Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘se rött’

Ett argt inlägg.


 

Peter och Vargen

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)


PS Kom på en sak till!
Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om att slippa undan.


Jo jag vet.
Det är fortfarande julfred, men… Jag är heligt förbannad. Strax före jul skrev jag om Sjukstugan i Backen som blivit förd inför domstol för eventuellt brott mot sekretess och allt var det var. Detta när man låtit ett TV-produktionsbolag filma en döende man för dokusåpan Sjukhuset, som gick på TV3 för några år sen.

Man hade visat en döende man. Från Sjukstugans håll påstod man först att man inte hade fått mannens godkännande. Sen ändrade man sig. De anhöriga hävdar att varken mannen eller de har godkänt att bli filmade. Och oavsett… Eftersom mannen gick bort undrar jag hur kul Sjukstugan tror att det är för de anhöriga att höra rösten, se kläderna, känna igen kroppen där i dokusåpan.

Men domstolen anser att ett landsting har yttrandefrihet. Yttrandefrihet! Vad hände med den sekretess som vi som har jobbat där har svurit oss åt? Gäller den bara i vissa sammanhang och i såna fall, vilka då?

Enligt lokalblaskan behöver Sjukstugans organisation inte betala nåt skadestånd till de anhöriga. Bara det att det ju inte är varken Sjukstugan eller organisationen som varit den som dömts till att ha betalat – utan produktionsbolaget. Fatta hur vidrigt det ser ut när organisationens jurist står i TV-rutan och säger att skattebetalarna nu slipper betala skadestånd på 375 000 kronor. Alltså vidrigt. För just den summan är ungefär tre månadslöner av Sjukstugans högste direktör. Så nog finns det pengar – inte bara från skattebetalarna… Nog kunde organisationen eller Sjukstugan ha gett de anhöriga pengarna – oavsett.

Jag blir… så jävla arg att jag ser rött! Jag fick själv pengar från organisationen när jag inte var önskvärd längre. Det var skattebetalarnas pengar, det vill säga även mina egna, för jag har då rakt inte skitit i att betala skatt mer än de gånger en bekants tonårsdotter hjälpte mig att städa när min axel var justerad – mot skattefri betalning (ja, det var ju hon som inte betalade skatt, jag borde kanske ha betalat arbetsgivaravgift).

Även om jag hade gått på a-kassa hade jag gladeligen varit med och betalat på de 375 000 kronorna som de anhöriga begärde. En piss i havet efter vad de har blivit utsatta för.

När det aktuella programmet visades var jag fortfarande anställd i organisationen. Jag frågade då min chef, som var organisationens kommunikationschef, om han tittade på den aktuella TV-serien/dokusåpan. Men nej, det hade han inte tid eller lust med. Själv såg jag nästan varje avsnitt och slogs av vilket fokus det var på de anställda. Men patienterna då? De sårbara, utsatta? Jag tyckte redan då att det var anmärkningsvärt att organisationens kommunikationschef brydde sig så lite. Lika lite som han bryr sig nu, eftersom han skickar fram organisationens jurist framför TV-kamerorna. (Nu är han kommunikationschef vid Sjukstugan i Backen, dessutom.) En person (juristen, alltså), som uppenbarligen inte fått nån vidare medieträning. För hur kan han bara stå framför kamerorna och säga, ungefär:

[…] nu slipper skattebetalarna betala […]

Det var ju aldrig så att organisationen – eller dess ägare skulle betala nåt skadestånd utan produktionsbolaget. Att sen juristen har mage att stå och hånle inför kamerorna är mig obegripligt efter den sorg och de sår Sjukstugan i Backen har gett de anhöriga till den döende mannen.

Skäms! 

är det enda jag kan säga. Och så dela ut ytterligare en svart bak. 

Svart bak

Skäms, Sjukstugan i Backen, för att ni inte tar ansvar för de fel ni har begått! Det är pinsamt att vara skattebetalare i det här länet.


Livet är kort. Och Tofflan är jävligt arg.

Read Full Post »

Ett inlägg om toppar och dalar på sistone.


