Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dammsugare’

Matfixerad och jagad av det förflutna

Ett smått matfixerat inlägg med en touch av det förflutna och en del teknikstrul. Det vill säga… om livet, helt enkelt/komplicerat.


 

TVtidning leverpastejmacka mjölk

Den ljuvligaste middagen på länge.

När en har problem med magen är det inte ovanligt att en blir matfixerad. För tillfället har jag svårt att få i mig fast föda igen, men igår bestod middagen av en underbar leverpastejmacka. Jag tuggade långsamt och i en evighet, kändes det som. Det gick bra. Det gjorde inte ont/ondare i magen. Jag tog en till. Om du visste hur ljuvligt dessa mackor smakade… Och för att de skulle bli lättare att smälta avnjöt jag inte sedvanlig litteratur vid middagen, utan även den var i en lättare form – veckans TV-tidning.

Magen vägrar emellertid fortfarande att samarbeta. Därför gjorde jag igår kväll iordning en liten pyts med linfrön i blöt. Genom att lägga fröna i blöt blir de geleiga, nåt som är bra för tarmen. Tar en bara linfrön som de är på till exempel filen kan de däremot verka än mer stoppande!

Linfrön i blöt

Linfrön i blöt över natten.

 

Frukost med fil linfrö bok o kaffe

Festmåltid med fil och linfrön. Detta krävde dock en deckare.

I morse vaknade jag ännu tidigare än igår. Klockan visade 5.21. Vid sex-tiden gav jag upp försöken att somna om och klev upp. Satte mig vid datorn och sökte några jobb. När klockan hade passerat sju startade jag en maskin tvätt. Sen gick jag med dammvippan – aprilsolen lyste skoningslöst upp varje dammkorn idag och sånt står jag bara inte ut med. Belöningen blev frukost, en riktig festmåltid (^== ironi).

Jag gillar att Instagramma och därför finns flera av bilderna i det här inlägget att se på mitt Instagramkonto också. Jag gillar också att min operatör Telia numera inte drar nån surftid när jag Instagrammar. Hur somliga kan få detta till en yttrandefrihetsfråga begriper jag icke! Det är väl bara att tacka och ta emot – om en är Teliakund, vill säga. Är en inte det kan jag förstå att somliga blir sura. Men min mobil krånglade idag och stängde ner sig och startade om just under Instagrammandet – och samtidigt som jag fick ett spännande sms och Wordfeudade lite. Ja, alltså jag fattar. Det är åldern. Åldern på mobilen. Den blir tre år i sommar och det är väl ungefär hela dess livslängd…

Åldern kan däremot inte min webbläsare skylla på. Jag uppdaterade den igår kväll för jag tyckte att den uppförde sig dåligt. Inte fan hjälpte det. Idag har den bara krånglat ännu mer. Så då sitter jag med två webbläsare igång samtidigt. Teknikens under, my ass!..

ARG

Samkörs inte register och patientjournaler?

Ovanpå teknikstrulet, som jag dock lyckas komma runt rätt hyfsat, känner jag mig smått jagad av det förflutna. Det är inte så att jag inte vågar se bakåt, men nu har det gått så lång tid att jag främst vill se framåt och verkligen lägga vissa saker bakom mig. Det började med att det kom ett brev från Sjukstugan i Backen – med en inbjudan till undersökning av ett organ som de opererade bort för ett antal år sen på mig! Tack för påminnelsen, liksom… Men hallå! Samkörs inte registren på nåt sätt med patientjournalerna? Hur svårt kan det vara när såväl register som journaler är elektroniska?!

Ett av gårdagens möten rev också upp en del av såret från Det som hände, fast inte så att det gjorde alltför ont. Men när en snubbe från Arbetsförmedlingen ringde idag och ville lämna mig som kandidat till en tjänst inom Organisationen, kunde jag hålla mig för skratt. Som om jag skulle vilja jobba inom Organisationen som förstörde det liv jag en gång hade?! Jag fick behärska mig rejält, men jag ville ju inte skjuta budbäraren (han kunde ju inte veta), så jag försökte förklara och fick acceptans. Annars tycker jag att det är jättebra att Arbetsförmedlingen nu tycks jobba lite mer förmedlande! Fortsätt med det – fast tipsa mig inte om tjänster inom Organisationen…

Efter chocken tog jag att varv med dammsugaren där jag verkligen använde vida gester, allt för att bli av med det som gjorde så ont. (Hur fan kan det fortfarande göra så ont?)

