Hurtig behandling till hård hud

Ett thrillerartat inlägg om otrevliga myndighetspersoner, trevliga dito och mina bokhyllor.

---

 

”Hurtig behandling till hård hud..” Tänk om det fanns en teoretisk sån också och inte bara den här krämen, som är till fötterna…

Flera gånger har jag försökt få ett Besked av viss ekonomisk natur från en myndighet, vi kan kalla den Otrevliga myndigheten. Varje gång har jag nämligen bemötts otrevligt, av olika personer, när jag har kontaktat den. Jag har till exempel fått ta skit för att andra människors barn har de senaste mobiltelefonerna och paddorna, men också hånats för att jag vill ha just Viktiga Besked med snigelpost, på papper (”tänk om alla skulle vilja ha det…” Ja, tänk om… Då hade ni fått arbeta lite…). Och Otrevliga myndigheten står fast: Besked kan inte lämnas förrän mina dagar är över.

I kontakterna med just den här myndigheten behöver man ha hård hud. Det har jag inte just nu. Jag har blivit en rädd mes som ofta fäller en tår i stället för att spotta upp mig och bli sträv och krävande. Men idag fick jag hjälp. Min handläggare vid en annan myndighet, vi kan kalla den Den Andra myndigheten, hade lovat ringa mig – och jag i min tur hade lovat att inte prata länge. Det handlar om ett möte jag är kallad till på måndag och om framtiden. För är det så att jag får ett Besked i positiv bemärkelse från Otrevliga myndigheten, behöver min handläggare och Den Andra myndigheten inte dra igång ett samarbete kring min person med Den Tredje myndigheten. Låter det krångligt? Ja, men det är så här verkligheten är för en sån som undertecknad. Jag försöker lära mig att stava till byråkrati, men det är svårt…

Min handläggare och Den Andra myndigheten vill självklart inte dra igång nånting med Den Tredje myndigheten om det inte behövs. Det är ju rätt mycket byråkrati även för dem, som du kanske förstår, och onödigt arbete. Så när min handläggare ringde mig och jag uttryckte min starka oro erbjöd hon sig att ringa Otrevliga myndigheten för att efterfråga Besked. Jag tackade lättad och fick löfte om mejl angående samtalet. Sen gick jag och hängde tvätt…

Efter nån kvart ringde min mobil igen. Det var min handläggare.

Jag har aldrig blivit så otrevligt bemött!

sa hon. Ungefär.

Välkommen i klubben!

svarade jag. Ungefär.

Min handläggare hade, förutom att hon blivit otrevligt bemött, också förvägrats svar med anledning av att 6,5 dar återstår (fast den sista halva dan var igår, men jag kan inte skicka in nån redovisning förrän tidigast måndag eftersom allt ska redovisas två veckor i taget hos Otrevliga myndigheten). Det enda hon kunde få var ett Preliminärt besked i positiv riktning. Hon skulle nu anteckna detta så att personen jag ska träffa på måndag är medveten om allt strul.

Jag tyckte att det var lite bra att min handläggare fick göra upptäckten hur otrevligt bemötandet är på Otrevliga myndigheten. Men självklart vill jag egentligen inte att varken hon eller jag eller nån annan ska bemötas otrevligt av nån enda på nån myndighet. Varför är det så svårt att vara trevlig mot nån som befinner sig i underläge och i en utsatt position och som ringer för att få svar på sina frågor?

Allt sånt här krångel skapar mycket oro. Jag har fått eksem och konstant ont i magen. Det är svårt att sova igen, vaknar vid fyratiden varje morgon och ligger och grubblar. Försöker hitta lösningar. Och visst, jag har en joker i i fickan som kanske kan leda till nåt där jag slipper alla tre myndigheterna ovan. Ett tag, i alla fall.

