Jag är arg

Ett argt inlägg.

---

 

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost… Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)

PS Kom på en sak till! Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukstugan i Backen slapp undan – igen

Ett inlägg om att slippa undan.

Jo jag vet. Det är fortfarande julfred, men… Jag är heligt förbannad. Strax före jul skrev jag om Sjukstugan i Backen som blivit förd inför domstol för eventuellt brott mot sekretess och allt var det var. Detta när man låtit ett TV-produktionsbolag filma en döende man för dokusåpan Sjukhuset, som gick på TV3 för några år sen.

Man hade visat en döende man. Från Sjukstugans håll påstod man först att man inte hade fått mannens godkännande. Sen ändrade man sig. De anhöriga hävdar att varken mannen eller de har godkänt att bli filmade. Och oavsett… Eftersom mannen gick bort undrar jag hur kul Sjukstugan tror att det är för de anhöriga att höra rösten, se kläderna, känna igen kroppen där i dokusåpan.

Men domstolen anser att ett landsting har yttrandefrihet. Yttrandefrihet! Vad hände med den sekretess som vi som har jobbat där har svurit oss åt? Gäller den bara i vissa sammanhang och i såna fall, vilka då?

Enligt lokalblaskan behöver Sjukstugans organisation inte betala nåt skadestånd till de anhöriga. Bara det att det ju inte är varken Sjukstugan eller organisationen som varit den som dömts till att ha betalat – utan produktionsbolaget. Fatta hur vidrigt det ser ut när organisationens jurist står i TV-rutan och säger att skattebetalarna nu slipper betala skadestånd på 375 000 kronor. Alltså vidrigt. För just den summan är ungefär tre månadslöner av Sjukstugans högste direktör. Så nog finns det pengar – inte bara från skattebetalarna… Nog kunde organisationen eller Sjukstugan ha gett de anhöriga pengarna – oavsett.

Jag blir… så jävla arg att jag ser rött! Jag fick själv pengar från organisationen när jag inte var önskvärd längre. Det var skattebetalarnas pengar, det vill säga även mina egna, för jag har då rakt inte skitit i att betala skatt mer än de gånger en bekants tonårsdotter hjälpte mig att städa när min axel var justerad – mot skattefri betalning (ja, det var ju hon som inte betalade skatt, jag borde kanske ha betalat arbetsgivaravgift).

Även om jag hade gått på a-kassa hade jag gladeligen varit med och betalat på de 375 000 kronorna som de anhöriga begärde. En piss i havet efter vad de har blivit utsatta för.

När det aktuella programmet visades var jag fortfarande anställd i organisationen. Jag frågade då min chef, som var organisationens kommunikationschef, om han tittade på den aktuella TV-serien/dokusåpan. Men nej, det hade han inte tid eller lust med. Själv såg jag nästan varje avsnitt och slogs av vilket fokus det var på de anställda. Men patienterna då? De sårbara, utsatta? Jag tyckte redan då att det var anmärkningsvärt att organisationens kommunikationschef brydde sig så lite. Lika lite som han bryr sig nu, eftersom han skickar fram organisationens jurist framför TV-kamerorna. (Nu är han kommunikationschef vid Sjukstugan i Backen, dessutom.) En person (juristen, alltså), som uppenbarligen inte fått nån vidare medieträning. För hur kan han bara stå framför kamerorna och säga, ungefär:

[…] nu slipper skattebetalarna betala […]

Det var ju aldrig så att organisationen – eller dess ägare skulle betala nåt skadestånd utan produktionsbolaget. Att sen juristen har mage att stå och hånle inför kamerorna är mig obegripligt efter den sorg och de sår Sjukstugan i Backen har gett de anhöriga till den döende mannen.

Skäms! 

är det enda jag kan säga. Och så dela ut ytterligare en svart bak. 

Skäms, Sjukstugan i Backen, för att ni inte tar ansvar för de fel ni har begått! Det är pinsamt att vara skattebetalare i det här länet.