Varför gråter inte Emma?

En av böckerna i de många bokpaketen från Karin var Varför gråter inte Emma?

Mitt liv går vidare, men vänt har det inte gjort än. Det har emellertid Emma Jangestigs liv gjort och henne tänker jag titta och lyssna på i kväll när hon samtalar med Anja Kontor i När livet vänder. I september 2011 läste jag boken som Emma skrev tillsammans med journalisten Magnus Wennerholm, Varför gråter inte Emma? (Den som har lånat boken får gärna lämna tillbaka den!!!) Även om jag inte tyckte att boken höll nån högre litterär klass än medel var jag naturligtvis gripen av ödet. Så här nästan fem år senare minns jag trots allt ändå mest givaren av boken, Karin. Karin, vars bokpaket trillade in då och då under några riktigt tuffa år. Både bokpaketen och Karin var enormt uppskattade. Men Karin is no more. Hennes liv tog slut alltför tidigt.

 

 

Fiskbullar i hummersås

Fiskbullar av torsk från Bornholm i hummersås… Vi får se om de slinker med behag i kväll. Såsen matchar i alla fall mitt köksgolv.

Och detta leder mig över till det faktum att jag far neråt landet på en begravning i slutet av nästa vecka. Livet är kort för en del, långt för andra. Har det kvalitet spelar kanske inte längden nån större roll. Jag fick sällskap till Tokerian av en granne som undrade om hon inte vid nåt tillfälle kunde få följa med neråt Metropolen Byhålan, eftersom hon har en bror i krokarna. Självklart får hon det! Nästa vecka blir det emellertid inte, men nästa gång. Så hon lurade mig att köpa en ny sorts fiskbullar i stället. Se där, nu är jag tillbaka till det här med maten. Fiskbullar av torsk i hummersås blir kvällens gastronomiska höjdpunkt. Såsen matchar i alla fall mitt köksgolv – snygg-orange!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett uppmätt inlägg.


 

Graffiti på matvagne gubbe med jordgubbe

Läskande gubbe på Dr Falafels matvagn observerades igår på väg till tandläkaren.

Fredag. Idag har jag varit arbetssökande i en vecka. Än så länge har jag lyckats hålla mig ifrån att klättra på väggarna och det har jag min mage att ”tacka” för. Efter förra helgens attack, som jag fortfarande inte har fått nån läkardiagnos på, har jag varit ganska matt och medtagen. Det går si och så att få i sig föda, den blir mest i flytande form. Det fastaste jag har ätit är knäckebröd med makrill i måndags kväll (och det var INTE bra), ett par kycklingkorvar (tisdag) och rostat bröd (i onsdags och igår). I kväll ska jag testa att variera den fasta kosten. Nä, det blir inte ostbågar eller choklad, utan nåt åt räkhållet. Igår kväll i sängen gick jag igenom mina matbilder på Instagram och ärligt talat blev jag nästan hungrig. Nästan. Aptiten är inte riktigt här än. När jag passerade Dr Falafels vagn igår mådde jag snudd på illa av dofterna – graffitin på vagnen såg härligare ut!

Rostad macka med ett bett

Middag igår och i förrgår.

Torsdagskvällen förflöt med en alltmer till verkligheten återkommande överläpp och kind. (Jag orkade till och med se sista avsnittet av Gåsmamman utan att kollapsa samt ha en dialog per sms med en före detta kollega.) Min tandläkarmottagning är bara fenomenal på kundservice. Inte nog med att jag fick min tandläkare privata mobilnummer igår, i morse ringde också min tandhygga för att kolla läget! Läs och lär, somliga! För övrigt, när jag sen väl åt min middag, två (2) rostade mackor med ost, gick det hur bra som helst att tugga. Lagningen som min tandhygga gjorde igår har dessutom gett mig ett rakare bett. Och sånt är viktigt när en sån som jag med såväl diagnosticerade magåkommor som odiagnosticerade. För är maten inte tuggad tillräckligt… Tja, tänk själv. För övrigt diskuterade vi vad den fördröjda elefantbedövningen kunde bero på. Gissningsvis handlar det om mitt skumma blod som är dåligt på att bilda röda blodkroppar tillräckligt snabbt, nåt som får till följd att det blir små proppar i kärlen. Detta i sin tur leder till att det tar längre tid för bedövningen att släppa.

