och tralla skråla. Då menar jag förstås passagerare, för förare ska naturligtvis ha ögonen på vägen, inte i Tofflans presumtiva sångbok…

Kanske ska ge ut en sångbok med Tofflans favorit-metal?

Dagarna går så fort! Det är baske mig vår nu, även om det har varit lite lägre temperaturer. Jag minns inte när det var man kom in i mitt hem och spolade stammarna i lägenheten. Tror det var i februari. Tanken var att det skulle bli bra. Det tycker jag inte att det blev. Det är minst lika ofta stopp i avloppen nu som tidigare. Man undrar vad folk egentligen låter passera ner i stammarna. Det irriterar mig när ett arbete som borde göra saker och ting bättre inte gör det. Varför ska bostadsrättsföreningen betala för sånt här som uppenbarligen inte gett några resultat?

Jag skryter så ofta här på bloggen om att jag träffar intressanta människor. Nu sist träffade jag en kollega från före detta avdelningen. Avdelningen omfattar en spännande och heterogen skara människor som jag har den största respekt för vad gäller kompetens. Fasen vad de är duktiga! Nu har jag skrutit ännu mer om dem, men det är de värda. Därmed inte sagt att såna wild cards/jokrar som jag inte behövs. Jag tror nämligen på att att ett företags centrala kommunikationsavdelning ska jobba med just de centrala och övergripande frågorna, medan det behövs kommunikationsjokrar ute på fältet också. Här finns nämligen massor att göra och en central avdelning kan inte rimligen hinna med att serva alla våra institutioner. Det vore ju lite intressant om man funderade över detta i den organisationsöversyn som pågår just nu… Om Tofflan fick önska, alltså.

Efter jobbet idag ryker kalufsen och sen vet jag med säkerhet att jag dimper ner i TV-fåtöljen klockan 20 för att kolla in Antikrundan. I kväll sänds rundan från Rättvik. Jag hoppas verkligen att det inte dyker upp några avhuggna dalahästhuvuden…

Annars när det gäller TV sörjer jag djupt att jag inte längre kan följa litteraturprogrammet Babel. Herr Förnumstig, som tidigare ledde programmet, är äntligen permanent utbytt mot Jessika Gedin. Henne är jag rätt nyfiken på. Det enda jag vet är att hon var ihop med Ola Lindholm en gång i tiden (fråga mig inte varför jag vet det) och att hon har rolig frisyr. Men tyvärr räcker inte detta för att jag ska slå ner röven på TV-tittartider som inte passar mig. Efter klockan 22 en vardagskväll är out of the question och före arbetstidens slut passar inte heller. Återstår SvT Play. Men det är så otroligt mycket sittande/stående vid datorn just nu att jag väljer att avstå. Sorry, men det kanske blir nåt enstaka program nån gång! Eller vem vet, jag kanske snart blir inbjuden till en intervju..?

Read Full Post »

Allt fler hemlösa

Jag skulle vilja skriva ett initierat och rakt på sak-formulerat inlägg om hemlösa i vårt land. Frågan är bara så oerhört full av känslor för mig att jag får svårt att förhålla mig neutral och saklig.

Idag läste jag en artikel i Dagens Nyheter som handlar om att antalet hemlösa i Sverige ökar . Det är bara förskräckligt att det ska vara så i dagens Sverige. Det är 2012, inte 1812.

Antalet hemlösa i vårt land beräknas idag vara 34 000. Det är som en mindre svensk kommun, till invånarantalet sett. För att få lite koll på de olika sorters hemlösa som existerar har Socialstyrelsen gjort en indelning i fyra grupper:

1. mest akut och sover ute eller på campingplatser, vandrarhem och härbärgen (cirka 4 500 personer)
2. de som bor på institutioner, till exempel personer som lämnar fängelse eller behandlingshem (cirka 5 600 personer)
3. sociala boendelösningar i kommunens regi (cirka 13 900 personer)
4. de (ej studenter) som har sökt hjälp hos kommunen men ändå tvingas bo hos släkt och vänner (cirka 6 800 personer)

Antalet som måste sova utomhus har faktiskt minskat de senaste åren. Men cirka 4 500 är ändå en hög siffra, tycker jag! Flest hemlösa finns det i våra tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta hemlösa är utrikesfödda. En tredjedel av alla hemlösa har minderåriga barn.

Hemlöshet kan drabba vem som helst, när som helst. Det kan börja med att du blir av med jobbet och så småningom inte kan betala dina räkningar, däribland hyran. Då vräks du. Sen är hjulet i rullning. Det behöver inte vara svårare än så.

Det här är förfärliga, hemska siffror som talar för sig själva. Nu måste vi baske mig göra nåt!!!

Read Full Post »