Posted in Böcker, Personligt, tagged Annika Östberg, Ögonblick som förändrar livet, älta, överleva, bakom lås och bom, beröringspunkter, besöka, bitvis, blogg, citat, detaljer, djupt i mitt hjärta, fängelse, föreläsningar, fri, gåva, göra slut på mitt liv, glad, glömma, höst, hindra, inköpslista, inkomst, intimt sätt, känna, kraftfull, liten, litteratur, livet, Livet är en gåva, möten med människor, nicka, ogjort, olik, ord, paus, pengar, positiv, resa, sätta ett värde på sig själv, Se ljuset i det svarta, självbiografi, självmord, skillnad, skriva, snällhet, spara, Stor, svar, svåra frågor, Sverige, tacksamhet, tankar, tillhöra alla andra, tung, välja on 20 mars 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Äntligen har jag fått läsa Annika Östbergs senaste bok, Se ljuset i det svarta! Boken, som kom ut i höstas, stod länge på min inköpslista och förra månaden skickade jag efter den. Till format och utseende är det en liten bok. Till innehåll är den mycket stor. Lite tung, också. Jag kunde bara läsa den bitvis och göra paus emellan.
Annika Östbergs resa genom livet har varit väldigt olik min. Ändå hittar jag beröringspunkter – och framför allt gemensamma tankar. Men jag har inte suttit i fängelse i 28 år, det är en väsentlig skillnad. En likhet är emellertid den om våra möten med människor – Annika Östberg genom sina föreläsningar och böcker, jag genom min blogg. Dessa möten som har gjort att människor tycker att de känner oss…
[…] på ett nästan intimt sätt. De har ju tagit del av detaljer i mitt liv som man vanligtvis bara delar med sig av till en mycket nära vän, och kanske inte ens det. […]
skriver Annika Östberg. Jag nickar igenkännande.
Se ljuset i det svarta berättar om tiden som fri. Annikas tidigare bok, Ögonblick som förändrar livet, kom ut hösten 2011 och handlade om hennes liv. En självbiografi, helt enkelt, som utspelade sig till stor del bakom lås och bom. Men även om tiden i fängelse var svår, har tiden som fri inte varit helt enkel heller. Många är de människor som skrivit till Annika genom åren. Människor som tycker sig känna henne, som vill möta tacksamhet. De kanske besökte henne i fängelse. Naturligtvis var hon glad för besök och glad för de gåvor besökarna tog med. Men besöken skedde ju alltid på besökarnas villkor. Annika Östberg själv kunde inte välja, hon satt ju där hon satt. Om detta skriver Annika Östberg bland annat i boken:
[…] Det kändes som om jag tillhörde alla andra utom mig själv. […]
En av de svåraste sakerna med att vara fri var den snällhet Annika Östberg mötte. Detta trots att alla förstås inte var snälla och positiva till att hon landat i Sverige och dessutom blivit fri.
Idag reser Annika Östberg runt i Sverige och berättar om sitt liv. Hon får ofta svåra frågor och hon har tvingats att sätta ett värde på sig själv i pengar – hon måste ju överleva och ha en inkomst.
Det här är en fantastisk bok på bara 125 sidor. Men orden jag läser, till exempel det om att älta sånt som har varit och inte kan göras ogjort, sparar jag djupt i mitt hjärta för de är så tunga och kraftfulla. Aldrig glömmer jag hellre orden Annika Östberg gav till mig när vi träffades för två år sen i samband med en föreläsning:
Livet är en gåva.
Det är fyra ord som flera gånger har hindrat mig från att göra slut på mitt liv.
Jag skulle kunna skriva citat på citat här. I stället tycker jag att du ska köpa den här boken.
Toffelomdömet blir utan tvekan det högsta.
Livet är kort. Livet är en gåva.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 