På förmiddagen idag sökte jag jobb, förstås, bland annat det jobb en underlig arbetsförmedlare i länet mejlade tipsade mig om senare under dan. (Tror Arbetsförmedlingen att jag inte söker lediga jobb som stämmer med min profil??? Kolla in min aktivitetsrapport, där finns svart på vitt vilka jobb jag har sökt!) Jag tog också ett varv med dammvippa och dammsugare. Jag har bestämt mig för att inte städa på lördagar och söndagar så länge jag är arbetslös. Nu närmar sig helgen och med mina ögonmått mätt behövdes här bli dammfritt. Jag vattnade alla mina numera 50+ krukväxter också. Amaryllisen kommer med ytterligare en stängel. Snäppet roligare är att orkidén som jag fick av vännen Agneta för snart exakt ett år sen, bär knopp igen. JA, JAG ÄR EN BLOMMUPP!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mitt på dan flydde jag hemmet. 
Jag hade fått ett uppdrag av Fästmön att ta en sorts ögonmått. Inte mig emot, för då blev det några timmars umgänge innan jag skjutsade Anna till jobbet. Självklart fick jag lite katt-gos på köpet! Mamma Mini sov mest hela tiden. Vi tror att hon påverkas av sina p-piller. Kattungdomarna är också rätt slöa, men framför allt Citrus älskar när en busar med henne och hennes kapsyler. Lucy, formerly known as Lucifer, tycks ha nån sorts renlighetsnoja – han tvättar sig ofta. När han inte kan tvätta sig själv tvättar han den som gosar med honom.

Avslutningsvis får du titta på några kattbilder från idag medan jag fortsätter städa mitt badrum och duschrummet/toan, en lagom sysselsättning så här på fredagskvällen, med mina ögonmått mätt… Under tiden jag skrubbar ska jag fundera över planerna för helgen som ligger alldeles blank framför mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag önskar Dig en trevlig helg och att Du fyller den med sånt Du gillar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om viktiga och vettiga saker – och lite annat.


 

Tussilago

Tio små solar i en vas på mitt köksbord.

Uttrycket fylleritid i rubriken är inte kopplat till alkohol. Nej, det är den tiden på ett dygn som en behöver fylla i för att hålla sig över ytan. Periodvis har jag varit en mästare på fylla tiden, men sen slapp jag göra det i över i ett halvår. Nu är det dags igen och jag kan bara konstatera att jag har legat av mig. Va 17 gör en till exempel en vardag dagtid när ”alla andra” jobbar? Och då menar jag vettiga saker.

Igår när alla tvingande saker var gjorda, sånt som hade med myndigheter och jobbsökeri att göra, plockade jag tussilago. Det är än så länge det enda vårtecken jag har sett – förutom mina skitiga fönster. Nu står tio små solar i en liten vas på mitt köksbord som en påminnelse om att jag ska ta en nypa frisk luft varje dag. (Självklart ska jag putsa de skitiga fönstren nån dag också. Det är en vettig sysselsättning. Men vädret är ännu lite för instabilt.)

Helt klart tänker jag inte sitta vid datorn så mycket som jag har gjort tidigare. Jo, jag måste ju sitta där när jag söker jobb vilket i sig tar mycket tid. Men sen… Jag kan säkert glädja nån genom att berätta att bloggutrymmet har tagit slut med ytterligare en procent. Nu har jag tre procent kvar att blogga för. Tidigare hade jag både en och två planer för mitt bloggande. För tillfället har jag skrinlagt dem.

97 procents utrymme på bloggen är använt

Nu är 97 procent använt av det totala utrymme jag har på bloggen.


