Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bluff’

Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.


 

I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som

kan själv

fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!

Slå på datamaskinen

”Slå på datamaskinen” behövde jeg ikke!


Vid elvatiden hade allt flyttande 
gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården

4 Utsikt från översta våningen på jobbet

Utsikt…


Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. 
Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.

Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och nu… 
Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bluffar, pengar och kanske till och med jäv.


 

Skatteverket loggaNästa vecka kan den som har tur få tillbaka sina skattepengar. Notera att jag skrev den som har tur – alla som har deklarerat får ju inte inte pengar i retur utan måste betala in i stället. Men läskigt nog har vi deklaranter blivit utsatta för ett blufförsök. I förra veckan gick Skatteverket ut och varnade för bluffmejl. Dessvärre har mejlen inte upphört utan fortsätter. Jag har tagit del av några av dessa mejl. De flesta är illa skrivna, dåligt översatta till hittepåsvenska, delvis. Andra mejl är betydligt svårare att upptäcka. Det som emellertid gäller är att INTE öppna/klicka på den bifogade filen eller svara på mejlet – utan radera det!!!

 

Swedbank logga myntAndra märkligheter när det gäller pengar råkade Swedbanks kunder ut för i veckan. Banken drabbades av ett nästantotalhaveri. De flesta av Swedbanks tjänster fungerade inte och många kontantlösa kunder kunde inte betala för sig. Man misstänkte en hackerattack, men enligt bankens presskontakt berodde det på en systemuppdatering som gått

[…] lite galet […]

Lite galet..? Banken har fyra miljoner kunder…

 

Östhammars kommun loggaSom grädde på moset läste jag en märklig nyhet i morse. Svensk kärnbränslehantering finansierar största delen av näringslivschefens lön i Östhammars kommun. Uppsalaprofessorn Olle Lundin tycker att det är både märkligt och tveksamt vad gäller såväl kommunallag som grundlag. Risken är stor, menar han, att den som får lönen påverkas av organisationen den kommer ifrån. Näringslivschefen själv, namne med en av mina svågrar, för övrigt, säger att han inte tycker att det är särskilt märkligt. Han säger sig ha

[…] en inre kompass […]

och tar inte instruktioner från nån annan än Östhammars kommun. Men är det inte en jävsituation när SKB i princip finansierar en lön för en hög tjänsteman samtidigt som kommunen ska besluta om förvar av kärnbränsleavfall på plats..? Nu har jag träffat sagde tjänsteman och mitt intryck av honom är att han är både trevlig och klok. Icke desto mindre tycker jag att det luktar skunk järv jäv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett icke fejkat inlägg.


 

Idag läste jag i Dagens Nyheter om holländska studenten Zilla van den Born. Zilla van den Born har fått stor uppmärksamhet för att hon har fejkat en drömresa. Men inte nog med det: hon la ut fejkade bilder från resan på Fejan.

Under fem veckor låtsades Zilla van den Born vara i Asien. Det hela var en del av ett arbete i skolan. Det mest uppseendeväckande var kanske dock att hon lyckades lura ”alla” – till och med sina föräldrar. För att förstärka bilderna skickade hon hem souvenirer. Det egna sovrummet pimpades till ett asiatiskt hotellrum så att hon kunde skypa med mamma och pappa. Den ende som visste om det hela var hennes sambo, för annars hade nog projektet varit omöjligt att genomföra rent praktiskt.

