Second hand – loppis – antikt – retro – vintage… vad heter det..?

Ett inlägg om butiksnamn – och fina grejor, förstås.

---

 

Sex stycken fina, djupa och engelska efterrättstallrikar finns bland annat på Social Ekonomi Uppsala för 20 kronor styck.

Det blev en miniloppisrunda igår framåt kvällningen. Jag skulle kolla in Uppsalas nyaste antik-, retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4 A. Butiken är så ny att den inte ens har nåt namn än! Och det går inte att hitta på nåt namn till den heller via Instagram för att placera den på kartan, för den möjligheten är numera borttagen (att hitta på egna platser). Men… vi börjar väl med first things first…

På vägen mellan Toffelhemmet och den nya butiken, i Fyra mackarnas hörn vid Shellmacken, ligger secondhandaffären med det helt omöjliga namnet Social Ekonomi Uppsala. De är inte så bra på att stava på sin webbplats, men de gör en god insats genom att ge arbetslösa en vettig sysselsättning med fokus på individens förutsättningar.

Här finns en del riktigt fina grejor, men en kan också göra fynd vad gäller vardagsporslin. Och böcker, förstås. Ja jag erkänner, jag köpte en bok idag för hela fem kronor. Det ska bli riktigt spännande att läsa journalisten Britt-Marie Citrons Sölve & Co som handlar om den så kallade Motalaskandalen vid mitten av 1990-talet.

Dagens fynd var skandalöst billigt, fem kronor.

Men huvudmålet idag var ju den nyöppnade lilla butiken runt hörnet från Soul food och ett övergångsställe, nästan, från Vaksala torg. Kanske butiken inte är så liten egentligen, men den är… belamrad! Här finns ett mindre rum med kläder och ett större rum med möbler och prylar. Detta är definitivt ingen loppis utan här säljs kvalitetssaker. Jag såg allt från snygga burkar och en och annan leksak till lampor, skålar, perstorpsbord och teakhyllor, Uppsala Ekeby-keramik med mera. Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau. som driver butiken, har ännu inte kommit riktigt iordning. En gick med hjärtat lite i halsgropen under premiärbesöket, rädd att riva ner nåt. Alltså, det är inget ställe där du ska bära ryggsäck på dig!

Här är några bilder från mitt besök idag i den namnlösa butiken:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite längre fram, men ändå inom en snar framtid, hoppas jag kunna göra ett längre inlägg här på bloggen och eventuellt också en artikel på en lokal webbtidning om Uppsalas nyaste stjärna bland retro- och vintagebutikerna. Men… nu behövs lite hjälp! Butiken har inget namn! Har du nåt förslag går det alldeles utmärkt att lämna det i en kommentar här på bloggen så för jag det vidare. Butiksägarna har egna idéer kring namn, så några namnförslag behöver de inte!

Vill du gå till den namnlösa butiken och kika på egen hand på vad som finns eller kanske få inspiration till namn på butiken är den alltid öppen onsdagar och torsdagar klockan 15 – 18 och lördagar klockan 10 – 15, men den kan vara öppen även andra tider!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

God natt-dialog mellan två snuskhumror

Ett flamsigt inlägg.

---

 

Tygpåse med en hård apparat i?

Somliga är visst övertrötta och har lätt för att svänga till tolkningarna i det som sägs. Följande utspelade sig för en kvart sen. Scenen är badrummet. En av oss försöker borsta tänderna, medan den andra inleder en dialog:

Kommer du ihåg såna där skrattpåsar som fanns när man var liten? Det var en gubbe där som skrattade högt och det lät konstgjort.

Tandborstaren nickar och säger:

Ja, de där påsarna som låter som färdigskrattade, amerikanska komedier.

Pratmakaren:

Det var såna där tygpåsar med en hård apparat i.

Båda två kollapsar och skrattar så att kisset stänker. Nästan. Nivå: Låg. Dags att sova: J.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilodag

Ett vilande inlägg.

---

 

Vila…

Idag har jag bestämt mig för en vilodag. Nästan hela dagen igår gick åt till att ta tag i saker och ting. Det jag försökte fixa på förmiddagen tarvade efterforskningar, mejl och telefonsamtal hela eftermiddagen. Plötsligt var klockan nästan 17. Och just som jag skulle lägga mig ovanpå gästsängen och vila kom sms på sms. Sen ringde mobilen. Igen.

