Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘imponera’

Ett sista kontorshumorinlägg. På ett tag, i alla fall.


 

Det är inte så att jag precis går runt på nån tack- och avskedsturné här i huset. Men en har ju sina favoriter. Därför får en passa på att göra snabbvisiter på kontoren. Idag blev det en titt in till Excelmannen. Och jag måste säga att hans inredning imponerade stort på mig. Den går i stilen

från jul till kul, 

kan en säga. Det började med att jag såg denna lilla julinstallation…

Julsaker och skohorn

En julinstallation inklusive skohorn.


Jag flyttade sedan blicken till höger 
och noterade såväl vin som… kniv!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men Excelmannen har också en mjukare sida. 
Jag noterade en skål med diverse… inklusive sidenblommor (de enda blommor min pappa var allergisk mot).

Skål med sidenblommor och diverse

Lite diverse inklusive sidenblommor.


Typiskt för ett kontor 
är tomma kaffemuggar. Hos Excelmannen finns en snygg… kvintett pappersmuggar.

Fem tomma pappersmuggar

En snygg liten kvintett.


Fast det som gav kontoret det där lilla extra inredningsmässigt 
måste nog ändå sägas vara råttorna – i bröd. Råttfångaren och flöjten är kvar i Hammeln…

En råtta av bröd

En råtta av bröd – och den ÄR från Hammeln!


Nog är Excelmannens kontorsinredning oslagbar??? Eller..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sifferfientligt inlägg, dock med vissa öppningar.


Det här med siffror
är verkligen inte min grej. Jag brukar skämtsamt säga att jag lider av dyskalkyli. Nån sanning ligger det säkert i det. Allt som oftast efterfrågas statistik i form av diagram – eller siffror. Då blir jag nästan lika svettig i armhålorna som när man kommer med ett obegripligt tekniskt problem till mig.

Google-Analytics

Google-Analytics – siffror som gör mig svettig.

Idag, however, kan jag skryta med att jag imponerade lite på mig själv. För ett tag sen kom det in en fråga till jobbet om besöksstatistik. Eftersom jag inte hade tillgång till företagets inloggningsuppgifter lämnade jag med en suck av lättnad frågan vidare till kollegan mittemot. Som dessvärre gick bet på analysverktyget, det vill säga Google Analytics.

Man kan säga mycket om mig, men jag blir jävligt förbannad irriterad när jag inte begriper saker eller får dem att funka. Och ofta ger jag mig inte förrän jag har hittat lösningen – om jag inte blir överbevisad om att jag aldrig kan hitta lösningen, förstås… Därför bad jag om inloggningsuppgifterna och sen var jag inne och… grejade lite. Tro det eller ej, men jag fick fram de uppgifter som efterfrågats – hoppas jag! Det blev en skärmdump och sen iväg till frågeställaren i ilfart.

Sen blev jag lite mer full i f*n och började kolla om det inte på nåt sätt går att använda Google Analytics som statistikverktyg på den här bloggen. Där fick jag emellertid ge mig efter att ha sökt info på nätet och snabbchattat med supporten. Nåja, jag har gjort ett försök i alla fall och är det helt omöjligt så kan ju inte ens jag göra om mitt bloggställe. Jag får helt enkelt fortsätta att månadsvis presentera min statistik via WordPress egna diagram med en kompletterande text signerad Yours truly. Fast det här borde WordPress verkligen se till att ändra på, tycker jag!

Marshimmel

Marshimmel.

Friden sänker sig över New Village. Nyss var himlen gul, nu är den rosaröd. Du får en gul bild, överförd via iPhonen direkt in i bloggens mediabibliotek. Känn lugnet i himlen, det gjorde jag, trots det färgsprakande. Nu ska jag in i duschen innan jag intar kvällsmacka och ringer min hulda moder.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.


För ett tag sen
läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

takfönster hall

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

  • Lita på dig själv!
  • Var social, men inte för mycket.
  • Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

  • Var nyfiken på dina kolleger.
  • Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
  • Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
  • Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
  • Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
  • Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
  • Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.


Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå! En gång ska jag väl palla att se ett helt allsångsprogram! Och eftersom några jag känner skulle dit i kväll valde jag Lotta på Liseberg. Herrejisses…

En gång har jag nu pallat att se Lotta på Liseberg.


Det är nåt med allsångsprogram
som irriterar mig. Vet inte vad eftersom jag aldrig har sett ett helt program, så nu tog jag tjuren vid hornen och tittade.

Att sjunga är kul, men jag skulle aldrig, aldrig sjunga offentligt om jag visste med mig att jag sjöng falskt. Det är inte många i Lottas publik som har den självinsikten. Och nej, Caroline af Ugglas, en av gästartisterna, jag vägrar tro att alla kan lära sig sjunga, inte ens med din hjälp!

Men… när det gäller artisterna erkänner jag villigt att jag hade dumma och förutfattade meningar om både Svante Thuresson och Andreas Weise. Svante Thuresson sjöng mycket vackert. Att ha en sån fantastisk röst när man är 75 bast är imponerande! Även Andreas Weise gjorde ett visst intryck. För trots att han då och då tar i så tårna krullar sig, får han för det mesta fram rena toner. Det trodde jag inte!

Övriga artister, Caroline af Ugglas och Sonja Aldén, var väl dem jag kände till mest. Caroline af Ugglas är ju… mycket speciell och jag gillar när den lilla ugglefoten höjs och sänks, liksom det lilla ugglepekfingret. Sonja Aldén har en fantastisk röst! Ge henne nåt bra att sjunga till Melodifestivalen 2013 och hon vinner!

Programledaren själv då? Tja, mamma tycker att hon är hemsk och sa det typ en gång i kvarten. Sen är det ju reklam, som bekant. Själv tycker jag att Lotta Engberg är alldeles utmärkt som allsångsledare. Hon kan både sjunga och spela piano och det kommer man långt med.

För övrigt blir jag galen på alla reklampauser. TV4 går knappt att titta på, allting man ser blir sönderhackat. Tur att jag hade gofika att njuta av och tvätt att hänga så att jag fick trösta mig respektive dämpa kräkreflexer.

Gofika.


Allsångspubliken…
Vad ska jag säga om den? Tja, jag får väl höra att jag är elak om jag tycker nåt om den, men… Några kunde sjunga, andra inte. Och som sagt, själv skulle jag aldrig sätta mig i TV och sjunga, även om det var allsång på Liseberg.

För övrigt såg jag inte dem jag letade efter i publiken. De hade gått hem tidigt.

Nu ska jag ändra stil och bli lite snäll. Jag ska ge Lotta på Liseberg medelbetyg. För det var inte så gräsligt som jag trodde.

Read Full Post »

Jag läser på Dagens Nyheters hemsida om trenderna med poserande människor i lustiga ställningar. Alltså planking, owling och sånt. Att lägga sig som en planka och torrismma på ett oväntat ställe, bli fotad och lägga ut bilden nånstans i nån social media. Eller att sätta sig som en uggla och så vidare och så vidare. Ärligt talat, jag tycker att det låter helknäppt!

Nya liknande trender är  splanking, det vill säga att smiska någon som plankar och trunking, att hastigt och plötsligt slänga sig in i någons baklucka och stänga den efter sig. Det låter ju liksom ännu knäppare än planking och owling. Hur ska man fota nån som ligger bakom en stängd baklucka, liksom???

Vad handlar det om? Att utmana en kompis, att bräcka nån med häftigare bilder, säger en del medieforskare. Att knyta sig till andra i sin identitetsförhandling, lägger några till.  Markera grupptillhörighet. Imponera på vänner som förhoppningsvis gillar det och bekräftar en.

Hmm… Nej, det här låter bara för knäppt för mig. Jag tror att jag börjar bli tant på riktigt! Jag har inga vänner som jag känner att jag måste imponera på för att de ska gilla mig.  Och i vart fall skulle jag inte försöka impa på nån genom att göra knäppa saker och fota mig. Nehej, inte alls!


Hallå! Vänner! Ser ni mig? Ser ni hur ruggugglig jag ser ut???

Read Full Post »