Livet är kort. Och Tofflan är jävligt arg.

Read Full Post »

Vecka 49: Duger och Suger

Ett inlägg om toppar och dalar på sistone.

Torsdag igen. Snart helg. Tiden går fort när man har roligt, eller..? Nåja, den Tofflianska, gångna veckan har haft både toppar (duger) och dalar (suger). På det här viset:

Duger

• Min roliga, bondska Fästmö! (Som köper snögubbar för diamanter.)
• Min roliga Fästmös roliga dotter (Som var lite trött på sin födelsedag…)
• Min nya jacka (Den är både varm och snygg.)
• Finsk vecka på jobbet (DET tycker jag är jätteroligt!)
• Mysig lördag i Stockholm (Anna och vänner, det är livet!)

Suger

• Webbkrångel, vägarbete, överfull postbox (Igår såg jag rött!)
• Dömd pedofil föreslås få adoptera barn (Nej, det känns INTE OK!)
• Vems ärenden går UppsalaTidningen, tro? (Man kan ju bli misstänksam, rentav… Vad hände med journalistiken och variationen?)
• FEMs present (Den kommer inte fram i tid till födelsedagen… 😦 )

Livet är kort. 

Read Full Post »

Jag ser rött…

Yet another ilsket inlägg.

Åter en dag full av strul, både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.

Om den externa webbplatsen strulade igår… Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

Jag såg rött!

Men det var bara att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???

Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Omvärldsresa sista fredagen i augusti

Ett inlägg om en tur i omvärlden – i media i cyberspace.

För en del avslutas arbetsveckan idag, för andra innebär den ett härligt (?) helgpass på jobbet. Själv passar jag på att ta en tur cyberspace för att se vad media skriver om.

Lerig damm…

Träden dör i Lerdammsparken. Jag undrar om de som jobbar på lokalblaskan fortfarande läser bloggar. Min blogg blev en gång i tiden (2010) utsedd till en av fyra bra bloggar i Uppsala. Hur som helst, nu har man uppmärksammat läget i Lerdammsparken – det jag bloggade om den 18 augusti. Hur fick blaskan idén till den artikeln, tro?

Kakfabriken får nytt liv. Pricks före detta kakfabrik i Tierp ska få nytt liv. Fabriken byggs om till både lägenheter och företag. Att använda gamla byggnader och förnya dem för dagens verksamheter gillar jag!

Godis kan få vara hjärtegott, inte nåt farligt.

Chokladcigg och lakritspipa EU-hotas. Nya tobaksregler inom EU kan medföra att chokaldcigarretter och lakritspipor får designas om. Det kan man tycka är löjligt, men jag tycker att det är bra. Idiotiskt att tillverka godis som föreställer saker som är farliga för hälsan!

Sex minuter ska vara försening. Trafikverket ändrar begreppet försening när det gäller tåg. Femton minuter minskas till sex minuter. Alltså, är ett tåg sex minuter sen är det försenat… Eh… ja… Och vad GÖR ni åt det då, mer än ändrar i betydelsen av ett ord..? Undrar vad Uppsalanyheters pendlarbloggare anser om detta…

 

Betalt för att spela med låtsaspengar…

Låtsasjobb blir riktiga i statistiken. DN har granskat Kriminalvården och bland annat kommit på att fångar betalas för att spela Monopol och att se på film. Ärligt talat… Om detta är sant är Kriminalvården inte ensamt om att ordna låtsasjobb… Det man har hört om Fas 3-jobb ligger på samma nivå.

Språkkonsulter får fortsätta fundera. Det här med myndighetsspråk är nåt som verkligen kan få mig att se rött – rött som i rödpenna! Det finns nånting som heter klarspråksparagrafen i språklagen. Den har funnits fyra år. Det ska ställas krav på myndigheter om klarspråk! Men när Språkkonsulterna fick ett obegripligt svar från PRV JO-anmälde de detta. Och sen… avskrev JO ärendet. Och huruvida Språkkonsulterna fick nåt svar på sin fråga fortsätter alltså att vara… oklart. Sverige är fantastiskt ibland – fullt av tandlösa lagar, uppenbarligen. Är det inte LAS så är det språklagen. F*n vad jag blir TRÖTT!!!