Medan allt detta pågår försöker jag understundom sysselsätta mig med roligare ting, bland annat för att skingra tankarna. Jag grejar med mina bokhyllor. Hyllorna i hallen är nu fulla av deckare och thrillers, medan hyllorna i arbetsrummet inrymmer annan skönlitteratur, biografier, lyrik, litteratur om skrivande och journalistik, litteratur om litteraturvetenskap med mera. Här har blivit glesare på hyllplanen och jag har ”knyckt” två hyllplan och tryckt in i hallhyllorna. Men böckerna från att läsa-högarna kommer inte att få plats som det är nu och jag har planerat lite för en eventuell ”ny” tredje rödbrun Billyhylla som en vän till mig möjligen har och har lovat skänka mig. Och kanske en låg, vit hylla till får plats i sovrummet…

Men fram till ett eventuellt hylltillskott går jag och plockar och arrangerar om, tar ut, sätter in, stuvar om, försöker snygga till. Och så gör jag fynd, som den där gamla tidningen jag skrev om i morse och som noga sorterade arbetsprover från tidigare arbetsplatser, Skrivrummet vid Upsala Nya Tidning, UppsalaNyheter med mera. Detta plockande ger min själ lite ro. En stund.

Och by the way… Otrevliga myndigheten är A-kassan Vision, min handläggare Alexandra – stort TACK till dig! – jobbar vid Den Andra myndigheten, det vill säga Arbetsförmedlingen (där man borde få göra rätt saker och ge rätt hjälp och stöd till de arbetssökande) och Den Tredje myndigheten är Försäkringskassan.

För allas information: det enda jag vill ha är ett jobb.

För allas information 2: Clark Kent* fick en anmärkning på en trasig bromslampa, men slipper ombesiktning!

Här är de senaste hyllbilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 *Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Ett inlägg om en bok.

---

 

Att jag gillar Leffe vet den som läser min blogg. Han är rolig, ironisk, vass och skärpt som tusan. Sen kan han vara lite underlig också – precis som vi alla kan vara. För ett tag sen lånade jag en hel hög med böcker av Fästmön. I den låg bland annat Leif GW Perssons bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld. Nu har jag läst den tegelstenen på nästan 600 sidor.

En amerikansk student tar livet av sig genom att hoppa från fönstret till sitt studentrum. Det är helt klart ett självmord. Men en synnerligen envis polis gör en märklig upptäckt i studentens klack. Plötsligt rullas en underlig historia upp. Försent inser polisen att det egentliga offret hela tiden har varit Sveriges statsminister.

Det här är en fiktiv historia. Boken är också den första delen av Leffes trilogi om mordet på Olof Palme. Därför kan och bör man som läsare läsa boken med den vackra titeln på lite olika sätt. Personligen tycker jag att historien blir alltför utdragen. Boken är för tjock, helt enkelt. Den blir seg bitvis.

Det samlade Toffelomdömet når upp till medel i alla fall.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Betalade med varuvagns-femkrona

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Serien Tofflan talar ut fortsätter här med nästa tillkortakommande och skandal i Toffellivet. Förra gången jag talade ut var det en sagofigur som tyckte att jag skulle sluta äta godis och på så sätt få råd att gå i terapi. Tack, men jag tror inte det! Den som ger såna råd när jag skriver om att öppna inplastade ostar är nog i större behov av terapi än jag. Flerårig förföljesemani och fixeringar är klara symtom på att man behöver hjälp.

Den här bekännelsen är till vännen jag träffade i måndags, vännen jag fikade med:

Jag betalade en del av mitt fika med en varuvagns-femkrona!

Och då menar jag inte nån vanlig femkrona utan en fejkad sån med ett hål i. Jag fick den för ganska många år sen i reklam av ett företag jag besökte. Den har varit så bra att ha i plånboken, eftersom den är av metall och inte plast, som ju gärna går sönder när det skramlar ihop med mynt.