Det var min mammas färdtjänsthandläggare, så det var ett samtal jag måste ta eftersom jag hade mejlat henne på uppdrag av mamma. Hon är väldigt bra, färdtjänsthandläggaren. Jag önskar att alla handläggare i alla kommuner vore lika bra, men så vet vi ju att det inte är. En del går bara till jobbet och gör sitt jobb. Andra gör sitt jobb, är serviceinriktade och visar kunder och anhöriga respekt. Bäst av allt är att just den här handläggaren är så fin med mamma. Det känns gott att veta när man är dotter på distans.

Jag brände fem fiskpinnar och brände handen och en tå på skuttande fett. Sen ringde mamma. Antikrundan fick avsluta dan. Jag värderade alldeles åt skogen för högt.

Men idag hoppas jag på en vilodag även om jag inte gillar att säga nej till stora vänner och små vänner. Jag har ett mål och det är att försöka ta mig ut och köpa mjölk. Om det inte kommer ytterligare samtal angående gårdagens övningar. Livskarusell…

Livskarusellen går runt, runt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Hysterisk

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Pilotprojekt: FEM och Tofflan har bokrektangel

Ett litterärt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Vi skulle ha kunnat döpa vårt projekt till bok-stav. Men riktigt så vitsiga och fyndiga var vi inte.

Nä. Man kan inte ha nån bokcirkel när man är två. I alla fall inte på vanligt vis. Därför har vännen FEM och jag bestämt oss för att ha… tadaaaaaa…

bokrektangel

Vi kör ett pilotprojekt, som det heter i byråkratiska kretsar, och kollar om det funkar. Känns det rätt och bra kanske det blir fler bokrektanglar, med andra titlar eller andra vänner.

Skälet till att vi kör en bokrektangel är egentligen inte att vi bor på olika håll i Sverige – med tanke på dagens möjligheter att mötas i cyberspace. Problemet ligger snarare i att en av oss jobbar heltid (FEM) och en av oss är arbetssökande (jag). Det betyder att den senare har mer tid att läsa än den förra.

FEM och jag läser inte alltid samma litterära genrer. Jag har ju, som bekant, en stark dragning åt deckargenren, medan FEM drar åt andra håll. Men i somras upptäckte vi att vi hade köpt samma bok, Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Det är en liten bok; min pocketupplaga har ett omfång om cirka 190 sidor.

När man glor på bokomslaget kan man tro att vi har en fäbless för syslöjd. Det har inte jag, i alla fall. Däremot minns jag att FEM var väldigt duktig på att sticka tröjor tidigt. Den här boken handlar emellertid inte om varken syslöjd eller stickning utan om ett liv, som inte blev riktigt som det var tänkt, en bloggare och en storvinst.

Vi börjar vår läsning så snart vi båda har läst ut vår nuvarande bok på gång. När vi har läst ut Allt jag önskar mig kan du läsa om våra tankar kring boken här på bloggen! FEM ska alltså gästblogga lite igen. Sist skrev hon ju om husrenovering och om vänskap…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Toffelhögar

Ett högt inlägg.

---

 

Mitt liv på hög, kan man säga. Det verkar som om det finns i högar, livet mitt. Först och störst är sökta jobb-högen.

Sökta jobb-högen fotad idag den 22 september 2014.

Egentligen skulle jag ta bort en del papper ur den högen. Det trillar ju liksom in några nej då och då. Idag två stycken. Tröstlösa nej, även om åtminstone ett av dagens var väntat. Lik förbannat gör de hål i mig. Känslan av mig. Självet.

En annan hög är skriva bok-högen. Den är mindre, men omfattar till dags dato hela 18 kapitel, 118 tätskrivna A4-sidor. Vad kan det tänkas bli för omfång i”bokformat”? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag närmar mig slutet. Slutet på rond ett.

Skriva bok-högen fotad den 22 september 2014.

Den ser så liten ut, skriva bok-högen. Men det är den inte innehållsmässigt. Snart är det dags att kontakta alla som nämns med förnamn. Vill de det eller vill de det inte? Noteras bör att det är bara de som benämns positivt som benämns med förnamn. De andra får en viss plats, men deras namn finns inte i min bok.

Och så slutligen… Gamla Uppsala-högarna. Mina – och ändå inte. Bara till låns. Jag åkte inte dit idag, det var inte väder för det. Men en annan dag. Snart.

Gamla Uppsala-högar. Mina till låns.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sova med måsarna och ladda för födelsedagsutflykt

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.

---

 

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.

*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Värme

Ett varmt inlägg.

---

 

Nej jag tänker inte klaga på värmen! Jag njuter – även om omständig-heterna tvingar till mest inne-sittande. Det blev en stunds sittning på ballen* igår kväll. Där var ganska tyst och stilla. En ballong svävade fram mellan husen.

Tack och lov grillade ingen! De flesta barn verkade också trötta och loja i värmen.

Men ett litet drama utspelade sig på tennisbanan:

Två små flickor, vi kan kalla dem Rosa och Grön, kom åkande med var sin kickbike in på tennisbanan. Nånting gick snett och Grön gjorde sig illa. Hon började förstås grina. Torr-grina, som vi brukar säga. Med det menas gråt som upphävs för att få uppmärksamhet, inte för att man är ledsen eller har ont. Rosa försökte trösta, men tappade snart intresset varpå Grön tystnade. Men så passerade några småpojkar utanför tennisbanan, varpå Grön gav hals igen. De söta småpojkarna (ja, de var verkligen söta!) gick då fram till den lilla Grön-flickan och tröstade henne samt hämtade kickbiken hon hade slängt ifrån sig. Friden sänkte sig åter över området och jag tänkte för mig själv:

Jaa, det finns fortfarande små gentlemen! Värme till dem!

Recension på gång!

Jag satt med blyertspenna och boken jag ska recensera. Fast jag ville ju helst sitta vid nya datorn… Det är bara att erkänna: jag är kär! Den är liten, behändig och snabb som tusan! Dessutom är den tyst. (Så tyst att jag hör för mycket av vad som pågår utanför mitt fönster…) Att jag har en snabb lina underlättar förstås, liksom det faktum att datorn är ganska tom än så länge. Men det är en sån fröjd att kunna skriva utan att datorn till exempel måste stanna upp och hämta andan, ungefär – nåt som medför att den liksom står stilla. På senare tid har Storebror** haft flera såna vaken-apnéer. Det har medfört att även jag har hållit andan: har den tappat det jag skrev eller finns det kvar???

Igår kväll bad jag om tips på bildbehandlingsprogram här på bloggen, men också via Twitter. På bloggen fick jag ingen respons (vilket var väntat eftersom den har en viss målgrupp), men på Twitter fick jag snabbt svar. Det blev ett och annat tips på gratisprogram att ladda ner från nätet. Samtidigt fick jag även en signal om att det finns ett Photoshop med licens tillgängligt tack vare min nästanbror. Jag ska ringa senare och kolla upp det, för hur det än är så är jag mest van vid Photoshop.

Så eventuellt blir det en tur ut i verkligheten idag igen. Det är nog dessa turer som gör mig tröttast och inte värmen. Samtidigt är jag ju glad att människor vill umgås med mig, bryr sig om mig och vill hjälpa mig. Felet ligger hos mig. Jag skäms och är rädd att jag ska tråka ut folk med det jag säger. Bland annat. Det tar kraft och energi att bara försöka vara. Just nu gör jag så gott jag kan.

Storebror får flytta ut i förrådet.

I övrigt ska jag släpa ut Storebror i förrådet, för se kasta honom kan jag inte! Inte än… Dessutom behöver jag ta ut moderkortet, eller vad det heter, så att jag inte lämnar ut saker jag inte vill ska lämnas ut – ifall nån nu skulle råka bli sugen på att kika närmare på datorn.

Vi har fått akut sjukdom i familjen och jag finns lite på stand by om det är nåt jag kan hjälpa till med. Fästmön sköter kontakterna i såna fall.

