Se ljuset i det svarta

Ett inlägg om en bok.

Äntligen har jag fått läsa Annika Östbergs senaste bok, Se ljuset i det svarta! Boken, som kom ut i höstas, stod länge på min inköpslista och förra månaden skickade jag efter den. Till format och utseende är det en liten bok. Till innehåll är den mycket stor. Lite tung, också. Jag kunde bara läsa den bitvis och göra paus emellan.

Annika Östbergs resa genom livet har varit väldigt olik min. Ändå hittar jag beröringspunkter – och framför allt gemensamma tankar. Men jag har inte suttit i fängelse i 28 år, det är en väsentlig skillnad. En likhet är emellertid den om våra möten med människor – Annika Östberg genom sina föreläsningar och böcker, jag genom min blogg. Dessa möten som har gjort att människor tycker att de känner oss…

[…] på ett nästan intimt sätt. De har ju tagit del av detaljer i mitt liv som man vanligtvis bara delar med sig av till en mycket nära vän, och kanske inte ens det. […]

skriver Annika Östberg. Jag nickar igenkännande.

Se ljuset i det svarta berättar om tiden som fri. Annikas tidigare bok, Ögonblick som förändrar livet, kom ut hösten 2011 och handlade om hennes liv. En självbiografi, helt enkelt, som utspelade sig till stor del bakom lås och bom. Men även om tiden i fängelse var svår, har tiden som fri inte varit helt enkel heller. Många är de människor som skrivit till Annika genom åren. Människor som tycker sig känna henne, som vill möta tacksamhet. De kanske besökte henne i fängelse. Naturligtvis var hon glad för besök och glad för de gåvor besökarna tog med. Men besöken skedde ju alltid på besökarnas villkor. Annika Östberg själv kunde inte välja, hon satt ju där hon satt. Om detta skriver Annika Östberg bland annat i boken:

[…] Det kändes som om jag tillhörde alla andra utom mig själv. […]

En av de svåraste sakerna med att vara fri var den snällhet Annika Östberg mötte. Detta trots att alla förstås inte var snälla och positiva till att hon landat i Sverige och dessutom blivit fri.

Idag reser Annika Östberg runt i Sverige och berättar om sitt liv. Hon får ofta svåra frågor och hon har tvingats att sätta ett värde på sig själv i pengar – hon måste ju överleva och ha en inkomst.

Det här är en fantastisk bok på bara 125 sidor. Men orden jag läser, till exempel det om att älta sånt som har varit och inte kan göras ogjort, sparar jag djupt i mitt hjärta för de är så tunga och kraftfulla. Aldrig glömmer jag hellre orden Annika Östberg gav till mig när vi träffades för två år sen i samband med en föreläsning:

Livet är en gåva.

Det är fyra ord som flera gånger har hindrat mig från att göra slut på mitt liv.

Jag skulle kunna skriva citat på citat här. I stället tycker jag att du ska köpa den här boken.

Toffelomdömet blir utan tvekan det högsta.

Livet är kort. Livet är en gåva.

Read Full Post »

Obligatorisk a-kassa – igen

Obligatorisk a-kassa är på tapeten igen. Jag har också skrivit om det tidigare här på bloggen.  Då efterlyste jag en översyn av systemet.

Socialförsäkringskommittén ska senast i maj 2013 ha ett förslag om obligatorisk a-kassa eller ej.  Den senaste heta idén är att slå ihop a-kassan och sjukförsäkringen.

En ny svensk undersökning, denna gång också som sist av Demoskop, visar att det svängt. Nu vill majoriteten av alla svenskar, 62 procent, att a-kassan ska vara obligatorisk. Hälften är också positiva till att arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring slås ihop till ett enda system och bara 19 procent emot. Och hälften av alla i undersökningen tycker att a-kassan borde skötas av staten.

I juni i år var siffrorna annorlunda: 51 procent av svenskarna anser att a-kassan ska vara frivillig medan 46 procent anser att den ska vara obligatorisk.

Ulf Lindberg och Marie Silfverstolpe från Almega  skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet.  De menar att dagens försäkring är spretig. Och skälen är att det ser så olika ut för oss:

[…] Villkoren ser mycket olika ut för den som är arbetslös men tidigare har arbetat, den som aldrig har arbetat, den som har varit sjukskriven men vill pröva ett annat yrke, den som har blivit arbetslös i samband med sjukskrivning, eller kanske sjukskriven under sin arbetslöshet. […]

Artikelskribenterna menar att alltför mycket fokus ligger på sjukskrivningen för den som är sjukskriven. Man får ingen hjälp att hitta ett jobb man kan klara av. Nu studsar jag lite. Om man är sjukskriven är man väl sjuk, eller? Att hitta ett jobb borde väl vara sekundärt, det primära att bli frisk? Men gissningsvis avses här långtidssjukskrivna, personer med mer eller mindre kroniska tillstånd. De som liksom aldrig blir friska ska ut i jobb…

Skribenterna föreslår att man skapar en omställningsförsäkring. Då kan den enskilde få bättre hjälp av den som beviljar ersättning och sin arbetsgivare. För den enskilde skulle detta innebära ett visst mått av valfrihet eftersom man ska få välja utförare. För mig låter detta inte helt olikt det coachsystem som finns idag. Vad är nyheten, liksom???

Vidare menar skribenterna att det ser annorlunda ut på arbetsmarknaden idag än det gjorde tidigare:

[…] Dagens arbetsmarknad är mycket mer föränderlig än den var då det nuvarande systemet byggdes upp. Människor byter inte bara från en anställning till en annan, de byter yrkesinriktning, börjar arbeta i nya branscher, går mellan att vara egenföretagare och anställda i en helt annan omfattning än tidigare. Denna rörlighet kommer troligen att öka, vilket är positivt för både arbetsgivarna som lättare kan locka nya anställda när de behöver det, och för de anställda, som får större möjlighet till personlig utveckling och tillfredsställelse genom att ha större möjligheter att forma sin karriär. […]

Att dagens arbetsmarknad är mer föränderlig än förr håller jag starkt med om. Idag är det inte längre smart att vara lojal mot sin arbetsgivare ett helt arbetsliv. Man ska byta arbetsplats ofta och gärna också yrke. Man kan vara egen företagare eller anställd – eller både och.

Men som enskild behöver man en viss trygghet i tillvaron. Att man inte kan leva på a-kassan skrev jag bland annat om i mitt inlägg från i somras och jag tror inte att man i längden heller kan leva på sin sjukersättning.

Ledarskribenten i dagens lokalblaska efterlyser en diskussion om vem som ska ha det ekonomiska ansvaret. Enligt ledarskribenten tror vi a-kassemedlemmar att det är vi som står för våra egna ersättningar genom att betala a-kasseavgifter. I själva verket handlar det om att pengar bollas mellan olika system. Intressant…

Hur som helst, jag tycker helt klart att a-kassan inte ska handhas av fackförbunden. Facken bör nämligen stå på sina medlemmars sidor och inte motverka dem – som de gör nu via a-kassorna. Det är ju ändå staten som ställer upp reglerna för vem som får a-kassa, hur mycket man får, regler för att få de här usla kronorna etc. Varför ska då facken agera filter? Däremot är jag inte säker på om jag tycker att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen ska slås ihop. Jag inser att det finns många beröringspunkter, men det handlar ändå om två olika grupper: sjuks människor och friska människor. Det de har gemensamt är att det behöver en försörjning. Det jag efterfrågar är en ordentlig översyn av dagens system – gärna både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, för som det är idag kan vi inte ha det. Verkligen inte.

Read Full Post »