Att läsa och skriva 
är viktiga saker för mig – och vettiga. Men sen påskhelgen har jag haft problem med mitt ena öga. Jag har knappt kunnat ha kontaktlinser mina sista tre arbetsdagar. Linserna har åkt ur så snart jag har kommit hem. Igår blev det därför en linsfri dag. I stället gick jag omkring med mina gamla glasögon, i en dimmig och rätt behaglig värld. Snacka om ett bra verktyg för att fly verkligheten! Fast jag både vill och behöver läsa olika saker. Jag är rädd att ögat är överansträngt, att det är nåt vajsing med nån hinna i det. Idag ska jag ut och köra bil och då måste jag ha kontaktlinser. Vi får se hur det går. Jag lyckades för övrigt deklarera igår, trots att det var små bokstäver och att brillorna jag använde är både gamla och skitiga. Men jag hade ju inte så stor inkomst förra året så deklarationen var lätt och snabbt avklarad. Skönt att ha det gjort och skönt att veta att att det kommer pengar tillbaka.

Deklaration

Deklarerat och klart!

 

Tussilago kaffe och bok

Skönlitteratur till eftermiddagskaffet en vanlig vardag.

När halva fredagen hade gått började jag klättra på väggarna rejält. Då hade jag, förutom de tvingande sysslorna kring jobbsökeriet, även kört och hängt två maskiner tvätt, bäddat rent, handlat, deklarerat, varit ute, plockat tussilago, duschat, torrmoppat mina golv och ätit en skål med fil, flingor och en banan som jag tog med mig hem från jobbet på torsdagen. Framåt eftermiddagen gav jag mig tillåtelse att läsa skönlitteratur. I stället för att fika med mina arbetskamrater drack jag egenperkolerat kaffe i sällskap med Leffe och mina nyplockade tussilago. Ja, jag kände mig rätt ensam. Ensamheten är helt OK – när den är självvald. Är den påtvingad är den ett helvete.

Kaffe och boken En hemlig plats

Lördagsmorgon med kaffe och läsning i sängen.

Boken var emellertid bra och ett gott sällskap, så jag läste ut den framåt kvällen och plockade fram en ny bok att läsa. Tana French är för övrigt en helt ny författarbekantskap för mig. Jag vann boken i en utlottning hos Johanna i februari och det passar utmärkt att inleda bokmånaden april (brittiska författare) med den. Visserligen är författaren född i USA, men hon bor på Irland och handlingen i boken utspelar sig på Den Gröna Ön. Johanna gav boken högsta betyg, vilket bådar gott – vi har ofta väldigt lika åsikter om böcker. I morse läste jag ungefär de 100 första sidorna av 567.

På fredagskvällen åt jag middag, det vill säga ost, kex och vin (allt rester från påsken), vid vardagsrumsbordet. TV:n stod på, men jag kan inte påstå att det var nåt jag glodde intensivt och intresserat på. Behövde bara höra mänskliga röster. Jag hade knappt hört nån sån sen torsdagskvällen (undantaget kassören på Tokerian igår) när lilla mamma ringde och var orolig för mig. (Hon levererade för övrigt nyheter som inte gjorde mig gladare, men det var ändå saker jag ville veta.)

Innan jag satte mig till bords ställde jag emellertid till lite oreda – vad gör en inte för att få saker att göra..? Jag lyckades välta ut en blomkruka i vardagsrumsfönstret. Blomman, som var ett barnbarn till Farmors Nässla (inte min farmor utan en onämnbar persons), slängde jag i sophinken. Jorden drog jag upp i dammsugaren. Sen hällde jag ner mig i bästefåtöljen, åt mina gamla ostar, skålade för mig själv och glodde på en energisk mäklare som försökte kränga på ett ungt par ett kapell nära Wales till bostad.

Detta bildspel kräver JavaScript.


I skrivande stund är lördagen halvt gången. 
Jag tidsinställer som vanligt inlägget, för i helgen ska jag umgås med familjen – eller de delar av den som finns nära. Nåt promenadväder är det dessvärre inte idag, så vi får ta bilen till eftermiddagsfikat som vi har bjudit in oss på. Jag behöver träffa människor.