En hel del människor blev förstås rätt förbannade när bluffen upptäcktes. Men sen gick kanske en och annan talgdank upp. För syftet med Zilla van den Borns fejkresa var egentligen lite ädelt: hon ville lyfta fram det faktum att det är så lätt att manipulera bilder som sen visas upp i sociala eller andra medier. Hon säger bland annat:

[…] Alla vet att foton på modeller är bearbetade i Photoshop men vi glömmer ofta att även vi som privatpersoner manipulerar verkligheten i våra liv. Det gör vi mestadels i sociala medier, bland annat genom att filtrera vad vi väljer att visa och genom att lägga på filter i Instagram som gör bilderna vackrare […]

Detta är förstås svårt att låta bli att hålla med om. Jag själv bearbetar alltid mina bilder i Photoshop om jag ska använda bilderna på bloggen. Oftast handlar det om att jag beskär mina bilder. Ibland försöker jag förbättra kvaliteten genom att justera färger och kontraster, till exempel om en bild är väldigt mörk.

rosa tunga

Min rosa tunga, naturligtvis en beskuren bild. Men färgen på tungan är INTE pålagd i efterhand i Photoshop.


Nu är det emellertid
inte bara bilder man kan fejka i sociala medier. Jag tycker att väldigt många verkar lyfta fram sina fina och perfekta liv, ofta med gott stöd, förstås, av bilder från resor och andra upplevelser. För min egen del erkänner jag att jag nog berättar lite för mycket om mitt imperfekta liv. Jag ger för många och för nära glimtar från mitt privatliv. Fast detta är ju en personlig blogg, så… Samtidigt vill jag starkt poängtera att jag naturligtvis inte skriver och berättar om allt. Långt därifrån! Det blir ju ett urval, ett urval som jag själv gör. Och det i sig ger ju dig som läser bara en del av sanningen. Eller… en del av min sanning…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min fredag.


 

Igår var det ingen jätteproduktiv dag. Jag ligger hela tre poäng minus, för jag hittade inte ett enda jobb att söka och gjorde inget annat inom jobbsökeriet som gav poäng. I stället funderade jag väl en del över intervjun jag ska på måndag förmiddag. Eftersom det har varit så trögt ett tag har självkänslan och självförtroendet sjunkit en del. Frågor som

Klarar jag av det?

och

Är jag inte en bluff, trots allt?

nästlar sig in i min hjärna och det är inte bra. Det är inte bra alls.

Efter tröstlösa försök att hitta nåt sökbart intog jag frukost. Överraskade nog många, inklusive mig själv, eftersom den innehöll grönsaker. Enligt myten är grönsaker nåt som inte finns hemma hos mig så ofta. Inte när jag är ensam. Och ensam blev jag från och med igår och två veckor framåt, vad jag vet.

Frukost

Frukost med grönsaker?!

 

Grattis

Grattis till mig för alla shoppingturer…

Jag hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Första stoppet blev på Morgonen där det skulle hämtas kassar och väskor. Andra stoppet blev på ICA Solen – trots att Anna ju köpte hela Tokerian i torsdags. Sen var jag så slut och trött att Anna fick fixa starkt kaffe så jag skulle orka ta mig hem igen – och handla. För jag hade ju inte köpt nån mat till mig

Det blev tre smala kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag, så jag storhandlade ett helt paket om sex korvar för under en tjuga, resten fanns i kyl och frys. Det gäller att vara lite ekonomisk nu. Jag är visst inte gjord av pengar längre. Men jag upptäckte i alla fall att jag hade fått ersättning från a-kassan. I förrgår. Det vore ju fint om man på nåt sätt fick en signal om detta – typ en specifikation per post eller åtminstone ett mejl. Nej, man får nåt meddelande inne i a-kassans skitsystem, som man måste logga in i med e-legitimation och krångla och ha sig.

Det är ingen myt, men faktum är att min banks e-legitimation verkar vara bland de mest krångliga. Nu råkade det vara så att jag igår först loggade in i min bank för att betala en räkning. Då noterade jag att det satt 9 900 kronor på kontot, överförda igår. Så efter bankärendet fick jag ta fram sladden till dosan, trycka i mitt bankkort och logga in hos a-kassan. Efter två försök lyckades jag komma in. Där hade jag två olästa meddelanden. Ett innehöll en specifikation över torsdagens utbetalning, det andra åter ett meddelande om att jag ska skicka in anställningsbevis. Det är fan tredje gången. Dessutom har jag telefonerat i ärendet tre gånger och handläggaren lovade att föra in i systemet att anställningsbevis  för en timmes skrivjobb i juli månad är på väg. (Jag skickade det  i onsdags.) Och ja, du läste rätt! A-kassan kräver anställningsbevis för en (1) timmes skrivjobb. Har de lite att göra, eller vad?

Som grädde på moset fick jag åka till Yeartown och hämta ett paket med apoteksvaror. Jag hade råkat markera fel utlämningsställe. Nu har jag ju som tur är bil och den var tankad inför resan till intervjun på måndag. Men det var lite surt att behöva åka så långt (nåja, inte jättelångt härifrån, men…)

Fotbubbelbad med massage

Belöning.

Hemma igen gav jag mig äntligen den belöning jag hade väntat på hela dan: ett bubbelfotbad med massage. Man ska sitta cirka tio minuter, men jag satt nog tjugo. Det var så skönt för mina onda fötter. Under tiden kikade jag på ett par på Sjuan som tittade på hus i Devon. De hade sina drömmar och planer – och pengar! – min dröm om bubbelfotbad med massage var allt jag krävde för egen del i den stunden. Ibland räcker det lilla.

Resten av kvällen ägnade jag åt att slöglo lite på TV och att läsa om Elsas kamp utan sin älskade mormor mot mobbarna. Det är konstigt, men jag minns saker från mitt eget första år i skolan och det gör fortfarande ont. Jag såg en film som var konstig och undrade om jag inte hellre skulle ha glott på nåt annat som jag hade spelat in på DVD-hårddisken…

Walnut whip

Walnut Whip – the best a Toffle can eat!

Och sanningen är, att jag denna kväll också unnade mig nåt gott. Det blev lite cheddarostbågar, som inte smakade så värst mycket (jag älskade OLW:s chilibågar som tyvärr inte längre säljs!) och två Walnut Whip. (Nu måste jag snart in till stan och träffa Fredrik igen så jag kan fylla på förrådet – han jobbar ju intill The English Shop!)

Idag ska jag ut till Himlen och tillbringa helgen med Anna och barnen. Storasyster lämnar oss nästa helg för att bosätta sig i norr. Lillasyster hänger mest med sin boyfriend på helgerna. Tur att vi har killarna kvar hemma ett tag till!

Anna tar för övrigt så fina bilder på mig. Detta kollage dök upp på mobilen igår kväll och det ger faktiskt en ärlig glimt av den jag är:

Puss

En ärlig glimt av mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Härom kvällen gjorde jag misstaget att av och till titta lite på Let’s dance, ett vad jag förstår, mycket populärt TV-program. Det är så populärt att det i skrivande stund är ”gillat” av 2 417 personer på Fejan, deltagarna bloggar om sin medverkan och media skriver. Kvällspressen skriver kilometer…

Innan programmet härom kvällen kunde jag läsa om en deltagares rumpa. Rumpa! Deltagarens rumpa gjorde succé och fick, enligt tidningen

[…] kändisarna i extas […]

I en annan tidning kunde man som vanlig läsare hitta hjälp att fixa en egen sån rumpa…

Jag vet inte allt som har hänt i programmet, men tidningarna har skrikit ut om hur en av deltagarna bröt ihop – och fick revansch. En annan deltagare tvingades (!) dansa med sprucket revben. Fast sen kom nån på att det var en bluff… För det första undrar jag vem som tvingas delta i ett sånt här larvprogram. Och för det andra undrar jag ju förstås om man verkligen kan dansa med en spricka i revbenet… Jag menar, det kan vara svårt att röra sig rent allmänt då, än mindre dansa…

Och sen är det det här med juryn som är så elak. De minuter jag tittade såg jag tre personer som såg smått uttråkade ut. De visade så gott som inga känslor – inte i sina ansikten, i alla fall. Ändå säger en tidning att deltagaren som åkte ut nu sist gick till attack mot juryn för att juryn – elakt nog? – hade gjort upp innan om att deltagaren skulle åka ut. Eh… dålig förlorare, eller? Det ska ju visst vara en sorts tävlingsprogram…

För övrigt är juryn visst inte enbart elak, den består av bööögare också, som gärna fäller smickrande omdömen om en del dansare. Och detta eldas på i media, förstås. Nu senast tog till och med en jurymedlem ett skamgrepp på en av deltagarna. Gissningsvis fick han betalt av produktionsbolaget för att ta det greppet.

Nej fy, jag ska inte slösa bort en enda minut av mitt liv igen genom att se på sån här skit! Jag älskar dans och skulle verkligen vilja se ett riktigt danstävlingsprogram, inte sån här dynga.

Noll tofflor i betyg!

Read Full Post »

Efter parodifestivalens tredje deltävling behövde vi få oss nåt spännande, Fästmön och jag.  Vi valde den tredje, säsongsavslutande delen av Sherlock Holmes: The Reichenabach Fall på SvT1. Det skulle vi inte ha gjort.

Sherlock Holmes som han ser ut nu för tiden.


Den här gången handlade det om uppgörelsen
mellan Sherlock Holmes och James Moriarty. En hel film, det vill säga en och en halv timma handlade om detta. Towern, ett fängelse  och Bank of England drabbas av inbrott under en och samma dag. Det är förstås James Moriarty som ligger bakom. Men syftet är inte att tillskansa sig guld och rikedomar – utan att utmana Sherlock Holmes.

Detta var det mest hattiga avsnitt av nya Sherlock Holmes som jag har sett!Här flaxas mellan sanning och lögner. Ingen tycks vara vad den utger sig för att vara. Självaste Sherlock Holmes visar sig vara en bluff! Eller? Det blippas och bloppas med tekniska prylar, kameran far och flyger och… nej… Det blir inte spännande. Jag tror att Anna sov mer än hon tittade och själv kämpade jag för att hålla ögonen öppna den sista halvtimman. Så tråkigt var det!  Men sämst av allt tycker jag det är att skämta om självmord. Det är faktiskt rent av smaklöst.

En enda toffla blir det – och då är jag väldigt, väldigt generös.

Read Full Post »

När jag var tonåring gick det en TV-serie som var mäkta populär med titeln Lära för livet. Det handlade om skolans roll i ungdomars liv och utveckling. Lite lättsammare lära för livet är den pokerskola som jag snubblade över på nätet idag.

Jag lärde mig redan som liten Toffla att spela poker. Det var min snälla morfars förtjänst! Min snälla mormor, däremot, var från de djupa – och mycket kristna – skogarna i Småland och hävdade med fasthet i rösten när vi spelade kort

Nu sitter Djävulen under bordet!

Morfar lärde mig enkel poängpoker och vi spelade naturligtvis inte om pengar. Under tonårstiden och tiden som ung vuxen hände det att kortleken kom fram, men aldrig, aldrig att det var några sedlar, kronor eller ens ören på bordet. Möjligen tändstickor…


Korten på bordet – och Djävulen under…

                                                                                                                                                                  Idag tror jag att de flesta pokerspelare spelar via nätet. Själv känner jag mig inte riktigt mogen för det, jag tycker inte att jag har de kunskaper som behövs. Men sajten jag hittade tidigare – länk finns i inläggets början! –  kan kanske ge mig en vägledning – om jag nu skulle våga testa nätspel. Det som är bra med sajten är att den ger en grundlig utbildning i poker. Man får lära sig basala saker som olika pokerhänder, men också det jag tycker är lite intressant i spelet: psykologi! Lektionerna handlar om sånt som bluffen, skillnaden mellan nätpoker och att spela poker där du kan se dina motståndares tells (avslöjande rörelser och ansiktsuttryck) med mera.

Jag tycker att pokerskolan verkar lite spännande och ska nog sätta mig och läsa mer noggrant! Det är ju aldrig för sent att lära – om man lär för livet…

Read Full Post »

Older Posts »