I måndags var jag både stressad och upprymd, men framför allt hungrig. Eftersom det dessutom var länge sen vännen och jag hade träffats fokuserade jag mest på vännen, inte pengen. Därför var det först dan därpå, när jag skulle handla på Tokerian, som jag gjorde upptäckten: min varuvagns-femkrona var försvunnen. Det finns inget annat skäl till det än att jag dan innan hade lyckats betala med den…

Jag skäms nästan lika mycket som min mamma gjorde när hon av misstag traskade ut med en vara i rollatorkorgen utan att ha betalat för varan. Mamma gick då tillbaka till affären och bekände sin skuld. Affären lät mamma ta med sig varan hem igen – gratis. För min del hade jag gärna gått tillbaka, dels för att det var ett dumt misstag av mig, dels för att jag verkligen gillade min varuvagnsfemma. Men det är ju liiite längre att gå för mig (många mil). Det kan bli ett nytt tillfälle att göra bot och bättring nästa vecka. I annat fall har nån tagit vara på varuvagns-femkronan och använder den på lagligt sätt…

Äkta vara…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blekingegatan 32

Ett inlägg om en bok.

---

 

Om jag tidigare var lite nyfiken på Greta Garbo, kan jag inte påstå att den nyfikenheten har minskat. Detta efter att ha läst Lena Einhorns roman Blekingegatan 32. Här får jag som läsare träffa den mycket unga Greta fram till genombrotten i såväl Sverige som Amerika. Och så får jag läsa om kärleken till lilla Mimi. Det här var den sista boken i den gigantiska hög jag köpte för en del av födelsdagspengen från mamma. Tack!

Händelserna i romanen (nej, det är ingen biografi, men den är baserad på verkliga händelser och fakta!) utspelar sig under 1920-talet. Greta Gustafsson bor på Blekingegatan 32 på Söder i Stockholm tillsammans med sin mamma Anna och syskonen Sven och Alva. Pappan gick bort när Greta bara var 14 år. Hon får tidigt arbete som expedit på PUB. Så småningom ”upptäcks” hon där och för stå modell för hattar i PUB:s katalog. Men det är skådespelare hon vill bli. Genom tillfälligheter får hon en kontakt och medverkar i en filmkomedi. Sen kommer hon till Dramaten. Det är där hon träffar Mimi, som blir hennes älskade. Tiden på Dramaten är Gretas lyckligaste i livet. Sen träffar hon Moje, regissören Mauritz Stiller. Och inget blir sig likt.

Det här är en vidunderlig bok – på många sätt. Ett sätt därför att författaren ursprungligen tänkte göra en film om Greta Garbo. Under sju år kämpade hon för detta. Men det blev ingen film, det blev en bok. Och det är jag väldigt, väldigt glad för. Det är en välskriven bok. En del kapitel skildrar tiden efter upptäckten i Amerika, andra kapitel vägen fram till berömmelsen i Sverige. Författaren lotsar skickligt mig som läsare genom de olika tiderna. Man får ett hum om varför Greta Garbo kallas gåtfull – Lena Einhorn lyckas skildra Greta Garbo på ett mycket trovärdigt sätt.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blir det sköj!

Ett inlägg om dagen som jag TROR att den blir!

Gårdagskvällen var varm och lite seg. Jag läste ut en bok och började på en ny. Det är två väldiga kontraster, kan jag meddela. Medan den ena handlar om en kvinna som uppfostrats till man, har den andra två starka kvinnor i huvudrollerna och alla män i boken är svaga…

Två kontraster som jag fyndat på antikvariat för 60 respektive 20 kronor.

Såg den andra delen av Top of the lake på TV. Förfasas förstås över byhålementaliteten och känner igen en hel del. Annat inte. Hur som helst, konstigt och spännande är det, men igår var det lite segt. Inte mycket hände som förde historien framåt.

