Ett icke fejkat inlägg.
Idag läste jag i Dagens Nyheter om holländska studenten Zilla van den Born. Zilla van den Born har fått stor uppmärksamhet för att hon har fejkat en drömresa. Men inte nog med det: hon la ut fejkade bilder från resan på Fejan.
Under fem veckor låtsades Zilla van den Born vara i Asien. Det hela var en del av ett arbete i skolan. Det mest uppseendeväckande var kanske dock att hon lyckades lura ”alla” – till och med sina föräldrar. För att förstärka bilderna skickade hon hem souvenirer. Det egna sovrummet pimpades till ett asiatiskt hotellrum så att hon kunde skypa med mamma och pappa. Den ende som visste om det hela var hennes sambo, för annars hade nog projektet varit omöjligt att genomföra rent praktiskt.
En hel del människor blev förstås rätt förbannade när bluffen upptäcktes. Men sen gick kanske en och annan talgdank upp. För syftet med Zilla van den Borns fejkresa var egentligen lite ädelt: hon ville lyfta fram det faktum att det är så lätt att manipulera bilder som sen visas upp i sociala eller andra medier. Hon säger bland annat:
[…] Alla vet att foton på modeller är bearbetade i Photoshop men vi glömmer ofta att även vi som privatpersoner manipulerar verkligheten i våra liv. Det gör vi mestadels i sociala medier, bland annat genom att filtrera vad vi väljer att visa och genom att lägga på filter i Instagram som gör bilderna vackrare […]
Detta är förstås svårt att låta bli att hålla med om. Jag själv bearbetar alltid mina bilder i Photoshop om jag ska använda bilderna på bloggen. Oftast handlar det om att jag beskär mina bilder. Ibland försöker jag förbättra kvaliteten genom att justera färger och kontraster, till exempel om en bild är väldigt mörk.

Min rosa tunga, naturligtvis en beskuren bild. Men färgen på tungan är INTE pålagd i efterhand i Photoshop.
Nu är det emellertid inte bara bilder man kan fejka i sociala medier. Jag tycker att väldigt många verkar lyfta fram sina fina och perfekta liv, ofta med gott stöd, förstås, av bilder från resor och andra upplevelser. För min egen del erkänner jag att jag nog berättar lite för mycket om mitt imperfekta liv. Jag ger för många och för nära glimtar från mitt privatliv. Fast detta är ju en personlig blogg, så… Samtidigt vill jag starkt poängtera att jag naturligtvis inte skriver och berättar om allt. Långt därifrån! Det blir ju ett urval, ett urval som jag själv gör. Och det i sig ger ju dig som läser bara en del av sanningen. Eller… en del av min sanning…
Livet är kort.
Ja, det är väl inte så svårt att låtsas om man nu vill det, det var väl en kul grej i sig, men det är väl tragiskt om det finns folk som medvetet gör osanna saker för att verka leva ett annat liv än man gör 🙂
Själv checkade jag in från gymet en gång, hemma i soffan, bara som en kul grej, och skrev naturligtvis att jag gjorde just så 🙂 Jag brukar inte använda funktionen speciellt ofta, men en del verkar måste delge varje händelse i sitt liv, sådana ”vänner” brukar jag blocker, too booring 🙂
Det jag reagerar på är folk som har såna underbara liv typ hela tiden. Liv, som är fyllda av spännande upplevelser, välartade barn, kändisfester, flärd etc.
Checka in är alltså nåt man gör på Fejan, eller?
Jag brukar checka in i Swarm/Foursquare – för då får man fina rabatter ibland i vissa affärer! 😛
Ja, via typ gps känner fb av vart man är 🙂
Samma som Swarm/Foursquare. Fast jag är dålig på att checka in även om dessa incheckningar alltså kan löna sig lite. 😛
Ja, tänk att det kan vara så ”tuttinuttigt” för en del 😉
Jag har då inga problem med att vara ärlig i hur jag mår och har det, men det är ju inte speciellt intressant kan jag tänka…
Men…ja, vi är ju alla olika (gud ske lov!)
Ha dé!/Kram
Jag skriver väldigt öppet om hur jag mår – och mitt, ibland ganska torftiga liv. Men jag försöker förstås lyfta fram ljuspunkterna – som till exempel stunderna med Anna när vi bara gör vanliga saker, som handlar mat… Såna tillfällen kan vara riktiga äventyr, särskilt när Anna får lågt blodsocker eller när jag är arg på folk som står i vägen 😉
Kram!