Mina ögon blir x-ade.

Avrättade sitt ex. Gamla ex kan man ju bli galen på ibland, men det bästa är att ignorera dem när de fortsätter att larva sig, tycker jag personligen. Att gå så långt som Kim och avrätta dem tycker jag däremot känns helt sjukt.

De fick Skämskudden! Det delas ut priser hittan och dittan till TV-folk. Men det delas också ut Skämskuddar. Ha ha ha!!!

Repslagaregatan byggs om. Titta! Nu gör de det igen, de två före detta konkurrenterna Motala tidning och Corren – de tar in samma artikel! Vådan av Mediemogulers härjningar, säger jag bara… Kolla MvT – kolla Corren! Undras vilken av tidningarna som läggs ner först…

Livet är kort.

Read Full Post »

Rött är färgen framför andra…

Ett inlägg om närvaron av rött i mitt liv just nu.

Nej, Tofflans blogg har inte gone partipolitisk, men livet är lite rött just nu på olika sätt. Därför är det helt underbart med dåligt väder idag! Och nu ska jag förklara varför.

Vi var ju ute hela eftermiddagen igår i Storvad, Fästmön, Prinskorven och jag. Satt i skuggan där det blåste kyligt. Trots att vi pratade om det, struntade jag i faran. Det var ju så skönt att vara utomhus!

Hemkommen softade jag lite en stund på ballen*. Tog nötter och en drink före maten, bläddrade lite i min nyinköpta TV-tidning.

En drink med lite tilltugg före maten. Och läsning, förstås!

Noterade bland annat två filmer som jag vill se/spelar in den närmaste veckan:

• Pojken i randig pyjamas (2008) på Kanal 5 i morgon, fredagen den 12 juli kl. 00.55 – 02.45
• Frost/Nixon (2008) på TV8, fredagen den 12 juli kl. 21 – 23.30

Så småningom blev det dags för middag. Jag hade tinat en liten portion italiensk pastasås med spaghetti och parmesan. Den slank ner fint med ett glas rött till i form av det som fanns kvar i Fat bastard-flaskan – från midsommarafton…

Gott italienskt på tallriken, franskt rött i glaset.

Gårdagskvällen förflöt vidare med Wordfeud och Morden i Midsomer. Jag vann två matcher mot två riktigt bra motståndare – Fästmön och Kitty. Båda två är väldigt bra på Wordfeud, så jag åker för det mesta dit. Men nu fick de båda se lite rött (jaa, jag vet att det är kvinnor med temperament…).

Det var när jag skulle gå och göra mig iordning för natten som jag upptäckte Det Riktigt Röda. Visst hade jag känt mig varm och så på kvällen, men… Det bar sig visst inte bättre än att jag solbrände mig lite igår, skuggan till trots…

Röd på axlar och övre delen av ryggen.

Det är därför det är extra skönt med en regnig och sval dag idag. Eventuellt bär det av ner till stan och Kittys utställning på Galleri Uppsala 1810. Jag blir faktiskt lite sugen själv på att ställa ut en del av mina foton. Men det får bli i ett annat liv och i en annan tid. En sån som jag har fått lära sig att man inte ska förhäva sig.

I morgon fyller lilla mamma 78 bast. Hon fick åtta paket när jag var på besök och öppnade hälften. Resten har hon sparat till den riktiga födelsedagen, det vill säga den 11 juli.

Men nu går jag händelserna i förväg. Onsdagen har bara börjat. Jag inledde dagen med att ta rätt på den rena tvätten från igår, så nu väntar en strykhög. Nästa aktivitet blir att hoppa in i duschen. Visst låter det jobbigt..?

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett par kan väl inte vara tre?

Nu är jag upprörd! Igår såg jag på Twitter en diskussion med Språkrådet om orden

några

och

ett par

Språkrådet kallar sig på sin hemsida

[…] Sveriges officiella språkvårdsorgan. Vi är en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen. […]

Efter diskussionen om orden ovan börjar jag emellertid tvivla på Språkrådet och dess tvärsäkra svar.

För mig har ordet

några 

alltid betytt

flera än två.

Men 

ett par

har alltid bara betytt

två. 

Hur skulle man annars se på sånt som ett par skor, ett brudpar, par i ess? Skulle dessa plötsligt kunna vara tre?

Detta hävdar i alla fall Språkrådet och hänvisar till Språknämndens frågelåda. Men vänta nu… Språknämnden? Språkrådet? Ja det är alltså så att Språknämnden bytte namn till Språkrådet 2006. Detta framgår om man skriver den gamla URL:en, språknämnden.se

Sen noterar jag ytterligare en märklighet. Nån frågar om ordet

både för fler än två

Språkrådet hänvisar då till samma svar i den så kallade frågelådan. Helkonstigt! Det heter ju

båda två

och inte

båda tre 

eller

båda fem…

Nej, Språkrådet, nu känner jag mig inte alls säker på att ni vet vad ni pratar om. Från och med nu ska jag förhålla mig ganska skeptisk till era språkråd. För mig har ett par alltid varit ett par och båda alltid varit två. Ingenting annat. Sen är det naturligtvis upp till andra hur de gör, men jag ser rött när man räknar två som tre i skrift!

Livet är kort.

Read Full Post »

Första semesterDAGEN

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.

Vi intog glassen vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.

Vi kikade på klockor och böcker, men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.

För att jag skulle orka med att få håret klippt tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.

Anna var så söt så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.

Så blev det dags för mig att lämna Anna för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!

Jag skrattar alltid elakt för mig själv och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.

Jag tittade på mina inköp och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.

Så började det dra sig mot middagsdags. Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 

Vi satte oss inomhus och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.

Vi väntade på bussen hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Helg på g, svärmödrar och nästan-bror

Svärmor, min förhoppningsvis blivande alltså, hade rätt. Idag är det sämre väder – det är ju på väg mot helg. Jag har laddat med ett kilo räkor, aioli, rostbröd, en flaska vitt med mera. Min tanke var att servera svärmors yngsta dotter detta på ballen*. Gissningsvis blir det köket. Tröttsamt, för det är kvavt som tusan. Men vi kan ju inte sitta på ballen om det vräker ner regn eller åskar – trots att jag har både tak och markis som kanske skulle stänga ute eländet…

Morgonens blomma blev oskarp så jag Photoshoppade lite. Här har jag använt filtret Vattenfärger – för vatten lär det komma. Från ovan…

Vi pratade om svärmödrar på jobbet häromdan. B, som själv är svärmor åt två sonhustrur, säger att hon aktar sig för att lägga sig i. Men hon erbjuder ibland hjälp som städning – och det har hittills tagits emot mycket tacksamt. S berättade om sin svärmor som bor utomlands och har städhjälp tre (3) dar i veckan… När svärmor kommer på besök tar hon på sig gummihandskarna… och städar hos S, för hon står inte ut annars, säger hon. Själv kontrade jag med den före detta svärmodern som visserligen var snäll och hjälpsam på många sätt, men som gärna möblerade om och bytte ut textilier i mitt/vårt hem enligt eget tycke. Det kunde få mig att se rött ibland, för det blev liksom en bekräftelse på att det jag/vi hade fixat inte dög. Idag har jag en toppensvärmor, en sån som aldrig lägger sig i, men som ofta erbjuder familjen praktisk hjälp. Och trots att jag har mitt eget hem har jag också fått hjälp med till exempel vattning av mina 42** när jag har åkt till mamma.

Igår fick jag äntligen telefonledes tag i mannen jag ser som en nästan-bror. Vi lät nog som två 80-åringar när vi snabbrefererade våra krämpor. Och vad är vi? Runt 50 båda två… Skrämmande… Vad ska vi prata om när vi verkligen blir 80??? Tyvärr ses vi alltför sällan, det blir så när man bor i två delar av en rätt stor stad, jobbar på olika ställen och när krämporna dessutom sätter stopp för viss framfart. Visst är det väl fruktansvärt irriterande att vara skröplig?!

Fem i fyra igår fick jag ett akutjobb som jag glädjande nog både kunde och hade tid att fixa, så att personen kunde jobba vidare. Det är roligt när det går bra och jag ser att folk kommer vidare tack vare min handpåläggning eller vad det nu är! Extra roligt är det för att alla, på båda institutionerna, är så snälla. Det finns ingen som gör mig tung till sinnes. Fast det klart, det finns en del som gör mig extra lätt och glad. Jag har mina favoriter, så att säga. Och personen jag hjälpte igår tillhör den kategorin.

Idag blir det lite webberier mest för min del. Jag har sett två kollegor till som är i tjänst, så det kanske blir en liten fikastund på förmiddagen ändå. Det blir ju inte många såna stunder när vi är så få här. De flesta som är här har massor att avsluta innan de går på semester och då avstår de från raster. Då tar jag tillfället i akt att skriva några rader på bloggen i stället… Men många av mina inlägg numera är tidsinställda, för i vanliga fall kan jag ju inte sitta och blogga på arbetstid – även om jag har rast. Ibland skriver jag inlägg på kvällen, ibland tidigt på morgonen hemma. En väldigt bra funktion på WordPress, att kunna tidsinställa inlägg för publicering. Men NU ska jag faktiskt jobba lite!!! (Det här inlägget förberedde jag igår kväll, men kompletterade idag på morgonen med bild och några rader till!)

*ballen = balkongen
**mina 42 = alla mina krukväxter 

Read Full Post »

Nu är jul(mat)en redan här!

Men hallå! Nu är jag upprörd igen! Läser att julmaten redan är på väg ut i affärerna. Det är ju liksom bara två och en halv månad kvar… Fast nu råder det ju inte bara brist på smör, det finns risk för brist på julskinka också, för den som äter gris. Jag gör det inte.

Först ut in med jul verkar Hemköp vara. Där har man julmustpremiär den 17 oktober, men redan nu säljer en del butiker drycken. Tokeria-affärerna väntar till den 1 november, ICA börjar med jul kanske veckan innan och Coop, lika senfärdig som de som jobbar där, väntar ända till mitten av november. Men gärna för mig, alltså. Det här med julen hinner ju liksom bli uttjatat långt i förväg.

För ett par veckor sen annonserades en julmarknad här i trakterna och snart står det väl inte på förrän man hör Bjällerklang sju gånger om dan och ser tomtar vart man än vänder sig. Uttrycket

Jag ser rött!

får i dessa tider en Juholtig annan betydelse än sedvanlig. Samtidigt som originalbetydelsen ändå kvarstår, framför allt när det gäller just Ju(l)holt. Han är väl en sorts tvärtemot-tomte, för resten – han ger ju inte utan han tar.

Hemma hos mig händer inget juligt förrän till första advent. Då plockar jag fram stakar och stjärnor. Julpyntar gör jag inte förrän nån vecka före jul. Ska jag till mamma blir det inte alls mycket skit grejor som kommer fram – då kan det räcka med sagda stakar och stjärnor. Men om mamma kommer hit julpyntar jag från golv till tak. Och en alldeles äkta gran köper jag hem och klär kvällen före julafton. Inte förr! Nej, nu får det vara nog med traditionsböjande!

Priset för Mest Böjande av Traditioner tog nog i alla fall min lokala Tokeria förra året. Julägg, liksom… Vem vill ha det???

Julägg, Tokerians idé från förra året, tycker jag är helt galen.

Read Full Post »