Annars är det läsning på ballen idag som gäller. Jag har sökt mina första jobb via nya datorn, men sätter mig säkert en stund senare igen och letar. Recensionen måste vara klar innan jag åker till mamma och dessutom vill jag läsa ut min bok på gång. Jag tycker att den lilla boken är tung att ta sig igenom och jag läser den inte med glädje eller fladdrande hjärta, snarare med tunginthet. Nej, den passar mig inte att läsa just nu, egentligen. Men självklart ger jag inte upp och tänker att lite av det tunga kanske beror på att det är så varmt..?

*ballen = balkongen
**Storebror = min gamla stordator

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Se ljuset i det svarta

Ett inlägg om en bok.

Äntligen har jag fått läsa Annika Östbergs senaste bok, Se ljuset i det svarta! Boken, som kom ut i höstas, stod länge på min inköpslista och förra månaden skickade jag efter den. Till format och utseende är det en liten bok. Till innehåll är den mycket stor. Lite tung, också. Jag kunde bara läsa den bitvis och göra paus emellan.

Annika Östbergs resa genom livet har varit väldigt olik min. Ändå hittar jag beröringspunkter – och framför allt gemensamma tankar. Men jag har inte suttit i fängelse i 28 år, det är en väsentlig skillnad. En likhet är emellertid den om våra möten med människor – Annika Östberg genom sina föreläsningar och böcker, jag genom min blogg. Dessa möten som har gjort att människor tycker att de känner oss…

[…] på ett nästan intimt sätt. De har ju tagit del av detaljer i mitt liv som man vanligtvis bara delar med sig av till en mycket nära vän, och kanske inte ens det. […]

skriver Annika Östberg. Jag nickar igenkännande.

Se ljuset i det svarta berättar om tiden som fri. Annikas tidigare bok, Ögonblick som förändrar livet, kom ut hösten 2011 och handlade om hennes liv. En självbiografi, helt enkelt, som utspelade sig till stor del bakom lås och bom. Men även om tiden i fängelse var svår, har tiden som fri inte varit helt enkel heller. Många är de människor som skrivit till Annika genom åren. Människor som tycker sig känna henne, som vill möta tacksamhet. De kanske besökte henne i fängelse. Naturligtvis var hon glad för besök och glad för de gåvor besökarna tog med. Men besöken skedde ju alltid på besökarnas villkor. Annika Östberg själv kunde inte välja, hon satt ju där hon satt. Om detta skriver Annika Östberg bland annat i boken:

[…] Det kändes som om jag tillhörde alla andra utom mig själv. […]

En av de svåraste sakerna med att vara fri var den snällhet Annika Östberg mötte. Detta trots att alla förstås inte var snälla och positiva till att hon landat i Sverige och dessutom blivit fri.

Idag reser Annika Östberg runt i Sverige och berättar om sitt liv. Hon får ofta svåra frågor och hon har tvingats att sätta ett värde på sig själv i pengar – hon måste ju överleva och ha en inkomst.

Det här är en fantastisk bok på bara 125 sidor. Men orden jag läser, till exempel det om att älta sånt som har varit och inte kan göras ogjort, sparar jag djupt i mitt hjärta för de är så tunga och kraftfulla. Aldrig glömmer jag hellre orden Annika Östberg gav till mig när vi träffades för två år sen i samband med en föreläsning:

Livet är en gåva.

Det är fyra ord som flera gånger har hindrat mig från att göra slut på mitt liv.

Jag skulle kunna skriva citat på citat här. I stället tycker jag att du ska köpa den här boken.

Toffelomdömet blir utan tvekan det högsta.

Livet är kort. Livet är en gåva.

Read Full Post »

Dagens citat den 19 mars 2014

Ett inlägg om ord som påverkar.

Jag läser en vidunderlig liten bok just nu. Den kan tyckas liten till formatet och har ett trevligt utseende. På omslaget promenerar en kvinna och hennes hund i skogen.

Det är Annika Östbergs bok Se ljuset i det svarta. Och orden kastar sig på mig, nästlar sig in i det allra innersta. Lite mer om boken kommer vid ett senare tillfälle. Nu bjuder jag bara på detta citat:

[…] Att älta det som har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, vore att göra mig själv blind, döv och förlamad inför det jag upplever nu. Saker som redan skett står absolut stilla, förändras inte och kan aldrig göras ogjorda. […]

Livet är kort. Tack för att du sa till mig att det är en gåva, Annika!

Read Full Post »