Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘märklig situation’

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Laserstrålen från Carolina Rediviva

Laserstrålen från Carolina Rediviva, sedd från busshållplatsen vid Stadshuset igår kväll.

Det gäller att vara skärpt. Att vara skarp som en laserstråle, som den som eminerar från Carolina Rediviva. Det känns skönt att ha det gjort, det som jag gjorde igår. Sen vad det får för ”konsekvenser” återstår ju att se. Det kan uppstå märkliga situationer, men jag tror att det skulle kunna bli riktigt, riktigt bra. Har vi kommit så här långt, så… Vad är det man brukar säga gäller..?

The sky is the limit…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Eftersom jag byter lösenord då och då har jag en sändlista. Det glädjer mig oerhört att den börjar bli så lång! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om radio.


 

Igår gjorde Fästmön och jag nåt som vi inte har gjort tidigare: vi lyssnade på ett radioprogram tillsammans. Eller egentligen lyssnade vi ju på två program, varav det ena var ett nyhetsinslag. Nyheter och skvalmusik har vi förstås hört förr, men den här nyheten var mycket speciell: en ung person från vår familj berättade om sina upplevelser. Det var ett fint ”prat”, tydligt och klart. Dessutom mycket modigt. Nu hoppas jag att det får önskad effekt och att det inte blir nån cirkus kring det hela. Det är lätt att det blir det när media är inblandat och personen med fokus på sig är ovan att möta journalister…

KarlavagnenDet uppstod en lite märklig situation när jag samma eftermiddag blev kontaktad av en person vid radioprogrammet Karlavagnen i P4 och tillfrågad om jag ville medverka. Programmet skulle handla om separationer. Anledningen till att jag blev inbjuden var ett blogginlägg jag skrev om att umgås med sitt ex. Det är nu snart tre år sen jag skrev inlägget. Sent ska journalisterna vakna! Skämt åsido, jag kände att ämnet inte är aktuellt för min del. Och sen tycker jag att det räcker med att en i familjen framträdde i media igår. När jag förklarade detta för den som hade mejlat mig från Karlavagnen fick jag förståelse. Samtidigt kände jag att det nog inte var en riktig journalist, för då hade personen i fråga med all säkerhet huggit tag i mitt svar på ett helt annat sätt…

Hur som helst, när kvällen kom och alla sysslor var utförda, satt vi och läste tillsammans i var sin bok, förstås. Och så kom vi på att vi ju åtminstone kunde lyssna på programmet. Både Anna och jag har lyssnat på tidigare program, men inte tillsammans.

Det var ganska vanliga människor – och en och annan så kallad expert – som ringde in till programmet och berättade sina historier. Visst fanns där bland dem en och annan kuf. Jag är glad att jag tackade nej till att medverka, för jag har inte alls nån lust att berätta om nån av mina separationer i radio. Det är så länge sen. Den senaste var 2006 och det var en bra separation. Det kan man inte säga om separationen från min förra sambo och min skilsmässa, som skedde ännu längre tillbaka i tiden. Men det är inget jag vill älta, jag vill inte ha nån kontakt med nån av dem och det tror jag är ömsesidigt. Med framför allt den ena personen hände det så mycket skit även på senare år att jag blir rent rasande när jag tänker på det. Och sånt är inte bra för mig alls. Bättre att låta den björnen sova i sitt egetkackade bo. (Ja, nu var jag elak, helt korrekt uppfattat!)

Jag kan vara avundsjuk ibland på människor som går igenom separationer som blir bra. Separationer, där man kan ha kontakt med sitt ex utan att det blir konstigheter. Särskilt viktigt är ju detta om man har barn ihop! Jag är glad att det funkar så bra som det gör i den familjekonstellation jag lever i sen snart sju år tillbaka – även om det redan från början fanns kvinnor som ville sätta käppar i våra hjul. Irriterande nog för dem lyckades ingen av dem. Inte de som försökte i början och inte de som försökte senare heller. Jag har bara så svårt att förstå varför man måste jävlas med människor som har det tufft och som måste ha relationer som fungerar. Är det roligt/tillfredsställande/spännande eller vad att gå in för att försöka förstöra? Det är tur att vi i min familj är tänkande individer som var och en kan bilda sig sin egen uppfattning!

Gårdagens Karlavagn gav prov på både bra och dåliga separationer. Det var bland annat två äldre kvinnor som brutit upp och som ringde in och berättade sina historier. För den ena hade separationen varit bra och hon hjälpte till och med sin ex-man som nu är cancersjuk. För den andra hade det gått sämre – ex-maken och hon kunde inte mötas ens i affären eller vid familjehögtider.

tårarProgrammet leddes av Martin Melin, som ju är polis och Robinsonvinnare, men kanske mest känd som Camilla Läckbergs ex. För mig känns det… inte riktigt bra. Jag uppfattade att Martin Melin ibland hade svårt att möta dem som ringde in. Han visste inte riktigt vad han skulle säga, helt enkelt. Särskilt tydligt blev detta när en MS-sjuk man ringde och berättade att han hade begärt skilsmässa när han fått diagnosen. Han ville inte hämma fruns liv och aktiviteter! Mannen grät när samtalet avslutades.

Nä, jag tror att Karlavagnen skulle vinna på att ha riktiga radiojournalister som programledare. Såna som är vana att ”ta” människor som ringer in och pratar om svåra saker. Lite mer som programmet var förr, faktiskt. Som det är nu känns det… rätt ytligt…

I kväll ska programmet handla om lyssnarnas erfarenheter av poliser. Programmet börjar klockan 21.40, enligt webben. Kanske är det bättre för Martin Melin att leda ett program om hans yrke, där han själv inte bara är en ex-Robinsonvinnare eller ex-man. Eller är han inte en ex-polisman också??? 

Ett program som en gång var så bra och som kunde ha fått fortsätta vara bra, har blivit medelmåttigt. Tre tofflor av fem möjliga får det av mig – och då är jag välvillig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnistrande inlägg.


 

Svetslåga

Jag är farlig som en svetslåga.

Inte var det kul att åka till jobbet idag. Jag är som en svetslåga, jag fräser, spottar gnistor och är farlig. Extra gott att notera då är att vi är flera som är likadana. Det råder en märklig situation på jobbet. Det är också en konstig stämning på enheten (what’s new?). Alla gissar saker, ingen vet. Det enda jag vet är att jag räknar ner dagarna. Och de passerar fort, dagarna, tack och lov. Den här veckan har jag bara tre arbetsdagar.

I natt drömde jag att jag hade ett nytt jobb på gång. Jag träffade en före detta kollega från länge sen som numera är chef sen några år tillbaka inom en organisation i Uppsala. Där sökte jag tidigare i våras en tjänst som jag ännu inte har fått något besked om. (Men eftersom tiden har gått och inget har hänt är jag säker på att det blir ett nej för min del.) Min före detta kollega och jag träffades i alla fall av en händelse och tog den där lunchen vi pratade om att ta för tre år sen. H*n var lite avmätt först, men insåg sen att jag inte var på nåt sätt konstig. Lunchen avslutades med att h*n kallade mig till intervju. Strax därpå blev jag anställd. Ja, i drömmar kan det mesta ske. Och just den arbetsplatsen skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra till min. Men under mina lediga dagar såg jag emellertid en annan spännande och även ny tjänst inom en annan organisation. Den tänker söka. Och drömma om att få. Jag vet ju redan i förväg vad svaret blir, men jag orkar inte oroa mig.

Måndag är det. Veckan kunde ha börjat bättre, men nu började den med att jag fick försöka lösa ett tekniskt problem eftersom nån hade varit klåfingrig i helgen. Och så fick jag be nån annan att inte utföra mina arbetsuppgifter så länge jag är på plats. Det blir ju bara fel om två personer sitter och gör samma sak.

Fästmön är ledig idag och dagen ser ut att bli solig och varm. Jag hoppas att hon tar tillvara på den. Och kanske lagar till en rabarberpaj av rabarberna vi fick av hennes snälla mamma igår… Hoppfullt, hennes Toffla…

 


Livet är kort.

Read Full Post »