Och har DU orkat läsa så här långt då orkar DU säkert lämna en liten kommentar också och berätta vad DU har för DIG i helgen. Skyll nu inte på att det är krångligt att kommentera från mobilen. Sätt DIG vid datorn och kommentera i stället eller se det som ett hinder för DIG själv att ta DIG över och försök via mobilen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min skärtorsdag.


 

Lila tulpaner

Tulpanerna är lila, men alla har inte slagit ut än.

Skärtorsdag borde heta gultorsdag. Är det nån färgblind som har bestämt namn på dan, tro? Skämt åsido, jag gulade ner mig rejält under torsdagen, fast när jag så här efterhand tittar på bilderna är det faktiskt inte bara gult… Men innan jag gulade jobbade jag halv dag. Jag textgranskade en rapport som ska till regeringen. Själv ska jag till Arbetsförmedlingen igen. Att kunna skriva korrekt är uppenbarligen inget myndigheten jag nu jobbar på prioriterar. Det är viktigare att kunna lay outa och rita. Ja, jag är besviken, men mitt kontrakt har gått ut och det är bara att finna sig i. Samtidigt har jag ett och annat spännande att se fram emot. Det blev ett litet avslutningssamtal med min chef. H*n ska vara ledig nästa vecka. Det är många vuxna som tar påsklov. Inte jag. Jag är ledig en dag, jobbar tre och sen blir jag arbetslös igen. Nä, det är inget aprilskämt. Inte konstigt att jag behövde pigga upp mig på Blomsterlandet efter jobbet idag.

Påskris

Jag har ett påskris som är som värsta julgranen dekorationsmässigt sett.

Jag köpte vide och körsbärskvistar, lila tulpaner och påskliljor. En del av kostnaden står faktiskt Elliot Hund för – jag hade 18 kronor kvar av hans presentkort. Resten av presentkortet gick till tre krukväxter som jag har på jobbet. I nästa vecka får jag släpa hem dem. Men var 17 ska jag ställa dem? Här hemma finns ju redan nästan 50 växter…

Två florala arrangemang med varorna från Blomsterlandet blev det. Det största står i en vas på köksbordet. Kvistarna är dekorerade med svarta och mörkskära fjädrar samt röda glashjärtan. Sen går nog resten i gult. Ja, förutom de lila tulpanerna, dårå, de är ju lila. En kan säga att det jag har i vasen på köksbordet är som en riktig julgran, så mycket saker är det i mitt påskris. Jag noterade för övrigt att en granne i ett annat hus har kompletterat sin blåa ljusslinga med nån sorts fjäderarrangemang. Ser inte klokt ut, men h*n tycker säkert det är snyggt och det är h*n som har det.

 Vin choklad och boken Leon

Zinfandel, belgiska sjöfrukter och en bokreabok och tillika påskekrim Leon, blev det efter Antikrundan.

Nåt påskgodis orkade jag inte köpa, så det får jag göra idag eller i morgon på påskafton. Fast jag hittade asken med belgiska sjöfrukter. Några av dessa intog jag tillsammans med ett glas zinfandel (recension av vinet kommer senare!) Jag måste lära mig igen att sprida ut mina aktiviteter för att få minsta möjliga dötider. Men en långfredag passar det bra att städa. Jag ska gå ett varv med dammsugaren och sen kanske jag drar järnet över strykhögen. Jag tvättade ju en maskin tjockis-svart igår kväll plus att det finns annat sen tidigare i veckan som väntar på att bli slätt.

 

 

Inte för att jag har en massa gäster i påsk – det blir bara jag fram till påskdagens kväll när Fästmön kommer hit – men jag har försökt pynta lite ändå. De gula lampskärmarna på lamporna i köksfönstren åkte på redan igår morse. Sen plockade jag fram en och annan höna liksom en och annan kyckling. Jag hittade visst ett par påskkärringar också. Ja, ja, en kan väl låtsas att en firar påsk genom att det ser gult ut. Ägg och sill och påsköl och nubbe ska jag äta på påskafton. Undras om det går an att sjunga snapsvisor fast en är ensam? På påskdagen ska jag försöka göra ett lite mer omfattande påskbord till min kära arbeterska. Men idag blir det lax grillad i pannan med kokt potatis och sås på crème fraiche, rödlök och rom till.