Gick och la mig och somnade till det svaga ljudet av CSI eller nåt liknande. I morse vaknade jag halv sex. Det var liiite tidigt, tyckte jag, men skuttade i alla fall upp på toa innan jag gosade ner mig i sängen en stund till. Slumrade till, men vaknade av att nån kickstartade en moppe några gånger. Himla irriterande när detta sker utanför ens öppna sovrumsfönster. Fast man ska väl vara uppe före klockan sju här (och lägga sig före 19 också, helst) – annars anses man onormal i detta grannskap. Bara för att jag kan låg jag kvar till halv åtta. HA!

Dagens första vakna timmar har jag ägnat åt att söka jobb. Idag har jag sökt två stycken. Det ena hade ett sånt där webbformulär som jag inte älskar, det vill säga, man ska skriva in sitt CV, post efter post, ungefär. Det känns ganska meningslöst att lägga tid och energi på det när allting ändå finns i mitt CV – till och med förtroendeuppdrag och körkort! – men… Det var bara att finna sig i detta eftersom det var en intressant tjänst.

Jag vet inte om du undrar hur många aktuella ansökningar jag har inne just nu, men for your information är det… 40 stycken. Utöver detta har jag sökt en tjänst som redan var tillsatt. Jag är nöjd. Jag kan inte göra mer än söka jobb. Nu gäller det bara att bli upptäckt…

I eftermiddag ska jag ägna mig åt nåt betydligt sköjigare: jag ska träffa min Nästanbror och vi ska prata böcker och skrivande, förhoppningsvis i hans trädgård, i skuggan under ett träd. Det är alltid kul att träffa Kära Sysslingen! Tyvärr blir det alltför sällan, för det är för det mesta nåt skit som kommer emellan. Men på lördag händer nåt kul för honom, för han ska…  ta emot ett stipendium om 100 000 pix. Inte illa pinkat av Släkta! 

Författarkatten Bibbi har nog en och annan klo med i det som har gett stipendiet.

Magen börjar knorra och det är dags att kolla om det finns nåt frukostartat i kylen. Det finns det, jag vet. Jag var och köpte filmjölk igår.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfikis!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Celebert besök på jobbet: Ilona Szatmari Waldau

Nej, Tofflan has not gone political blog, but… Idag har hon haft celebert besök av en av Uppsala kommuns politiker, oppositionskommunalrådet Ilona Szatmari Waldau. Det var sju år sen vi sågs sist, så man kan inte säga att vi är best buddies. Däremot är Ilona Szatmari Waldau en politiker vars blogg och debattartiklar jag gärna läser. Hon steg också många pinnhåll i min aktning när hon i vintras levde en natt som hemlös – när nästan alla andra som skulle pröva på detta tillsammans med henne bangade.

Ilona Szatmari Waldau på väg in på ett av mina kontor. Visst ser det ut som om hon skulle kunna jobba här, kanske forska på nån mystisk alg eller mussla eller kanske försurning..?

Dessutom välkomnar jag de flesta lokala politiker att besöka min fina arbetsplats. Jag är nämligen stolt över den och det hus jag jobbar i. Det är för övrigt bra och viktigt att politiker kommer ut i verkligheten och ser hur vi jobbar, tycker jag. Men det är minst lika bra och viktigt för oss att få visa upp vår verksamhet och vårt universitet.

Vi valsade inte omkring på området direkt, utan jag gav en liten guidad tur i huset. Jag berättade om de institutioner som finns här och om laboratorierna. Här var ganska tomt och öde idag och en av forskarna gav oss ett tänkbart skäl:

Det är fredag…

Men det är även så att många barn har påsklov och då måste föräldrarna också ha det. Dessutom var det disputation på en av mina institutioner idag.

Vi beundrade (?) konsten och hängde över räcket för att se på ryggradssoffan. Jag visade båda mina kontor – jag jobbar ju på två institutioner – och vi satt ner en stund i kontoret på institution 2 där jag berättade vad jag jobbar med just nu, främst intern kommunikation där det finns många delar där det finns utrymme för förbättring och förändring.

Efter min föreläsning (jag tyckte att jag babblade non stop) traskade vi ut i vårsolen bort till Thaistället för att äta lunch. Som vanligt blåste det nordliga vindar, men aprilsolen värmde gott.

Aprilsolen värmde gott.

Det blev en trevlig lunch full av intressanta samtalsämnen som politik, förstås, men också språk, personkult (!), profilering, arbetsgivare, sjukdomar och annat. Jag kände att jag träffade en mycket kunnig person som varken privat eller offentligt väjer för att säga sin åsikt – även om det måste vara med en viss diplomati ibland (det ligger ju i partipolitikens natur).

Nåt officiellt politikerbesök var detta inte, men det var likväl både viktigt och trevligt och nånting jag rekommenderar att testa för den som har möjlighet! Bjud in en politiker till ditt jobb, alltså! Jag lovar dig en annorlunda upplevelse! Och grädde på mitt mos – Ilona Szatmari Waldau äter inte mjölkprodukter – blev upptäckten av denna solros, dock inte uppskjuten av nån aprilsol utan en mer konstgjord sol och värme:

En solros har skjutit upp i ett av våra växthus!

Jag hoppas att cykelturen in till stan gick utan problem med nåt löst grus och att valet av eftermiddagens arbetsuppgift blev att skriva en debattartikel, inte läsa tjocka handlingar. Tack för besöket!

Nån mer politiker som vågar sig på ett besök på min fina arbetsplats innan jag slutar här???

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppväckelse och upptäckter

Som vanligt idag när det är helg och jag är ledig blev jag väckt. Strax efter klockan sex. Det skreks och stampades och tvättades (jaa, somligas tvättmaskin står inte stilla när den centrifugerar och om man dessutom envisas med att ha öppen badrumsdörr hörs det i hela huset).  Det finns regler i den här bostadsrättsföreningen som säger att det ska vara rätt tyst mellan klockan 23 på kvällen och sju på morgonen. Men dessa regler gäller tydligen inte alla. Klaga får man inte heller, för då är man bara elak. Att somliga springer omkring med LISTOR för att få andra vräkta, det däremot, är helt OK. Gång på gång springer man med olika listor dessutom, även när man inte själv är drabbad. Men man har inte modet att möta blicken, man vänder sig bort, man hälsar inte.

Fy faan!

på lätt svenska.

Sova gick ju inte på morgonen, så jag la Lärjungen på magen och läste bra många sidor. Den är riktigt spännande! Dessutom var den riktigt billig också. Jag köpte den på Bokus bokrea för 49 kronor – inbunden med skyddsomslag (ingen billighetsupplaga, alltså!)

Med Lärjungen på magen blev morgonen from Hell bättre.

Inemellanåt spelade jag två av de tre Wordfeudpartier jag hade igång. Det ena förlorade jag med cirka 50 poäng på standardspelplanen mot en okänd, men duktig spelare. Det sägs att om man har otur i spel har man tur i kärlek. Fast då borde jag ha otur i kärlek, för äntligen fick jag nöjet att klå Stormästaren själv i ett standardparti med siffrorna 432 – 377. Underbar känsla! I skrivande stund har vi ett randomparti igång och det är härligt att säga att jag leder med typ 150 poäng eller nåt. Moahahahaaaa… MEN… det är inte slut än och mycket kan hända! Bäst jag passar mig. Samtidigt var det en rolig upptäckt att jag faktiskt kunde vinna över denne man.

En annan upptäckt jag gjorde nyss är att det finns en liten knopp i tulpanbuketten jag fick av Fästmön. Tulpanerna är verkligen jättefina, jag snittar dem varje dag och ger dem friskt, kallt vatten.

En liten knopp i buketten.

Dessutom gjorde jag ytterligare en upptäckt! Vita tulpaner är favoriter, även om jag gillar gula till påsk, faktiskt, även om gult, som bekant för det mesta är fult. I en av de vita tulpanerna i buketten fanns det som rosa stänk. Häftigt!

Vit med rosa stänk.

På tal om stänk… Nu måste jag in i duschen och tvaga mig, så att vi kan knata iväg till Tokerian sen för lite uppköp.

Gör du några upptäckter idag??? Eller är du, som jag, uppväckt av grannarna from Hell (som i skrivande stund är rätt tysta – klockan är ju snart lunchtid)?

Livet är kort.

Read Full Post »

Fuskande män – och en kvinna

Medan jag satt och väntade på att ett möte skulle börja i morse bläddrade jag igenom gårdagens Aftonbladet. Där fanns ett uppslag om bluffare som lurar Försäkringskassan på bidrag. Rullstolsmannen, Pingismannen och Kaninmannen är en trio som i media har utökats till kvartett genom Hamburgerkvinnan.

Kaninmannen?

                                                                                                                                                       Hamburgerkvinnan är misstänkt för att ha lurat till sig fem miljoner i bidrag från Försäkringskassan under sex år. För mig är detta fullständigt obegripligt!  Eller är det så att Försäkringskassan gör skillnad på skit och pannkaka? Nej, jag vill inte tro det. Men… Jag känner en person som har en låg lön och som varit berättigad till bostadsbidrag. Bidragsansökan lämnas in varje senhöst. I den ska man gissa sig till eventuell löneförhöjning under året. Det kan ju vara lite svårt. Och för min bekanting har en mycket liten löneökning gjort att h*n plötsligt är skyldig Försäkringskassan en massa pengar. Eftersom h*n inte har nån hög lön betalar h*n en hundralapp eller så tillbaka till kassan varje månad. Samtidigt som h*n får bidrag, beräknat på en uppskattad årslön för i år. (Återbetalningen gällde ett tidigare år.) Detta innebär för min bekanting en återbetalningstid på, vad var det nu, tolv år… Är det vettigt, det? Jag tycker att det låter som rena snurren!

Det måste finnas ett bättre system att lösa detta. För när det är så här knäppt kan till och med jag nästan förstå att folk bluffar och fuskar. Nästan. Min bekanting fuskar emellertid inte, det vet jag. Däremot har h*n varit ärlig och informerat Försäkringskassan om minsta krona h*n tjänat utöver den gissade årslönen. Det kan inte vara rimligt att ett bidrag ska vara ett fastslaget belopp varje månad för ett år framöver. Varför är det så svårt att genast ändra i utbetalningen om man anmäler ändrad inkomst genast?

Såna här idiotsystem – för jag kan inte kalla dem annat! – skapar fifflare och bluffare. Man undrar hur många som kommer undan. Dessutom förundras jag över hur Hamburgerkvinnan har lyckats bluffa till sig fem miljoner på sex år… Det handlar om över 800 000 kronor om året. Och först nu bli upptäckt, efter sex år – när min bekanting straffas en gång om året… Är det skillnad på skit och pannkaka?..

Bluffarna uppger att de har funktionshinder, skador eller sjukdomar som gör att de inte kan arbeta – och i många fall behöver personlig assistans. Gissningsvis är detta individer som är totalt empatibefriade eftersom de inte fattar att de sabbar för dem som verkligen har funktionshinder och som verkligen behöver både bidrag och assistenter!

Nej, vet ni vad, Rullstolsmannen, Pingismannen, Kaninmannen och Hamburgerkvinnan! Ni får en stor fet bak av mig. För att inte förstår att ert beteende gör att reglerna hårdnar och företeelser som angiveri ökar. Och att de små, de som egentligen har rätt att få hjälp, inte får den. För de är inte tillräckligt friska/funktionshinderlösa/modiga för att att ställa till ett stort hallå…

En svart bak till alla bluffare som sabbar för dem som verkligen behöver bidrag och hjälp från samhället. Skäms!

Read Full Post »