Torsdag igen.
Snart helg. Tiden går fort när man har roligt, eller..? Nåja, den Tofflianska, gångna veckan har haft både toppar (duger) och dalar (suger). På det här viset:

Duger


Suger


Livet är kort. 

Read Full Post »

Yet another ilsket inlägg.


Åter en dag full av strul,
både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

Månen en oktobernatt 2013

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.


Om den externa webbplatsen strulade igår
Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

rött öga

Jag såg rött!


Men det var bara
att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???


Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur i omvärlden – i media i cyberspace.


För en del avslutas arbetsveckan idag,
för andra innebär den ett härligt (?) helgpass på jobbet. Själv passar jag på att ta en tur cyberspace för att se vad media skriver om.

damm

Lerig damm…

Träden dör i Lerdammsparken. Jag undrar om de som jobbar på lokalblaskan fortfarande läser bloggar. Min blogg blev en gång i tiden (2010) utsedd till en av fyra bra bloggar i Uppsala. Hur som helst, nu har man uppmärksammat läget i Lerdammsparken – det jag bloggade om den 18 augusti. Hur fick blaskan idén till den artikeln, tro?


Kakfabriken får nytt liv.
Pricks före detta kakfabrik i Tierp ska få nytt liv. Fabriken byggs om till både lägenheter och företag. Att använda gamla byggnader och förnya dem för dagens verksamheter gillar jag!

tre chokladhjärtan

Godis kan få vara hjärtegott, inte nåt farligt.


Chokladcigg och lakritspipa EU-hotas.
Nya tobaksregler inom EU kan medföra att chokaldcigarretter och lakritspipor får designas om. Det kan man tycka är löjligt, men jag tycker att det är bra. Idiotiskt att tillverka godis som föreställer saker som är farliga för hälsan!


Sex minuter ska vara försening.
Trafikverket ändrar begreppet försening när det gäller tåg. Femton minuter minskas till sex minuter. Alltså, är ett tåg sex minuter sen är det försenat… Eh… ja… Och vad GÖR ni åt det då, mer än ändrar i betydelsen av ett ord..? Undrar vad Uppsalanyheters pendlarbloggare anser om detta…

 

monopol

Betalt för att spela med låtsaspengar…

Låtsasjobb blir riktiga i statistiken. DN har granskat Kriminalvården och bland annat kommit på att fångar betalas för att spela Monopol och att se på film. Ärligt talat… Om detta är sant är Kriminalvården inte ensamt om att ordna låtsasjobb… Det man har hört om Fas 3-jobb ligger på samma nivå.


Språkkonsulter får fortsätta fundera.
Det här med myndighetsspråk är nåt som verkligen kan få mig att se röttrött som i rödpenna! Det finns nånting som heter klarspråksparagrafen i språklagen. Den har funnits fyra år. Det ska ställas krav på myndigheter om klarspråk! Men när Språkkonsulterna fick ett obegripligt svar från PRV JO-anmälde de detta. Och sen… avskrev JO ärendet. Och huruvida Språkkonsulterna fick nåt svar på sin fråga fortsätter alltså att vara… oklart. Sverige är fantastiskt ibland – fullt av tandlösa lagar, uppenbarligen. Är det inte LAS så är det språklagen. F*n vad jag blir TRÖTT!!!

kryssade ögon

Mina ögon blir x-ade.


Avrättade sitt ex.
Gamla ex kan man ju bli galen på ibland, men det bästa är att ignorera dem när de fortsätter att larva sig, tycker jag personligen. Att gå så långt som Kim och avrätta dem tycker jag däremot känns helt sjukt.


De fick Skämskudden!
Det delas ut priser hittan och dittan till TV-folk. Men det delas också ut Skämskuddar. Ha ha ha!!!


Repslagaregatan byggs om.
 Titta! Nu gör de det igen, de två före detta konkurrenterna Motala tidning och Corren – de tar in samma artikel! Vådan av Mediemogulers härjningar, säger jag bara… Kolla MvTkolla Corren! Undras vilken av tidningarna som läggs ner först…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om närvaron av rött i mitt liv just nu.