Påskkycklingar

Små kycklingar i olika gula kulörer pyntar mitt kök.


Idag ska mamma få ett samtal.
Hon sitter ju på sitt håll, lika ensam som jag. För min del känns det OK så här långt. Men till skillnad från mamma är jag ju inte handikappad och kan gå ut om jag vill. Dessutom har jag bil om jag vill göra längre utflykter.

Mellan hushållsarbete, jobbsökeri (har tre jobb att söka) och telefoni ska jag läsa förstås. TV visar bara ett enda intressant program, Det mest förbjudna, om Kerstin Thorvall. Serien börjar klockan 21 i SvT1. Tänk att det snart har gått sex år sen hon dog… (Undrar om jag lever i morgon när det här tidsinställda inlägget pubiceras? Bara Gud vet.)

Vad hade DU för dig under inledningen av påsken? Har du orkat läsa ända hit kanske du har lite kraft kvar att rattla ner några rader i en kommentar och berättat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens svängningar.


 

Rött snöre på paket

NK vill inte vara med på bild i sociala medier, så jag lägger ut en bild på ett paket med rött snöre. Det är sån jag tycker att h’*n är, nämligen.

Den här torsdagen kan inte klassas som annat än… svängig. Jag är så glad att NK* finns i min närhet. H*n är min sparringpartner, samtalspartner, jobbpartner och jag vågar nog numera säga vän. Igår var det en sån tung dag på flera sätt, men den som gjorde nåt åt detta och försökte göra dagen lättare för mig var NK. Jag kan inte nog önska att alla människor hade en NK. Därför såg jag denna nya dag an med lätthet, trots att jag var så trött i morse att jag övervägde att snooza, nåt jag inte har gjort på typ 20 år. Men några nätters dålig sömn och ett par dars oro sätter sina spår.

Vid jobbdatorn har jag dykt ner i vatten på olika sätt. I vissa sammanhang handlar det om att försöka slutföra ett antal beskrivningar. I ett annat att påbörja en rapport. Det är viktiga saker jag får ta del av, men eftersom de inte är riktigt klara eller offentliga än kan jag inte säga mer än så här.

I morse blev det ett samtal med min ”nya” chef. Jag gillar att h*n tar sig tid att kommunicera ifall nåt känns oklart. Sen förstod jag inte riktigt ett budskap som h*n förde fram, men det är en annan historia och jag tänker ärligt talat inte grotta ner mig i den. Jag kan bara åter igen konstatera att jag har så många fina och duktiga kollegor på mitt jobb. Och tanken på att snart behöva lämna dem är inte allt igenom angenäm. Men jag tänker inte lämna alla, för det finns fler än NK som jag numera klassar som vänner och där jag vet att vi båda vill hålla kvar kontakten. Ja, du som kan läsa innantill förstår att jag har en del funderingar och att det pågår saker och ting som jag inte skriver öppet om här bland snokande farmödrar (jag vet inte vad det är med just farmödrar, jag tycks råka ut för illvilliga såna – jag, som hade den snällaste, snälla egna farmodern!).

Grön figur och huvud

Jag känner mig lite lurig – i positiv bemärkelse!

Dagens lunch bjöds jag på. Det var en återträff och den blev dagens riktiga höjdpunkt. Jag hoppas nu att det inte dröjer ytterligare fem år innan vi träffas igen. Jag fick höra många spännande saker och fick ännu mer att fundera över samtidigt som jag känner mig lite lurig – i positiv bemärkelse.

Min kväll innebär en annan höjdpunkt, AntikrundanMen sen funderar jag på vad jag ska hitta på i helgen. I morgon kväll, fredag, ska jag ringa till en go dam som fyller hela 99 år. Inte vet jag om jag kan sjunga ”Ja må hon leva”, för jag vill ju att hon ska leva längre än 100 år. Ringa och prata en stund ska jag i vart fall göra. Sen har jag en strykhög att ta tag i innan den blir alltför enorm.

På lördag blir det ett varv med dammvippa och dammsugare. En river med sig en faslig massa grus utifrån och in. Dessutom noterade jag att en granne med vattenskada nu får sitt badrum renoverat – och hantverkarna storstädar inte precis i portuppgången och trappan, de gör tvärtom. Efter städningen ska jag åka och handla mat och dryck och kanske till och med att Clark Kent** får en dusch***. Han är i stort behov av en sån… Lite administration behöver jag ägna mig åt också, till exempel skaffa mig en ny e-postadress. Jag är trött på opålitliga home.se/spray.se 👿

På söndag ska jag vila mest och läsa, telefonera med mamma, förstås. Hon ska ju på kalas på lördag, så då får vi prata på vilodagen. Framåt kvällningen hoppas jag få sammanstråla med en go vän som har varit på en spännande resa som jag vill veta ALLT om – bara vännen orkar.

Min helg blir lite både och, det vill säga både nytta och nöje, alltså. Det enda trista är att Fästmön och jag inte kan ses, men så är det när vi jobbar olika och ”i kors”. När det blir vardag är det min tur att jobba och då ska familjen få en liten Lucy. (Den som fattar, fattar. Övriga får finna sig att inte förstå. Idag är jag lurig som fan!)

Men vad har DU för dig i helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*NK = Närmaste kollegan

**Clark Kent = min lille bilman
***dusch = biltvätt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett söndags-inlägg.


 

Ängel i handen

Skyddsängeln från IZ.

Rubriken är ett citat från en av mina vänner (jag avslöjar inte vem) och avser tillvaron före mammas avfärd idag på förmiddagen. Mamma var så orolig att hon inte skulle vakna och komma upp i tid, men jag lovade att väcka henne två timmar innan riksfärdtjänstens taxi skulle anlända. När jag klev upp lite tidigare än så för att göra mina egna morgonbestyr rumsterade mamma om för fullt. Klarvaken. Och hade säkert så varit större delen av natten…

 

Bilen kom nästan exakt på avtalat klockslag. Nu väntar en eftermiddag med lite dotterlig oro innan lilla mamma har kommit hem. Men det var bra väglag och inte mycket trafik, enligt chauffören, så det går nog bra. Jag får krama den lilla skyddsängeln jag fick i julklapp av vännen IZ till dess att mamma ringer hemifrån sig. Förresten vet jag inte om den lilla ängeln hör till det fina bokmärket som jag också fick av IZ eller om det är en bonusskyddsängel. Jag tar det som det senare!

Mamma läser

Mamma gillar också att läsa. Här är det en julklappsbok. Bilden tog jag i smyg, men jag ville visa att vi faktiskt är boktokar i vår familj!

Det blir med ens väldigt tyst och lugnt här, men också väldigt tomt. Jag började röja så snart mamma hade kommit iväg. Gästsängen är renbäddad (jag får ju så många gäster som övernattar…), toa och badrum skurade, ett snabbt varv med dammsugaren är avklarat och maskin nummer två med tvätt jobbar just nu. Till skillnad från somliga i huset tvättar jag inte före klockan elva på sön- och helgdagar och inte heller på nätterna. När jag tänker efter var det förresten otroligt länge sen – typ aldrig – som jag spikade tjugo i tio en nyårsdag… Jag har varit ute med sopor, matat husdjur och tagit in post reklam och lokalblaska hos L, men höll nästan inte på att komma in för nyckeln krånglade. Eller låset, snarare. Jag provade nämligen nyckeln i förrådslåset och där fungerade den perfekt.

En kopp senapsmugg kaffe har det blivit medan jag har skrivit detta. Nu ska jag fortsätta och bädda rent i min egen säng också. Till middag har jag tagit fram två laxfiler ur frysen, för jag tänkte inviga min grillpanna. Till firren kokar jag nog potatis och så försöker jag få ihop nån sås av filmjölk, rom och gul lök – en tager vad en haver en dag som denna. En tager kanske till och med ett glas vitt till maten.

Bokmärke och Färjan

Två julklappar på bilden – det fina bokmärket från IZ och Färjan från Jerry.

I afton ska jag se den andra delen av dokumentären om Leffe, men mest av allt ska jag nog läsa i tystnad. Färjan börjar bli riktigt läskig och påminner mycket om John Ajvide Lindqvists obehagliga romaner (obehaglig i positiv bemärkelse, skräckroman) snarare än Stephen King, som jag har sett nånstans att Färjans författare Mats Strandberg har läst mycket av.

Det blir tidig sänggång i kväll. Jag tillhör ju de lyckligt lottade som har ett arbete att åka till i morgon, måndag. Men där är jag bara i morgon och halva tisdag – sen är jag ledig till på torsdag.

Vad händer hos DIG denna gråa söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Vilken tur att mamma och jag GÖR en massa saker. Jag menar, varför skulle annars somliga läsa allt jag bloggar om min mammas och mitt firande, även flera gånger? Jag tycker så synd om den som är så fixerad vid mig och mitt, för jag har börjat förstå att det är en människa som är ensammare än ensammast.

Idag fortsätter vi vårt firande med namnsdagsfirande. Nu är Svea mammas förstanamn, men precis som jag använder hon inte sitt förstanamn som tilltalsnamn. För mig är Svea för övrigt min mormor. Fast namnsdagar kan en ju alltid fira. Jag hade ett par paket med nåt gott i redo till mamma när hon klev upp framåt elvatiden.

Namnsdagspaket

Paket med nåt gott i till namnsdagsbarnet.


Det har varit riktigt gråväder hela dan idag också, 
men eftersom mamma åker hem i morgon behövde vi ta oss ut för att handla en kasse mat till henne. Ett par varma tumvantar blev det också, för nu ska kvicksilvret krypa neråt rejält igen, även i Metropolen Byhålan. Det är onekligen bra att ha en hjulburen moder, för en kan hänga tunga matkassar på rollatorn. Jag köpte nämligen också lite mat.

Mamma

Mamma fick ta båda matkassarna.


Naturligtvis började det snöa när vi var ute. 
Jag behöver ta en tur till macken för att tanka och får väl då passa på att ta in lilla snöskyffeln som ligger i bagageutrymmet på Clark Kent*. Det brukar lägga sig bra med snö utanför garageporten nämligen och somliga ska jag snart iväg och jobba igen.

Förutom att slåss mot snön för jag krig mot granbarren. Gröngölingen barrar som tusan och inte en droppe vatten tycks den ha sugit upp. Så snart en andas i dess närhet trillar tusen barr av och landar på vardagsrumsgolv och matta. Jag dammsuger, både med lilla och stora dammsugaren, och jag sopar, men det är förstås ett sisyfosarbete. Därför har jag kollat på nätet om nån säljer gransäcken Barry fortfarande. Tyvärr verkar den varan ha utgått. Jag får nog försöka linda in granen i nån plastsäck när den ska kastas nästa helg.

Barr på sopskyffel

Ett sisyfosarbete att sopa barr.


Namnsdagskaffe har vi just intagit.
Det lär bli tufft sen för mig att låta bli sötsaker efter helgen. Samtidigt vet jag att jag klarade det i höstas utan problem, så det ska väl gå nu också med lite viljestyrka.

Bulle

Gofika med kanelskapelse.


En bonus med goda vänner 
är att en får tillgång till lokalblaskan i pappersform. Fast den läste jag ut på fem minuter, för nåt särskilt nytt och intressant stod det inte i den. Jag läser hellre min bok på gång. Och jag skulle aldrig i livet betala tjugo spänn för ett lösnummer!

UNTuppslag

Inte mycket att läsa i lokalblaskan.


Kvällens middag blir våfflor med sylt och grädde, 
en reprismiddag som mamma har önskat. Sen bänkar vi oss framför TV:n och kollar Morgan Allings dag på Slottet samt filmen Monica Z. Filmen har jag visserligen sett på bio, men den är värd att ses igen.

Vad händer hos DIG idag och i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du inte är en trollpacka eller använder falsk identitet, för sånt skit publiceras inte!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »