Regnbågstid..?

Ett lite frustrerat inlägg.

---

 

Regnbågstid idag…

Jag säger det med en gång: det har inte varit nån bra dag idag. Det började redan i morse när jag kom till jobbet och lay out-programmet inte ville göra som jag ville att det skulle göra. Eftersom jag inte har gedigna erfarenheter av programmet kunde jag inte luta mig tillbaka och testa olika saker – då finns ju en viss risk att ”allt” blir fel eller att det blir ett svårare fel. Stackars kollegan blev terroriserad av mig och jag känner att jag är på gränsen till att överutnyttja. Det blir nog inte bara en öl jag får bjuda på när vi ska AW:a framöver utan ett par, tre…

Mitt viktiga möte idag var klockan 11. Jag tyckte inte att jag gjorde så bra ifrån mig och det var helt klart en miss att jag inte hade fått information i förhand eller vid presentationen om befattningar, utan enbart namn och telefonnummer. Då är det svårt att veta vilken nivå en ska lägga sig på, vilket språk en ska använda, så att säga.

En ska inte röra om i grytan bara för rörandets skull.

Jag hann trycka i mig en macka vid datorn på jobbet innan det var dags för nästa möte. Där gavs information om en kommande omorganisation som kan innebära förändringar så tillvida att de som är kvar flyttas och kanske får andra arbetsuppgifter medan några måste sluta eller inte får förlängda förordnanden eller tjänsteavtal. Organisationer ska inte vara statiska, tycker jag. Det ska röras om i grytan då och då. Men det ska inte röras om bara för rörandets skull. Det skapar oro bland de anställda och mycket tid och energi går åt till att bearbeta detta – även om många rycker på axlarna och säger sig vara luttrade snarare än oroade.

Vidare försöker jag hantera ett motstånd jag har fått. Jag försöker hitta olika sätt att närma mig pudelns kärna, men jag lyckas baske mig inte! Så kanske är det lika bra att jag konstaterar att det bara är så här det är. Ja just det, konstaterar. Inte ser det som ett misslyckande.

Men det måste ju vara nåt bra med den här dan också? Regnbågstid betyder ju både regn och solsken och solsken var det sannerligen mitt på dan när jag var ute på vift. Det var ett underbart väder och förhoppningsvis kunde många vara ute och få ljus och luft.

I kväll jobbade jag över en stund, knappt en halvtimme, eftersom jag ju måste jobba in den tid jag är borta på vissa möten och sånt. Men det gick inget vidare, motivationen var låg. Jag packade ihop och åkte hem i mörkret. Det blev ett samtal med Fästmön först, sen macka och därefter besvarade jag ett mejl – jag skrev mycket svamligt och ostrukturerat, tycker jag själv. Jag hann precis skicka iväg det så ringde mamma.

På solskenssidan av regnbågsdagen kan också nämnas att bord nu är bokat till lördag på favoritrestaurangen här i stan för att fira sjuårig förlovningsdag. Och att det är Modus i kväll. Och… att några goa vänner har haft mig i tankarna. Tack till er!!!

Tack till er som har haft mig i tankarna idag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgeffektivt

Ett inlägg om några av helgens aktiviteter.

Igår kväll hade jag tur. Jag kom hem före snöfallet. Eller… det märkliga var att det liksom regnade på vägen hem samtidigt som det var fyra minusgrader. Snorhalt på vägen, med andra ord. Men regn är regn och snö är snö. Fästmön slutade jobba klockan 20. När jag skulle gå till garaget för att hämta bilen och åka till Annas jobb hade det plötsligt snöat. Mycket. Vaktis var förstås inte i tjänst här, så det var en del vitt skit att skuffa undan.

Resten av kvällen försvann ganska snabbt tillsammans med var sin öl och en skål prästostbågar. Jag läste en del i min bok på gång och måste säga att Jussi Adler-Olsen skriver riktigt bra och otäcka böcker, helt i min smak. En del skulle säkert klassa hans böcker som lättare litteratur. Själv tycker jag att de har ett underhållningsvärde mitt i det otäcka, men det är också riktigt kluriga berättelser han dukar upp för läsaren.

Idag känner jag mig nöjd med mig själv, för jag har varit ett litet under av effektivitet. Anser jag själv, dårå. Andra skulle väl rycka på axlarna och tänka…

Jaha… Och?

Det blev både sovmorgon och mysig helgfrukost tillsammans. Medan vi knaprade – jag på rostat bröd, räddat ur en rykande brödrost, Anna på Leksands brungräddade knäcke – tog tvättmaskinen hand om våra lakan. Jag bäddade rent och fixade till mig, hann hänga de tvättade lakanen till och med innan vi stack iväg på ärenden. Joråsaatte… Vi har ju en födelsedag i familjen den här månaden och idag var nästan den enda dan vi kunde utföra ärendena i samspel.

Pås-sjuka?

Anna är nu iväg på sitt håll och jag är hemma och undrar om en viss flytt är inställd eller vad. Det är aldrig roligt att lyssna på när andra skriker. Det var dessutom en väldig trafik här medan vi frukosterade och det tycktes som om det var nygjorda parkeringsplatser direkt utanför husets båda portar. Tja, det är uppenbart att vissa regler (max tio minuter) bara gäller en del som bor här.

Denna skylt skulle passa bra här utanför.

Jag hade en tanke om att åka och simma idag. Den tanken har nu simmat ut genom fönstret. Det är så mycket annat jag ska hinna på mina två lediga dar per vecka. Mamma ska få ett samtal strax. Anna behöver få nåt ätbart i sig när hon mellanlandar här före eftermiddagens och kvällens arbetspass. När jag skjutsar henne till jobbet tänkte jag införskaffa nåt lördagsgodis på hemvägen. Vi är godissugna hela tiden. Eller mest jag.

Medan Anna jobbar ska jag söka ett par intressanta tjänster jag har sett. Städningen tar jag i morgon, för då har jag hela dan på mig eftersom inget annat ska göras. Kanske kan ta det lugnt och få en stund över till att läsa också.

Har du nåt effektivt, spännande, tråkigt, roligt eller nödvändigt för dig i helgen? Skriv gärna en rad och berätta, för nyfiken på vad andra gör är jag fortfarande.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det bästa som kunnat hända…

Ett inlägg i vilket Tofflan drar paralleller mellan litteraturen och livet.

Nu läser jag den allra sista av mina födelsedagsböcker. Det är boken Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Givaren är vännen FEM. Jag är alldeles i början, har läst typ 60nånting av de närmare 600 sidorna.

Idag läste jag nånting som gjorde att jag måste pausa i min läsning. Pausa därför att jag drar paralleller till verkliga händelser. Här nedan följer några citat ur boken. Kanske känner du också igen ett och annat, på ett ungefär..?

[…] – God kväll, don Basilio. Vad är det som har hänt? Varför har alla gått?
Don Basilio satte sig vid skrivbordet mitt emot och såg på mig med sorg i blicken.
– Redaktionen ska äta julbord på Set Portes, nästan viskade han. Jag antar att ingen har sagt något till er.
Jag skakade på huvudet och drog lätt på munnen som om det inte spelade någon roll.
– Och ni själv, ska inte ni äta julbord? frågade jag.
– Jag har ingen lust, svarade don Basilio.
Vi såg på varandra under tystnad.
– Om jag bjuder då? frågade jag. Vi skulle kunna gå till Can Solé? Bara ni och jag, för att fira framgången med Mysterier i Barcelona.
Don Basilio log och nickade sakta.
– Martín, jag vet inte hur jag ska säga det här.
– Säga vad då?
Don Basilio harklade sig.
– Jag kommer inte att kunna publicera fler berättelser i serien. 
Jag såg oförstående på honom. Don Basilio undvek att möta min blick.
– Vill ni att jag ska skriva något annat? Något som går mer i Galdós stil?
– Martín, ni vet hur folk är. Det har kommit klagomål. Jag har försökt tona ner saken, men tidningens verkställande direktör orkar inte stå emot trycket, han tycker inte om konflikter.
– Jag förstår inte, don Basilio.
– Martín, han ville att jag skulle framföra det här till er.
Till sist såg han på mig och ryckte på axlarna.
– Så jag är alltså avskedad, mumlade jag.
Don Basilio nickade.
Jag kände hur ögonen fylldes med tårar.
– Just nu tycker ni att det känns som världens undergång, men jag kan försäkra er att i grund och botten är det här det bästa som kunnat hända. Ni hör inte hemma här, ni är värd något bättre.
– Och var hör jag hemma då?
– Jag är ledsen, Martín. Jag är verkligen ledsen.
Don Basilio lade medkännande sin hand på min axel.
– God jul, Martin. […]

Du kan inte ana hur många ord i citatet som kändes igen! Några omskrivningar och det skulle vara en helt annan persons historia, en livs levande persons, inte en fiktiv. En person som ska telefonintervjuas för ett jobb klockan 9.30 i morgon förmiddag.

Livet är kort. Mattan kan ryckas bort när som helst för vem som helst. Tro inte att lag och rätt skyddar.

Read Full Post »