Nej, Tofflans blogg har inte gone partipolitisk,
men livet är lite rött just nu på olika sätt. Därför är det helt underbart med dåligt väder idag! Och nu ska jag förklara varför.

Vi var ju ute hela eftermiddagen igår i Storvad, Fästmön, Prinskorven och jag. Satt i skuggan där det blåste kyligt. Trots att vi pratade om det, struntade jag i faran. Det var ju så skönt att vara utomhus!

Hemkommen softade jag lite en stund på ballen*. Tog nötter och en drink före maten, bläddrade lite i min nyinköpta TV-tidning.

Nötter öl o läsning

En drink med lite tilltugg före maten. Och läsning, förstås!


Noterade bland annat två filmer
som jag vill se/spelar in den närmaste veckan:

Så småningom blev det dags för middag. Jag hade tinat en liten portion italiensk pastasås med spaghetti och parmesan. Den slank ner fint med ett glas rött till i form av det som fanns kvar i Fat bastard-flaskan – från midsommarafton…

Pasta o rött vin

Gott italienskt på tallriken, franskt rött i glaset.


Gårdagskvällen förflöt vidare
med Wordfeud och Morden i Midsomer. Jag vann två matcher mot två riktigt bra motståndare – Fästmön och Kitty. Båda två är väldigt bra på Wordfeud, så jag åker för det mesta dit. Men nu fick de båda se lite rött (jaa, jag vet att det är kvinnor med temperament…).

Det var när jag skulle gå och göra mig iordning för natten som jag upptäckte Det Riktigt Röda. Visst hade jag känt mig varm och så på kvällen, men… Det bar sig visst inte bättre än att jag solbrände mig lite igår, skuggan till trots…

Solbränd Toffla

Röd på axlar och övre delen av ryggen.


Det är därför det är extra skönt
med en regnig och sval dag idag. Eventuellt bär det av ner till stan och Kittys utställning på Galleri Uppsala 1810. Jag blir faktiskt lite sugen själv på att ställa ut en del av mina foton. Men det får bli i ett annat liv och i en annan tid. En sån som jag har fått lära sig att man inte ska förhäva sig.

I morgon fyller lilla mamma 78 bast. Hon fick åtta paket när jag var på besök och öppnade hälften. Resten har hon sparat till den riktiga födelsedagen, det vill säga den 11 juli.

Men nu går jag händelserna i förväg. Onsdagen har bara börjat. Jag inledde dagen med att ta rätt på den rena tvätten från igår, så nu väntar en strykhög. Nästa aktivitet blir att hoppa in i duschen. Visst låter det jobbigt..?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är jag upprörd! Igår såg jag på Twitter en diskussion med Språkrådet om orden

några

och

ett par

Språkrådet kallar sig på sin hemsida

[…] Sveriges officiella språkvårdsorgan. Vi är en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen. […]

Efter diskussionen om orden ovan börjar jag emellertid tvivla på Språkrådet och dess tvärsäkra svar.

För mig har ordet

några 

alltid betytt

flera än två.

Men 

ett par

har alltid bara betytt

två. 

Hur skulle man annars se på sånt som ett par skor, ett brudpar, par i ess? Skulle dessa plötsligt kunna vara tre?

Detta hävdar i alla fall Språkrådet och hänvisar till Språknämndens frågelåda. Men vänta nu… Språknämnden? Språkrådet? Ja det är alltså så att Språknämnden bytte namn till Språkrådet 2006. Detta framgår om man skriver den gamla URL:en, språknämnden.se

Sen noterar jag ytterligare en märklighet. Nån frågar om ordet

både för fler än två

Språkrådet hänvisar då till samma svar i den så kallade frågelådan. Helkonstigt! Det heter ju

båda två

och inte

båda tre 

eller

båda fem…

Nej, Språkrådet, nu känner jag mig inte alls säker på att ni vet vad ni pratar om. Från och med nu ska jag förhålla mig ganska skeptisk till era språkråd. För mig har ett par alltid varit ett par och båda alltid varit två. Ingenting annat. Sen är det naturligtvis upp till andra hur de gör, men jag ser rött när man räknar två som tre i skrift!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »